Förlust för a-dam mot Mariedal

Ett soldränkt Nordvalla, en pollenklädd a-plan, en domare som krävde konor längs långlinjen för att kunna döma offside och ett spelskickligt motstånd.. ja mycket var det inte som gick våran väg i dagens batalj med Mariedal. En riktigt tung match präglad av både frustration och uppgivenhet från vår sida resulterade i motståndarseger med hela 1-8. Den bästa spelperioden får jag nog ändå säga var runt första kvarten. Vi kom upp högt i planen, rullade boll och visade en gnutta av den härliga inställningen som fanns senast mot Brämhult. Efter vårens DM-möte med Mariedal visste vi dock att det skulle bli en tuff kamp och deras speed både hos forwards och yttermittfältare ställde till det ordentligt för oss. 0-1 skulle jag däremot vilja påstå var mer tur än skicklighet. Saga gjorde en fantastisk räddning på förstaläget men den stenhårda returen prickade benskyddet på en framåtrusande blåklädd spelare och bollen styrdes rakt in i mål. Som sagt rann siffrorna iväg, men jag är väldigt säker på att de flesta som idag besökte Nordvalla kan svära på att vårt kvitteringsmål var dagens läckraste. Vi började med uppspelet redan i backlinjen, fick upp bollen på mittfältet där Josse kunde slå en genomstickare till Matilda. Efter ett fint väggspel med Maja J fick Matilda tillbaka bollen och i minut 11 fick vi jubla för 1-1. Ett härligt uppbyggnadsspel där våra motståndare verkligen inte hade en chans på bollen och vi krigade på rejält för att bevisa att vi minsann inte ville släppa till fler chanser och att vi har alla möjligheter att utnyttja spelskicklighet framåt när vi lägger manken till. Så enkelt blev det dock inte. Ni som sett de två senaste matcherna vet att vi har haft domarnas respektive offsideavblåsningar både med och mot oss, idag kan vi konstatera att det var det senare som gällde. Jag tappade nästan räkningen på hur många bollar som trillade in återstående 30 av första halvlek (5 tippar jag på) men det är nog ingen överdrift att säga att 2-3 av dessa kunde undvikits med en ”äkta” linjeman på sidan. Vi flyttade upp i positionsspelet och kunde uppenbart ställa våra motståndare med åtminstone någon meter men trots detta fick spelet fortsätta och ett antal ganska likvärdiga mål trillade in. En halvtimme senare och matchläget hade vänt från lika till underläge 1-6. I paus kändes det som att prio ett var att komma undan från den stekande solen och bara fylla på depåerna igen, samt försöka vara obrydda över ställningen på resultattavlan. Glöden som vi visade senast när vi fick kämpa för att ens ha elva tjejer på planen fanns inte alls och kanske var det så att den fyllda avbytarbänken var på både gott och ont. Vi passade på att känna efter lite väl mycket, tog det enkla alternativet att byta när det kanske inte behövdes och även om samtliga inhoppande gjorde det minst lika bra som de startande så blev det rörigt och oengagerat när vi inte visade krigarandan för varandra. Andra halvlek flöt kanske inte på bättre, men målmässigt fick vi stopp på Mariedals främsta chanser. Att två mål till trillade in var kanske inte chockerande, känslan av att vi redan gett upp var stark. Oväntat om något var dock Idas utvisning efter en löpduell på kanten. En jämn kamp om bollen borde enligt mig inte resultera i en målchansutvisning, möjligen ett gult, men domaren var bestämd i sin sak och vi fick lira vidare med tio spelare. Än märkligare blev det då Elina bara minuter senare blev brutalt sparkad över anklarna utan en boll i sikte och domaren motiverade motståndarens gula kort med ”det blir så på grund av att det inte var en spark över knähöjd”. Nåväl, matchläget hade inte förändrats med en annan domare heller utan vi gjorde mycket fel och inte alls lika mycket rätt, vilket hade krävts mot ett såpass på bra motstånd. Trots en storförlust så tycker jag att vi ska ta med oss ett fantastiskt fint kvitteringsmål, vi kan ju bara vi vill! Även om målen ohämmat fick trilla in så hade vi också fortsatt fin ton mot varandra och trots att det kanske hade behövts lite sura miner för att tagga till så tycker jag att vårat fair play är en styrka! Jag är övertygad om att vi de två senaste matcherna mött ettan respektive tvåan i serien (osagt vem som kniper vilken plats) och det visar också vilken nivå vi behöver komma upp i för att vara med och fightas om poängen. Nu är det bara att bryta ihop och komma igen, på fredag (24/5) gästar vi Östadkulle kl 19:00. Dam 0kommentarer

Förlust för a-dam mot Brämhult

Som vi konstaterat några gånger förut så verkar det som att 2-0 blivit ett gångbart resultat i årets seriespel. Gårdagens bortamatch mot Brämhult blev ytterligare ett bevis på detta men tråkigt nog var det just en bortamatch och därmed en förlust. Brämhult visade upp ett samspelat och väldigt spelskickligt lag som gjorde att vi fick kämpa hårt i 90 minuter, men det gjorde vi med bravur. Kanske årets bästa match från vår sida trots att det inte blev några poäng! Efter en skakig matchinledning var vi många som var överens om att det skulle bli en riktigt tuff match. Brämhult körde på rejält i anfallsspelet och löpvilliga yttermittfältare i kombination med en backlinje som kunde slå långbollar till månen gjorde att vi minst sagt fick knyta på oss löparskorna och försöka hänga med i tempot. Vi hade stora svårigheter med att komma till rätta, fick inte äga speciellt mycket boll och var lite väl passiva för att kunna vinna några närkamper. Ganska snabbt började dock det initialt högs tempot fallera och det märktes att Brämhult blev frustrerade när deras hårda offensiv inte gav någon utdelning. Detta kunde vi utnyttja bra och med den skarpa solen på vår sida fanns det möjligheter att slå upp bollen och tvinga den svartklädda backlinjen kämpa på utan att se speciellt mycket. Särskilt farliga skulle jag dock inte påstå att vi blev, möjligtvis vid något läge när Matilda var nära att sno bollen av målvakten efter en slarvig hemåtpass, men inte mycket mer än så. Rent fysiskt bjöd första 45 inte på några särskilt intressanta närkamper heller då Brämhult hade en tydlig spelidé om att låta bollen göra jobbet. Med 1-2 tillslag per spelare blev det svårt för oss att hinna till situationen innan bollen var hos nästa och vi fick jaga boll på stora ytor. Trots ett ganska påtagligt övertag för Brämhult första halvlek tycker jag att vi stod upp riktigt bra! Förflyttningsspelet i backlinjen rullade på, vi kunde ställa flera uppenbara offsider och även om Saga räddade oss mer än en gång på våra motståndares farliga hörnor så var ställningen fortsatt 0-0 inför en efterlängtad pausvila. Efter lite snack om att fortsätta tugga på och med några få förändringar i presspelet fick vi komma ut till andra halvlek med en bra känsla i laget. Denna känsla ersattes dock ganska snabbt då det knappt tog tio minuter innan Brämhult hittade rätt och kunde näta för första gången. Enligt oss ett tydligt offsidemål men domaren valde att släppa detta och en fri spelare fick lägga in 1-0. Jag kan väl säga att det nu står 1-1 med tanke på att våra tre pinnar senast avgjordes i slutminutrarna på ett liknande sätt. Att 2-0 skulle efterfölja så snabbt som det gjorde var vi dock inte beredda på. En boll längs kortlinjen som vi var lite för säkra på skulle rulla ut, fångades upp av en snabb kantspelare som med ett pass snett bakåt gav stora ytor till en framrusande anfallare och därmed ännu ett mål i baken. Jag tror inte att det dröjde ens fem minuter mellan målen vilket gjorde det hela än mer irriterande då det första målet kändes så orättvist. Skadestatistiken i VAIS har varit stadigt uppåtgående de senaste matcherna och gårdagens batalj var inget undantag. En smäll mot huvudet på Elina tvingade oss till det första oplanerade bytet (redan i första halvlek) och sedan fortsatte det så tills vi i princip inte hade någon fräsch spelare på bänken att sätta in. Brolle som från början skulle agerat coach fick hoppa in på kanten och gjorde det riktigt bra trots flera månader utan spel, och även Holger som fick byta från målvaktsställ och hoppa in som forward löste det fint! Även om vi kunde fortsätta hålla en relativt god kvalitet sista delen av andra så märktes det dock att vi var slitna och visst fick vi något enskilt avslut på mål men inte mer än så. Slutresultat 2-0 och vad jag skulle vilka kalla en rättvis vinst för Brämhult. Som sagt en väl genomförd nittiominutare där vi trots många avbräck löste problemen och krigade på i en stundtals brant uppförsbacke. Brämhult visade flera gånger upp fina kvalitéer men med lite fler spelare att rulla på och därmed bättre grundförutsättningar så har vi alla möjligheter till revansch inför returmötet hemma på Nordvalla. Nästa seriematch spelas redan på söndag (19/5) då Mariedal gästar oss kl 17:00. Dam 0kommentarer

Vinst för a-dam mot Rävlanda

Även om det är något speciellt med derbyn så måste jag faktiskt säga att det många gånger kan vara ännu mer utmanande att möta lag som man inte har den blekaste aning om. Dagens match var ett utmärkt exempel på detta då Rävlanda ikväll gästade Nordvalla, vilket så vitt jag vet var första gången? Om inte annat så måste det varit ett antal år sedan för jag kan inte minnas att vi ställts mot detta blåvita lag tidigare. 90 svettiga minuter senare fick vi lyckligt nog jubla högst efter 3-2 och många av Nordvallas besökare fick nog se att fotboll kanske inte alltid är rättvist. Trots att våra motståndare fick börja med boll var det vi som var på hugget. Vi fick snabbt äga spelet och lät inte Rävlanda låna bollen många sekunder vilket resulterade i att vi efter 3 minuter gjorde matchens första mål. En fantastisk boll från Agnes letade sig fram till Matilda som kunde driva förbi en ytterback och placera in 1-0. Om det var avslappning eller bara slarv som sedan resulterade i ett ganska oväntat 1-1 mål vågar jag inte svara på, men hur som helst fick Rävlanda sitt första anfall och efter strul i vårt straffområde kunde en fri spelare skjuta in kvitteringen via stolpen. Den fina starten visade sig snabbt vara som bortblåst då de blåvita började dominera spelet över stora ytor, till vårt stora förtret. Vi var alldeles för sena in i situationerna och backade undan så fort det kom en närkamp. Rävlanda utnyttjade sin fysiska styrka och tryckte undan oss enkelt vilket gjorde att vi fick kämpa hårt för att återfå bollen. De blåvita nätade dessutom en gång under den period då pressen var som högst, men lyckligtvis blev det en (korrekt?) offsideavblåsning. 2-1 var ganska förvånande då det i princip var första gången vi besökte offensiv planhalva sett till de senaste 15 minutrarna. Maja J levererade en fin kantboll till Lotte som kunde löpa förbi sin ytterback och slå ett otroligt välplacerat inlägg till Matilda som bara behövde ta emot och måtta skott på bortre stolpen. Tjugo spelade minuter och återigen ledning, men den blev snabbt hotad av en frispark strax utanför straffområdet. Lyckligtvis prickade skytten inte mål och vi kunde börja om med bollen i backlinjen. Efter vårt andra mål blev det en ganska tråkig fortsättning på halvleken med mycket långbollar och inget direkt etablerat spel för något av lagen. Wilma räddade oss vid något tillfälle där genom att stå helt rätt, men förutom det kom de blåvita inte till några särskilda lägen. Offensiven var dock inte bättre för oss då vi hade fortsatta svårigheter med att hinna till boll före Rävlandas utrusande målvakt och även om vi kom till några farliga avslut blev kvaliteten på skotten inte vad den borde vara. Således halvtid med ett måls ledning och en önskan om att våga mer, hitta bredden och trycka till i närkamperna inför andra halvlek. Andra halvlek blev en grinig historia med mycket skitsnack och ganska lite fokus på att lira boll. Efter knappt 70 spelade kom en vass långboll från Rävlandas mittfält som letade sig fram till en snabb anfallare som relativt ohotad kunde placera in andra kvitteringsmålet för dagen, 2-2. Kanske var det bra att kvitteringen kom såpass tidigt för vi fick verkligen tid till att rannsaka oss själva, fundera över vad som behövde förändras och sedan lägga energin på att driva framåt mot ett nytt ledningsmål. Det skulle dock visa sig att det inte var så lätt att komma framåt i planen. Rävlanda började känna sötman av minst ett poäng och gav verkligen allt för att sätta fortsatt press på oss medan vi backade mer och mer och hamnade i knät på backlinjen. 3-2 var därför varken rättvist eller (tyvärr) korrekt. Elina fick en fin träff på på bollen från mitten och den letade sig fram till Matilda som i misstänkt offsideposition kunde göra det hon gör bäst - löpa sig fri, runda målvakten och peta in bollen i mål med bara några få minuter kvar. Givetvis ett mycket frustrerande mål att släppa in för de blåvita men desto trevligare från oss då vi knappt hunnit få över halva laget på offensiv planhalva. Trots en del misstag bakåt släppte vi dock inte till något mer och efter ett par skakiga slutminuter blåste domaren av matchen. Jag vågar nog inte påstå att vi var det bättre laget idag, även om det blev tre poäng. Vi fick stundtals kämpa riktigt hårt för att vinna tillbaka bollen och få något slags eget spel, men i de perioder där vi visade oss för varandra och fick igång lite snack fungerade det riktigt bra. Några förändrade domslut och det hade varit Rävlanda som fått resa hem med tre pinnar. Kul också med triss i comebacks då både Källman, Skarin och Josse var tillbaka i spel! Nu tar vi nya tag och kör en träning för att dra ur benen innan det återigen är dags för match. På onsdag 15/5 kl 19:15 gästar vi serieledande Brämhult för vad som förhoppningsvis blir en jämn fight! Tack för stödet idag! Dam 0kommentarer

Förlust för a-dam mot Sollebrunn/St Mellby

En härligt solig fredagskväll och återigen dags för match. Dagens drabbning mot Sollebrunn fick tråkigt nog spelas på konstgräs, men förutom det fanns alla förutsättningar för fin fotboll. Några sista-minuten-förändringar i laguppställningen tvingade oss att tänka om lite i spelupplägget och det hindrade initialt vår plan att våga stå upp och kliva framåt för att inte bjuda på för mycket defensivt. Efter en ganska mesig första halvlek gjorde vi en skaplig insats i andra, men vi var långt ifrån att komma upp i nivå. Slutresultat förlust 2-0. Om vi visade sega ben i matchinledningen senast så vågar jag nog påstå att känslan idag var i princip densamma. Första 10 var vi knappt över mittplan och SAIK visade gång på gång upp sin farliga vänsterkant med inlägg som resulterade i öppet mål (och miss) inte bara i en situation utan flera. Vi hade stora svårigheter med att hitta rätt och gå intill i markeringsspelet vilket gjorde att våra motståndare fick väl tilltagna ytor att föra spelet över samtidigt som vi fick jaga ihärdigt. När vi väl vann tillbaka bollen hade vi också alltför bråttom med att slå på djupet och den ”kortklippta” konstgräsplanen gjorde. Bollen rann helt enkelt iväg till målvakten utan att vi hade en chans att nå den. Allt eftersom SAIK tryckte på fick vi fortsätta kämpa för att upprätthålla någon form av eget spel. Efter tjugo spelade minuter hade vi varit på offensiv planhalva i kanske några minuter totalt, och det tar på energin att bara springa och pressa i försvar. En kvart senare kom också ett inte helt oväntat 1-0 mål. En välplacerad långboll från det vitklädda mittfältet letade sig ut mot vår högerkant där en snabb ytter ensam mot Holger kunde placera in bollen i mål. SAIKs 1-0 mål var inte direkt energigivande utan den redan ganska deppiga stämningen blev än mer påtaglig då vi började hänga med huvudena rejält. Trots många vunna inkast förlorade vi bollen upprepade gånger då nivån på både rörelse och snack var oerhört låg. Ett fåtal gånger använde vi oss av mer än ett tillslag men majoriteten av tiden stressades bollen iväg och den kom tillbaka med ett kontrande SAIK innan vi hade tid att blinka. En riktigt rörig första halvlek från vår sida där spelet inte klaffade alls, otroligt tråkigt med tanke på hur fint vi genomförde seriepremiären! Defensivt fungerade spelet första fyrtiofem däremot ganska bra. Vi lyckades styra bort många farliga lägen på grund av fint placeringsspel och de vitklädda fick se sig besegrade i flera närkamper när vi väl vågade trycka till. Efter lite lagom med skäll i halvlek fick vi lite nyvunnen energi och kom ut på plan med en köart förbättrad inställning jämfört med första halvlek. Vi började helt plötsligt rulla boll, snacka med varandra och flytta på framåt. Vi kom dock inte till några riktigt farliga chanser utan spelet pendlade mest fram och tillbaka. 2-0 var kanske inte riktigt lika väntat som SAIKs första mål. Efter en period med flera chanser från vårt håll kom dagens första tydliga misstag i försvaret och en friställd anfallare kunde enkelt lägga in bolen vid Holgers högra stolpe. Tyvärr började vi efter detta återigen falla in i det energifattiga spel vi visade upp i första och SAIK kunde istället för att försvara lägga fokus på att pressa än mer framåt. Trots några bra lägen i slutet, bland annat ett skott utifrån av Rebecka, var marginalerna inte på vår sida och vi fick årets tredje seriematch med slutresultat 2-0, tråkigt nog en första förlust. Det är bara att konstatera att spelet inte fungerade alls idag. SAIK kom nog inte heller upp i sin högsta nivå men de satte sina chanser vilket vi inte gjorde. Extra beröm till Saga som krigade igenom 90 minuter som mittback och gjorde det med bravur trots krampande ben! Nästa match spelas hemma på Nordvalla den 12/5 kl 18:00 då Rävlanda gästar oss. Dam 0kommentarer

Vinst för a-dam mot Främmestad

Idag var det äntligen dags att ta klivet ut på Nordvallas fina a-plan efter alltför lång tid utan spel på hemmaplan. Främmestad som motståndare innebar i och med den riktigt kassa seriefördelningen årets enda derby, och det är alltid en speciell känsla att spela sådana matcher när det ligger lite mer än bara tre poäng i potten. Trots ett härligt helgväder (åtminstone första fyrtiofem) var publikuppslutningen inte alls vad vi hoppats på första minutrarna men lyckligtvis förändrades detta snabbt och vi fick se den goa publik vi är vana vid. Vi kanske inte visade upp ett bländande spel idag, framförallt inte i andra halvlek, men efter slutsignal fick vi ändå fira en trepoängare efter 2-0! I matchinledningen var det inget snack om att lilaklädda Främmestad var det vassare laget. Efter bara två-tre spelade minuter hade de redan haft flera hörnor och farliga lägen som inte blev något vidare av. Jag våga enig säga att det åtminstone tog till minut 5 innan vi var över på offensiv planhalva och den starka glöden vi visade senast var minst sagt som bortblåst. Föga överraskande var därför att det rödklädda Vedumslaget var först att näta. Efter drygt 10 spelade minuter slog Lotte fram en fantastisk djupledsboll och Matilda kunde löpa genom backlinjen, runda målvakten och lägga in bollen i mål från någon meters avstånd. Riktigt härligt att ta ledningen när inledningen annars sett så tveksam ut, och äntligen började vi gasa igång spelet. Det första målet följdes upp av ytterligare en farlig chans men den lila backlinjen var mer taggad och kunde styra bort läget. Efter några minuter av mer dominant spel från våra motståndare började vi hitta in i tempot igen. När Anny vann bollen på mittplan och levererade en lätt pass till Matilda byggde vi upp anfallsspelet på bästa sätt. Matilda spelade ut till Lotte på kanten som fick in bollen snett bakåt där en frispelad Matilda kunde lägga in bollen vid målvaktens högra stolpe. 2-0 efter cirka 20 spelade minuter och Främmestad som tidigare haft god energi började hänga med huvudena medan vi fortsatte att tugga på. Lagom till att regnet började falla var det återigen de lilaklädda som tog över stafettpinnen och vi fick kämpa med att återerövra bollen. De fick ett tiotal minuter på sig att utnyttja sin snabbhet framåt och några riktigt farliga skott var inte långt ifrån att leta sig in under ribban bakom Saga. Vi hade dock turen med oss och mitt i den mest påtagliga pressen från Främmestad kom en mycket läglig halvtidsvila. I paus var det inte enbart glada miner då vi i avslutningen av första var riktigt tillbakapressade och passiva. Mycket fokus på att komma upp i plan, hinna fram med mer spelare i anfall och inte bara slå långt över ett mittfält som förmodligen fått nackspärr av att titta på alla bollar som seglat över huvudena. Med en tvåmålsledning kan man ha råd att låta spelet flyta på och inte ha samma behov av att bara köra framåt, lite smarthet i spelet och tuffare dueller så är det himla enkelt att lira boll. När det ihärdiga regnet gjorde comeback var det dags att kicka igång andra halvlek. Den förhöjda energi Främmestad visade upp innan pausvilan visade sig dock fortsätta även in i andra och vi fick några inledande svettiga minuter där Saga visade riktigt hög kvalitet och avvärjde alla potentiella hot våra motståndare bjöd på. Vi verkade däremot ha fortsatt uttalade problem med att komma framåt i planen och det var inte många minuter som vi spenderade på offensiv planhalva. Saken blev inte bättre av att skadebekymren och tröttheten kom hos allt fler och vi tvingades till en rad oplanerade byten vilket rörde till det ordentligt. Främmestad hade fortsatt hög press på oss och gav oss inte någon tid för vila. Kanske var det bara ren och sken orättvisa som gjorde att de inte fick näta både en och två gånger. Andra halvlek blev förutom Främmestads chanser en ganska tråkig historia där vi mest ägnade oss åt att rensa bort bollen. Vi kunde inte etablera något ordentligt spel och vågade inte heller lyfta upp spelare framåt vilket gjorde att våra anfallare fick enorma ytor att löpa över på egen hand. Jag vågar nog påstå att det mest rättvisa hade varit minst oavgjort för Främmestads del, men idag hade vi flytet på vår sida och kunde därför också jubla för säsongens andra seger! Riktigt gött att se att vi lyckas näta två gånger om och knipa tre nya fina poäng, samtidigt som vi återigen håller nollan! En riktigt bra defensiv insats där vi kanske inte visar upp ett fungerande anfallsspel men vi får stundtals till ett riktigt bra försvarsspel och rensar bort Främmestads alla anfallsförsök. Återigen gör Rebecka en strålande insats och lirar 90 minuter trots andra åtaganden, otroligt härlig kämparglöd! Saga räddar oss också flera gånger om vilket är tacksamt när allt inte klaffar. Nu tar vi nya tag och laddar om inför nästa match som är den 3/5 kl 19:00 borta mot Sollebrunn! Dam 0kommentarer

Vår låt.

Hallå tjejer! Nu på torsdag får ni se till att ta er upp till träningen då vi skall spela in vår låt. Hoppas så många som möjligt kommer för att få ett toppenresultat, ha de gött! //Saga Dam 0kommentarer

Vinst för a-dam mot Kronäng

Då var den efterlängtade seriepremiären avklarad efter en soldränkt afton på Kronängs konstgräsplan. Efter en helt fantastiskt genomförd första halvlek hade vi en stabil ettmålsledning och när den utökats till 0-2 i andra var det inget snack om att det skulle bli tre välförtjänta poäng! Inledningsvis visade vi upp ett härligt tempo och kanske hade våra motståndare lite premiärnerver. Vi var först till i princip varje boll och fick fram några bollar på mål efter bara några få minuter. Den snabbhet vi har framåt kunde också nyttjas på bästa sätt då det snabba gräset möjliggjorde härliga djupledsbollar. Efter 4-5 spelade minuter fick vi det första riktigt farliga läget efter att Matilda drogs ner av våra motståndare för att förhindra ett friläge. Tyvärr var målvakten på bollen när frisparken slogs men ändå en fin första chans som följdes upp av några ytterligare avslut på mål. Efter en stark inledande kvart började tempot dala ganska avsevärt och Kronäng fick möjlighet att växa in i matchen. Lyckligt nog fungerade vårt positionsspel i backlinjen perfekt och några offsideavblåsningar gjorde att vi kunde börja rulla från vårt försvar. Efter en härlig uppbyggnadsfas kom också säsongens första mål! Frida pressade den svartklädda backlinjen på sin vänsterkant och de tvingades till en panikartad rensning inåt. Där var Matilda först på bollen och en enkel sidledspassning till Ida var allt som krävdes. Ett kontrollerat skott vid målvaktens stolpe och ett förlösande ledningsmål 0-1 efter cirka 17 minuter. En redan god energinivå blev påtagligt högre efter vårt första mål och de farliga lägena började avlösa varandra. Ett ribbskott och ett avslut strax utanför var nära att utöka vår ledning men bollen ville inte riktigt in utan vi fick jobba på med fortsatt tålamod. Kronäng fick fortsatta svårigheter med att komma framåt och vår glädje framåt gjorde att vi fick äga mycket boll och spendera stora delar av halvleken på offensiv planhalva. Målmässigt hände det dock inte något mer utan det blev en välbehövlig pausvila med ett måls ledning. En betydligt trevligare stämning i paus än senast då nästan allt blivit hängande med huvudena. Det kändes som att vi trivdes med läget och fick spelet att flyta på bra, även om det såklart alltid finns saker att jobba på. Första halvlek förlade vi i princip oavbrutet i mitten eller på vår offensiva vänsterkant, men orken tar ut sin rätt av sådant spel och tanken inför andra blev därför att våga öppna upp mer på högerkanten och avancera därifrån. Den skarpa solen började också bli allt mer avlägsen och några grader svalare temperatur skulle förhoppningsvis göra susen för att orka fyrtiofem till. Andra halvlek inleddes inte lika starkt som första utan det var snarare Kronäng som började ta befälet och vi fick jaga boll. En frispark strax utanför straffområdet var ytterst nära att segla in men Saga var på tårna och kunde styra ut bollen. Man skulle således kunna säga att vårt andra mål för kvällen kom ganska oväntat. Med 53 minuter spelade var Anni snabbast på boll efter en hörna från Kronäng. En perfekt slagen djupledsboll ställde Matilda ensam mot en försvarare och ett fint pass i sidled gav Lotte ett läge ensam mot målvakten. Det fanns ingen tvekan om att bollen skulle in i mål och Lotte behövde bara placera in 0-2. Vårt tempo dalade något efter andra ledningsmålet och än en gång visade Kronäng sin speed framåt. Saga visade återigen sin skicklighet och styrde undan ett farligt friläge och vi kunde andas ut för stunden. De vassa bollarna i djupled fortsatte men vi kom rätt i positionerna och kunde avväpna de framrusande anfallarna. Vårt hårda slit gav verkligen resultat och trots lite hawaiifotboll sista 20 fick inte något av lagen chansen att näta. Till sist blåste domaren av och vi fick med oss tre härliga poäng från den soliga seriepremiären! Så gött att inleda säsongen på bästa sätt, särskilt när vi gör en fantastisk laginsats och jobbar för varandra oavbrutet under 90 minuter. Extra cred vill jag skicka till Rebecka som arbetade något helt otroligt bra, men också till Saga och övriga försvaret som kunde styra bort samtliga farliga chanser våra motståndare fick. Jag tycker också att det är på sin plats med lite ytterligare beröm till dagens två unga domare som verkligen visade att framtiden kan se ljus ut på den svenska domarsidan. Tack för stödet idag, nästa match spelas på lördag 27/4 kl 15:00 då Främmestad gästar oss för årets första (och enda?) derby! Dam 0kommentarer

Visa fler nyheter