Fotbollsfest på IP

Dala-Järna IK fotboll herr/dam/ungdom anordnar DJIK dagen lördag 13/8. Sex matcher kommer att spelas med start kl 11:00 11:00 Miljönären Cup, Flickor 13 år 7-manna Dala-Järna IK - Sundborn GOIF 11:00 SSAB Flickor Division 6 Grupp 1 Dala-Järna IK - Insjöns BK 13:00 SSAB Flickor Division 5 Grupp 2 Dala-Järna IK - Islingsby IK 14:00 Div 3 Västra Svealand, herrar Dala-Järna IK - IFK Ölme 14:45 SSAB Flickor Division 4 Grupp 1 Dala-Järna IK - Älvdalens IF FK 16:00 Division 3 Damer Dala-Järna IK - IFK Hedemora FK Välkomna till Dala-Järna IP för en fullspäckad dag med fotboll. A-lag Herr 0kommentarer

Förlust mot Strömstorps IK

Dala-Järna IK åkte på sin andra raka förlust på bortaplan mot Strömstorps IK med klara 3-0, lagets Värmlandsbesök med två förluster samma vecka innebär 0 poäng och 1-8 i måskillnad. Som så många gånger tidigare denna säsong släppte vi in ett tidigt baklängesmål och förutsättningarna till seger minskade markant, att vi sedan får spela i 70 min med en man mindre efter en utvisning på egen försvarare i min 20 mot ett topplag i denna serie innebär att uppförbacken är total och det visar slutreultatet 3-0 på. Kommande omgångar kommer nu att bli oerhört viktiga för föreningen då det krävs ett antal segrar för att fortsätta spela i nationella seriesystemet även säsongen 2012, kom och stötta grabbarna redan kommande match mot IFK Ölme 13/8 kl 14:00. A-lag Herr 0kommentarer

Hämnden blev ljuv för Nordvärmland

Nordvärmland FF - Dala-Järna IK 5-1 (2-0) Uppåt 200 själar hade trollats fram i natursköna Sysslebäcken för att bevittna matchen mellan DJIK och Nordvärmland. Det ingen hade räknat med var att även vi skulle bli åskådare där ute i Neverland. Startelvan: Albin Martin, Ciwan Kizil, Sebbe, Stafås Skaggen, Jacob, Joel, Elsie Ragge och Boston Bänk: Lillalbin, Rakso, Bernhard och Emil S Det tog sju svåra år och Rolands favoritbuss för att ta sig ut bland stockar, stenar och skogsrån till Sysslebäcken. Ett sent telefonsamtal igår kväll förlängde resan med två mil - något som vi värjde oss mot genom att ta med ett extra tjog bananer. Järna började faktiskt bra de första tre minuterna. Vi tog tag i bollen och kommer upp på kanterna och skapar flera halvchanser ganska tidigt. Sen kom Järnas klassiska magplask när ett tidigt individuellt misstag skapar Nordvärmlands första målchans som hamnar i målet. Därefter är det(som Bernhard beskrev det) julklappsutdelning resten av matchen. Adrenalinstinna och med smak på blod börjar Nordvärmland trilla boll i alla regnbågens färger och på alla ytor man kan tänka sig. Det är spel mot vårat mål i resten av halvleken skulle jag påstå. Båda lagen verkar spela mot vårat mål när vi gång på gång bjuder på bollar i ytor som hade fått även ett träben som Puyol att gnugga händerna i förväntan. Och DÅ är det illa. Vi minns alla när Puyol i VM 2010 efter en hörna fick bollen rättvänd mot backlinjen utanför straffområdet (ytan alla offensiva spelare i världen älskar) och helt sonika väljer att vända om och spela bollen HEMÅT till Casillas 80 meter bakåt. Tillbaka till matchen. Endast en storspelande Albin i målet höll nere siffrorna när Nordvärmland omsatte..uh.. jag menar skapade 4 miljoner chanser. Det dröjde till minut 36 innan andra målet kom. Vi skapar trekvartschanser (ett snäpp sämre än halvchanser) som bäst och får gå till halvtidsvila med en rejäl knippe självrannsakning på schemat. Tyvärr uteblev den också när vi fortsätter tappa bollar både med och utan press på alla ställen där Janken ordinerat dödsstraff och kölhalning. Vi hjälper inte vår bollhållare, håller inte snacket uppe och slår in allt vackrare presenter till Nordvärmland som tackar och tar emot. Det skulle ändå bli ett mål framåt i 59:e minuten när Nordvärmland tappat initiativet lite och mycket av spelet är på mitten eller på deras planhalva. Ett anfall ser ut att rinna ut i sanden när en spelare i Nordvärmland uppenbarligen tycker synd om besökande laget, får duktigt med press på sig, slår en bättre indianare än någon i Sioux stammen någonsin gjort och bjuder Boston på ett mål. Kontakt igen och förhoppningsvis lite jävlaranamma i sovande DJIK. Men tyvärr är division 3 västra svealand en otroligt oförlåtande serie där minsta felsteg kan generera en målchans. Bara två minuter senare kastar vi ett inkast rakt ut i lejonets gap, omställning och mål. Varken energin från Börjes hemgjorda bananer eller Bostons mål hjälpte mot ett så psykologiskt tungt mål. Vi ryckte på axlarna och började spela division 5 fotboll resten av halvleken. Jag tror t.o.m jag såg Elsie vid korvkiosken mitt i andra halvlek, för det var då fan slut på nästan alla korvar när matchen var slut. Skämt åsido, slutsiffrorna skrevs till 5-1. Både 1-0 och 3-1 är två otroligt tunga mål mentalt och jag förstår absolut att det plockar energi från laget. Men det är oroväckande att vi sluter oss som en mussla i motgångar istället för att bli förbannade och hjälper varandra. Vi slutar prata, vi slutar röra oss och vi sätter varandra i skiten med dåliga pass och för sega pass som resulterar i snabb press. Allt på grund av... rädsla? När man ligger under finns det inget att vara rädd för längre. Egentligen finns det aldrig det, men så som sporten är så är man givetvis "rädd" (inom enorma citattecken) för det där baklängesmålet när man ser att laget går dåligt. Men när det väl har kommit, vafan finns det då att bry sig om? Det är i såna lägen man visar karaktär och vilja. Nåja, färdigpredikat. Referatskribent är det tredje enklaste jobbet efter fotbollscoach och städare. När man nu tittar på tabellen och slevar i sig kalaspuffar så är det inte utan att man blir lite oroad. Insatsen förra veckan mot ett av topplagen gav en enorm lättnad för den högstanivån var riktigt bra. Men vår lägstanivå och den höga felprocenten är riktigt riktigt dyr i den här trean. Nordvärmland är ett väldigt bra lag, ett bättre lag än vi är. Men våra obefogade rädslor är betydligt värre motståndare än något annat lag i den här serien, och det är de som spelar ut oss, inte Karlslund, Örebro Syrianska, Nordvärmland eller Äppelbo AIK. Idag gör vi ett bra lag ännu bättre och då blir det omöjligt att vinna. Förra veckan gav vi ingenting gratis till ett ännu bättre lag och det skulle ha varit tre poäng enligt all rättvisa i världen. Kan vi inte hitta ett mellanting? Dagens händelse: En älg ligger och chillar mitt på vägen under vår hemfärd. L-O Stark hävdar bestämt att den knäböjde för honom. Det är oklart om Janken höll med om detta. Fotbollsmatchens bästa händelse: En av linjedomarna säger "världsklass" till Albin efter att han har räddat helt sjuka bollar i 93 minuter. Inte ens fem stycken Casillas hade gjort de räddningarna. Tillsammans. A-lag Herr 0kommentarer

Förändringar spelartruppen

Johan Rappling åter till IK Fyris och tillkommer gör Mikael Persson från Vansbro AIK. DJIK önskar båda spelarna lycka till !! A-lag Herr 0kommentarer

Trots 76 - 4 i målchanser snuvas DJIK på två poäng

Dala-Järna IK - Örebro Syrianska IF 1-1 (1-0) Publik: 200 Matchens lirare DJIK: Elias "Elsie" Persson Om det någon gång kommer skrivas en ordbok här i Dala-Järna så kommer det under ordet "hjärta" finnas en bild med från denna match. Och under rubriken "rättvisa" ser man en bild på när Elias cykelspark sitter i bortre snarare än fångas upp av målvakten. Startelvan: Albin Martin, Aspelin, Ciwan Kizil, Stafås Johan R, Joel, Jacob B, Elsie Boston och Ragge Bänken: Lillalbin, Bernhard, David Olsson, Blom och Rakso Det är svårt att skriva ett ödmjukt referat idag. Jag försöker alltid hålla mig objektiv, även om vi alla vet att det är helt omöjligt. Men idag går det inte att förneka att DJIK gör den klart bästa insatsen för säsongen och att det i 80 minuter fanns ett lag med en drös chanser, och ett lag med mycket boll men 0 chanser. Givetvis har jag femton stora hinkar respekt för Örebro Syrianska. De är ett topplag, och ett lag med deras potential bör spela i division 2 nästa säsong. Idag levererar de dock inte, och ska vara ytterst tacksamma att de får med sig en poäng från stekheta Järna IP. Redan i första matchminuten knycker DJIK bollen från Örebro Syrianska, snickrar ihop ett par snabba trianglar och pangar in matchens första mål. Ett vackert fotbollsmål som t.o.m överskuggar alla Bernhards patenterade långskott. Boston stod för avslutet och Johan R för assist. Efter det - och i hela första halvlek - radas det sen upp ett antal chanser och halvchanser som förtjänade bättre öden. Örebro har mycket boll, men deras spel är inte alls lika rakt och de fastnar ständigt på mitten eller i sista tredjedelen. Åt andra hållet skapas det ett antal nicklägen och inspel snett bakåt som hamnar överallt utom i mål. Örebro har problem att leverera sista passet tack vare ett väldigt bra presspel från DJIK i alla delar av planen. DJIK:s momentum från första målet följer med i hela halvleken (något vi slarvat med förut) och en bra bit in i andra. Albin behöver inte göra en enda räddning i första halvleken. Någon som däremot saknade grepp på matchen var tyvärr huvuddomaren, men den diskussionen har vi haft ett antal gånger förut och vi låter det stanna där. Min enda kommentar om ämnet är: Kolla filmen "Moonraker" med Roger Moore (tror jag bestämt). Varje gång Bond skjuter en skurk i den så gör de en volt och flyger ut för ett stup. Det fanns flera såna sekvenser idag där spelare (i båda lagen) flög all världens väg och får inte ens en frispark. Nog om det. Se Moonraker som sagt, flera volter i den filmen liknade en del obestraffade påhopp idag. Halvleken slutar 1-0 till Järna och är en av de bästa halvlekar jag sett något DJIK göra. I andra halvlek följer matchen samma mönster. Örebro har mycket boll och får snurr på oss centralt ett par gånger, men inte riktigt så mycket som man kan förvänta sig av ett så bollskickligt lag. De hetaste chanserna kommer mot Örebros mål, som mäktar med sin första halvchans i hela matchen i 60:e minuten. Och den satt i en tall långt bak i Järna IP. Matchens höjdpunkt kommer när Elias för femtioelfte gången stulit bollen av sin motspelare, slår ett dåligt pass, vinner tillbaka bollen igen, försöker avsluta, blockeras, vinner tillbaka bollen igen, bollen hamnar i luften och Elsie försöker sig på en cykelspark som så när går in. Om Ronaldinho hade haft hälften av Elsies kämpavilja och glöd så hade han fortfarande varit världens bästa. Okej nu ska vi inte bäras iväg för långt här, men vi kan citera Bernhard: "Jag ska fan adoptera Elias" Jag har svårt att placera när alla våra chanser kommer, men vi har väldigt många halvchanser i hela matchen igenom och flera jättelägen i båda halvlekarna, Örebro får egentligen bara tryck på oss i matchens sista tjugo minuter. Dessförinnan hade Joel ett 1 mot 1 läge där avslutet blockeras, Ragge en vänsterslägga som keepern precis räddar, Boston har något avslut och Ragge har ett skott/lobb i ribban. Tyvärr grisar Örebro in ett mål till slut efter en tilltrasslad situation i vårat straffområde. De första tankarna går till Ray Hudsons avgrundsvrål han drar till med när Messi dribblat av 4-5 man och skjuter i stolpen. Sekunderna senare säger han "Heartbreak city for Lionel Messi..." och just Heartbreak city är orden vi är ute efter. Det var verkligen hjärteskärande att inte få sätta dit 2-0 trots alla chanser och definitivt sätta spiken i kistan. Vi har ett läge till efter 1-1 där vi skapar tryck med flera spelare som alla turas om med att avsluta, men bollen vill inte in. Istället är det mesta av trycket mot eget mål i matchens slutskeden (och de sista 20 som sagt) men domaren blåser av och matchen slutar 1-1. Det känns jävligt surt att vi inte får sätta pricken över i:et och vinna matchen som vi verkligen förtjänade sett till målchanser, halvchanser - ja allt. Hela laget svarar för en fantastisk insats rakt igenom. I många matcher för DJIK kommer en eller flera tidpunkter där vi blir rädda och inte vågar vinna. Vi super bort cykelnyckeln eller tappar bort gaspedalen och blir stillastående. Den punkten kom aldrig i den här matchen. Det var helt underbart att se. Det krävdes ett skitmål, 35 grader i solskenet och dåliga vänstertassar för ett av seriens bästa lag att få ens oavgjort. Och som tidigare nämnt var det Elsie som lyste klarast. Hade vi inte bott ute i skogen, omgärdade av platser som Laggaberget och Älgberget så hade han spelat högre upp för längesen. Men det allra suraste med matchslutet är att vi ser potentialen för laget här. Nu tycker jag att vi fortsätter precis så här, så förtjänar vi definitivt en placering högre upp i tabellen. Otroligt mycket hjärta idag! A-lag Herr 0kommentarer

Visa fler nyheter