Referat: Bele Barkarby FF - Sollentuna FK V

Vi trodde det skulle bli batalj, bensaxar i brösthöjd, kroken allmänt bök och stök. Ack så fel vi hade. Vanligtvis brukar matcherna mot detta Sollentunalag blir någonting utöver det vanliga. Man kan säga att vi i första halvlek blev rejält pippade, och det var bara förnamnet. Fyra noll i baken efter 20 minuter var till och med i underkant. Som så många gånger förr är det misstag som leder till att motståndarna nätar på oss. Det är en klassisk simpel fotbollsfilosofi, det lag som gör minst misstag vinner matcherna. För egen del bjöd jag på några helvilda indianare, Sollentuna kunde bara tacka och ta emot.

Jag skall inte förringa motståndarnas vilja till att spela fotboll vilket de gör bra. Sollentunalaget vi mötte igår vill spela fotboll och de gjorde det med frenesi & kämpaglöd, viker inte en tum och sliter som Siberiean Huskys.
Vi i grön-vitt började ganska så lojt. Jag tror vi hämmas av att vi emellanåt blir rädda, vågar inte hålla i bollen eller prova att slå den där vågade passningen. Det blev svårt för topduon Emanuel och von Mackan att förvalta de bollar som lyftes över mittfältet och ibland landade i ingenmansland. Men ingen skall ta ifrån Mackan och Emanuel att de kämpade och slet.

Nu är det inte många matcher kvar, så anmäl er till lördagens fajt mot sopgänget FC Järfälla.

I andra halvlek mattades gästerna av något och vi lyfte oss själva. Emanuel får en fin djupledsboll som han förvaltar på bästa sätt och chippar in reduceringen så där som bara forwards kan göra. Emanuels mål gav oss lite eld i baken och vi trummade på. Efter en stökig situation i straffområdet dras Mackan ner och domaren blåser straff. Då jag förvaltar det administrativa inom laget så skall väl jag få lite lön för mödan. Jag stegade helt enkelt fram och tog straffen. Jag till och med informerade deras keeper om i vilket hörn jag skulle lägga straffen. Helt iskallt slår jag in straffen i de hörn jag aviserat om. Jag tror deras målvakt blev lite putt.

2-4 och nu hade vi häng på hunden, citronen och allt vad de nu hette. Det kände lite som att spela mot ett dagisgäng. Jag tror fan i mig att någon hette lampan eller kallades för lampan. Mycket riktigt tar vi över mer och mer. Vad som jag tolkar som en solklar offside på tre av våra spelare tycks domaren inte se, Backe lyckas så när reducera till 3-4 då målvakten turligt nog fick bollen på benet som bara renderade i en hörna.

Men 3-4 kom, och det var Backe som lyckades att hänga den. Sollentuna blev nu jävligt spaka och vi fick ett hyfsat tryck mot slutet. Vi kunde så när kvitterat efter en knasig situation i deras straffområde, men bolluslingen ville inte in.
Återigen kammade vi hem noll poäng. Självklart vill jag vinna alla matcher. Men ytterst är det en fröjd att få spela boll, träffa grabbarna och surra i omklädningsrummet före och efter matcherna. Känna lukten av gamla jalingar och liniment. Fotboll på vceterannivå helt enkelt.

Avslutningsvis hälsar vi Emanuel mer än välkommen och tro mig, han lär göra fler mål. Passa dig Mackan.

// Rickard

Rickard Bubicic