Matchtankar - Grönbo borta, 9/5-15

Dessa J**** matchtider, för tidigt för att hinna med en lunch, och frukosten ligger i halsen hela uppvärmningen plus 25-30 min in i första halvlek. Å andra sidan, när matchen är slut så har man hela dagen framför sig. Men vafan, det suger.

Jag bränner även Carlsson 24h-regel för mina inlägg här på hemsidan. Jag är å andra sidan inte lika arg efter denna match så som jag var efter debaclet hemma på Smedvallen - men lite puls finns det ändå, som följer.

Analys: Tätt mellan matcherna nu. Gött. För första gången på länge infaller sig den välbekanta ångesten och hårt anspänningsfyllda känslan innan match. Inte kanske för att det är Grönbo vi möter, kanske inte heller för att det är på en plan mitt i skogen. Kanske mest för att man så innihelvete jävla gärna vill att vi ska ta poäng, döna på och att den gamla äckliga rädslan för förlust kanske i viss mån är större än jaget efter segersötman. Åtminstone innan match.

Inledningsvis är vi rätt passiva och ser rätt tagna ut av uppgiften, inte direkt påkopplade. En ganska bekant syn, Wedevågs IF på bortaplan de 2 senaste säsongerna. Ytan mellan backlinje och mittfält provas direkt där Grönbo får sticka igenom passningar lite för ofta. Vi shejpar upp oss en stund in i första, och äter oss in med bra variation på i huvudsak vänsterkanten där Hella tillsammans med våra forwards jobbade bra ihop.

Införsnacket var att att försöka spela på Hägrarnas tålamod och psyke och få dem helt ur spel, det visade sig sedan att båda bröderna Häger kastat in handduken redan innan matchstart, och fokus lades istället på att vara beredd på Resare i djupled - men även det hotet raderades snabbt ut, då Resare klev av redan efter 5-10 min. Istället spred sig ryktet snabbt om att Grönbo för dagen spelade en helt oprövad målvakt i buren och vi startade helhjärtat med att dra iväg skott från alla möjliga avstånd, och det skulle bära frukt.

# Efter en hård frispark från Söppa var Hella snabb på returen och kunde peta in matchens första balja (Wallin hade i paus chansen att sno åt sig målet då domaren tydligen hade haft ögonen åt annan håll - Vilken skräll va? - , men Wallin svalde stoltheten likt den kapten han är. #Hjälte).

# Söppa satte sedan 2an med en halvlobb från ca 20-25 meter och därifrån kändes matchen på någotvis i hamn.

Efter det lyckades Grönbo tröstmåla efter en tilltrasslad situation, men farligare än så var det faktiskt inte i den första halvleken. Grönbos spelare nummmer (?) drog efter det på sig sin andra ostmacka, och laget reducerades till 10 man.

Avslutningen av första känns rätt bra och två ett-ledningen var tämligen välförtjänt. I andra känns det som att vi bytt plats, vilket visserligen var fallet. Men Grönbo dönar på rätt bra och vi blir direkt tillbakapressade, i synnerhet när de vänder bra på mitten och vårt mittfält tappade allt vad defensivt jobb heter i förnamn, men även pga att vi tappade allt vad passningspel innebar och laget blev på något vänster alldeles för långt.
Jag trodde på fullaste allvar att vi skulle gå in och visa resoluthet, jävlar anamma, stå upp, spela med hjärtat utanpå tröjan och framförallt ge Grönbo-bönderna en svår j***a resa i den andra halvleken. Inte för att vi på något sätt blev utspelade, men att det ändå ser så mycket enklare ut för motståndarna (i dem flesta matcher) att vinna första-, andra-, och tredjeboll eller slå den där enkla passen framåt och med rätt adress. Det är frustrerande. Som sagt, främst idag för att Grönbo förmodligen är ett av seriens svagaste lag (inget illa menat, men vafan). De är ett lag som har 2 ansikten, ett gäng gubbar på den ena halvan, och ett gäng små lätta pojkar på den andra.

Coachning, spelidé och Süßigkeiten löstes med bravur när Roffe Blå ändrade om på planen för att väcka laget. David ner på mittback, och Björn upp på innermittfältet och efter ett tag jobbade vi oss tillbaka in i matchen. Hella satte sedan 3an och David utökade till 4-1 efter en briljant hörna av just Hella (man of the match för dagen).

Efter målen hoppas man givetvis på stängning av matchen och att man för en gång skull kanske kan slappna av och hämta poängen utan att behöva slita varken blod eller hår. Nej, så ska vi inte ha det tyckte dagens rättskippare. Allvarligt? Var? Var i he***te ska Herr Carlsson ta vägen i den situationen? Hur kan en frispark utanför straffområdet flyttas in och resultera i en straff? Han är i vägen. Ja. Men hur ofta borde det inte bli straff då? Eller frispark på plan? Med den konsekvensen kommer det bli många 11a-metare i år, men nej, det funkar inte så. Eller gör det?! (Grönbospelaren var iaf ivrig att ta FRISPARKEN, men domaren var så snäll och visade att han precis blivit tilldömd en straff - och lyckligare än honom var nog ingen annan just då.)

Att gå in i sekvenser och pinpointa händelser i andra halvlek känns rätt svårt och smått onödigt egentligen. Men det som utmärker sig är ju just det jag manglat på innan. Vi ser så jävla rädda ut för vad som ska hända med den lösa passningen som vi slår. Det känns som att vi tror inte på det. Som att ängsligheten redan på förhand talar om att det är lika bra tjonga iväg bollen istället för att enkelt spela bollen bakåt i banan och bygga anfallen därifrån, tjongar vi bollen då händer förhoppningsvis inget farligt. Jag vetefan. Bollen inom laget, med precision, hårdhet och tro är inget som vi blir bortskämda med i alla fall.

MEN, vi vann! Det är en styrka i sig att ta hem 3 fina pinnar till Smedvallen trots att spelet sviker emellanåt. Det är otroligt jävla gött o se att vi (höftat) har 10-15 bollar PÅ mål och ytterligare några till MOT mål, att vi skjuter från alla möjliga och omöjliga lägen. Att det hängde 1-2-3-4 mål till i luften. Stolpen tog den ena, målvakten tog den andra och resten ven tätt utanför ramverket.

En seger är bra för moralen, och på onsdag är det dags igen. Hemmamatch på Smedvallen mot FK Örebro, och innan det träning (det ryktas att damlaget har träning samtidigt - bastu!?) på måndag.

Efter ha skrivit lite över 4000 tecken börjar jag fundera på vad i hela friden jag vill förmedla med denna text. Kort och gott att jag är en pessimist, att vi fortfarande har saker att jobba på - MEN SATANS SÅ GÖTT MED SEGER!

Några plus/minus från matchen då:
+ Luca "Totti" Rotiroti som fick kliva in i kassen (och gjorde det med bravur) då Christer klämt fläsket i premiären och Keski-Kungas ryktades sitta kvar på Palmas. Grymt, riktigt grymt!
+ Ordförande Carlsson, idag riktigt farlig! OCH åt rätt håll! Fortsätt så, en gedigen insats!
+ Hella, 2 baljor, 1 ass och bud på mera - OCH inget på frispark! Grymt!
+ Björn! Attityd, karaktär, vilja och muskler - väcker laget redan vid inhoppet i första halvlek, och väcker sedan mittfältet i mitten av andra - #Hjälte.
+ Seger
+ 4 mål
+ Många avslut

- Läs ovan (vi kan bättre)

Men återigen, VI vann! och nu ska vi göra allt för 3 nya poäng på Onsdag!
VI behöver er, hoppas vi ses!

/Björck