Matchreferat: Enköping HF – HK Drott

Det här var en match med två helt olika ansikten – och tyvärr avslutar vi med det sämre. Vi förlorar med 33–37 mot HK Drott efter 21–19 i paus, men siffrorna säger inte hela sanningen. För det här handlade inte bara om handboll – det handlade om inställning, ansvar och vilja. Första halvlek är fantastisk. Vi står rätt i försvaret, vi springer, vi vågar, vi spelar med glädje och självförtroende. Det syns att vi vill studsa tillbaka efter förra helgens insats, och vi gör det med kraft. Det är fart, disciplin och hjärta. Vi har en sexmålsledning, vi visar stolthet i varje duell och vi spelar för varandra. Den halvleken visar vilket lag vi kan vara när vi bestämmer oss. Men så händer det där som vi tyvärr känner igen. Vi börjar slarva. Vi tappar fokus, gör onödiga tekniska fel och låter Drott komma ikapp. Istället för att fortsätta gasa, börjar vi tveka. Vi går till paus med 21–19 – en ledning, ja, men med känslan av att vi borde haft ett mycket större grepp om matchen. I andra halvlek är det som att allt rinner ur oss. Vi tappar modet, vi slutar tro på oss själva och på varandra. Kroppsspråket förändras, vi blir tysta, vi hänger med huvudet. Vi gör jobbet halvhjärtat, väntar på att någon annan ska ta ansvar. Det känns som att vi inte vill vinna tillräckligt mycket. Och det är kanske det som gör mest ont – för viljan är något vi kan styra själva. Vi måste börja rannsaka oss själva, allihop – spelare, ledare, hela gruppen. För det här handlar inte bara om en dålig dag, det är ett mönster. Vi måste våga fråga oss: Vad gör jag för laget? Vad visar jag när det går emot? Är jag den som drar, eller den som hoppas någon annan gör det? Det är tuffa frågor, men vi måste ställa dem om vi vill bli bättre. Just nu bjuder vi motståndarna på alldeles för mycket, både i misstag och i energi. Och vi får inte det målvaktsspelet vi behöver för att vinna på den här nivån – 80 insläppta mål på två matcher talar sitt tydliga språk. Inte bara målvakternas fel, så klart. Men trots allt – jag vet att vi har något riktigt bra här. Vi har karaktär, vi har spelare med hjärta, och vi har en klubb med stolthet. Vi kan vända det här, men det kräver att alla börjar med sig själva. Att vi tar ansvar för helheten, att vi hittar tillbaka till glädjen och stoltheten över att bära Enköping HF på bröstet. Boren, Lundh och Sälling gör fem mål var, med Lundh som matchens lirare efter en stark insats. Ljungberg utses till matchens försvarare – en välförtjänt hyllning. Det gör ont att förlora, särskilt när vi vet att vi kan så mycket mer. Men ibland måste det göra ont för att man ska vakna. Nu handlar det om att ta lärdom, om att hitta tillbaka till lagkänslan och viljan som definierar oss när vi är som bäst. För den första halvleken i dag – det är Enköping HF. Det andra – det får aldrig bli vår identitet. Herr 0kommentarer

Matchreferat – IFK Ystad vs EHF

Det finns matcher man helst skulle vilja stryka ur historieböckerna direkt, och lördagens bortamatch mot IFK Ystad är tyvärr en sådan. Förlustsiffrorna 41–26 (20–15) talar sitt tydliga språk – vi blev överkörda och uppträdde långt ifrån den nivå som krävs i Allsvenskan. Som tränare Anton Andreasson uttryckte det: ”Man kan säga att vi var dåligt förberedda och presterar dåligt.” Det går inte att säga emot – för vi gjorde i princip allt fel som gick att göra i en handbollsmatch. I omklädningsrummet efteråt behövde ingen ledare höja rösten, för spelarna tog själva bladet från munnen. Orden var raka, hårda och brutalt ärliga: ”Det här är pinsamt, det här får inte hända. Fy fan vad dåliga vi var. Ska vi spela så här så blir det en lång säsong.” Det säger allt om insatsen. Som om prestationen inte var nog illa började spelarna dessutom tjafsa med varandra under matchen. Istället för att stötta och lyfta varandra som ett lag, föll vi isär och agerade som individer. När egoism ersätter kollektiv, då blir man mosad i den här serien – och precis det hände. Det märkliga är att det faktiskt stod ”bara” 20–15 i halvtid. Trots obefintlig defensiv fanns ändå en möjlighet att samla oss. “Vi är inte bra i första heller. Men vi är ändå med på något sätt. Men vi får ingen träff alls i försvarsspelet”, sa Anton. Men i andra halvlek föll allt samman totalt. Inställning, fokus, ansvar och vilja – allt försvann. “I andra halvlek klappar det ihop totalt”, konstaterade Anton och fortsatte: “Det är inte okej när vi lägger ner tiden som vi gör, för att sedan kasta bort det på det här sättet.” Ingen tog tag i matchbilden, ingen gjorde det tunga jobbet, och ingen tog ansvar för att försöka vända. Vi försökte förändra spel, försvar, tempo – men ingenting fungerade. Framåt noterades Ludwig Åse för 8 mål och William Lundh för 6, men 26 gjorda mål borta spelar ingen roll när man släpper in 41. Det är handbollsmatematik – utan försvar vinner man inga matcher. Vi hade även en debutant när Ludvig Ljungberg gjorde sina första minuter i EHF-tröjan efter att ha anslutit på lån inför matchen. Ingen lätt match att kastas in i, men han kommer att vara med oss de kommande veckorna. Det här var en plump av värsta sorten, och det måste få göra ont. Men sport är sport – ibland faller man hårt. Nu handlar det om karaktär, ansvar och att visa vad vi gör efter ett ras av den här nivån. Vi måste skaka av oss detta, men inte glömma det. Vi ska använda skammen, ilskan och besvikelsen som tändvätska och se till att något positivt kommer ur den här käftsmällen. För uppträdandet i Ystad var inte EHF, det var inte vår identitet – och det får aldrig ske igen. Nu väntar en träningsvecka där kravställningen måste höjas rejält, där vi måste jobba hårt, tillsammans och med ett helt annat fokus. Det behövs – för nästa söndag välkomnar vi HK Drott till Borgen, och då ska det vara ett helt annat EHF som kliver ut på banan. Herr 0kommentarer

Vi föll med flaggan i topp - Melvin storspelade!

Det var en sån där kväll man kommer att prata om länge. Redan när vi klev in i Idrottshuset kändes det – något låg i luften. Läktarna var fulla, publiken taggad, och vi visste att det skulle krävas en nästintill perfekt insats för att rubba topplaget HK Aranäs. Och det fick vi verkligen se. Från första minuten spelade vi med ett självförtroende som smittade av sig på hela hallen. Försvaret satt, tempot var högt och längst bak stod Melvin Gustafson som en vägg. Räddning efter räddning fick publiken att explodera. Som tidningen skrev: ”Melvin Gustafson stod för den ena briljanta räddningen efter den andra när Enköping matchade topplaget Aranäs in i matchens sista sekunder.” Framåt ledde William Lundh anfallsspelet med sina sju mål – flera av dem rena klassavslut. Strax bakom honom fyllde Axel Abrahamsson på med sex, där hans säkra straffskytte var en nyckel i första halvlek. Gustav Boren satte fyra viktiga mål och visade väldig kyla i avgörande lägen. Vi gick till halvtidsvila med ledning 16–13, och känslan var fantastisk. Anton (Andreasson, huvudtränare) summerade det perfekt: ”Första halvlek var grym. Jag tycker vi har gjort allt rätt.” Men handboll är ett spel på marginaler – och i andra halvlek började Aranäs sakta men säkert äta sig in i matchen. Några missade chanser, ett par tuffa domslut, och plötsligt var det jämnt igen. Ändå fortsatte vi kämpa. Melvin stod där bak som en gigant, och varje räddning fick Idrottshuset att vibrera ännu lite mer. När klockan tickade mot slutet stod det 30–30. Vi hade läget, vi hade chansen – men med bara minuten kvar fick Aranäs in segermålet. Vi missade tyvärr vårat avgörande avslut. Förlust med minsta möjliga marginal, 30–31. Efter slutsignalen var det ändå svårt att känna sig nedslagen. Publiken reste sig, applåderna ville aldrig ta slut. Melvin hyllades som matchens lirare – och dessutom röstades han fram till fansens favorit. Han sa det bäst själv efteråt: ”Det är små marginaler som avgör… men det här stödet från publiken betyder så mycket.” Vi förlorade på tavlan, men vi vann något annat – respekt, stolthet och tron på vad vi kan åstadkomma tillsammans. Det här var en kväll då vi verkligen visade hjärta, mod och laganda. Och även om siffrorna säger 30–31, så kändes det som en seger på många andra sätt. Nu riktar vi blicken framåt mot nästa utmaning – IFK Ystad på bortaplan nästa helg. Vi tar med oss energin, spelet och kämpaglöden från denna match. Får vi samma tryck, samma fokus och samma hjärta, då kommer vi bli svårslagna. Herr 0kommentarer

Matchreferat: Enköping– Kroppskultur 28–31 (13–15)

Riktigt, riktigt surt med förlust hemma i Borgen mot Kroppskultur. Vi var så nära – och känslan efteråt är tung, för det här var verkligen vår bästa match hittills. Vi stod upp på ett mycket bra sätt mot ett stort och fysiskt motstånd. Det small rejält där ute, men vi vek inte ner oss en sekund. Försvaret satt bra, vi slet för varandra och visade en helt annan stabilitet än tidigare matcher. Framåt fick vi till många fina anfall mot ett bra och tungt försvar, och det var tydligt att laget börjar hitta rätt i spelet. Matchens lirare blev Gustav Boren, som levererade en bra match med 7 mål och visade vägen framåt. Även Joel Eneroth Ädel stod för en stark match – utsedd till matchens försvarare efter stenhårt arbete bakåt och dessutom med 2 mål framåt. Det känns som vi måste kämpa extremt hårt för varje mål vi gör, medan motståndarna får några lite för enkla lägen. Ändå var vi med hela vägen den här gången, något som verkligen visar att vi tagit stora kliv framåt. Tyvärr blev några tekniska fel och utvisningar avgörande i slutet, och mot ett lag som Kroppskultur blir det svårt. Trots förlusten finns det mycket att vara stolta över. Vi visar hjärta, vilja och ett försvarsspel som imponerar. Nu handlar det om att ta med känslan och prestationen vidare, för nästa helg väntar HK Aranäs hemma i Borgen – och då ska vi vara ännu vassare. Ett stort tack till vår fantastiska publik som höll igång från första till sista minuten. Ni ger oss energi, ni driver oss framåt – ni är helt otroliga! Herr 0kommentarer

Stark insats trots förlust borta mot H43 Lund

Enköping HF stod för sin bästa insats hittills när man gästade H43 Lund på bortaplan, men fick ändå se sig besegrade med 29–24 (13–11). Matchen innehöll både kämpaglöd, starkt försvarsspel och flera individuella prestationer värda att lyfta – men också en tung start och för många missade lägen för att kunna vända helt. H43 fick en drömstart på matchen och ledde med 8–2 efter tolv minuter, efter att Enköping haft svårt att få till både avslut och rytm i anfallen. “Vi startar slarvigt och de straffar oss ordentligt, vilket gör att de snabbt går upp till en sexmålsledning,” berättar William Lund, som stod för tre mål i matchen. Efter den svaga öppningen höjde sig Enköping rejält. Försvaret tajtades till, och målvakten Melwin Gustafson gjorde det riktigt bra i första halvlek med flera viktiga räddningar som gav laget energi. “Vi hänger inte riktigt med i början där H43 kan rycka ifrån tidigt,” säger Gustafson. “Men vi gör en bra upphämtning och går till vila med minus två.” Till paus stod det 13–11 till hemmalaget, och känslan var att EHF var på väg in i matchen på allvar. I andra halvlek fortsatte laget på samma spår, med ett aggressivt försvar och ett anfallsspel som skapade många fina lägen. Joel Ädel Eneroth, som utsågs till matchens lirare, gick i spetsen med sitt hårda arbete både bakåt och framåt. Enköping låg bara ett mål bakom, men de många missarna i bra lägen och flera tvåminutersutvisningar i avgörande skeden gjorde att H43 kunde rycka ifrån mot slutet. “Vi står riktigt bra i försvaret vilket gör att vi får lite första och andra fas-kontringar,” fortsätter William Lund. “Sen håller vi i resten av matchen men bränner alldeles för mycket bra lägen, vilket gör att det rinner iväg när matchen ska avgöras.” Melwin Gustafson summerar känslan på liknande sätt: “I andra halvlek ligger vi jämnt med dem länge, men våra tekniska fel och missar resulterar tyvärr i förlust. En positiv del vi ska ta med oss är att våra dippar var färre och varade under kortare perioder jämfört med de två andra matcherna.” Framåt var Ludwig Åse lagets bästa målskytt med fyra mål, medan nyförvärvet Albin Sälling gjorde en lovande debut med två fullträffar. Trots förlusten fanns det mycket positivt att ta med sig hem. Försvaret satt, lagmoralen var stark och prestationerna steg för varje minut. Med fortsatt utveckling och färre utvisningar kommer den första segern allt närmare. Herr 0kommentarer

Visa fler nyheter