IK Tun, laget i mitt hjärta!
- ” jag kan väl ta det tills ni hittar någon annan” Ungefär så lät det när jag våren 2002 lät mig ”övertalas” av Hargs BK att tillsammans med ytterligare tre föräldrar ta hand om HBK´s nystartade F93/94. Min dotter ville vara med där så det var ju förstås en stor anledning att jag hoppade på det hela. Att jag inte genast tackade ja var att jag själv lirade fotboll ute i Tystberga och hade träning el match 3-4 ggr/vecka. Nu är det 2018 och det där med att ”hitta någon annan” gick ju inte så bra :-). Det har gått 16 år sedan jag stod där vid Oppebyskolans gräsytor och såg 15-20 HBK tjejer göra sina första träningar och det som jag först såg som en tillfällig grej blev så småningom en stor del av mitt liv! Efter drygt 6 år i HBK och natursköna Krikonbackens IP så flyttade både jag och Erica våra fotbollsskor till IK Tun hösten 2009 och lika natursköna Enstaberga IP och en stor del av mitt liv blev ännu större. Varför skriver jag nu om detta tänker ni?! Som ni kanske läst i tidigare inlägg här på hemsidan (ett väldigt fint inlägg som gjorde mig väldigt rörd) så är det vid årskiftet dags för Carlsson att ”lägga skorna på hyllan”. Detta efter närmare 40 år som spelare/ledare i Tystberga GIF , Hargs BK och IK Tun. Och nu känner jag att jag vill skriva några rader som den härliga tid jag haft och då framförallt tiden i IK Tun. Åren som spelare i Tystberga och som ledare i Harg var fantastiska och jag trivdes verkligen bra men det är ju ändå IK Tun dam som ligger mig varmast om hjärtat. Jag tror man måste ha varit där för att förstå hur himla bra alla har det i föreningen, både spelare och ledare. Mycket av detta kan vi tacka Börje och Lena för. Dessa två hjältar som lägger ner tid och själ för att alla ska känna sig sedda och välkomna och som gör så mycket för laget/föreningen att de år efter år borde tilldelas varenda pris som finns att dela ut när det gäller årets eldsjäl. Det finns så många härliga minnen från min tid i föreningen som jag skulle vilja delge men antal tecken i det här inlägget skulle inte räcka till. Spelare och ledare har kommit och gått genom åren och det finns ju massor av händelser som säkert skulle få många att le. Men dessa lämnar jag till mina memoarer som släpps september 2027. Självklart har det även funnits tråkiga minnen, allt kan ju inte vara guld och gröna skogar. Jag minns att jag redan första året frågade mig själv om jag verkligen gjort rätt som bytte lag. Anledningen var när vi tackade ja till en friplats i div 2 under mitt första år och hamnade i en väldigt svår serie med flera långa resor åt Värmlandshållet. Vi var inte alls mogna för spel i div 2 det året och vi fick storstryk i flera matcher och åkte ur serien med buller o bång. Många spelare tappade självförtroende och humören satts på prov. Ett jobbigt första år helt enkelt, men lärorikt. Ett annat tråkigt minne var när min tränarkollega och bästa vän gick bort. Just då kändes inte fotbollen speciellt viktigt men som det heter, ”tiden läker alla sår”. Men det är ju ändå alla positiva minnen som gjort att jag år efter år stått där på IP med ett stort leende och trivts med tillvaron. Och det mycket tack vare alla härliga spelare och ledare som funnits i min närhet. Alla dessa träningar, matcher, träningsläger, fester mm som förgyllt min närvaro. Men livets gång gör ju att det ibland dyker upp tillfällen i ens liv som av olika anledningar är jobbiga. Men tänk då så skönt att ha ett ställe som Enstaberga IP att bege sig till. Vips så var på topp igen! Och tänk så många kontakter man fått genom åren. Andra lags ledare och spelare, egna och andra lags supportrar, den lokala sportens medarbetare i SN och Lokalsporten, fotbollsintresserat folk som kommit in på jobbet eller som jag träffat på stan osv… Och det kontaktnätet har jag definitivt haft nytta av när jag under senaste åren fick som uppgift att scouta motståndare så gott det gick. Telefonsamtal och mejlkontakt har hjälpt mig många gånger men mest tid la jag på att grotta ner mig i andra lags sociala medier eller att försöka hitta något i ortens lokala sporttidning, eller försöka se något framträdande med kommande motstånd. Ett kul men tidskrävande jobb. En annan uppgift jag gav mig själv för 6 år sedan var att ordna fram träningspriser. Priser som lottades ut varje månad bland de mest träningsflitiga. Även här blev man igenkänd när man i början av året klev in på stadens restauranger, sportbutiker, fik, biograf m fl. – ”jaha, dags för träningspris igen”, sa de med ett leende. Och givmilda som alla var så gick jag därifrån med ett eller flera pris i fickan. Något som också varit tidskrävande, men förbannat kul (ursäkta ordvalet), har varit uppgiften som hemsidans webmaster. Tyvärr finns det alldeles för många hemsidor som är ”döda” och då tycker jag att man lika bra lägga ner den. Men om jag får säga det själv så tycker jag att Tun dams är väldigt ”levande” och att jag gjort ett förbaskat bra jobb. Något som jag också fått bekräftelse på genom åren, dels muntligt, dels när Fotbolls-Lasse på sin dåvarande blogg, Nyköpings Damfotboll, vid ett par tillfällen utnämnde Tuns dams hemsida till Årets Hemsida. Läs här >>>> och även här >>>> Svårt att tro att jag kommer att släppa fotbollen helt framöver. Jag kommer definitivt finnas på IP vid hemmamatcherna och säkert även vid många av bortamatcherna och självklart kommer jag stå till tjänst om det behövs hjälp med t ex hemsidan. Min sambo tycker redan jag är väldans rastlös så vi får väl se hur jag hanterar den lediga tid som kommer att uppstå. Egenträning, umgänge med nära o kära är iaf något som står på schemat. Fundera också på att gå en knypplingskurs ….eller nä, inte det kanske! Nu ska jag inte trötta ut er med mer text utan tacka alla, ingen nämnd, ingen glömd, för alla dessa underbara år och alla dessa underbara minnen ni gett mig. NI ÄR BÄST!! Bilden: Efter årets sista träning i Multihallen blev jag avtackad med blomster och choklad. Lena Karlsson hade skrivit ett väldigt fin rim som jag kommer att rama in och vara väldigt rädd om. Tacktalet grejade jag inte då känslorna svallade över så ovanstående rader får även fungera som ett försenat tacktal. Björn Carlsson
Damlag
28 dec 2018
0kommentarer
God Jul o Gott Nytt År
Fotbollsåret 2018 har sett sitt slut och nu blickar vi framåt mot ett spännande 2019 I januari utökar vi antalet träningar till 4 och cupspel x3 väntar oss. Redan 5/1 då vi åker till Strängnäs för att spela Trettondagscupen och sedan har vi att se fram emot Värmbols Damcup och Nyköping Futsal Cup. Titta gärna in i vår kalender för att se hur vårt schema ser ut framöver. Men nu lutar vi oss tillbaka och önskar alla en riktigt skön o lugn jul- och nyårshelg!
Damlag
21 dec 2018
1kommentar
Tack Björn!
Efter lång och trogen tjänst som en av de (förutom Lena och Börje) som arbetat allra längst kring damlaget i IK Tun så har nu allas vår Björn Carlsson valt att sluta. Självklart vill vi skriva några rader om hur mycket Björn betytt för IK Tun under de år som han arbetat kring damlaget. Och vad passar inte bättre än att publicera dessa rader på damlagets hemsida som tack vare just Björn är så fin välskött som den är. Mångsysslaren Björn har haft många olika roller kring damlaget. Han startade som tränare och har sedan varit bland annat lagledare, scout och hemsideansvarig. Björn gjorde sin första säsong i laget 2010, då med Benny Gustafsson vid sin sida. Många spelare och ledare har hunnit komma och gå sedan dess och många har uppskattat Björns engagemang och peppande ord. “En varm, omtänksam och rolig person. Sprider positivitet och pushar. Nära till skratt, vinnarskalle, engagerad i oss. Kommer med kloka inlägg. En männens man helt enkelt” “Björn har varit det lilla extra. Att träning efter träning och match efter match sätta ett leende på läpparna hos varje spelare och ledare. Till spelare har han alltid gett uppmuntrande kommentarer och sett till att alla mår bra.” “Efter en tids svacka hjälpte Björn mig att tycka fotboll var roligt igen.” “Björn sprider glädje och positivitet. En jäkel på att luska fram information om motståndare vilket många gånger hjälpt oss på planen.” “En varm och genuin människa som vill alla väl.” Ja, många superlativ kan man plocka fram för att beskriva Björn som även ett tag kallades för påsen. Om man undersöker lite hur det smeknamnet uppstod så kommer det fram att smeknamnet myntades när en spelare blivit förbannad och uttryckt sig med orden “en påse skit”. Hur detta ordval sedan gjort att Björn började kallas för “påsen” förtäljer dock inte historien. På hemsidan går att läsa att Björns styrka enligt honom själv är att han inte har någon svaghet. Ett lite kaxigt påstående som tyvärr inte är helt sant. Även solen sina fläckar och ska man tillkännage en svaghet som Björn har så är det att föra statistik och kolla på match samtidigt. Björn har ofta i uppgift att på matcherna räkna antalet hörnor och det är fler än en gång det förekommit påståenden i stil med “detta är våran första hörna” när det egentligen är den tredje. Men det är ju tanken och ambitionen som räknas och den finns där även när det ska föras statistik, det är otaliga böcker som antecknats upp och pennor som skrivits slut på. Sedan att det blir något fel här och där är inte hela världen... Avslutningsvis vill vi i IK tuns damlag säga tack Björn för allt engagemang du lagt ner på oss, tack också för alla timmar du lagt ner på att scouta motståndare samt föra statistik och för alla matchreferat och uppdateringar på hemsidan. Vi vill även tacka för alla gånger du pushat, peppat, skrikit och bidragit med positiv energi till såväl ledare som spelare. Du kommer att vara saknad på match och träning såväl som på alla andra aktiviteter med laget. Och om (när) din fotollsabstinens blir för stor så är du alltid välkommen till IP för att se oss lira. IK TUN DAM
Damlag
19 dec 2018
0kommentarer
Amanda Johansson klar för IK Tun
Det är nu klart att tidigare IFK Nyköpingspelaren har signat för att spela Futsal med IK Tun. Något både IK Tun och den fotbollsintresserade Nyköpingspubliken kan vara glada för. Nu närmast är det i Nyköping Futsal Cup vi kommer att kunna se Amanda i spel. Amanda tillhör fortfarande Hammarby IF FF men reglerna är sådana att du kan tillhöra ett lag för utespelet och att annat för Futsalspelet. Vem är då Amanda Johansson? 25 årig spelare som efter sin tid i IFK Nyköping (med bl a Henke Björnfot som tränare) hamnade i IK Sirius FK och därefter i Hammarby där hon under ett par år skördade stora framgångar i allsvenskan. Tyvärr fick vi se Bajen tvingas lämna finrummet i år, med endast 2 poäng på ”fel sida strecket”. Jag har själv sett Amanda spela ända sedan den tid hon tillhörde IFK Nyköpings framgångsrika F93 lag och har alltid imponerats av henne. Det var under den tid jag hade Hargs BK och många gånger var Amanda en av de som stod i vägen för våra forwards 😊. För att få veta lite mer om Amanda som spelare i dag så kontaktade jag hennes storasyster Hanna som är med i IK Tun och hon säger så här: - ”hon har en otrolig fysik, stark och snabb. Hon är placeringssäker och har bra tillslag. En spelare med vinnarskalle av stora mått, en riktig krigare”. Till sist ett lite äldre inlägg, signerat Lasse Jansson, då Amanda gick från IFK till Sirius, >>>> Välkommen att spela Futsal med oss Amanda! Bilden (Göran Johansson/Frilansfotograferna) Match mellan Hammarby - FC Rosengård och Amanda i kamp med Lotta Schelin
Damlag
14 dec 2018
0kommentarer
Visa fler nyheter