Hovås Hockey tar storkliv mot en bättre morgondag för tjejer

Hovås Hockey tar storkliv mot en bättre morgondag för tjejer! Göteborg förtjänar bättre tjejhockey, det tycker vi i Hovås HC. Inte för att vi måste säga det, utan för att vi faktiskt tänker göra något åt det. Det räcker inte med att säga att tjejer är välkomna. Det räcker inte med att ha ett lag på schemat och kalla det satsning. Om vi på allvar vill att fler tjejer ska välja hockey, och framförallt stanna i hockey, måste vi bygga något som faktiskt är byggt för dem. Med rätt människor, rätt miljö och en förening som förstår vad det innebär att bli sedd på riktigt. Därför presenterar vi stolt Sara Paijkull som huvudtränare för Hovås HC:s tjejhockeyskola inför säsongen 26/27. Sara är Hovås-fostrad och känner den här föreningen från insidan. Senaste säsongen har hon representerat Järnbrott HK:s damjuniorlag som spelare, men nu lägger hon skridskorna på hyllan, inte för att hon är klar med hockeyn, utan för att hon brinner för att ge fler tjejer samma kärlek till hockeyn som hon själv fått uppleva, samtidigt som hon bygger framtidens tjejhockey i Göteborg. De som känner Sara vet redan varför det här är rätt. Hon är rolig, varm, smart, och hon har en förmåga att få barn att känna sig sedda som inte går att lära ut. Hon är en social kameleont som möter varje barn precis där de befinner sig, och det är exakt den människan vi behöver i Hovås HC när vi nu bygger något vi verkligen kan vara stolta över. Hovås HC ska vara den klubben i Göteborg där tjejer inte bara är välkomna utan där de faktiskt vill vara. Det arbetet pågår hela tiden, varje dag, och Sara Paijkull är en av de viktigaste pusselbitarna i att realisera detta. Det är i hockeyskolan vi börjar rekrytera våra första barn till hockeyn, som ska leda till livslångt intresse för idrott. Det kommer leda till bättre folkhälsa för alla dessa barnen. Därför är vi beredda att lägga kraft, tid, och resurser på det. Välkommen hem, Sara. Du har varit så efterlängtad! Hovås Hockey Club 29 maj 2kommentarer

U18-staben är komplett! Välkommen Kalle Malmqvist!

Med Emil Allreke Wählhammar på plats som huvudtränare var nästa steg att hitta rätt person vid hans sida. Nu är den pusselbiten på plats: vi presenterar stolt Kalle Malmqvist som assisterande tränare för Hovås HC U18 säsongen 26/27! Kalle är uppvuxen i Alingsås och har representerat Sörhaga/Alingsås, Partille HK och senast Lerums BK som aktiv spelare. Engagemanget för ishockeyn har alltid sträckt sig längre än till det egna spelet. Redan som ungdom var han tränare på ett eller annat sätt, och hängde med på A-lagets träningar i Alingsås för att instruera även de äldsta i föreningen, och det var bara för dem att lyssna! Säsongen 2023/24 la han skridskorna på hyllan, och har sedan dess ägnat sig fullt ut åt tränarrollen, de senaste två säsongerna som tränare för Lerums U16. Kalle beskriver sig själv som en föreningsmänniska, och det märks. I samtal är han en person som brinner för relationer, för gemenskapen och för att se unga spelare växa, både som spelare och som människor. När han kom i kontakt med Hovås HC tog det inte lång tid innan beslutet var fattat. Framtidsvision om Hovås HC, känslan i hallen, och att han blev bemött på ett genuint sätt med stor transparensen om föreningens riktning och tillstånd var avgörande för hans beslut. När Kalle tackade ja tog det inte mer än 10 minuter innan det trillade in grattis SMS från tränare i föreningen. Det säger en del om kulturbärarna i Hovås HC. Nu är staben komplett, och vi kan knappt vänta. Emil och Kalle får nu möjligheten att tillsammans forma laget, bygga kulturen och sätta sin prägel på Hovås HC U18. Deras filosofier om tränarskap, kombinerat med föreningens framtidsvision, lovar att bli en kombination värd att följa. Det bästa är framför oss. Grattis till Hovås HC för att du valt att engagera dig i vår förening Kalle. Detta blir magiskt! Hovås Hockey Club 11 maj 1kommentar

Kallelse Årsmöte 2026 2/6 kl 19:00

Hej alla i Hovås Hockey Club, Härmed bjuds ni in till Årsmöte i Caféet 2/6 kl 19:00. Kaffe och kaka bjuder vi på. Samtliga årsmötesdokument laddas upp på hemsidan veckan innan mötet. Varmt välkomna! Styrelsen gm Hovås Hockey Club 11 maj 2kommentarer

Veckobrev v.18-19

Fredagen är här och det händer massor i klubben just nu trots att sommaren snart är här! Sommarcampen är fullbokad för utespelare! Vi ser med stor glädje fram till sommarens camp v.33, och det har varit ett stort tryck på platserna i föreningen, nu är utespelarplatserna är fullbokade! Det finns däremot fortfarande plats för målvakter, så passa på att säkra din plats innan det är för sent! Emil Allreke Wälhhammar ny huvudtränare för U18! Vi har också ett spännande tillskott till tränarstaben i Hovås HC. Emil Allreke Wählhammar är klar som huvudtränare för U18, något vi presenterade i gårdagens nyhet. Välkommen Emil, vi ser fram emot att ha med dig i vår förening, och det vi vill åstadkomma nästa säsong. Som tidigare nämnt kommer Johan också fokusera mer på sin ungdomsansvarigeroll med tydlig struktur för hur vi ska försöka bedriva tränarutveckling i klubben. Isen smälter och sargen byts ut Hallen är under omvandling. I början på nästa vecka byts sargen ut och IOFF gör ett fantastiskt arbete med att smälta isen redan nu. Stort tack till våra fantastiska vaktmästare som gör ett gediget jobb i denna process. Ny reklam är också på väg upp längs sargen, och här finns en möjlighet för dig som vill synas. Hör av dig till Niklas, Johan eller Mattias för mer info kring sponsring och partnerskap! Nya digitala skärmar är på väg in i hallen Som grädde på moset kommer två nya digitala skärmar från Simplify installeras i hallen innan säsongen börjar igen. Det kommer lyfta upplevelsen för alla som rör sig här, spelare, ledare och supportrar. Ett stort tack till Simplify och Jonathan för ett fantastiskt samarbete! Ni är grymma. Vi ser fram mot mer samarbeten i framtiden! Extra skönt är också att Simplify är beläget i Nya Hovås, vilket möjliggör för täta samarbeten och dialoger. Veckans kuriosa Arvid Söderblom, fostrad i Hovås HC, spelade Beijer Hockey Games i Ängelholm igår och representerade oss med sin mask. Det känns fint att vi har gjort ett så stort avtryck för någon som varit en del av vår förening. Kolla in bilden, det är snyggt gjort Arvid! Stort lycka till i turneringen och vi hejar på dig! Ha en riktigt bra vecka allihopa! Hovås Hockey Club 8 maj 0kommentarer

Ny huvudtränare för Hovås HC U18 säsongen 26/27!

Vi är otroligt stolta att presentera Emil Allreke Wählhammar som ny huvudtränare för Hovås HC U18 inför säsongen 26/27! Emil kommer senast från rollen som assisterande tränare i IF Mölndal Hockeys A-lag i Division 2, och har tidigare byggt sin tränarkarriär som assisterande i Kungälvs U20 RS samt Bäckens J18 Div 1. Nu tar han klivet upp som huvudtränare för första gången, och det är i Hovås HC han väljer att göra det. Han kliver in med ett tydligt uppdrag: att bygga stark kultur, höja de sportsliga ambitionerna mot Division 1 och forma spelare att bli goda samhällsmedborgare såväl som bra ishockeyspelare. För Emil handlar ishockey om mer än resultat. Han ser människan bakom ishockeyspelaren, och filosofin är enkel: kämpar du, gör ditt bästa och ger allt du har så har du hans fulla uppmärksamhet. Det är precis den kulturen vi vill bygga i Hovås HC. Den här satsningen är inte isolerad. Som tidigare kommunicerat kommer Johan With lägga all energi på jobbet som ungdomsansvarig, med fokus på att utveckla klubbens tränare och ledare mot ett modernare sätt att arbeta med ungdomsutveckling. För att utveckla spelare måste vi först utveckla tränarna, och det är så vi vill stärka hela organisationen från grunden. Johan själv beskriver känslan så här: "Vi har länge jobbat med att hitta rätt lösning, och nu när den här pusselbiten faller på plats känner jag mig verkligt trygg. Med Emil som huvudtränare och det arbete vi nu bygger upp kring tränarutvecklingen tror jag att vi kommer jobba på ett helt nytt sätt i föreningen. Det här är starten på något riktigt bra." Stort grattis till oss i Hovås HC, och välkommen Emil! Det här kommer bli bra! Hovås Hockey Club 7 maj 2kommentarer

Klubbchefen har ordet

Jag tänkte dela med mig om min resa hela vägen till Hovås. Jag började spela ishockey när jag var fem år. Det var inte mitt eget initiativ, utan morfars. Han tyckte att det var viktigt att jag höll på med något, och mina föräldrar lyssnade. Det jag fått berättat för mig var att jag var arg och sur under de första åren. Jag var inte lika bra som de andra, och alla andra åkte runt med en självklarhet jag inte hade. Trots det så verkade det finnas en gnista i mig som gjorde att jag kom tillbaka, träning efter träning. Kanske var det föräldrarnas stöd, morfars eller mitt eget. Men inom sinom tid försvann ilskan och formades till glädje för sporten. Jag spelade hockey till att jag var 18. Men redan när jag var 16 började något skava allt mer. Kulturen i omklädningsrummet, jargongen och den hårda tonen gjorde att jag inte passade in i mallen. Jag var en mjuk person, tystlåten, tog inte mycket plats, och kände mig alltmer främmande i ett sammanhang som krävde motsatsen. Samtidigt under den perioden blev jag skadad, och min morfar gick bort. Det blev en tomhet, en kritisk tid i mitt liv, och ishockeyn följde honom på ett sätt. Det var en lång process. Jag spelade ishockey, men jag började sakteliga lämna sporten, utan att riktigt veta vart jag var på väg. Jag hade långa dialoger med min mamma om vad som skulle hända härnäst, och min mamma sa: ”Du har ju alltid varit en liten teaterapa". Och i mitt naiva sinnestillstånd sa jag att jag skulle bli skådespelare. Jag hittade teatern på det mest förunderliga sätt man kan tänka sig. Utan förkunskaper, utan bakgrund, utan en aning om vad jag gav mig in på. Plötsligt stod jag där på ett scengolv med strålkastarljusen i ansiktet och skulle göra ett scenprov, en monolog, inför en grupp människor som hade hållit på med teater hela sina liv och som dessutom skulle bedöma mig. När jag tänker tillbaka på den tiden förstod jag nog inte riktigt vad jag höll på med, men jag kom in på gymnasieskolan med inriktning teater, och det bar iväg till en karriär jag aldrig hade förutsett. Jag höll på med hockey lite under min gymnasietid, men som jag beskrev innan så la jag sedan av när jag var 18. Det som slog mig direkt inom teatern var inkluderingen. Alla behövdes. Ingen kunde göra en föreställning ensam, utan det var samspelet som skapade något. Misstagen var inte katastrofer som man fick reprimander för, utan material. Något som råkade hända på scen kunde bli en scen som inkluderades permanent i en föreställning. Det var lek. Det var en mer processorienterad värld snarare än en resultatbaserad, och det präglade mig djupt och gör än idag. Tanken att man alltid kan utvecklas, att processen i sig är poängen, att slutprodukten aldrig är viktigare än resan dit, är underbar. Under tio år arbetade jag inom teatern, med ytterligare utbildning på folkhögskola, som skådespelare, regissör och teaterpedagog med inriktning mot barn och ungdomar. Sedan tog livet en ny vändning. Jag började arbeta på ICA, något som kanske verkade som ett abrupt skifte men som i praktiken handlade om att få en stabil inkomst och skaffa familj. Åtta år senare, med en driftledarroll i bagaget, var jag klar med det. Jag ville göra något annat. Jag skulle ta mig tillbaka till idrotten. Inte för att jag saknade sporten i sig, utan för att motivet var glasklart: jag ville förändra de normer och kulturer som jag själv upplevt som problematiska. Den machokultur jag lämnat som 18-åring hade satt sina spår på något sätt, och den behövde utmanas. Jag började studera vid Göteborgs Universitet, inom idrottsvetenskap med inriktning på tränarskap. Tre år senare hade jag en kandidatexamen, och inom om ett år masterexamen. Parallellt med studierna ville jag förändra kulturen. Och beslutet landade att jag skulle engagera mig i flickhockeyn. Om det var någonstans jag verkligen kunde påverka och forma en miljö utifrån mina egna värderingar, så var det där. Det började smått, med att träna två tjejer under IF Mölndal Hockeys regi. Nästa säsong var Gothenburg Queens ett faktum, ett allianssamarbete mellan sex föreningar vars tjejer saknade egna tjejlag att spela i. Syftet var att stärka tjejhockeyns plats i Göteborgshockeyn och ge tjejerna en plattform likvärdig den som funnits länge i fotboll, handboll och innebandy. Förra säsongen var vi 72st på pappret. Under den akademiska perioden öppnade sig också möjligheter jag inte hade räknat med. Jag fick föreläsa om nivåindelning, nivåanpassning och talangutveckling för föreningar och distrikt runtom i Sverige, och genom min praktik på RF-SISU Västra Götaland fick jag en ytterligare möjlighet att arbeta som idrottskonsulent. Det gav mig en förståelse för hur idrotten ser ut på systemnivå, inte bara utifrån ett enskilt lag. Det jag försökte bygga i Queens var inte ett vinnande lag i första hand. Det var en miljö. Rolig, trygg, social, individanpassad och tillgänglig för alla, oavsett ambitionsnivå. Vi hade inga närvarokrav, utan förlitade oss helt på tjejernas egna initiativ och driv. De fick känna autonomi kring vilka träningar och matcher de valde, och den friheten skapade något oväntat: Genuint engagemang inifrån. Gothenburg Queens etablerade sig som ett tufft lag att möta. Ur det sammanhanget har det sedan vuxit fram spelare till TV-puck, U16-landslag, Frölundas och Järnbrotts Damjunior. Det är så klart inte bara min förtjänst, eftersom mycket av arbetet har tjejerna gjort i sina egna miljöer och bygger på deras driv. Det har också funnits andra intressenter som påverkat tjejerna. Men någonstans har jag kanske påverkat deras tillvaro till det bättre, och kanske har jag fått någon att fortsätta idrotta som annars skulle slutat, och det är ju en fin tanke att tänka ibland. Men det är inte egentligen det som varit starkast hos mig. Det är hur tjejerna förändrades som människor under denna period. De som till en början var försiktiga har med tiden blivit unga vuxna som vill ta ett socialt ansvar för varandra och som äger sin egen hockeyutveckling. Nu tar jag steget in i Hovås HC som klubbchef med en idrottsvetenskaplig utbildning och en praktisk erfarenhet i ryggsäcken, och jag bär med mig en övertygelse som formats under alla de här åren: idrotten måste motiveras utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Att skapa goda samhällsmedborgare och bidra till folkhälsan måste vara högsta prioritet. Allt annat är framtidsbekymmer. Vi kan inte förutspå talang. Vi kan se vilka som är bra just nu, men vi vet inte vilka som kommer bli bra, och det är heller inte viktigt för mig. Det handlar om tillgänglighet och om miljö. Om någon slutar idrotta av fel skäl så försvinner inte bara en spelare. Det försvinner en människa, och det kan påverka hälsan och samhällsengagemanget för den individen, och om tillräckligt många slutar kan det till och med påverka på nationell nivå. Det är den ekvationen jag vill jobba med i Hovås HC. Nästa år tar vi ytterligare steg framåt i, mitt tycke, en av Göteborgs mest moderna ishockeyföreningar. Hovås Hockey Club 1 maj 2kommentarer

Visa fler nyheter