Höstklimat i Sunnersta - ökenhetta på spelet

Som vanligt när Danmark spelar, numera, så är vädret knappast det mest gynnsamma. Regn, några plusgrader och svårtolkade brisar från sydost mötte våra spelare inför dagens dubbla matcher mot Sunnersta ute på en i övrigt lummig och geografiskt vacker belägen idrottsplats nära Ekolns böljande vågor.

Som brukligt, vid dessa tillställningar, lägger våra hjältar ingen större vikt vid de yttre förutsättningarna, istället hamnar allt fokus på matchen och hur vi ska spela, varför konstellationerna av värmande plagg under matchtröjan visar på en kreativitet hos tjejerna av sällan skådat slag.

Den första matchen drog igång redan vid 12.30 och här var det inget snack om vem som skulle stå för lunchunderhållningen. Danmarkstjejerna visar upp ett rörelsemönster och en löpvilja som river upp stora köttsår i ett Sunnerstaförsvar som tvingas sjunka allt längre ner på sin egen planhalva för att desperat försöka freda sitt eget mål. Dessvärre, för Sunnerstas del, resulterar detta i flera avslutsmöjligheter för Danmark och när våra spelare har fokus och skärpa i alla moment så rasslar det friskt i nätet bakom motståndarmålvakten.

Även motståndarna tillåts sticka upp ibland, men när vi hittar rätt i försvarsspelet med vår press och tillhörande understöd tvingas vår målvakt ta på sig täckjackan inför sista perioden för att undvika frostskador. Just sista perioden blir ett crescendo för vårt anfallsspel, där vi låter bollen gå som på ett snöre till fristående spelare som står i bättre position för avslut. Tilläggas bör att Sunnersta hade en alldeles eminent målvakt som svarade för den ena svettiga paraden efter den andra inför storögda och imponerade Danmarksspelare. När en frusen domare slutligen blåser av matchen är det tio trötta förgrundsfigurer som tackar sina motståndare för matchen och först nu inser att det är tämligen kallt i luften.

Återigen ser vi en gedigen, kollektiv, insats där vi hjälper varandra i försvarsspelet och ger alternativ till bollhållaren i anfallsspelet. Tappar någon bollen, är vi snabbt där och hjälper till att återerövra den och spelarna hjälper varandra genom att prata och visa att de finns där för sina lagkompisar. Otroligt kul att få ta del av detta!

Till den andra matchen hade vinden vänt och kom numera från nordväst, med kyla blandat med regndroppar importerade från Island. Det huttrades lite bland spelarna, men så fort domaren meddelade att det var dags för avspark var huttrandet magasinerat bakom vår moderna avbytarbänk med plats för såväl spelare som överdragskläder.

Dessbättre hade vinden inte vänt vad gäller matchbilden. En liten nervositet inledningsvis övergick snabbt till en tiki-taka-fotboll när vi hittar rätt och blir bekväma i våra positioner. Sunnersta fick provlöpa lite på vår planhalva innan ockupationen av deras dito inleddes. Återigen fick vi se passningar skära som en varm kniv i smör gå genom motståndarförsvaret och när våra anfallare visar att idogt och frenetiskt arbete lönar sig var det bara för motståndarmålvakten att börja vittja nätet från bollar som letat sig dit.

Scenariot var sedan liknande under resterande två perioder. Fokus, rörelse och hela tiden en tanke bakom det vi gör resulterar i att vi får anfalla mer och försvara mindre. Trots att regnet kommer från sidan, att det blåser, det är kallt och tufft att vara ute på plan så är det inget missnöje, inget gnäll eller mutter bland spelarna. Istället hinner utbytta spelare knappt komma över sidlinjen innan de frågar när de får komma in och spela igen. Efter matcherna är alla trötta och visar att de gjort sitt yttersta under de 60 minuter som vi spelar. Och det är sådant som skapar en kultur och atmosfär av att hela tiden utvecklas och få en härlig lagkänsla.

Johan Richt Tränare