laget.se - Nyheter från Enköpings HF Herr

Träningsmatch mot Lindesberg

Fri, 04 Sep 2026 07:01:53 GMT

Det närmar sig seriestart och herrarna fortsätter att vässa formen.
Under träningslägret i Lindesberg var motståndarna både ett och två storlekar för stora.
Kom ner och ge grabbarna stöd!

Idrottshuset 13:00
Lördag 5/9

Publicerad: 2026-09-04 09:01

Träningsmatch söndag 23/8

Sat, 22 Aug 2026 12:09:11 GMT

På söndag förmiddag tar herrarna emot Sannandal i Idrottshuset
Matchstart 12:30

Sannandal har sitt föreningsläger i Enköping så vi kan nog räkna med ett gediget bortafölje.

Välkomna ner och stötta herrarna!

Publicerad: 2026-08-22 14:09

Herrverksamheten börjar ta form

Sun, 02 Aug 2026 08:04:46 GMT

Försäsongens första match är spelad som en del av herrarna träningsläger på hemmaplan.
Västerås var både ett och två nummer för stora och vann utan diskussion med siffrorna 40-11. Man behöver inte dra allt för stora växlar av en träningsmatch, speciellt inte den första för detta nykomponerade herrlag. Värt att notera från matchen:
- Inställningen var det inget fel på trots underläge hela matchen.
- Våra duktiga juniorer fick presentera sig i seniorhandbollen. Vi går en mycket lovande framtid till mötes.
- Det krävs ett par tuffa träningsveckor för att komma i önskad matchform innan seriestart
- Vi önskar Anton och hans manskap stort lycka till i Allsvenskan.

Kvällen fortsatte med mat och fyrkamp nere på bowlingen. Mycket lyckat (Även om Vidar var tvungen att kolla på resultatet upp och ner för att hamna i topp)

Men att herrverksamheten börjar få pusselbitarna på plats råder det inga tvivel om.
Att det blev dubbla Skogäng i ledarstaben är kanon! Man får väl säga att Anders lyckades ganska bra med årgång 01. Adam börjar bli varm i kläderna, det råder det inga tvivel om. Finns det en liknande tränarduo någon annanstans i handbollssverige?
Tillsammans med vår nya målvaktstränare Niklas Åsberg och lagledaren Fredrik Hjortman har vi en ledarstab i toppklass. Mer om dessa herrar inom kort!
Lägg där till A3-grabbarna Conrad och Herr Abelsson för fys och rehab så förstår ni att herrverksamheten är i trygga händer.

Mer om truppen, nyförvärv och samarbetet med våra duktiga juniorer inom kort.

Publicerad: 2026-08-02 10:04

Säsongens första match

Fri, 31 Jul 2026 09:21:55 GMT

Imorgon lördag 1/8e spelar herrarna sin första träningsmatch för säsongen.

Vi ställs mot VästeråsIrsta på bortaplan. Ett VI som numera coachas av EHF-vännen Anton Andréasson. Huruvida det blir vänskapligt när Skogängarna och Anton hör domarna blåsa igång matchen låter vi ha osagt.
Kul att äntligen dra igång på allvar

Mer om truppbygge, nyförvärv och ledarstab kommer inom kort.

VI-EHF

Expandia Arena 14.00

Publicerad: 2026-07-31 11:21

Tack för allt, Hampus!

Thu, 23 Jul 2026 15:49:28 GMT

Eftersom det är jag som har skött herrlagets sociala medier under de senaste åren, så känns det också rätt att jag får skriva de här orden själv.
Alla bra berättelser har ett slut. Vissa lyckliga, andra mindre vackra. Tyvärr blev inte min historia det slut jag alltid drömt om.
2007 började jag spela handboll efter att några i klassen hade tjatat om hur roligt det var. Och de hade rätt. De brukade oftast ha rätt.
Jag var en speciell liten grabb, lite knubbig, lite annorlunda, och hade redan hunnit testa nästan varje sport som fanns i den här staden utan att riktigt känna att jag hittat hem. Men så kom handbollen. Och ganska snabbt tog den en större plats i mitt hjärta än jag någonsin hade kunnat ana.
I ungdomsåren var jag aldrig den som stack ut mest. Jag var mest den där knubbiga killen som ställde sig i mål för att slippa springa. Men med tiden förändrades något. Den där killen blev lite mindre knubbig, började acceptera löpningen och upptäckte att han faktiskt var rätt bra på det här med handboll. Handbollen blev inte längre bara något jag gjorde. Den blev en del av vem jag var.
Vi gick från att vara nöjda över att inte komma sist i serien till att faktiskt vinna den. En resa som få trodde var möjlig, förutom våra tränare, Mathias Eriksson och min pappa Peter Wallin. Utan dem hade jag aldrig fått uppleva allt det här. De trodde på oss långt innan någon annan gjorde det.
Vi tog oss som första Enköpingslag till steg 5 i USM och stod där till slut med en bronsmedalj runt halsen. Det var enormt, både för oss och för föreningen. Men trots det fanns en märklig känsla kvar inom oss.
”Vi skulle ju vinna det här.”
Sedan kom Norden Cup-bronset. Ett silver i Partille Cup. Fantastiska prestationer egentligen. Sådana minnen man borde vara helt lycklig över. Men ändå låg samma känsla kvar där inne.
”Vi skulle ju vinna det här.”
Några år senare tog jag steget upp i A-laget som förstaårssenior. Två år tidigare hade nästan hela A-truppen lämnat, och plötsligt stod vi där med ett lag fullt av unga spelare som ingen riktigt trodde på. Ändå lyckades vi ta oss upp till Division 1 redan första året.
Säsongen i Division 1 skulle bli tuff, trodde vi. Och det var den. Men när säsongen var över stod vi där på en tredjeplats och skulle få kvala till Allsvenskan. Något som ingen trodde var möjligt. Men precis då kom pandemin, och kvalet blev aldrig av.
Och ännu en gång stod man där med samma känsla.
”Vi skulle ju vinna det här.”
Det var nog där allting började formas på riktigt. Den där besattheten av att alltid vilja mer. Att aldrig vara nöjd. Att alltid tro att nästa steg var möjligt. Inte bara vi själva trodde på det, hela staden började göra det. Vi byggde år efter år upp ett lag som ständigt blev bättre. Ett lag som alltid ville framåt.
Vi blev ett topplag i Division 1. Men varje vår slutade ändå på samma sätt, med en tomhet och en besvikelse över att det inte räckte hela vägen.
Tills det faktiskt gjorde det.
Till slut vann vi Division 1. Till slut tog vi oss upp till Allsvenskan. Den där drömmen som vi jagat i så många år blev verklighet. Och än idag är det det största jag fått uppleva och något jag kommer bära med mig resten av livet. Den känslan går inte att beskriva.
Men någonstans under den där historiska resan började något förändras.
Pressen blev tyngre. Glädjen försvann lite i taget. Och plötsligt var vi inte längre laget som överraskade alla. Vi blev laget som förlorade. Laget som kallades Allsvenskans sämsta lag genom tiderna.
Och det gjorde ont.
Man märkte att vi inte var ensamma om att känna det heller. Tidningarna slutade skriva. Publiken blev glesare. Snacket om handboll i staden tystnade. Allt det vi kämpat för under så många år kändes plötsligt väldigt långt borta.
Det tär på en människa.
Det var aldrig meningen att det skulle sluta så här.
När vi åkte ur Allsvenskan trodde jag att vi skulle göra allt för att ta oss tillbaka direkt. Jag ville satsa ännu hårdare. Lägga ännu mer tid. Ge ännu mer av mig själv. För min dröm fick inte sluta där. Jag vägrade acceptera att resan var över innan vi blivit det där stabila allsvenska laget som jag alltid trott att vi kunde bli.
Men där någonstans kom verkligheten i kapp.
Spelare lämnade. Ambitionerna förändrades. Drömmarna blev mindre och målen sänktes, bit för bit. Och det gjorde ont på ett sätt som är svårt att beskriva.
För när man har ägnat nästan tjugo år av sitt liv åt någonting, när man offrat tid, energi och delar av sig själv som man egentligen inte haft råd att ge bort, och när man till slut känner att drömmen man burit på kanske aldrig kommer bli verklighet, då slocknar något inom en.
Handbollen har aldrig bara varit en sport för mig. Den har varit min identitet.
Och när man tappar gnistan för det man älskar mest, då tappar man ibland också bort sig själv lite på vägen.
Tyvärr så är det där vi står idag.
Bland vissa utav mina vänner har jag länge kallats ”Handbolls-Hampus”.
Men nu känner jag att jag behöver ta en paus från honom ett tag, för att försöka förstå vem bara ”Hampus” är.
Och någonstans där tar min saga slut.
Tack till alla som genom åren har engagerat sig i den här föreningen. Till alla föräldrar som sålt Newbody, stått i kiosker, kört till matcher. Till alla i arrangörsgruppen som gjort att våra hemmamatcher blivit välkända i handbolls-Sverige. Till alla ledare som ständigt utvecklar framtida handbollsstjärnor och alla som någon gång engagerat sig på något sätt i den här föreningen. Föreningar byggs inte av spelare, de byggs av människor.
Men sedan finns det en person som förtjänar ett alldeles extra stort tack.
Min pappa, Peter Wallin.
Tack för all tid du lagt ner på mig, på laget och på hela föreningen. Tack för att du alltid hjälpt mig, även när du egentligen inte visste vad du höll på med i början. Tack för att du stått ut med mitt gnäll, mina besvikelser och mina drömmar genom alla dessa år. Men framför allt, tack för att du alltid trott på mig, även när jag själv tvivlat.
Så tack.
Tack till alla er för dessa år.
Även om min egen dröm inte blev precis som jag hade tänkt mig, så hoppas jag innerligt att framtidens handbollsspelare i den här föreningen får uppleva sina drömmar fullt ut.
Nu lämnar jag den här föreningen med en enorm stolthet.
Med ett hjärta fyllt av minnen, kärlek, tacksamhet och sorg.
Det här har aldrig bara varit handboll för mig.
Det har varit mitt liv.
Och kanske är det därför det gör så ont att säga hej då.
Vi ses igen. I hallen, på läktaren eller någon annanstans längs vägen.
Tack för allt.
Vi bär rött med stolthet.

Allt gott,
Hampus Wallin

Publicerad: 2026-07-23 17:49

Tack för allt, Simon!

Wed, 20 May 2026 11:24:50 GMT

Tack för allt, Simon! I alla lag finns det någon som får allt att fungera. Någon som gör jobbet bakom kulisserna, som aldrig ber om någonting tillbaka, men som förtjänar allt beröm i världen. För oss har den personen varit du, Simon. Du kom in inför säsongen och blev direkt en självklar del av laget. Inte bara som lagledare, utan som en i gänget. Från första stund tog du plats, inte genom ord, utan genom handling. Alltid först på plats. Alltid sist därifrån. Alltid redo att göra det som behövdes, oavsett vad det var. Och det är just det som gör det så svårt att beskriva vad du faktiskt har gjort. För du har gjort allt. Det praktiska runt laget, det som måste funka varje dag, men också allt det där som inte syns. Det som bygger en grupp. Det som skapar trygghet. Det som får ett lag att kännas som något mer än bara ett lag. Du har fått oss att känna oss som proffs, men ännu viktigare, du har fått oss att känna oss som en familj. För det handlar inte bara om allt du har gjort, utan om vem du är. En person som alltid ställer upp. Som bryr sig på riktigt. Som säger ifrån när det behövs och står upp för laget i alla lägen. En sådan som alla vill ha i sin närhet. Du har varit en trygg punkt, en självklar röst och en stor anledning till att det här laget är vad det är idag. Någon man skrattar med, pratar med och delar både motgångar och framgångar med. Så tack, Simon. För alla timmar du lagt ner. För allt slit. För allt engagemang. Men framför allt, tack för dig. Du kommer inte bara vara saknad, du kommer vara svår att ersätta. Vi önskar dig all lycka i det som väntar. Tack för allt, Simon.

Publicerad: 2026-05-20 13:24

Välkommen, Kalle!

Tue, 12 May 2026 12:02:38 GMT

Välkommen, Kalle! Till kommande säsong står det klart att Enköpingsfostrade Kalle Larsson återigen kommer att bära den röda tröjan. Efter några säsonger i Västerås-Irsta HF väljer han nu att vända hem till Enköping. Kalle är en mycket spelskicklig och smart linjespelare som kommer att bli ett viktigt tillskott i vårt anfallsspel. Med sin fina spelförståelse, starka närvaro på linjen och förmåga att sätta sina lägen kommer han att utgöra ett ständigt hot för motståndarna. Utöver sina offensiva kvaliteter är Kalle också en riktig lagspelare, en krigare som alltid ger allt, i såväl anfalls som försvarsspel. Vi ser med stor glädje fram emot att återigen få se Kalle i Enköpingströjan. Välkommen hem till Enköpings HF, Kalle!

Publicerad: 2026-05-12 14:02

Sammanfattning av säsongen

Wed, 06 May 2026 06:11:31 GMT

Det började som en saga. Efter en säsong där allt föll på plats stod vi till slut där som segrare i division 1. Men det var inte bara vi som lag som vann, det var en hel stad. Enköping levde och andades handboll, och förväntningarna inför Allsvenskan var enorma. Det kändes som att allt var möjligt. Med nyförvärv, en lång försäsong och en stark tro på det vi byggt upp gick vi in i säsongen redo att ta nästa steg. Och även om resultaten inte gick vår väg från start, så var känslan länge att vi var där. Vi stod upp, vi utmanade, vi var nära. Match efter match. Samtidigt fylldes Idrottshuset till bristningsgränsen, köerna var långa och stödet från läktarna hjälpte oss framåt. Men marginalerna var inte på vår sida. Vi föll, gång på gång, precis på målsnöret. Och det som först kändes som tillfälligheter började sakta bli ett mönster. Förlusterna staplades på varandra och inför bortamatchen mot Vinslöv stod vi fortfarande på noll poäng. Det var en match som kändes avgörande, en chans att bryta trenden och få andrum. Men trots en jämn kamp föll vi ännu en gång. Och där någonstans förändrades något. Hoppet som tidigare känts självklart började svikta. När halva säsongen var spelad hade verkligheten hunnit i kapp oss. Den andra halvan blev en prövning, inte bara sportsligt, utan mentalt. Stämningen i omklädningsrummet förändrades. Samtalen blev färre, tystnaden längre. Läktarna, som en gång varit ett kokande hav av människor, började glesna. Uppmärksamheten utifrån avtog, och handbollsfebern i Enköping svalnade. Men vi slutade aldrig. Vi fortsatte att dyka upp, dag efter dag. Fortsatte träna, fortsatte kämpa, fortsatte pressa oss själva, även när det gjorde som mest ont. Match efter match slutade med samma resultat. Noll poäng. Och till slut började det kännas som att allt vi gjorde definierades av det, som att vi bar en etikett vi aldrig bett om. Förlorare. All tid vi lagt ner. Alla träningar. Alla löpsteg. Alla uppoffringar. Och ändå stod vi där, utan utdelning. Men så kom sista matchen. Hemma mot Skånela. En match där tabellen redan hade sagt sitt, men där något annat fortfarande stod på spel. Och kanske var det just därför något släppte. För i den matchen hittade vi tillbaka. Till glädjen. Till energin. Till varför vi började spela handboll från första början. Spelet lossnade, rörelserna satt, och det fanns en lätthet som vi inte känt på länge. Det syntes, inte bara för oss, utan också för de som var där och tittade. För första gången på länge såg det ut som att vi verkligen tyckte om att spela igen. Och kanske är det just där, i den känslan, som den här säsongens sanna berättelse finns. För tabellen visar inte allt. Den visar inte hur vi fortsatte när det var som tyngst. Hur vi drev varandra framåt i det tysta. Hur vi höll ihop, även när allt runt omkring började falla isär. Den visar inte hur ett omklädningsrum förändras. Hur en stad sakta går från eufori till tystnad. Hur mycket som krävs för att fortsätta, när man inte får något tillbaka. Men vi vet. Och nu står vi här. Inför en ny säsong. Tillbaka i division 1. Inte där vi trodde att vi skulle vara, men kanske precis där vi behöver börja om. Mycket har förändrats. Spelare har lämnat. Nya spelare har kommit. Läktarna har tunnats ut. Engagemanget har svalnat. Men allt är inte borta. För i motgång föds något annat. En vilja att resa sig. En hunger att bevisa. En drivkraft att bygga upp något på nytt. Och nu har vi chansen. Att tända gnistan igen. Att fylla Idrottshuset. Att skapa något som inte bara liknar det som var, utan överträffar det. För det här är inte slutet. Det är början på nästa kapitel. Och oavsett vad som väntar… Vi bär alltid rött med stolthet.

Publicerad: 2026-05-06 08:11

Tack för allt Anton!

Tue, 05 May 2026 08:02:12 GMT

Tack för allt, Anton! För tre år sedan klev Anton in i vår verksamhet som tränare för U-laget. Redan från första stund blev det tydligt att han besatt något alldeles extra, en sällsynt känsla för detaljer, ett öga för utveckling och en förmåga att se varje individ. Han nöjde sig aldrig med det som redan fungerade, utan drev ständigt laget och spelarna framåt. Det dröjde inte länge innan även föreningen fick upp ögonen för hans kvaliteter. Efter bara ett år i U-laget tog han klivet upp som huvudtränare för A-laget inför säsongen 24/25. Det som följde var inget annat än ett minnesvärt och historiskt år. Under Antons ledarskap växte laget, inte bara i prestation utan också i sammanhållning. Gruppen blev starkare, mer sammansvetsad och fylld av en tro på det vi gjorde tillsammans. Säsongen kulminerade i något som kommer leva kvar länge i föreningens historia, uppflyttningen till Allsvenskan. Det går att prata om skickliga spelare, om starka prestationer på planen och om en orubblig vilja att vinna. Men det går inte att berätta historien om den här framgången utan att lyfta fram Anton. För utan honom hade det inte varit möjligt. Hans sätt att utveckla både laget och individerna har varit avgörande. Men det som verkligen särskiljer Anton är det han byggde vid sidan av planen. I omklädningsrummet skapade han en miljö präglad av trygghet, glädje och gemenskap. Han formade inte bara ett lag, han skapade ett riktigt kompisgäng. Det är något som få tränare lyckas med, och något som kommer leva kvar långt efter att han nu går vidare. Här kommer några ord från Viktor Berg Von Linde om Antons tid i föreningen: ”Jag hade Anton som huvudtränare mitt sista år, som också skulle bli mitt bästa år i och med avancemanget till Allsvenskan. Jag upplevde själv att Anton litade på truppen och gav många förtroende, både i enskilda matcher, och över hela säsongen. Han balanserande det där väldigt bra. Sen när det verkligen brann till kunde han visa prov på finfin fingerspitzengefühl. Det skulle förvåna mig oerhört om han inte fortsätter coacha elitlag i många år framöver. Men framför allt önskar jag honom all lycka med sin gubbtrio och Linnea där hemma.” Nu är det dags att säga tack. Tack för all tid och energi du har lagt ner. Tack för alla skratt och minnen vi fått dela. Tack för allt du har lärt oss, både som spelare och människor. Tack för alla de gånger vi fick spela fotboll när Arsenal eller VSK hade vunnit. Men framför allt ett stort, varmt och innerligt tack för dessa tre år. Du kommer vara saknad, både på och utanför planen. Vi önskar dig ett stort lycka till i ditt nya uppdrag i Västerås-Irsta. De får inte bara en skicklig tränare, utan också en fantastisk ledare och människa. Tack för allt, Anton!

Publicerad: 2026-05-05 10:02

Tack för allt, Elliott!

Mon, 27 Apr 2026 09:01:41 GMT

Tack för allt, Elliott!

Under många år har Elliott varit en självklar och ovärderlig del av både föreningen och laget. Som en äkta EHF:are, uppvuxen i klubben, har han burit med sig en stolthet och ett ansvar som märkts i allt han gjort. Oavsett om det varit på planen eller i omklädningsrummet har han haft en naturlig ledarroll, en sådan som inte behöver en titel för att märkas. Med sin trygghet, sitt lugn och sin kunskap har han varit någon man alltid kunnat luta sig mot, samtidigt som han spridit glädje och energi till alla runt omkring sig.

På handbollsplanen har dessa egenskaper verkligen kommit till sin rätt. Elliott har varit en försvarsgeneral av högsta klass, en spelare som aldrig viker ner sig och som med sitt spelsinne alltid ligger steget före. För motståndarna har det varit en mardröm att försöka ta sig förbi. Med sin fysik, sin tajming och sin kompromisslösa inställning har han gång på gång satt stopp för anfall, ofta med en tyngd som känts långt efter matchens slut.

Men han har inte bara varit en klippa bakåt. Framåt har han bjudit på avslut som få kan mäta sig med. När Elliott bestämmer sig finns det ingen tvekan, då smäller det. Skotten är hårda, precisa och respektingivande, och det är inte många som står kvar i vägen när bollen lämnar hans hand.

Nu väntar ett nytt kapitel i livet och handbollen får kliva åt sidan, åtminstone för stunden. Det lämnar ett tomrum efter sig. Ett tomrum i omklädningsrummet, på planen och i hela föreningen. För spelare som Elliott växer inte på träd, och det är svårt att ersätta både det han gör och den han är.

Vi vill önska dig all lycka i det som kommer härnäst. Och skulle suget efter handboll någon gång hitta tillbaka, då ska du veta att dörren alltid står öppen.

Men framför allt, tack. Tack för åren, för insatserna, för skratten och för allt du bidragit med. Du har satt avtryck som inte försvinner.

Tack för allt, Elliott

Publicerad: 2026-04-27 11:01

Tack för allt, Axel!

Fri, 24 Apr 2026 08:04:40 GMT

Tack för allt, Axel!

Kärt barn har många namn och Axel har verkligen varit just det för oss. Oavsett om vi kallat honom Abris, Abra, Abrakadabra eller Brabris, har han alltid varit en person vi hållit oerhört nära. En lagkamrat som betytt mer än ord kan beskriva, både på och utanför planen.

Axel är en sådan person man alltid kan lita på. Den som ställer upp i alla lägen, som finns där när det behövs som mest och som sätter laget före sig själv. För många av oss är han inte bara en lagkamrat, utan också en av de människor man vänder sig till när man behöver stöd, råd eller bara någon att prata med.

På planen speglar han precis den person han är utanför kreativ, osjälvisk och full av glädje. Hans spelstil är unik: oväntade passningar, modiga avslut och en kreativitet som få besitter. Han är en spelare som får både lagkamrater och publik att le, och som gör handbollen lite roligare varje gång han kliver ut på planen.

Men kanske mest av allt kommer vi minnas hans sportsmannaanda. Ett tydligt exempel är seriefinalen mot Tumba, där han valde att säga ifrån när motståndaren felaktigt fick en utvisning trots matchens betydelse. Det säger allt om vilken människa Axel är. Rättvis, omtänksam och ärlig.

Axel, du kommer vara otroligt saknad. Inte bara för det du bidrar med som spelare, utan framför allt för den du är som person. Ditt sätt att sprida glädje, stötta andra och skapa en positiv miljö runt dig är något som lämnar ett tomrum som blir svårt att fylla.

Nu väntar ett nytt kapitel, och vi önskar dig all lycka i det som kommer. Och skulle suget efter handboll en dag komma tillbaka, så vet du att du alltid har en självklar plats hos oss.

Tack för allt, Axel.

Publicerad: 2026-04-24 10:04

Välkommen Matteo!

Thu, 23 Apr 2026 08:05:55 GMT

Välkommen Matteo!

Inför kommande säsong står det klart att Matteo Bubini ansluter till Enköpings HF. Matteo är en ung och spännande vänsternia/mittnia med en imponerande teknisk nivå och en mycket god spelförståelse. Med sin förmåga att läsa spelet, fatta snabba beslut och sätta sina lagkamrater i bra lägen blir han ett viktigt tillskott i lagets offensiv.

Utöver sitt smarta spel besitter Matteo även ett vasst skott, vilket gör honom till ett ständigt hot för motståndarförsvaren. Hans flexibilitet i både vänsternia och mittniopositionen ger laget fler alternativ och möjligheter i anfallsspelet.

Vi ser fram emot att följa Matteos utveckling i Enköpingströjan och är övertygade om att han kommer bidra med både energi, kreativitet och kvalitet på planen.

Varmt välkommen till Enköpings HF, Matteo!

Publicerad: 2026-04-23 10:05

Tack för allt, Ludwig!

Wed, 22 Apr 2026 09:27:45 GMT

Tack för allt, Ludwig!
Ludwig tog klivet upp i herrlaget som förstaårs senior där han redan från start visade han en imponerande vilja att vinna och en ständig strävan efter att utvecklas. Det var egenskaper som snabbt gjorde honom till en viktig del av laget. Han var med och bidrog starkt till vår historiska uppflyttning till Allsvenskan, där hans insatser gång på gång visade vilken betydelse han hade för gruppen.
På planen var Ludwig en spelare som alltid skapade oreda för motståndarna. Med sitt svårlästa och kraftfulla avslut var han ett konstant hot, och hans förmåga att kliva fram när det verkligen gällde gjorde honom ovärderlig. Men det som kanske stack ut allra mest var hans inställning. Att alltid ge allt räcker knappt för att beskriva honom, Ludwig kastade sig in i varje situation, jagade varje boll och kämpade tills det inte fanns någonting kvar att ge. Hans sätt att spela med hjärta och känslor smittade av sig, både på laget och på läktaren.
Det är just den passionen som fått honom uppskattad av publiken. Varje mål firades som om det vore det sista, varje aktion var fylld av vilja och energi. Han hade en förmåga att få med sig hela Idrottshuset, att lyfta stämningen och skapa ögonblick som lever kvar långt efter slutsignalen.
Samtidigt som han på planen var en kompromisslös tävlingsmänniska, så är bilden av Ludwig i omklädningsrummet en annan. Där möts man av en varm, glad och sprudlande person som alltid går runt med ett leende på läpparna. Han sprider glädje, energi och trygghet omkring sig, och är en sådan lagkamrat som alla vill ha i sitt lag. En fantastisk medmänniska som alltid sträcker ut en hand och bryr sig om andra.
Nu väntar nya äventyr, och även om vi kommer sakna dig både på och utanför planen, så är vi övertygade om att du kommer fortsätta göra avtryck. Vi önskar dig ett stort lycka till och hoppas att du blir lika uppskattad där du hamnar, som du har varit här hos oss.
Tack för allt, Ludwig.

Publicerad: 2026-04-22 11:27

Tack för allt, Joel!

Mon, 20 Apr 2026 12:00:04 GMT

Tack för allt, Joel!
Inför vår historiska säsong i Allsvenskan valde Joel att snöra på sig skorna igen, och klev rakt in på planen som om han aldrig gjort något annat. Med en imponerande rutin, ett otroligt lugn och en fysisk närvaro som få kan mäta sig med blev han snabbt en nyckelspelare i vårt försvar.
Från första stund visade Joel vilken nivå han fortfarande håller. Med sitt kompromisslösa spel, sin styrka och sin förmåga att läsa spelet satte han tonen bakåt och blev en trygg punkt för hela laget. Han är en spelare som verkligen satt avtryck, en försvarsgigant som gång på gång visat sin förmåga att stänga ner motståndare. Något som många runt om i handbollssverige fått erfara, och som gjort honom till en respekterad profil på planen. Att möta Joel har aldrig varit enkelt, och kommer aldrig att vara det.
Men Joel är så mycket mer än bara en stark försvarsspelare. Vid sidan av planen är han en lagkamrat av absolut högsta klass. En person som alltid sprider trygghet, lugn och glädje omkring sig. Med sin ödmjukhet och sin vilja att alltid sätta laget först har han varit en viktig del av gruppen, både på och utanför planen. Han är en sådan spelare som får andra att växa.
Nu läggs skorna återigen på hyllan, och vi säger tack, inte bara för insatserna på planen, utan för allt du bidragit med som människa. Du har varit en del av något historiskt, och ditt avtryck i föreningen kommer att finnas kvar länge.
Tack för din tid hos oss. Fortsätt bära det röda med stolthet, och skulle du någon gång känna att vägarna leder dig tillbaka, så står dörren alltid öppen för dig.
Tack för allt, Joel.

Publicerad: 2026-04-20 14:00

Välkommen Emil!

Thu, 16 Apr 2026 09:46:25 GMT

Välkommen Emil!
Vi är väldigt glada att kunna presentera att Emil Bytoft är klar för Enköpings HF inför kommande säsong. Emil är en explosiv kantspelare som kombinerar sin höga fart med ett vasst och kliniskt avslutsspel. Med sin energi och sitt driv på planen är han en spelare som ständigt hotar motståndarförsvaren och bidrar med ett högt tempo i anfallsspelet.
Efter sin tid i Västerås Irsta tar Emil nu nästa steg i karriären, och vi är övertygade om att han kommer att passa perfekt in i vårt lag. Hans kvaliteter, både offensivt och i omställningsspelet, kommer att bli viktiga pusselbitar i vår fortsatta satsning och i ambitionen att ta ytterligare kliv som lag.
Vi ser verkligen fram emot att få se Emil i den röda tröjan och att han får visa upp sina styrkor inför hemmapubliken i borgen.
Varmt välkommen till Enköpings HF, Emil!

Publicerad: 2026-04-16 11:46

Välkommen Ludvig!

Tue, 14 Apr 2026 11:58:37 GMT

Välkommen Ludvig!

Inför den kommande säsongen står det klart att Ludvig Ljungberg ansluter till Enköpings HF. Ludvig kommer närmast från VästeråsIrsta HF och var under den gångna säsongen utlånad till oss under en kortare period.

Trots den begränsade tiden i klubben hann Ludvig göra ett tydligt avtryck. Med sitt starka och stabila försvarsspel, kombinerat med en fin spelförståelse och kvalitet i anfallsspelet, visade han snabbt vilka egenskaper han besitter. Det är egenskaper som vi är övertygade om kommer bli en stor tillgång för laget framöver.

Vi ser med stor förväntan fram emot att följa Ludvigs fortsatta utveckling i den röda tröjan och är glada över att ha honom med oss inför den nya säsongen.

Varmt välkommen till Enköpings HF, Ludvig!

Publicerad: 2026-04-14 13:58

Tack för allt, Gustav!

Thu, 09 Apr 2026 12:11:38 GMT

Spelare kommer och spelare går – så är livet i en förening. Det är en del av sporten, en del av resan. Men ibland känns det lite tyngre. Lite svårare att säga hej då. Särskilt när någon lämnar som har burit klubbmärket genom hela sin handbollskarriär. Gustav Boren är just en sådan spelare.

För fyra år sedan tog han steget upp i herrlaget som förstaårs junior. Det dröjde inte länge innan det kändes som att han alltid hade varit där. Som att han var en självklar del av laget, både på och utanför planen. För oss i laget är Gustav så mycket mer än bara en spelare. Han är glädjen i omklädningsrummet, rösten som hörs, energin som smittar av sig. En person som alltid möter andra med ett leende, som lyfter sina lagkamrater och som aldrig slutar tro – varken på sig själv eller på laget.

På planen är han precis lika kompromisslös som han är varm utanför den. Han kastar sig efter varje boll, tvekar aldrig i närkamperna och spelar med ett hjärta som är svårt att sätta ord på. Och när läget väl dyker upp – då sitter bollen i mål. Men det är inte bara prestationerna vi kommer minnas. Det är människan Gustav Boren.

Gustavs egna ord:
Hur sammanfattar man tiden i EHF från starten i handbollsskolan till idag. När jag började spela handboll var det mest för att det var kul men det blev snabbt mycket mer än bara en sport. Genom åren har klubben blivit som ett andra hem. Jag har utvecklats både som spelare och person och fått vänner för livet. Att byta klubb är inget lätt beslut men det känns som rätt tid att ta nästa steg och att fortsätta utvecklas inom handbollen och anta nya utmaningar.
Jag vill rikta ett stort tack till alla i Enköpings HF – tränare, lagkamrater och alla runt omkring laget. Ni har haft en enorm betydelse för mig och jag kommer alltid bära med mig tiden i EHF med stolthet. Tack för allt!
Jag skulle vilja rikta ett lite extra stort tack till mina tränare från ungdomen Stefan Wennström, Mats Carlsson, Ludvig Roswall och Martin Boquist. Dem fick mig intresserad i handbollen på riktigt, och alltid tryckte på att handboll ska vara roligt. Så utan dem hade jag aldrig vart där jag är idag.
Så tack!

Tack, Gustav. För allt du har gett – på planen, i omklädningsrummet och till oss som fått förmånen att lära känna dig. Du har inte bara varit en viktig spelare i Enköpings HF. Du har varit en del av klubbens själ. Vi önskar dig all lycka i nästa kapitel.

Tack för allt, Gustav!

Publicerad: 2026-04-09 14:11

Tack för allt, Melvin!

Thu, 02 Apr 2026 13:19:46 GMT

Efter en säsong tillsammans är det nu dags för oss i Enköping HF att säga tack och på återseende till Melvin Gustafson, som väljer att ta nästa steg i sin handbollskarriär. Melvin kom till oss inför säsongen i Allsvenskan och har under året visat vilken fantastisk person och spelare han är. Med sin ambition, träningsvilja och sitt sätt att alltid bidra till laget både på och utanför planen, har han satt tydliga avtryck i föreningen. Vi bär med oss många fina minnen från året tillsammans. Ett som verkligen sticker ut är hemmamatchen mot HK Aranäs, där vi var så nära en seger och där Melvin stod för en otrolig insats och mer eller mindre spikade igen målet. En prestation som verkligen visade hans kapacitet och inställning. Men det är inte bara som spelare Melvin kommer att bli saknad. Han är en otroligt fin kille som snabbt blev en självklar del av gruppen, och någon som bidrog med både glädje och gemenskap varje dag. Så här säger Melvin själv om sin tid i klubben: “Trots att resultaten inte alltid har gått vår väg den här säsongen har jag haft otroligt roligt. Jag tycker att allt runt omkring föreningen har skötts på ett väldigt bra sätt, men det absolut bästa är alla nya vänner jag har fått.” Vi i Enköping HF är väldigt glada över att Melvin valde att komma till oss och samtidigt ledsna över att det redan är dags att säga hej då. Vi är övertygade om att han har en spännande framtid framför sig och önskar honom all lycka till i nästa steg. Tack för allt, Melvin

Publicerad: 2026-04-02 15:19

Matchreferat: sista matchen för säsongen

Sun, 29 Mar 2026 11:30:50 GMT

Säsongens sista match i Handbollsallsvenskan spelades inför ett nästintill fullsatt Idrottshus, där förutsättningarna var tydliga på förhand. För Skånela IF handlade det om avancemang till Handbollsligan vid seger och samtidigt poängtapp för Lugi HF. För vår del var det sedan en tid tillbaka klart att det blir spel i division 1 nästa säsong efter en lång och tuff säsong. Det märktes dock inte i första halvlek. Vi står för en av våra bästa halvlekar på länge och lyckas störa seriesegrarna rejält. Med ett kompakt försvar och ett starkt målvaktsspel från Hampus håller vi matchen levande. Offensivt är William Lund tongivande med sina 8 mål, medan målskyttet i övrigt fördelas på flera spelare. Vi skapar fler bra lägen, men bränner några avslut samtidigt som Skånelas målvakt visar hög klass. Trots det går vi till paus med ett fullt respektabelt underläge, 14–18, i en halvlek där känslan är att det lika gärna kunde ha varit oavgjort. I andra halvlek växlar Skånela upp ytterligare. Med mycket på spel och behov av en större segermarginal höjer de tempot, och vi orkar inte riktigt stå emot hela vägen. Vi fortsätter göra en bra prestation, men motståndet är helt enkelt starkare denna dag. Matchen slutar 26–39. Vi väljer att rulla runt på samtliga spelare, och det gav också utrymme för framtiden. Extra roligt var att se Linus Hjortman (född 2008) göra sina första minuter i A-laget. Debuten blev händelserik, första avslutet träffade honom i ansiktet, men en räddning är en räddning och ett minne för livet. Matchens lirare i vårt lag blev Sigge Hedin, som i sin första match med mycket speltid verkligen tog chansen. Stort grattis! Matchen fick också ett tråkigt slut när en spelare i Skånela tilldelades direkt rött kort efter en ful situation mot Philip Tikas, som tvingades avbryta matchen. Avslutningsvis vill vi gratulera Skånela till seriesegern och avancemanget till Handbollsligan välförtjänt efter en stark säsong. Vi önskar dem all lycka framöver. Nu är säsongen slut. En sammanfattning kommer att komma ni får vänta lite till. Stort tack till alla som stöttat oss under året, det har varit väldigt kul. Inför nästa säsong kommer laget att förändras då många spelare går vidare, och ett nytt lag tar form. Håll koll på vår Instagram för uppdateringar framöver.

Publicerad: 2026-03-29 13:30

TACK FÖR ALLT, Samuel Dahlin!

Fri, 27 Mar 2026 09:49:26 GMT

Det är inte helt lätt att sätta ord på vad Samuel Dahlin har betytt för oss i Enköping HF men det är just därför det måste göras ordentligt. För två säsonger sedan kom han till oss från Borlänge. En ny stad, ett nytt lag, nya människor. Men det tog inte lång tid innan Samuel inte bara blev en del av laget han blev en del av hela Enköping. Idag är han inte bara ett välkänt namn i hallen, utan i hela staden. En profil, ett ansikte utåt för EHF, och framför allt en människa som lämnar avtryck hos alla han möter. Samuel är en sådan person som är svår att beskriva utan att det låter som en överdrift. Han är snäll, omtänksam och genuint närvarande. En lagkamrat som bryr sig på riktigt. En vän som alltid finns där. Jag har svårt att tro att någon som träffat honom kan ogilla honom han har den där sällsynta förmågan att få alla att känna sig sedda och viktiga. Men kliver man in på planen är det en annan sida som visar sig. Där är han kompromisslös. Tuff. Orädd. Med en arbetsmoral som få kan matcha och ett skott som har sänkt fler lag än vi kan räkna. Samuel är en spelare som man inte bara uppskattar han är en spelare man behöver. Och ärligt talat: handbollen har inte råd att förlora honom. Jag hoppas verkligen att något lag i Stockholm förstår vad de kan få och lyfter telefonen snabbt. Under sin tid här har Samuel också burit med sig en enorm tacksamhet. Han vill särskilt rikta ett varmt och innerligt tack till Peter Wallin, för allt stöd längs vägen, från att ordna boende och pratstunder till att hjälpa till med flytten från Borlänge. Det är inte saker man glömmer, och Samuel bär med sig den hjälpen med stor värme i hjärtat. Från min sida, som lagledare, är det här ett avsked som känns på riktigt. Jag kommer sakna Samuel inte bara som spelare i laget, utan som människa vid sidan av. Hans närvaro, hans energi och det lugn han sprider omkring sig går inte att ersätta. Det har varit en ära att få ha honom här. Och om vi ska låta Samuel själv sätta ord på sin tid, så säger han det kanske bäst så här: ”Jag vill från djupet av mitt hjärta tacka för mina två säsonger i Enköping. Redan från första dagen möttes jag av en värme som är svår att beskriva, från publiken, föreningen, laget och ledarstaben. Jag har känt mig hemma här från start till slut. Det här laget har inte bara varit en grupp att spela handboll med, utan en gemenskap att leva i. Utanför planen har vi skrattat, stöttat varandra och byggt vänskaper för livet. Jag tar med mig minnen, erfarenheter och relationer som jag alltid kommer bära med mig. Enköping kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.” Samuel – tack för allt du gett oss. Du lämnar inte bara ett tomrum i laget, utan också i hjärtat av Enköping. Vi önskar dig all lycka i nästa kapitel.

Publicerad: 2026-03-27 10:49