laget.se - Nyheter från Enköpings HF Herr

Tack för allt, Melvin!

Thu, 02 Apr 2026 13:19:46 GMT

Efter en säsong tillsammans är det nu dags för oss i Enköping HF att säga tack och på återseende till Melvin Gustafson, som väljer att ta nästa steg i sin handbollskarriär. Melvin kom till oss inför säsongen i Allsvenskan och har under året visat vilken fantastisk person och spelare han är. Med sin ambition, träningsvilja och sitt sätt att alltid bidra till laget både på och utanför planen, har han satt tydliga avtryck i föreningen. Vi bär med oss många fina minnen från året tillsammans. Ett som verkligen sticker ut är hemmamatchen mot HK Aranäs, där vi var så nära en seger och där Melvin stod för en otrolig insats och mer eller mindre spikade igen målet. En prestation som verkligen visade hans kapacitet och inställning. Men det är inte bara som spelare Melvin kommer att bli saknad. Han är en otroligt fin kille som snabbt blev en självklar del av gruppen, och någon som bidrog med både glädje och gemenskap varje dag. Så här säger Melvin själv om sin tid i klubben: “Trots att resultaten inte alltid har gått vår väg den här säsongen har jag haft otroligt roligt. Jag tycker att allt runt omkring föreningen har skötts på ett väldigt bra sätt, men det absolut bästa är alla nya vänner jag har fått.” Vi i Enköping HF är väldigt glada över att Melvin valde att komma till oss och samtidigt ledsna över att det redan är dags att säga hej då. Vi är övertygade om att han har en spännande framtid framför sig och önskar honom all lycka till i nästa steg. Tack för allt, Melvin

Publicerad: 2026-04-02 15:19

Matchreferat: sista matchen för säsongen

Sun, 29 Mar 2026 11:30:50 GMT

Säsongens sista match i Handbollsallsvenskan spelades inför ett nästintill fullsatt Idrottshus, där förutsättningarna var tydliga på förhand. För Skånela IF handlade det om avancemang till Handbollsligan vid seger och samtidigt poängtapp för Lugi HF. För vår del var det sedan en tid tillbaka klart att det blir spel i division 1 nästa säsong efter en lång och tuff säsong. Det märktes dock inte i första halvlek. Vi står för en av våra bästa halvlekar på länge och lyckas störa seriesegrarna rejält. Med ett kompakt försvar och ett starkt målvaktsspel från Hampus håller vi matchen levande. Offensivt är William Lund tongivande med sina 8 mål, medan målskyttet i övrigt fördelas på flera spelare. Vi skapar fler bra lägen, men bränner några avslut samtidigt som Skånelas målvakt visar hög klass. Trots det går vi till paus med ett fullt respektabelt underläge, 14–18, i en halvlek där känslan är att det lika gärna kunde ha varit oavgjort. I andra halvlek växlar Skånela upp ytterligare. Med mycket på spel och behov av en större segermarginal höjer de tempot, och vi orkar inte riktigt stå emot hela vägen. Vi fortsätter göra en bra prestation, men motståndet är helt enkelt starkare denna dag. Matchen slutar 26–39. Vi väljer att rulla runt på samtliga spelare, och det gav också utrymme för framtiden. Extra roligt var att se Linus Hjortman (född 2008) göra sina första minuter i A-laget. Debuten blev händelserik, första avslutet träffade honom i ansiktet, men en räddning är en räddning och ett minne för livet. Matchens lirare i vårt lag blev Sigge Hedin, som i sin första match med mycket speltid verkligen tog chansen. Stort grattis! Matchen fick också ett tråkigt slut när en spelare i Skånela tilldelades direkt rött kort efter en ful situation mot Philip Tikas, som tvingades avbryta matchen. Avslutningsvis vill vi gratulera Skånela till seriesegern och avancemanget till Handbollsligan välförtjänt efter en stark säsong. Vi önskar dem all lycka framöver. Nu är säsongen slut. En sammanfattning kommer att komma ni får vänta lite till. Stort tack till alla som stöttat oss under året, det har varit väldigt kul. Inför nästa säsong kommer laget att förändras då många spelare går vidare, och ett nytt lag tar form. Håll koll på vår Instagram för uppdateringar framöver.

Publicerad: 2026-03-29 13:30

TACK FÖR ALLT, Samuel Dahlin!

Fri, 27 Mar 2026 09:49:26 GMT

Det är inte helt lätt att sätta ord på vad Samuel Dahlin har betytt för oss i Enköping HF men det är just därför det måste göras ordentligt. För två säsonger sedan kom han till oss från Borlänge. En ny stad, ett nytt lag, nya människor. Men det tog inte lång tid innan Samuel inte bara blev en del av laget han blev en del av hela Enköping. Idag är han inte bara ett välkänt namn i hallen, utan i hela staden. En profil, ett ansikte utåt för EHF, och framför allt en människa som lämnar avtryck hos alla han möter. Samuel är en sådan person som är svår att beskriva utan att det låter som en överdrift. Han är snäll, omtänksam och genuint närvarande. En lagkamrat som bryr sig på riktigt. En vän som alltid finns där. Jag har svårt att tro att någon som träffat honom kan ogilla honom han har den där sällsynta förmågan att få alla att känna sig sedda och viktiga. Men kliver man in på planen är det en annan sida som visar sig. Där är han kompromisslös. Tuff. Orädd. Med en arbetsmoral som få kan matcha och ett skott som har sänkt fler lag än vi kan räkna. Samuel är en spelare som man inte bara uppskattar han är en spelare man behöver. Och ärligt talat: handbollen har inte råd att förlora honom. Jag hoppas verkligen att något lag i Stockholm förstår vad de kan få och lyfter telefonen snabbt. Under sin tid här har Samuel också burit med sig en enorm tacksamhet. Han vill särskilt rikta ett varmt och innerligt tack till Peter Wallin, för allt stöd längs vägen, från att ordna boende och pratstunder till att hjälpa till med flytten från Borlänge. Det är inte saker man glömmer, och Samuel bär med sig den hjälpen med stor värme i hjärtat. Från min sida, som lagledare, är det här ett avsked som känns på riktigt. Jag kommer sakna Samuel inte bara som spelare i laget, utan som människa vid sidan av. Hans närvaro, hans energi och det lugn han sprider omkring sig går inte att ersätta. Det har varit en ära att få ha honom här. Och om vi ska låta Samuel själv sätta ord på sin tid, så säger han det kanske bäst så här: ”Jag vill från djupet av mitt hjärta tacka för mina två säsonger i Enköping. Redan från första dagen möttes jag av en värme som är svår att beskriva, från publiken, föreningen, laget och ledarstaben. Jag har känt mig hemma här från start till slut. Det här laget har inte bara varit en grupp att spela handboll med, utan en gemenskap att leva i. Utanför planen har vi skrattat, stöttat varandra och byggt vänskaper för livet. Jag tar med mig minnen, erfarenheter och relationer som jag alltid kommer bära med mig. Enköping kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.” Samuel – tack för allt du gett oss. Du lämnar inte bara ett tomrum i laget, utan också i hjärtat av Enköping. Vi önskar dig all lycka i nästa kapitel.

Publicerad: 2026-03-27 10:49

ATG : returmötet mot RP Linköping

Wed, 25 Mar 2026 10:33:18 GMT

Det var enkla förutsättningar inför tisdagens match, vinst med två bollar och vi skulle vidare. Så blev det tyvärr inte. Inte ens nära, om vi ska vara helt ärliga. Vi hänger med i ungefär 13 minuter. Sen… ja, jag vet faktiskt inte riktigt vad som händer. Det är som att luften går ur oss. Huvuden som börjar hänga, vi slutar göra jobbet fullt ut och energin finns inte där. Vi får ingen träff, ingen riktig vilja att vända det heller. Samtidigt ska RP Linköping ha all cred. De gör det bra, de jobbar hårt i 60 minuter och är det bättre laget rakt igenom. Det är inget att säga om den saken. Det som gör mest ont är kanske inte siffrorna (23–31, 11–18 i paus), utan känslan. Att vi inte riktigt vill. Jag fattar att det är tungt med en lång rad förluster bakom oss, oavsett om det är serie, cup eller träningsmatcher, så sätter det sig i både kropp och huvud. Självförtroendet får sig en törn och glöden är inte alltid lätt att plocka fram. Men samtidigt… någonstans måste någon ta tag i det. Och det saknade vi den här kvällen. Med det sagt, det fanns ändå saker att glädjas åt. Ludwig Isegren gör ännu en stark match och utses till matchens lirare igen – riktigt kul att se, och välförtjänt. Axel Abrahamsson smäller in 7 baljor och visar vägen framåt. Philip Tikas sliter som alltid och ger aldrig upp, och Adam Romberg kommer in och gör det där han är så bra på, pigga, tydliga inhopp där man vet exakt vad man får. Nu har vi en match kvar den här säsongen. Torsdag, hemma mot Skånela IF. Sen stänger vi den här säsongen och börjar blicka framåt. Men först – en sista match tillsammans. Hoppas vi ses i hallen

Publicerad: 2026-03-25 11:33

Tack för allt Philip Tikas

Mon, 23 Mar 2026 13:16:14 GMT

Ibland kommer det spelare som gör skillnad direkt, både på och utanför planen. Philip, du är en av dem. Med din spelskicklighet, ditt lugn och din förståelse för spelet har du varit en oerhört viktig del av laget under din tid i Enköping HF. Du har inte bara bidragit med kvalitet i ditt spel, utan också med en professionalism och trygghet som höjt hela gruppen. Samtidigt är det kanske personen Philip som lämnar det allra största avtrycket. Snäll, seriös och alltid med ett leende nära till hands. Din charm och din förmåga att sprida positiv energi omkring dig har betytt mycket mer än ord kan beskriva. Nu står det klart att du efter säsongen återvänder till Eskilstuna GUIF. Det är såklart tråkigt för oss men vi har full förståelse för ditt beslut. Dina egna ord speglar tiden tillsammans på ett fint sätt: "Min säsong i Enköping har varit lärorik och jag är både stolt och tacksam över allt som EHF gett mig. För att vara en relativt liten klubb så har allting sköts oerhört professionellt och jag har bara gott att säga om föreningen." Och vi känner precis detsamma – stolthet och tacksamhet över att ha fått ha dig här. Från oss alla i Enköping HF, stort tack för allt du har gett oss, både som spelare och som människa. Du kommer vara saknad, men alltid varmt välkommen tillbaka. Vi önskar dig all lycka i Eskilstuna GUIF och framöver i din fortsatta karriär.

Publicerad: 2026-03-23 14:16

Matchreferat: ATG, förlust 33-32

Wed, 18 Mar 2026 08:37:00 GMT

Det här var en sådan match som, om du bara såg den på Handbollplay, nog kändes… märklig. Ryckig. Hackig. Nästan svår att förstå. Och sanningen är att du hade behövt vara på plats för att verkligen greppa matchbilden.

Redan på det tekniska mötet och under uppvärmningen anade vi att det här inte skulle bli en vanlig handbollsmatch. Och tyvärr fick vi rätt. Det som utspelade sig den här tisdagskvällen borta mot RP Linköping i Svenska Cupens omgång 3 kom alldeles för lite att handla om handboll och alldeles för mycket om allt runt omkring.

Jag har varit med i många matcher, i olika sporter, men det här var första gången inom handbollen som fokus så tydligt flyttades bort från spelet. Det blev en stökig, tjafsig och stundtals ganska tråkig tillställning där någon hela tiden skulle lägga sig i, blåsa upp situationer och göra sig själv till centrum. Det är synd för det förstör det vi alla är där för: handbollen.

Det ska också sägas: spelarna, både våra och RP:s, hanterade det här på ett bra sätt. Känslor är en del av sporten det ska vara hetta, det ska vara vilja. Men låt spelarna stå för det. Låt matchen leva av spelet. Det som hände runt omkring, både under och efter matchen, där även en del ur publiken valde att kliva ner och spä på stämningen, var bara onödigt och oskönt. Sånt hör inte hemma här.

Men till det som faktiskt var handboll.

Matchen började i uppförsbacke direkt. RP Linköping tilldelades tre shootouts och gick upp i en 2–0-ledning innan vi ens hunnit komma in i rytmen. Trots det svarade vi direkt. Vi visade att vi var där för att tävla, för att kriga, för att ta säsongens första seger.

Försvarsspelet satt ofta bra, men vi bjöd också på några lite för enkla mål bakåt. Samtidigt drog vi på oss ett par utvisningar, rätt eller fel kan alltid diskuteras, men det är inget vi kan påverka i efterhand. I paus var det jämnt: 18–17 till RP.

I halvtid pratade vi om att stänga ute allt runt omkring. Att lägga energin på rätt saker. På vårt spel. På våra beslut. Anton var tydlig: gör vi det vi sagt – då vinner vi.

I andra halvlek kom vi inte riktigt upp i den nivå vi vet att vi har. RP kunde rycka till 28–24, och även om vi kämpade oss tillbaka i slutet räckte det inte hela vägen. Vi var nära, men sista bollen ville inte in. Små marginaler och den här gången var de inte på vår sida.

Individuellt finns det mycket att lyfta.
Ludwig Isegren fick välförtjänt priset som matchens lirare efter ett enormt slit och 8 mål framåt.
William Lund öste in 12 baljor, och Axel Abrahamsson fyllde på med 6.
Bakom dem gjorde Hampus Wallin en stabil insats mellan stolparna.

Nu vänder vi blad.

Det här var säsongens sista bortamatch. Nästa tisdag, 24/3, väntar returen hemma i Borgen och då är förutsättningarna glasklara: vi ska vinna, och vi ska göra det med fler mål.

Så kom dit. Fyll hallen. Skapa den där stämningen som handboll ska handla om – passion, glädje och respekt.

Då visar vi hur det ska se ut.

Publicerad: 2026-03-18 09:37

Matchreferat: HK Varberg borta

Fri, 13 Mar 2026 14:14:17 GMT

På onsdagsmorgonen rullade bussen söderut mot Varberg för säsongens sista bortamatch. Vi visste redan på förhand att det skulle bli en tuff uppgift mot ett starkt hemmalag, och att det skulle krävas en riktigt bra prestation från vår sida för att kunna störa ett lag som ligger i toppen av tabellen. Tyvärr lyckas vi inte riktigt komma upp i den nivå som krävs och matchen slutar till slut 35–26 till hemmalaget, efter 22–15 i paus. Matchinledningen blir kämpig för oss. Vi har svårt att få hål på Varbergs försvar och när vi väl spelar oss till lägen står hemmalagets rutinerade målvakt i vägen flera gånger. Bakåt gör vi ändå en del bra saker i början och får även några viktiga räddningar från våra målvakter. Efter drygt 13 minuter kommer vårt fjärde mål och därefter lossnar målskyttet något framåt. Tyvärr tappar vi samtidigt lite av stabiliteten bakåt och Varberg får gång på gång komma till avslut från bra lägen. I kombination med några tekniska misstag från vår sida kan hemmalaget också ställa om snabbt, vilket gör att de kan gå till halvtidsvila med en ledning på 22–15. I den andra halvleken spelar vi upp oss något och lyckas hålla jämna steg bättre under perioder av spelet. Tyvärr fortsätter en del slarvfel att smyga sig in, vilket ger Varberg flera fria lägen. Trots det är det glädjande att se att laget aldrig ger upp utan fortsätter kämpa hela vägen till slutsignalen, vilket gör att siffrorna inte rinner iväg ytterligare. Framåt är det framför allt William Lund som visar vägen med sina 9 mål. Axel Abrahamsson bidrar med 5 fullträffar och Gustav Wedholm gör 3, medan övriga mål fördelas på flera spelare i laget. Nu är säsongens sista bortamatch avklarad och allt fokus riktas mot avslutningen på hemmaplan, där vi tar emot serietvåan Skånela i säsongens sista match. Vi ser fram emot att avsluta säsongen tillsammans med hemmapubliken.

Publicerad: 2026-03-13 15:14

Matchreferat: Tyresö borta

Sun, 08 Mar 2026 14:22:12 GMT

I fredags åkte vi till Stockholm för bortamatch mot Tyresö Handboll och det blev till slut en förlust med 32–26, efter en halvtid där vi bara låg under med en boll (16–15). Trots resultatet gör vi en bra match och jag tycker verkligen att vi är med hela vägen. Vi spelar stabilt och har ingen sådan där dipp som vi tyvärr haft i vissa matcher tidigare. Det var väldigt skönt att se att vi håller ihop spelet under hela matchen. Däremot blir vi lite för ineffektiva framåt. Vi skapar många fina lägen men missar alldeles för många avslut, och när vi inte sätter våra chanser samtidigt som motståndarna gör mål i sina anfall så drar de sakta men säkert ifrån med några bollar. Vi drar också på oss någon onödig utvisning i lägen där vi egentligen har kontroll på spelet, och sådant blir ofta kostsamt i jämna matcher. Samtidigt ska killarna ha en stor eloge för inställningen, vi kämpar hårt hela vägen. Tyvärr räcker inte riktigt orken hela matchen denna gång. Individuellt fanns det flera starka prestationer. Matchens lirare gick till William Lund som gör en riktigt bra insats. Flest mål i matchen stod Axel Abrahamsson för med sina 8 baljor, och strax därefter hittar vi både William Lund och Jakob Hammar i målprotokollet. Nu återstår bara två matcher av serien där vi ställs mot Varbergs och Skånela IF. Två riktigt tuffa matcher som väntar. Efter det är det dags för svenska cupen vi får lite välförtjänt vila och börjar planera inför nästa säsong. Vi tar med oss mycket bra från den här matchen

Publicerad: 2026-03-08 15:22

Tack för allt, William Lundh!

Mon, 02 Mar 2026 12:56:55 GMT

Efter vårt historiska år i Handbollsallsvenskan är det dags att tacka William Lundh för hans insatser i Enköping HF röda tröja. William kom till oss inför säsongen och blev snabbt en viktig del av laget. Under sitt år i föreningen har han inte bara varit vår målspruta och skyttekung, utan också bidragit med energi, glädje och en härlig personlighet som satt avtryck både på och utanför planen. Vi är självklart ledsna över att säga hej då efter bara en säsong, men samtidigt stolta över att ha haft William som en del av laget under detta historiska år för föreningen. Nu väntar nya utmaningar när han väljer att fortsätta sin resa i HK Aranäs. Så här säger William Lundh själv om tiden i Enköping HF: "Det ska självklart bli tråkigt att lämna Enköping, en fantastisk förening och ett riktigt gött gäng som jag har fått chansen att vara del av. EHF har för min egen del gett mig en ordentlig nytändning till handbollen och lite därför jag kände att lämna för fortsatt spel i allsvenskan var det rätta valet för mig nu. Den här säsongen blev inte riktigt som vi hade tänkt oss men jag själv är ändå väldigt tacksam för den!" Vi tackar William för alla mål, hans engagemang och den passion han visat under året i våra röda färger – och önskar honom stort lycka till framöver. Tack för allt, William!

Publicerad: 2026-03-02 13:56

Matchreferat: GF Kroppskultur borta

Sun, 01 Mar 2026 18:47:48 GMT

Det blev en riktig handbollsfest när vi under helgen reste till Uddevalla för bortamötet mot GF Kroppskultur. Med närmare 2000 personer på läktarna, öltält utanför arenan, trummor som ekade och en inramning som verkligen andades handbollsglädje, bjöds vi in till ett arrangemang av högsta klass. Från första stund kände man att det här skulle bli något extra och vi ville verkligen visa publiken att vi var ett lag att räkna med. Vi kom till matchen med en tydlig matchplan och valde att testa en helt ny spelstil defensivt med två punktmarkeringar för att plocka bort deras två främsta hot. Och det fungerade. I första halvlek störde vi Kroppskultur ordentligt och gjorde det svårt för dem att få flyt i sitt spel. Hade vi bara vårdat bollen bättre och undvikit några av de bolltapp som smög sig in, hade vi mycket väl kunnat gå till pausvila i ledning istället för underläge 17–13. Bakåt stod Melvin Gustafsson för en stark första halvlek mellan stolparna och gav oss chansen att hela tiden vara med i matchen. Känslan var tydlig, vi var verkligen där och krigade. I halvtidssnacket var budskapet enkelt: fortsätt göra jobbet. Vi visste att hemmalaget skulle försöka förändra något för att få fart på sin offensiv, och vårt fokus låg på att minska misstagen, spela tydligare och fortsätta stå upp i kampen. Tyvärr fick vi en tung start på den andra halvleken. Kroppskultur gick snabbt ifrån till 24–16 och där stängdes matchen i praktiken. De första tio minuterna efter paus var vi inte riktigt med, och därefter kunde hemmalaget kontrollera tempot. De gick även över till 7–6-spel vilket gav dem flera enkla mål, samtidigt som vi hade det tufft både i försvarsspelet och med målvaktsräddningarna. Bolltappen fortsatte dessutom att straffa oss, inte minst genom några svåra och ibland märkliga inspel till mittsex. Samtidigt ska det sägas, vi mötte seriens kanske formstarkaste lag, ett lag som gått som tåget hela säsongen. Vi visste att det skulle bli en rejält tuff uppgift, särskilt i den här fantastiska handbollsinramningen. Framåt stod Ludwig Isegren, Samuel Dahlin, William Lund och Joel Eneroth för merparten av våra mål. William Lund utsågs dessutom till matchens lirare igen, man börjar nästan tappa räkningen på hur många gånger det blivit nu. Well done! Melvin Gustafsson ska lyftas för sin första halvlek i målet, medan det blev betydligt svårare för våra målvakter efter paus när hemmalaget fick upp tempot. Trots förlusten med 39–28 åker vi ändå hem från Uddevalla med en helt okej känsla. Det fanns mycket som var bra, mycket att bygga vidare på, och lärdomar att ta med oss framåt. Nästa helg väntar ny bortamatch när vi reser till Tyresö. Vi ses där!

Publicerad: 2026-03-01 19:47

Matchreferat; H43 Lund hemma

Sun, 22 Feb 2026 19:05:57 GMT

Hemmamatch mot H43 Lund slutade med förlust 27–34, efter 13–19 i halvtid. En sådan där match som ändå lämnar fler nyanser än vad siffrorna kanske visar. Den här gången upplevde jag matchen på lite ovanligt håll. Medan killarna kämpade hemma i hallen befann jag mig själv uppe i Dalarna och följde allt via Handboll Play. Det gör något med känslorna, pulsen från bänken, ljudet från hallen och energin runt laget går inte riktigt att ersätta genom en skärm. Därför får också mycket av orden efter matchen komma från spelarna själva, från dem som faktiskt stod mitt i det. Och deras bild är ganska samstämmig. Vi är absolut med i matchen första 20 minuterna. Vi spelar med tålamod, kommer till bra lägen och håller oss till det vi pratat om inför avkast. Men där någonstans hittar H43 ett litet momentum. Vi får inte riktigt de spelstoppen vi söker, och mot ett lag som H43 går det fort när chanserna kommer. Några snabba mål skapar ett avstånd som de sedan lyckas förvalta resten av matchen. Det blev egentligen aldrig riktigt nerv igen efter paus. Vi jobbar oss in bättre defensivt i andra halvlek, men avståndet blir för stort för att hota fullt ut. Melvin Gustafson beskrev känslan efteråt på ett sätt som fångar matchbilden bra. Han menar att insatsen över 60 minuter ändå är stabil, men att bristen på spelstopp i första halvlek gjorde att H43 fick för enkla vägar till avslut. I den andra halvleken sitter försvarsspelet betydligt bättre, vilket också gav laget en tryggare känsla och ett mer fungerande anfallsspel. Matchens lirare blev William Lund, som tillsammans med Samuel Dahlin stod för fem mål vardera. Gustav Boren och Philip Tikas fyllde på med fyra mål var och bidrog starkt i offensiven. William själv lyfter framför allt laginsatsen: Han tycker att laget genomför matchplanen på ett bra sätt och att anfallsspelet i första halvlek skapar många riktigt fina möjligheter. Skillnaden blir att H43 målvakt står för flera avancerade räddningar, vilket gör att gästerna kan rycka innan paus. I andra halvlek sitter försvarsspelet bättre, men samtidigt blir det lite tyngre framåt. Trots förlusten är känslan ändå relativt god, prestationen finns där, även om resultatet inte gör det. Och kanske är det just där vi landar. Det finns matcher där allt känns fel. Det här var inte en sådan. Snarare en kväll där ett starkt motstånd fick ett övertag under tio minuter, och sedan höll det hela vägen. Från Dalarna såg jag ett lag som fortsätter arbeta, fortsätter tro på det vi gör och aldrig slutar försöka ta sig tillbaka in i matchen. Det är en känsla som är svår att fånga i statistik, men lätt att känna igen när man följer gruppen över tid. Nu stänger vi den här matchen och blickar framåt tillsammans.

Publicerad: 2026-02-22 20:05

Matchreferat; HK Aranäs borta

Sun, 15 Feb 2026 17:18:37 GMT

I vanliga fall brukar jag skriva om en bra träningsvecka, om förberedelser som sitter där de ska och om ett lag som gått igenom varje detalj tillsammans. Så var det inte den här gången. En träning. Femtio procent av laget borta. Sex spelare saknades från det ordinarie matchlaget. Vi satte oss på bussen med elva utespelare, två målvakter – varav en inlånad från U-laget – och en känsla som nog smög sig på oss alla någon gång under veckan: det här kommer bli tufft. Och tufft blev det borta mot HK Aranäs i Allsvenskan. Redan innan avkast bestämde vi oss. Vi byter spelsystem. Vi spelar 7–6 hela matchen. Inget vi brukar göra. Inget som alltid är vackert. Kanske till och med tråkigt, skulle vissa säga. Men ibland handlar det inte om vad man vill – utan om vad man måste göra. När vi klev ut på planen märktes något speciellt. Det var som att killarna hade släppt alla förväntningar. Alla “tänk om”. Alla “borde”. Vi gick ut för att spela så bra vi kunde – och hoppas att det skulle bära. Tränare Adam var tydlig: Fokus på försvar. Tålamod. Och det visade vi. I paus stod det 18–14. Vi var med. Inte perfekta – men med. Lite slarv här och där. Aranäs fick många straffar. Några mål i öppen kasse när vi spelade sju mot sex. Sånt händer, särskilt när man vågar. Men det fanns också perioder där vi verkligen fick matchbilden dit vi ville. Där vårt tålamod och vårt försvarsspel gjorde att Aranäs tappade rytmen. De blev frustrerade. De blev stillastående. Vid ett tillfälle kokade det över så pass att deras tränare skrek från bänken och till slut fick syna det gula kortet. Det säger något. Vi var inte bara där för att överleva – vi påverkade matchen. Vi störde dem. Vi fick dem att se mänskliga ut. Matchen slutade 38–30. En förlust på pappret. Halvtid 18–14. Men känslan efteråt var något helt annat än bara siffror. Vi var med så gott som hela matchen. Vi krigade med det vi hade. Vi höll oss till planen. Och även om man aldrig är nöjd med en förlust, så var det här ett helt annat lag än i matchen innan mot Tumba. Ett lag som tog ansvar. Ett lag som stod upp för varandra. Samuel Dahlin gjorde kanske sin bästa match för säsongen. Han sköt som ett odjur och landade på nio mål – fullt välförtjänt utsedd till matchens lirare. Gustav Wedholm gör också en stark insats och bidrar med stabilitet när det behövs som mest. Men det stannar inte där. Alla ska ha applåder. Filip Andersson gör sin debut i målet och kliver in utan att tveka. Några räddningar direkt. Mod. Närvaro. Glädje. Sånt smittar. Och sånt bygger lag. Det var inte veckan vi ville ha. Inte förutsättningarna vi önskade. Inte resultatet vi siktade på. Men det var ett lag som växte. Nästa helg väntar H43 Lund hemma. Vi ses i borgen.

Publicerad: 2026-02-15 18:18

Matchreferat; Tumba hemma

Sun, 08 Feb 2026 18:08:33 GMT

Det här var en kväll som gör ont på riktigt. Hemma mot IFK Tumba gör vi vår kanske sämsta insats för säsongen, och det är svårt att förstå hur det kan bli så när så mycket kändes rätt innan. Uppvärmningen var bra, känslan i laget var bättre än på länge och det fanns inget som tydde på det som skulle komma. Ändå är vi aldrig riktigt där när matchen drar igång. Redan efter tio minuter känns det som att matchen nästan är avgjord. Vi kommer snett in, får jaga direkt och även om vi lyckas hitta en bättre period innan paus, där vi visar att det faktiskt finns något i oss, så räcker det inte. Halvtidssiffrorna 11–17 ger ett visst hopp, men det försvinner snabbt. Efter paus är vi tillbaka i samma mönster igen och matchen rinner oss helt ur händerna. Det som gör det extra tungt är jämförelsen. Borta mot Tumba var vi med hela vägen och förlorade knappt, med några få mål. Nu skiljer det fjorton bollar. 23–37 hemma. Det är siffror som svider. Deras målvakt ska ha stor beröm, han var riktigt bra, men samtidigt kan vi inte komma ifrån vår egen verklighet – vi har svårt att göra mål och det har följt oss under hela säsongen. Vi har ofta sagt att vi blickar vidare mot nästa match. Det har blivit ett återkommande mantra i år. Men kanske är det inte det vi behöver just nu. Kanske behöver vi istället stanna upp och verkligen reflektera över varför det blir så här, för det här är inte första gången vi hamnar i de här plumparna, och det är något vi måste våga ta ansvar för. Individuellt fanns det ändå ljusglimtar. Axel Abrahamsson utsågs till matchens lirare, Ludwig Isegren till matchens försvarare och våra bästa målskyttar för kvällen var William Lund, Axel Abrahamsson och Samuel Dahlin. De insatserna betyder något, även när helheten brister. Nu är det också klart. Vi åker ur och nästa säsong väntar division 1. Det gör ont att skriva, men det är verkligheten. Samtidigt är det här också början på något nytt. Vi går in i den period alla lag hamnar i, där truppen byggs om och framtiden formas. Vilka som vill fortsätta resan och vilka som väljer en annan väg återstår att se. När allt är klart kommer kontrakten som vanligt att presenteras på Instagram, så håll utkik där. Det här laget är mer än en match och mer än en säsong. Just nu känns det tungt, tomt och uppgivet – men kärleken finns kvar, och den är ärlig. Och ibland är det precis där man måste börja om.

Publicerad: 2026-02-08 19:08

Matchreferat; RIK borta

Sun, 01 Feb 2026 11:26:04 GMT

Det här var en av de där matcherna man helst vill spola tillbaka, radera och gå vidare ifrån. Bortamötet med Redbergslid IK blev en tung kväll från start till mål, och slutresultatet 37–27 – med 21–14 redan i paus – säger det mesta om hur långt ifrån vi var den nivå som krävs i Handbollsallsvenskan. Redan tidigt i matchen infann sig en obehaglig känsla. Vi var inte riktigt där. Steget var lite långsammare, besluten lite senkomna och närkamperna förlorades oftare än de vanns. Det kändes aldrig som att vi tog kommandot, aldrig som att vi på allvar satte press på Redbergslid. Istället fick de växa in i matchen och spela med ett självförtroende som bara blir större när motståndaren inte svarar. Tränare Adam Skogäng försökte väcka laget på alla sätt som står till buds. Försvarsformationer justerades, anfallsspelet skruvades på, spelare byttes in och ut i jakt på energi och respons. Men den där gnistan uteblev. Oavsett vad som testades lyckades vi aldrig samla oss, aldrig få ihop helheten. Vi var kvar på samma plats hela matchen – medan Redbergslid hela tiden tog nya kliv framåt. Ska man ta poäng i den här serien krävs det prestationer från alla, i varje lagdel. Här blev det istället smärtsamt tydligt hur svårt det blir när inget riktigt stämmer. Våra målvakter fick ingen lätt kväll, men med 3–4 räddningar totalt och alldeles för många avslut utanför ramen – någonstans runt 10–14 stycken – sätter vi oss själva i en omöjlig situation. Mot ett lag som RIK, som dessutom jagar kval uppåt, blir sådana siffror direkt avgörande. Efter matchen var besvikelsen påtaglig. Gustav Borén satte ord på känslan som många nog delade: – Jag tycker vi inte kommer upp på den nivå vi borde idag, på samtliga. Vi har alla mer att ge. Det känns som att vi går på 95 procent istället för 100, och på den här nivån blir man straffad direkt. Det blev vi idag. Det finns korta perioder där alla levererar fullt, något anfall eller ett försvar, men de är för få – och en handbollsmatch är 60 minuter. Trots en väldigt tung laginsats fanns det ändå några spelare som vägrade vika ner sig. William Lund utsågs till matchens lirare efter sina 11 mål, och oavsett hur matchbilden såg ut ska han ha all heder för det. Tillsammans med Albin Sälling var han vårt enda verkliga hot framåt. De tog initiativ, de ville göra mål, de tog smällar och fortsatte utmana. Den viljan betyder mycket, särskilt en kväll när så mycket annat saknas. Albin Sälling slutade på 5 mål, men hade med lite marginaler och träff kunnat göra betydligt fler. Det här blev dessutom hans sista match i laget innan flytten tillbaka till VästeråsIrsta. Personligen känns det väldigt tomt. Albin är en sådan spelare man vill ha omkring sig – på planen, i omklädningsrummet och på resorna. En kille som bidrar med mer än bara mål. Han kommer att bli saknad, på riktigt. Ibland är det svårt att veta hur man ska skriva de här referaten. Det är lätt att prata om att resa sig, ta nya tag och hitta positiva bitar. Men dagar som denna känns det nästan fel att linda in något. Samtidigt gör det ont, för det här laget har visat under säsongen att det finns kvalitet, hjärta och prestationer som förtjänar poäng. Men handboll är ärlig. Och den här kvällen räckte det inte till. Nu väntar nästa uppgift – Tumba hemma i Borgen. En ny match, ett nytt försök att visa vilka vi är. Och som ett litet sidospår: missa inte februari-hamburgaren på ByBorgs som killarna varit med och tagit fram. Riktigt bra – och dessutom går en del direkt till lagets kassa. Föreningar behöver sådant stöd. Det är värt en stor tumme upp.

Publicerad: 2026-02-01 12:26

Matchreferat; Vinslöv hemma

Fri, 23 Jan 2026 16:23:11 GMT

Det blev ännu en tung hemmakväll i Idrottshuset när vi tog emot HK Vinslöv. Slutresultatet skrevs till 25–31 efter 9–15 i paus, och med det har vi nu radat upp 18 raka förluster. En siffra som svider, men också säger något om hur brutalt ärlig idrotten kan vara. Inför matchen mot Vinslöv hade vi tränat hårt och intensivt. Vi visste vad som stod på spel. De har kniven mot strupen i bottenstriden, och för oss var detta en match vi verkligen ville få träff i. Inledningsvis är vi med, vi står upp och tävlar. Men tre utvisningar i första halvlek blir för mycket mot ett stort, rutinerat och skickligt lag som Vinslöv. Där tappar vi rytmen, och uppförsbacken blir brant. I andra halvlek kommer vi ut med förändringar. Vi justerar spelsystemet, går aggressivare i försvaret och plötsligt händer det något. Ett hopp tänds i Idrottshuset. Vi får träff, vi springer, vi smäller – och för en stund känns det som att det kanske, kanske går. Men vi orkar inte hela vägen. Tråkigt, men så är det med idrott ibland. Trots en okej insats var vi kanske aldrig riktigt så nära som vi hade hoppats just denna dag. Gustav Boren utsågs till matchens lirare efter en gedigen insats under hela matchen. Matchens försvarare blev Ludwig Isegren, ännu en utmärkelse till honom – vilket är både kul och ett tydligt kvitto på att han levererar match efter match. Sälling var strax bakom Boren med sina fyra mål, och Xavier Mirindi gjorde sin första hemmamatch för EHF. En fin insats med bra fart och många publikvänliga aktioner. Vi fortsätter att jobba vidare. Skulle vi vinna samtliga åtta matcher som återstår väntar ändå kval. I dagsläget är det elva poäng upp till negativ kvalplats. Det är långt. Men det här laget ger inte upp. Inte än.

Publicerad: 2026-01-23 17:23

Matchreferat: Serieledarna borta

Sun, 18 Jan 2026 18:27:50 GMT

Redan på fredagen satte laget sig på bussen söderut för övernattning inför lördagens tuffa uppgift – bortamatch mot serieledarna LUGI i Lund. Förutsättningarna var glasklara redan innan avkast: det här skulle bli en rejäl prövning. LUGI har visat hela säsongen varför de toppar tabellen, inte minst med sitt snabba omställningsspel och sin bredd. Veckan inför matchen hade präglats av tydligt fokus. Nyckeln låg i att bromsa LUGI:s kontringar och deras starka andra fas – något laget verkligen tog till sig. Och det märktes direkt från start. Första halvlek – disciplin, tålamod och mod Matchen inleddes i högt tempo, men med ett lugn i vårt spel. Försvarsspelet satt där det skulle, kontringarna stoppades med bravur och LUGI tvingades gång på gång spela uppställt. Bakom ett uppoffrande försvar stod Hampus Wallin för flera kvalificerade räddningar och gav laget energi och momentum. Framåt fördelades ansvaret fint. William Lund var effektiv och stod för sju viktiga mål, samtidigt som flera spelare klev fram och tog ansvar. Halvtidsresultatet 15–13 speglade matchbilden väl – jämnt, fysiskt och fullt av kamp. Med i matchen till minut 41 Andra halvlek fortsatte i samma anda. Vi höll oss till matchplanen och var med hela vägen fram till minut 41. Då kom en olycklig utvisning som blev kostsam. Under det numerära underläget lyckades LUGI rycka, samtidigt som vi hade svårt att få utdelning framåt. I ett försök att komma ikapp testades 7–6-spel, men istället rann siffrorna iväg ytterligare. Det var inte riktigt den effekt vi hoppats på, och mot ett lag av LUGI:s kaliber blir sådana perioder snabbt avgörande. Slutresultatet skrevs till 36–28, en förlust som svider – men som samtidigt innehåller mycket positivt. Individuella prestationer och stark lagmoral Trots resultatet fanns det många ljusglimtar. Hampus Wallin gjorde en riktigt stark match i målet. Ludwig Isegren utsågs till matchens lirare efter en gedigen insats, och både Philip Tikas och Jakob Hammar löste sina uppgifter galant i arbetet med att stoppa kontringar och kantspel. Elliot Ryderdahl stod för ett fysiskt och uppoffrande försvarsspel, och överlag var det många som bidrog till helheten. Jakob Hammar sammanfattade matchen så här efter slutsignalen: – Matchen i sig var en rolig och tempofylld match. Där vi gör det bra över 60 minuter och håller oss till vår plan. Alla sliter som djur och gör sitt absolut bästa. Det rinner ifrån lite när vi får utvisningar och de gör tre mål medan vi inte gör något. Även matchens lirare Ludwig Isegren var inne på samma spår: – Jag tycker ändå att vi gör en bra match idag. Framför allt i första halvlek, där vi följer matchplanen precis som vi ska. Vi får träff både bakåt och framåt, och sen får vi räddningar på det. I andra halvlek blir vi lite trötta och för glesa och platta bakåt, vilket gör att de får in lite enklare mål. För min egen del är jag nöjd med insatsen och hoppas kunna rida vidare på den vågen. Och efter att EP äntligen lyckats ringa ett nytt nummer summerade Philip Tikas insatsen så här: – Vi gör det asbra i princip hela matchen. LUGI är ett av de starkaste lagen i serien när det kommer till kontringsspelet, och där tycker jag att vi får väldigt bra träff. I uppställt spel hade vi kontroll på dem. Hampus Wallin gör det väldigt bra i målet och ger oss flera momentum. Ny chans redan på torsdag Nu gäller det att snabbt ladda om. På torsdag väntar ett viktigt möte mot vår bottenkollega i serien, hemma i Borgen kl. 19.00. Två poäng som känns både nära – och skulle verkligen behövas. Vi behöver er på läktaren. Kom och hjälp oss att hitta dem där två poängen!

Publicerad: 2026-01-18 19:27

Matchreferat: HK Torslanda borta

Mon, 05 Jan 2026 12:58:21 GMT

Sen bortamatch mot HK Torslanda, ett lag vi haft det riktigt tufft mot tidigare, inte minst senast när de gästade oss hemma. Ändå åker vi ner med en bra känsla. Träningarna inför matchen har varit fina, fokuserade och intensiva, och det fanns något i gruppen som kändes rätt. En tro på det vi gör och på att vi tagit steg sedan sist. När matchen blåses igång får vi också kvitto på det. Vi startar bra, spelar med mod och fart, och efter nio minuter leder vi med 4–6. Där och då känns det som att vi är med på riktigt. Vi gör det vi pratat om, vi är där mentalt, och allt känns möjligt. Men sen… ja, vad fan sker egentligen. Det är svårt att beskriva med ord hur matchen bara glider oss ur händerna. Torslanda gör 14 mål i rad. Fjorton. Vi gör noll. Det är en sådan period som gör ont långt efter slutsignalen. Jag vet inte hur jag ska formulera mig, för det här var ärligt talat förnedrande. Vi försöker bryta mönstret, byter spelare, roterar, tar timeouter, men ingenting hjälper. De som kommer in från bänken i första halvlek bidrar tyvärr inte med något som förändrar bilden. Det som gör mest ont är att det inte ens handlar om att vi blir totalt utspelade i spelet. Vi kommer till bra lägen, vi gör fina saker i anfallsspelet – sådant vi tränat på – men vi skjuter… och skjuter utanför. Jag tror vi har åtta–nio avslut i rad utanför ramen. Inte räddningar, inte stolpar, utan helt enkelt utanför. Nästan så att man hade accepterat det om deras målvakt gjorde världens bästa insats, men nu är det vi själva som sätter krokben för oss. Halvtid, 20–9. Det är en tung känsla i omklädningsrummet. I pausen är vi ärliga mot varandra. Alla fattar att matchen är förlorad, ingen går runt och lurar sig själv. Men vi pratar om att ändå vinna andra halvlek, att stå upp för oss själva och göra det vi tränat på. Att lämna hallen med någon form av stolthet kvar. Och det gör vi ändå. Andra halvlek är bättre, mer kontrollerad, mer ansvarstagande. Framåt kliver Axel Abrahamsson och Albin Sälling fram och styr spelet på ett bra sätt, och det är skönt att se att några verkligen tar tag i det när det blåser som mest. Jag vill också lyfta målvakt Hampus Wallin i första halvlek, som faktiskt gör det bra trots att han lämnas väldigt ensam där bak. I andra halvlek kommer Melvin Gustafson in i mål och gör en fantastisk insats. Han radar upp kvalificerade räddningar, gång på gång, och ger laget energi. Fullt rättvist blir han utsedd till matchens lirare i vårt lag, och det är han väl värd. Slutresultatet skrivs till 34–25, med halvtidssiffrorna 20–9 som säger det mesta om var matchen avgjordes. Enköpings-Posten citerar William Lund efter matchen, och det är svårt att inte känna igen sig i hans ord: ”Det är återigen så att vi faller på våra egna misstag. Vi gör det bra första 10 minuterna och vi kör över dom. Vi får träff på allt, försvar, målvakt och i anfallsspelet. Sen fallerar allting och vi bränner alla lägen vi får. Helt plötsligt kan vi inte spela handboll längre.” För övrigt börjar man nästan undra om det enda telefonnumret Enköpings-Posten har sparat är Williams….. Men om vi ska vara helt ärliga: ska vi fortsätta ha sådana här perioder kommer den sista delen av säsongen bli väldigt tuff. Vi har flera långa och svåra bortamatcher kvar, och de spelare som ska vara våra ledande spelare gjorde inte sitt jobb i dag. Det går inte att komma ifrån. Samtidigt finns det inget annat val än att gå vidare. Nu väntar lite välbehövligt ”julledigt”, och sedan står serieledarna i Lund på tur – på bortaplan. Det kommer krävas något helt annat av oss då. Vi hörs.

Publicerad: 2026-01-05 13:58

Matchreferat: Vinslöv HK borta

Fri, 26 Dec 2025 21:16:51 GMT

Det här var en sån match som gör ont på ett sätt som är svårt att skaka av sig. Vi åker till Vinslöv och spelar 60 minuter där vi visar vad Enköping HF faktiskt är kapabla till, men ändå lämnar vi hallen utan poäng. Slutresultatet skrivs till 33–31 efter 18–14 i halvtid, men känslan är att siffrorna inte speglar hur nära vi faktiskt var vår första poäng i Allsvenskan. Det här var, utan tvekan, en av våra bästa matcher den här säsongen. Visst, vi har en period där det inte stämmer alls och vi hamnar i ett sexmålsunderläge. Men istället för att falla ihop gör laget tvärtom. Vi står upp, jobbar oss tillbaka och vänder matchen till ledning. Det kräver mod, disciplin och tro på det vi gör – och det visade killarna idag. I slutet är marginalerna obarmhärtiga. Vi missar frilägen, Vinslöv sätter sina chanser och matchen glider oss ur händerna. Var det rättvist? Nja, jag vet inte. Kanske. Men det känns fruktansvärt tungt när man vet hur lite som skiljde. Samtidigt är jag både stolt och glad över insatsen. Alla som klev ut på planen idag bidrog med något positivt. Alla gör misstag ibland – det är okej. Det viktiga är att vi gör dem tillsammans och fortsätter framåt som lag. Och det går inte att skriva om den här matchen utan att lyfta William Lund. 15 mål i Allsvenskan är inget annat än en monsterinsats. Han hade fullständig lekstuga med deras försvar och målvakt, men som han själv sa till Enköpings-Posten efter matchen: “Jag får mycket hjälp från grabbarna runt omkring mig idag. Vi har ett annat tålamod i anfallet idag som vi ej har haft förut.” Det sammanfattar ganska exakt vad som var annorlunda idag – vi spelar med ett lugn och en mognad som vi byggt mot hela hösten. Hampus Wallin kommer in efter ungefär 15 minuter och växer direkt. I den andra halvleken tycker jag han storspelar och betyder enormt mycket för oss. Samuel Dahlin gör också en otroligt bra match och är en jävligt viktig pusselbit offensivt för laget. Försvaret small på rejält – det var ingen lek där ute idag. Fan, jag skulle vilja skriva något om alla men det hade blivit för långt. Jag ska vara ärlig: jag mår nästan dåligt över hur mycket jag vill ge den där första segern, den där första poängen, till killarna. Det gör ont i hjärtat. De förtjänar det. Men idrott fungerar inte så. Man får inget gratis. Däremot är jag helt övertygad om att den kommer – för idag var vi jävligt nära, tillsammans som lag. Och till sist, några ord om det som skrevs efter senaste hemmamatchen. När Enköpings-Posten väljer att kalla publiksiffran för ett “bottennapp” utan att ens nämna att det var lucia och en lördag kväll, då blir det skevt. Alla älskar inte att gå på handboll då – det är fullt rimligt. Att dessutom jämföra med premiären, en historisk premiär i Allsvenskan för Enköping HF, är nästan dumt på riktigt. Vi älskar alla som kommer och stöttar oss. Varenda en. Och vi fattar verkligheten. Det här laget fortsätter jobba, fortsätter tro. För idag visade vi inte bara att vi kan spela i Allsvenskan – vi visade att vi hör hemma här. Och första poängen? Den är på väg.

Publicerad: 2025-12-26 22:16

En julsammanfattning av kämpaglöd och lärdomar

Mon, 22 Dec 2025 11:00:46 GMT

Att kliva upp i Allsvenskan som nykomling är ett steg fyllt av drömmar, förväntningar och en brutal verklighet. När säsongen drog igång fanns det en tydlig energi i laget, en känsla av att vara redo att mäta sig med något nytt. Lagkapten Elliot Ryderdahl beskrev det tidigt som “otroligt inspirerande att få ta steget upp i Allsvenskan med det här gänget”, och den känslan delades av hela truppen – nya matcher, nya utmaningar och en ny nivå att förhålla sig till. Ingen var naiv inför uppgiften, men viljan och tron var stark. Samtidigt är Allsvenskan obarmhärtig, och det har vi fått erfara. Efter 14 spelade matcher står vi med 14 förluster, och det är siffror som smärtar, både för oss runt laget och framför allt för killarna som varje dag kliver in i hallen och ger allt de har. Poängmässigt har utfallet varit tyngre än många hade kunnat föreställa sig. Elliot är ärlig när han säger att han är förvånad över hur tabellen ser ut just nu, men också tydlig med att det inte går att fastna i det som varit. “Vi måste vinna nästa match hela tiden och inte älta för mycket”, säger han, och den inställningen speglar hela gruppen. För trots att poängen saknas har det inte saknats prestationer. Tvärtom. Vi har varit nära, flera gånger. Väldigt nära. Vår topprestation kom hemma mot Aranäs, en match där vi visade vad vi faktiskt kan när allt klaffar – tempo, mod, disciplin och hjärta. Ändå slutade det med förlust, med en enda boll. Det sammanfattar mycket av vår höst. Små marginaler, avgörande detaljer och en lärdom om vad som krävs för att vinna matcher på den här nivån. Flera matcher har sett likadana ut. Vi är med, vi slåss, vi tar ledningar eller håller jämna steg, men vi har ännu inte lyckats hålla ihop det över 60 minuter. Varför blir det så? Det handlar om rutin, om beslutsfattande under press, om att vara lika noggrann i minut 58 som i minut 8. Hampus Wallin sätter ord på det när han säger att vi är med och slåss periodsvis men måste hitta kontinuiteten, för laget är alldeles för bra för att stå på noll poäng. Samtidigt pekar han på något minst lika viktigt – kämparglöden. Trots 0 poäng kommer alla ner till träningarna och ger 100 procent. Det är lätt att gräva ner sig i en sådan här situation, men det här laget vägrar ge sig. Poängen ska hem. Den mentala belastningen ska inte underskattas. Det har varit tufft. Förluster sliter, frustration bubblar upp och det har förekommit tjafs. Men mitt i allt detta finns en grupp som sliter för varandra som galningar. Ingen har lämnat. Ingen har gett upp. Det är stort. Psykologiskt är det en enorm utmaning att fortsätta tro när belöningen uteblir, men gnistan finns där, även om den ibland är svårare att hålla vid liv. Elliot beskriver det träffsäkert: det är lätt att ha gnistan när det går bra, betydligt tyngre när det går dåligt. Samtidigt finns det inga genvägar i Allsvenskan – ger vi inte 100 procent så får vi inget med oss, och det är både en utmaning och en drivkraft. Stödet runt laget har haft en avgörande betydelse under hösten. Samuel Dahlin riktar ett tydligt tack till alla som följer och stöttar, och menar att det är just det stödet som får laget att fortsätta kriga i både motgång och medgång. Engagemanget från omgivningen har varit påtagligt, särskilt under en säsong där det verkligen behövts, och det har burit laget genom många tunga stunder. Det här är en fin grupp killar. En grupp som tränar otroligt hårt, som utvecklas varje vecka och som lär sig dyrbara läxor i ett högt tempo. Vi ska vara stolta över den första delen av säsongen, inte för resultaten, utan för arbetet, inställningen och sammanhållningen. Samtidigt ska vi vara ärliga – vi är inte nöjda. Vi vet att det finns mer i det här laget, och vi vet att poängen kommer att komma. Hampus säger att han ser absolut mest fram emot den dagen då vi kammar hem våra första poäng, för den kommer att lyfta hela gruppen, och efter allt slit tycker han att laget är värda det. Efter jul väntar en ny halvlek av säsongen. Med mer erfarenhet, fler lärdomar och samma obändiga vilja. Resan i Allsvenskan har varit tuff, men den är långt ifrån över – och så länge den här gruppen fortsätter tro, kämpa och stå upp för varandra, finns det all anledning att se framåt.

Publicerad: 2025-12-22 12:00

Matchreferat: HK Torslanda hemma

Sun, 14 Dec 2025 15:56:23 GMT

Det här var en sådan kväll man helst vill spola tillbaka, men som ändå måste berättas. Hemmamatch mot HK Torslanda slutade i förlust, 26–36, efter 8–19 i halvtid. Siffror som svider, och som tyvärr speglar matchbilden alldeles för väl. Första halvlek var, utan att överdriva, bedrövlig. Efter 15 minuter stod det 3–11. Tre mål. På en kvart. Åtta mål på en hel halvlek. Det är svårt att ens hitta orden. Jag vill egentligen inte se statistiken över tekniska fel och märkliga aktioner, för känslan från sidan var nog tydlig nog. Det såg stundtals ut som ett gäng kossor på grönbete – utan riktning, utan skärpa och utan beslutsamhet. Hur det kunde bli så här är nästan omöjligt att förklara. Vi försökte väcka laget genom att byta runt – varenda spelare fick chansen. Men det var som att ingen riktigt ville ta jobbet. Ingen klev fram när det behövdes som mest. Det är tungt att se från bänken. I halvtid var snacket rejält. Nu måste något ändras. Killarna själva sa att de skämdes, och det förstår jag. Det gjorde ont att höra, men samtidigt fanns det något ärligt och viktigt där. Andra halvlek blev åtminstone bättre. Inte bra, inte tillräckligt – men bättre. Vi höjde oss, fick mer fart och visade i perioder att vi faktiskt kan spela handboll. Det kändes skönt, även om det inte gav några poäng med oss den här gången. Matchens lirare gick helt rättvist till Ludwig Isegren, som stod för fyra mål och tog ansvar när mycket annat hackade. Joel ska också nämnas – han jobbade och slet kopiöst i försvaret, brottades med i princip hela motståndarlaget och fick alldeles för lite hjälp av sina kollegor där bak. Våra målvakter stod för flera räddningar, men när vi inte får igång anfallsspelet spelar det tyvärr ingen roll i längden. Nu väntar ett litet uppehåll från matchandet. Vi fortsätter träna och laddar inför Vinslöv borta – ett lag som, precis som vi, bara har inkasserat förluster hittills. Det säger en del om var vi befinner oss. Det här har varit en tung första del av säsongen. Men någonstans, mitt i allt det uppgivna, finns ändå en tro på att det kan vända. Det kräver mer arbete, mer ansvar och mer vilja – från alla. Frågan är inte om vi kan spela bättre. Frågan är när vi bestämmer oss för att göra det.

Publicerad: 2025-12-14 16:56