Derbyseger mot Skultorps IF!

I lördags var det dags för det som Skultorps IF själva kallade för "årets viktigaste match" – och visst är det lite så när man möter en klubb vars anläggning ligger fem minuter bort. Som jag skrev i förra referatet: det här är Skövdes hetaste derby, och denna lördagseftermiddag bjöd på det mesta man kan önska i ett sådant möte. Redan vid avspark märktes det att det var något extra i luften. Både Våmbs och Skultorps så kallade "ultras" var på plats och skapade en fin inramning med sång och ramsor. Ett stort plus till båda klackarna – riktigt kul med läktarkultur på Claesborg! Trots att det var ett derby präglades matchen av en god ton ute på planen. Till skillnad från senast mot Korsberga höll domaren en konsekvent nivå för båda lagen, och visade tidigt ett gult kort till en Skultorpspelare efter en sen tackling bakifrån på Rokhan. En tackling som möjligen bar en underton av frustration – kanske för att Rokhan valde Våmb inför säsongen efter två år i just Skultorp. Om så är fallet kan man ändå förstå känslorna. Vi sätter tonen direkt och spelar riktigt fin fotboll redan från minut ett. Sett till motstånd och förutsättningar – inte minst med tanke på att Claesborgs gräsmatta lämnar en del att önska – är första halvleken kanske vår bästa för säsongen. Vi skapar flera farliga lägen, inte minst genom inlägg, inspel och djupledslöpningar. Det bästa läget får faktiskt undertecknad, efter ett perfekt inspel från en pigg Rokhan. Jag är så ren framför mål att jag nästan hinner ta en kaffe och en bulle – men nickar bollen i ögonbrynet och utanför. Jag förstår själv inte hur det inte blev mål, men det finns kanske en anledning till att jag gick mållös genom hela förra året i division 3... Mål skulle det dock bli. Först spelar Pontus R och Anton Ö sig igenom Skultorps backlinje, och Anton är iskall när han placerar in 1–0. Ett välförtjänt ledningsmål. Strax därefter vinner Rokhan boll högt upp, får till ett blockerat skott, Josef N provar med ett nytt skott – som råkar landa framför fötterna på undertecknad som petar in 2–0 från nära håll. Ibland handlar det bara om att stå rätt. Vi har god kontroll och försöker spela av halvleken, men precis före paus kommer ett bolltapp som utnyttjas av Skultorp. Elvis, radioprogramledaren och kommentatorn för dagens match, slår en fin djupledsboll som resulterar i en reducering – 2–1. Tungt mål att släppa in. I halvtid är känslan positiv. Vi lyfter grabbarna men påminner om att vara vaksamma när Skultorp ställer om. Andra halvlek börjar lite jämnare, men vi behåller övertaget. Det ligger ett 3–1-mål i luften och till slut kommer det i den 69:e minuten. Josef I spelar in bollen till Rokhan som sätter den säkert. Värt att notera: Rokhan väljer att inte fira – ett fint tecken på respekt mot sin gamla klubb. Kort därpå kommer även 4–1, när Anton Ö är framme med näsan i målet och stöter in sitt andra mål för dagen. Sista kvarten är vi inte riktigt nöjda med. Vi slarvar en hel del i anfallsspelet, vilket ger Skultorp flera kontringslägen. De reducerar till 4–2 och har dessutom ett skott i stolpen. Vi ska vara glada att det inte blev ännu mer spännande på slutet. Men sett över 90 minuter är segern helt rättvis. Vi gör en riktigt stark insats i ett hett derby – och tar med oss både tre poäng och ett självförtroendelyft. Nu väntar två tuffa bortamatcher mot tabelltvåan och -trean. Nu gäller det att plocka fram det bästa vi har. Forza Våmb! A-lag Herrar 1kommentar

Tre bortskänkta poäng

I lördags spelades fjärde omgången i årets seriespel, där vi ställdes mot ett rutinerat och fysiskt Korsberga IF, nykomlingar från division 4 med en snittålder på runt 30 år. Vi visste på förhand att detta skulle bli en tuff och fysiskt präglad match. Korsberga satte tonen direkt med hög intensitet och en fysisk spelstil. De skapade tidigt en farlig möjlighet på hörna, men Mergim stod för en fantastisk räddning på mållinjen. Mållinjeteknologin bekräftade att bollen aldrig var över linjen. Matchinledningen var en kamp där Korsberga vann de flesta duellerna, delvis tack vare en domare som tillät en spelstil på gränsen till det otillåtna. Detta är ingen kritik mot Korsberga – vi visste vad vi hade att vänta oss – men nivån på tuffheten påminde mer om Championship än division 5, och det är domarens ansvar att sätta en tydlig gräns. Under denna period bjöd vi på ett onödigt bolltapp som ledde till 0–1, ett mål där Mergim var chanslös. Känslan är att vi skänker ledningen till Korsberga. Strax därefter blev Anton Ö utsatt för tre tuffa tacklingar av samma spelare inom loppet av några minuter – situationer som enligt oss förtjänade minst ett gult kort, kanske till och med orange. Domaren valde att fria, och frustrationen började koka inom mig. Pappainstinkten kommer fram och känslan att skydda våra unga spelare, och i denna situation agerade jag mer för att markera detta, vilket ledde till konflikt med flera spelare motståndarlaget. De är "smarta" och sätter fula armbågar i ryggen när domaren inte ser samtidigt som de filmar så fort de själva utsätts för en kontakt. Efter en sådan situation tilldelades jag ett gult kort av domaren, vilket kanske var lika bra – det fick mig att sansa mig. Vi började sedan hitta in i matchen och skapade ett par halvchanser innan paus. I halvtid gjorde vi taktiska justeringar, bland annat flyttades Persson upp från försvaret till mittfältet för att ge oss mer kraft i bollvinsterna. Vi inledde andra halvlek mycket starkt. Anton Ö kvitterade med ett distinkt skott från cirka 22 meter, som målvakten inte lyckades hålla borta. 1–1. Cirka tio minuter senare vinner Pontus R bollen på mittplan (med en möjlig hands) och efter ett misstag i Korsbergas försvar sätter Anton dit 2–1 i friläge. Vi hade då full kontroll, men släpper plötsligt in ett mycket billigt kvitteringsmål. En till synes ofarlig långboll leder till friläge för Korsberga efter dålig reaktionsförmåga från oss, och det står 2–2. Kort därefter kommer en situation där Korsberga anfaller från högerkanten. Ett inlägg träffar Gustav i ansiktet och sedan handen innan den går till hörna. Båda domarna pekar först på hörna. Gustav lägger sig ner efter smäll mot huvudet. Huvuddomaren väljer då att konsultera assisterande domare, som vi haft många tveksamma erfarenheter med tidigare, och beslutet ändras plötsligt till straff – utan tydlig motivering. Straffen sätts säkert i mål, 2–3. Vi försöker jaga en kvittering och skapar vissa möjligheter, men sista passen och inläggen höll inte måttet. Veckans träningar kommer att ha fullt fokus på inläggsspel. Domaren blåser av vid 90:52, trots flera avbrott under matchen och en straffdiskussion som tog lång tid. Det mest anmärkningsvärda är dock att Korsberga klarade sig utan ett enda gult kort, trots upprepade hårda och sena tacklingar. Jag påminns av ett citat från en gammal tränare: "Man får den nivån på domare som man själv spelar på." Jag har verkligen försökt ta med mig det citaten under hela min "fotbollskarriär", men vi måste samtidigt värna om varandra ute på plan och inte gå in för att skada våra motståndare. Förlusten var i slutändan vår egen förlust – vi skänkte bort segern. Men jag kommer alltid att stå upp för mina spelare, även om det ibland ser mindre vackert ut från sidan. Nästa match är Skövdes absolut hetaste derby – Skultorps IF gästar Claesborg den 17 maj kl. 13:00. Forza Våmb! A-lag Herrar 1kommentar

Kaffe, kaka och tredje raka

I måndags var det dags för tredje seriematchen och det var IF Tymer som stod för motståndet denna gång. IF Tymer hade börjat serien med två raka 0-0-matcher och vi visste att det väntade en tuff drabbning denna kväll. Matchen börjar i ett växlande tempo där det blir mycket Hawaii-spel där inget av lagen riktigt kan få kontroll på bollen. Planen är både hård, ojämn och svårspelad och det gynnar Tymer. De har en tydlig spelidé matchen igenom, där de slår mycket långa bakom vår baklinje och försöker få till fasta situationer som de försöker utnyttja. Också så i matchminut 9 så kommer 1-0 målet via ett långt inkast som skarvas till bortre stolpen där Tymerspelaren på mållinjen trycker in målet. Misstänkt offside, men 1-0 är ett faktum. Vi försöker jobba oss tillbaka in i matchen, men har svårt att både etablera spel och skapa riktigt farliga lägen. Framförallt på grund av att vi inte kan få rull på bollen och flytta på Tymer. Men egentligen ur ingenting så kvitterar vi där en missriktad rensning från en Tymerförsvarare når undertecknad som tar med sig bollen in i straffområdet och via en försvarare går bollen in i mål, 1-1! Under resten av halvleken händer egentligen inte så mycket mer, utan båda lagen kan ändå vara nöjda med kryss i halvlek. I halvlek pratar vi om att utnyttja medvinden och att även vi börjar slå lite längre bollar bakom Tymers backlinje. I andra halvlek är det en konstig matchbild då vi egentligen dominerar spelmässigt från minut 45 till 90. Vi skapar ett grymt läge med Anton Ö som tar med sig bollen felvänd och skjuter precis utanför stolpen. Trots detta så är Tymer nära två gånger om att ta ledningen. Först genom en frispark där Mergim räddar frisparken och sedan även returen. Och sedan får även Tymer ur ingenting ett friläge där deras spelare kommer från vänstersida och skjuter men Mergim är med och räddar igen! Men nu kommer vi till matchens godisbit. Efter lite klapp-klapp spel på vänsterkanten mellan undertecknad och Josef I så når bollen straffområdet där vi i första hand inte får till ett avslut, Tymer försöker rensa iväg bollen och det vill sig inte bättre än att Josef Nettelblad plockar upp andrabollen och drar iväg ett volleyskott från 27.5m som via ribban går in i mål! Helt otroligt snyggt, och 2-1 är ett faktum! Vi skapar ett till grymt läge där Melvin Rooney kommer fri mot målvakten, men som på något sjukt sätt räddar bollen med lilltån. Tymer försöker få till en slutforcering men skapar inget läge och vi lyckas få med oss alla tre poängen från Timmersdala. Nästa match är redan på lördag mot Korsberga hemma kl. 13:00. Det blir också den riktiga hemmapremiären för oss på Claesborgs IP. Forza Våmb! A-lag Herrar 2kommentarer

Andra raka segern och upp i serieledning!

Igår var det dags för andra matchen i seriespelet när vi tog emot ett favorittippat Axvalls IF – åtminstone om man får tro SkLT:s artiklar. Vi visste att en tuff drabbning väntade, men från avspark visade vi direkt vilka som ville mest. Vi tar kommandot direkt genom en hög press och får matchen dit vi vill. Varje gång vi tappar boll vinner vi snabbt tillbaka den och Axvall får mestadels ägna sig åt försvarsspel. Trots vårt stora bollinnehav, precis som i premiären mot Fröjered, skapar vi inledningsvis få riktigt klara målchanser. Anton Ö har två bra skottlägen från distans som tyvärr seglar över, och vi skapar ytterligare några halvchanser. Bästa läget kommer när Josef I löper sig fri och rundar målvakten, men ur snäv vinkel hittar han undertecknad som dock inte lyckas få bollen förbi de täckande försvararna vid två försök. 1–0-målet kommer sedan ur nästan ingenting. En till synes ofarlig rensning jagas ikapp med en sällsynt maxlöpning av undertecknad, som vinner duellen mot sin försvarare. Bollen spelas vidare till Pontus R som i sin tur hittar Woollett ute på vänsterkanten. Woollett driver in mot mål och slår ett inspel där en olycklig Axvallspelare styr bollen i eget mål. En lättnad för oss! Vi skapar sedan en jättechans till när en djupledslöpande undertecknad spelar in till Anton Ö och ger honom ett halvöppet mål – men tyvärr studsar bollen på hälen och går utanför. Där hade vi kunnat avgöra matchen redan i första halvlek. Istället går vi till paus med ledning, och till skillnad från tidigare matcher får spelarna välförtjänta hyllningar i omklädningsrummet. Andra halvlek hinner knappt börja innan vi utökar ledningen. Ett snabbt anfall på högerkanten, med fint klapp-klapp-spel mellan Pontus R och Elias N, leder till att Elias spelar in bollen snett bakåt. Undertecknad har hittat den fria ytan och stöter in bollen säkert i mål. Ett riktigt skolboksexempel på lagspel! Bara tio minuter senare kommer 3–0. Pontus R driver rättvänd mot Axvalls backlinje och slår en perfekt avvägd passning i djupled. Undertecknad hinner precis före två Axvallförsvarare och rundar målvakten innan bollen rullas i öppet mål. Ett mål som nog får Axvalls försvar att fundera över hur seriens kanske långsammaste anfallare kunde vinna den löpduellen. Efter 3–0-målet kontrollerar vi matchen totalt. Skärpan saknas lite i de avslutande momenten, men vi skapar fortfarande chanser. Axvall reducerar på en väl slagen hörna i 70:e minuten – en klockren nick utan chans för vår målvakt. Några nerver hinner aldrig uppstå. Istället punkterar vi matchen till 4–1 när Gustav H är på rätt plats vid rätt tid och trycker in returen efter ett ribbskott från Anton Ö. Det sista som händer är tyvärr ett misstag där Mergim spelar lite väl vågat framför eget mål och Axvall kan reducera till 4–2. Surt, men påverkar inte matchens helhetsintryck. Sammanfattning Andra raka segern, fortsatt stabilt spel och ensam serieledning efter två omgångar – en perfekt helg för Våmbs IF! Nästa match spelas borta mot Tymer den 5 maj. Forza Våmb! A-lag Herrar 1kommentar

Vinst i seriepremiären – stark insats mot Fröjered

Söndagens match bjöd på flera premiärer: seriepremiär, gräspremiär och dessutom A-lagsdebut för några av våra spelare. Och det hela slutade på bästa tänkbara sätt – en tung 0–3-seger borta mot Fröjered. Men även om siffrorna skvallrar om en klar seger, så var det en betydligt tuffare match än så. Vi får en drömstart när vi spräcker nollan redan i den fjärde matchminuten. Undertecknad vinner en duell mot en felvänd Fröjered-spelare och spelar ut bollen till Rokhan – i tron om att han ska utmana sin försvarare som vanligt. Men istället drar han iväg ett långskott från 30 meter som får en Roberto Carlos-skruv rätt upp i bortre krysset. Ett fullständigt galet mål, och redan nu en kandidat till säsongens snyggaste. Efter det inledande målet tar matchen en ny form – precis som vi förvarnat om. Fröjered är tuffa, starka i duellerna och svåra att nöta ner. De skapar ett par "nästanlägen", men vårt försvarsspel och Mergims insats i mål är resoluta och håller tätt. Samtidigt skapar vi flera riktigt heta chanser. Josef I har tre stora möjligheter: ett halvt öppet mål där målvakten gör en räddning, ett friläge som täcks av en snabbt utrusande målvakt – och till sist ett läge som är svårt att förklara hur det inte blev mål på. Den tredje chansen har ett xG-värde på minst 0,98 – Josef är bara en halvmeter från mål men träffar ribban. Undertecknad stannar till i ren chock. Nästan direkt efter får Fröjered sitt bästa läge i matchen, men skottet från snäv vinkel går utanför – Mergim har full koll. Vi går till paus med en 1–0-ledning som känns i underkant. Spelarna får en rejäl tillsägelse – precis som mot Vara – för vi går på halvfart. Vi vet att vi har flera växlar till och kräver mer inför andra halvlek. Och precis som i genrepet mot Vara, dominerar vi andra halvlek fullständigt. Från avspark pressar vi tillbaka Fröjered och även om vi inte skapar målchans efter målchans, så kontrollerar vi matchbilden helt. Deras långbollar hanteras tryggt av vår backlinje, och Fröjered får inget utrymme alls. Josef får till slut sin revansch. Han löper sig fri, visserligen från dålig vinkel, men avslutet är iskallt – och 2–0-målet sitter där det ska. Jag sträcker händerna mot himlen i ren lättnad och tackar högre makten för detta. Därefter fortsätter vi trycka på. Vi är tydliga med att inte gå ner i tempo, och spelarna lyssnar. 3–0-målet kommer efter ett fint anfall där inbytte Elias N spelar in bollen till Josef som får samma typ av läge som i första – öppet mål. Den här gången sitter den, och matchen är definitivt avgjord. Vi gör några byten direkt efter målet och spelar sedan lugnt och kontrollerat av matchen. Mergim får till och med visa sig i slutminuterna med en klassisk TV-räddning, det var kul att han fick känna på bollen i den andra halvleken också. Det här är en typ av match som är svår att vinna, både fysiskt och mentalt. Fröjered är starka, matchen är fysisk, men våra unga spelare hanterar det med imponerande mognad. Vi i ledarstaben är otroligt stolta. Men nu är det bara att njuta i en dag – för på söndag väntar Axvalls IF på Södermalms IP. Nu gäller det att fortsätta på den inslagna vägen. Forza Våmb! A-lag Herrar 4kommentarer

Våmbs IF - Vara SK: Uttåg ur DM

I onsdags spelade vi vad som skulle visa sig bli årets sista DM-match, och samtidigt vårt genrep inför seriepremiären mot Fröjered. Vi kommer till matchen väl förberedda med gott självförtroende och ambitionen att göra en stark prestation. Första halvlek Matchinledningen blir dock trevande från vår sida. Trots att vi tydligt pratat om att kliva högt och pressa Vara de första 15 minuterna, så blir vi avvaktande i vårt agerande. Det straffar sig inte direkt, och om något lag skapar de farligaste chanserna inledningsvis så är det faktiskt vi. Den bästa möjligheten kommer när Anton Ö vinner boll på egen planhalva, löper hela vägen fram och avslutar tätt utanför stolpen. Det är så nära att vi redan börjat jubla – men vi får nöja oss med att ta oss för huvudet i förtvivlan. Kort därefter slår Vara till. De bryter bollen på vår planhalva och vi hinner inte ställa om till försvar. Efter ett inspel snett inåt bakåt placerar de säkert in 1–0 – en kall dusch som svider. Men vi ger inte upp. Anton Ö är ständigt hotande: han testar med ett långskott i nättaket, spelar fram Josef I till ett bra läge (som målvakten räddar – chippen, Josef, som mot Skultorp!) och får själv ett jätteläge från 12–13 meter, men skottet går högt över. Precis innan paus straffar Vara oss återigen. Vi tappar vi boll centralt, något vi redan diskuterat att undvika, och efter en turlig touch hamnar bollen hos en Varaspelare som kan nicka in 2–0. Domaren blåser av direkt efter målet. Halvtid I omklädningsrummet är vi tydliga från ledarhåll: det här är en match vi borde leda med 2–0, inte tvärtom. Vi pratar om att våga pressa högt och ta kommandot. Andra halvlek – en urladdning Jag var nästan orolig att jag varit för hård i pausen, men vilken mentalitet grabbarna visar! De första 20 minuterna i andra halvlek är förmodligen våra bästa i år. Vi pressar högt, vinner dueller, styr spelet och radar upp chanser. Utdelningen kommer i matchminut 65: Josef löper sig fri och sätter säkert dit reduceringen till 1–2. Ett rättvist mål och jubel både på plan och läktare. Vi känner verkligen att vi har matchen i våra händer. Vi gör några byten – Ribo ut mot Gustav för att söka längre bollar, Woollett (fenomenal på högerkanten!) får välförtjänt vila, och Pontus R byts ut efter kramp. Undertecknad hoppar in – och här förändras matchbilden. Momentum tappas – och en olycklig sekvens Mitt inhopp blev, med handen på hjärtat, försäsongens svagaste. Första situationen: jag tappar bollen för enkelt. Minuten efter: jag är sen in i en duell, sträcker ut benet i ett försök att bryta – men träffar Varaspelaren med dobbarna på knäet. Han blir liggande länge och tvingas bäras av planen. Detta dödar vårt momentum och ger Vara andrum. Jag vill verkligen uttrycka min förhoppning att det gick bra med deras spelare – vi hoppas innerligt att det inte var allvarligt. Slutforcering utan utdelning Efter incidenten blir spelet mer böljande. Vi skapar ytterligare 2–3 bra chanser men målvakten gör fina räddningar, och några inspel fastnar precis på en Varaförsvarare. Trots en stark slutforcering lyckas vi inte få in kvitteringen – matchen slutar 2–1 till Vara och vi är därmed utslagna ur DM. Sammanfattning Vi gör i stora delar en mycket bra match. Alla spelare, från startelvan till bänken, visar hur långt vi har kommit på bara två månader. Den enda klart underkända prestationen står jag själv för – som spelare. Coachandet? Det får ändå godkänt. Nu blickar vi framåt – nästa match är seriepremiären borta mot Fröjered den 21 april kl. 16:00. Vi kommer vara redo. Forza Våmb! A-lag Herrar 2kommentarer

Kryss mot Moholm 1-1 – träsk, träffar och träsmak

Försäsongens sista träningsmatch spelades under lördagen mot Moholms SK, och en fin vårförmiddag på Lillegården ramade in mötet. Storpublik (ca 20 personer) hade samlats för att se Våmbs nästa generation visa upp sig – men vissa bjöd på mer än bara fotboll. I ett tappert försök att rädda klubben från ett potentiellt ekonomiskt underskott på grund av ännu en försvunnen boll, tog jag på mig uppdraget att hämta Elias N:s projektil – som flög över både mål och nät rakt in i träsket. Tyvärr slutade det med att jag själv hamnade där redan vid första steget. Ville bara nämna detta för att förklara varför jag coachade matchen barfota – det var alltså inte ett stilgrepp eller tecken på mental kollaps. Matchen då? Vi kommer till spel med ett lag där många inte fått så mycket speltid tidigare. Trots det är starten mycket lovande. Vi sätter press, vinner boll högt och skapar flera lägen. Efter dryga 20 minuter får vi utdelning – Josef I löper sig fri i djupled, tar ner bollen snyggt och lobbar kyligt över målvakten. 1–0, och ett riktigt klassmål. Efter målet tappar vi dock initiativet totalt. Passningsspelet hackar, beslutsfattandet sviktar och vi släpper in Moholm i matchen. Halvtidsvilan kommer lägligt, och känslan i omklädningsrummet är tydlig: vi kan betydligt bättre. Andra halvlek inleds svajigt men vi tar snabbt över och styr matchbilden resten av tiden. Tre(!) frilägen rinner vi igenom till, men målen uteblir. Einar (ej rapparen) prickar målvaktens fot, Eric (Jägarn) skjuter lite väl tidigt, och Hugo/Hamdusalim/Salim testar träsk-gränsen igen med två avslut där ena hamnar i träsket. Det var nog svårare att skjuta över målet från den här chansen. Kvitteringen kom efter en snabb omställning från Moholm där vi inte riktigt hann organisera oss. En av deras spelare rinner igenom och Linus tvingas stoppa honom med ett något överambitiöst ingripande i straffområdet – domaren pekar på straffpunkten och Moholm gör inga misstag från elva meter. Slutresultatet känns snopet – vi har tillräckligt med chanser för att vinna matchen flera gånger om. Men samtidigt: nyttig erfarenhet för många av våra yngre spelare som testar på A-lagsfotboll och får känna på vad som krävs i seniorsammanhang. All eloge till Moholm för en stark och disciplinerad försvarsinsats. De slet hårt, höll ihop laget väl och gjorde det svårt för oss att omsätta chanserna i mål. En bra väckarklocka för våra spelare om vad som krävs – både mentalt och spelmässigt – för att vinna mot seniorlag. Nu väntar nästa utmaning redan på onsdag, då vi möter div 3-laget Vara SK på Södermalms IP. Matchstart 19:00. Vi ses där – och vi behöver all stöttning vi kan få! Forza Våmb! A-lag Herrar 1kommentar

Kryss mot Skultorp – stark första halvlek räckte inte

I lördags ställdes vi inför årets första riktiga värdemätare när vi tog emot seriekollegan Skultorps IF. Tidigare matcher i all ära, men de har spelats mot motstånd från division 6 – nu var det dags för ett verkligt test. Båda lagen kom till spel med stukade trupper. Vi saknade en del spets, medan Skultorp knappt hade folk att byta med – två avbytare var allt de hade att tillgå. Trots det bjöds det på en underhållande match i högt tempo från start. Efter en böljande inledning stod det redan 2–1 till oss efter bara 10 minuter. Skultorp tog ledningen efter ett chansbryt från vår sida som lämnade stora ytor öppna – något de utnyttjade kliniskt. Men vi svarade snabbt: Pontus R löpte sig fri och placerade in 1–1 med stor kyla. Strax därefter stressade Josef I fram ett bolltapp och chippade retligt in 2–1. Klassmål! Resten av halvleken dominerade vi fullständigt. Bollinnehavet var stort, anfallsspelet varierat och vi skapade chanser nog för att stänga matchen. Johan H, som gjorde sin första match efter handbollssäsongen, glänste i sin nya roll som anfallare – ständigt ett orosmoment för Skultorp. I paus kändes 2–1 som i underkant. Budskapet var tydligt: "det här är vår match att avgöra". Men andra halvlek blev något helt annat. Vi tappade både struktur, tempo och skärpa. Försvarsspelet var svagt, och vi utnyttjade inte alls Skultorps höga backlinje. Kvitteringen kom efter ett inlägg som en Skultorp-anfallare kunde stöta in helt ostört från straffpunkten. Närmsta Våmbspelare var 10 meter ifrån. Trots den svaga halvleken skapade vi flera chanser, men mot slutet var det Skultorp som låg närmast segern. Mergim räddade oss med en dubbelparad i absolut världsklass – en räddning som hade gjort självaste Casillas stolt. Vi tar med oss en riktigt fin första halvlek, men också lärdomen om att matcher måste stängas när möjligheten ges. Det straffar sig att inte sätta chanserna. Nu laddar vi om inför helgens möte med Moholms SK, där flera spelare får chansen att visa upp sig. Matchen spelas på Lillegården, lördag 5 april kl. 15:00. Forza Våmb! A-lag Herrar 2kommentarer

Visa fler nyheter