Katrineholm hemma, och lite självrannsakan.

KAIK hemma Hemmapremiär och dagen till ära skulle KAIK, Katrineholm, stå för motståndet. Som alla motståndarlag som kliver in i Vintrosa Bollhall för första gången blev dem stående och undrade för en kort stund vad i helvete det är som pågår. Skulle dom verkligen kunna spela på så små ytor? Svaret på det skulle komma rätt fort då vi efter 3.49 spelat hade 5 - 0 på tavlan till vår favör, och det skulle dröja till 7.16 innan KAIK fick in sitt första mål. Dem kändes klart frustrerade över att inte få till spelet och ha problem med vår såväl korta som smala hall. Utöver det presterade vårt försvar riktigt bra, vilket ledde till att Momme i målet kunde plocka riktigt många bollar. Vid resultatet 6 - 1 och 8.17 på klockan tilldöms KAIK en straff som Momme tar även den. Vad som hade kunnat vara en öppning för lite moment och energi för KAIK rinner ifrån dem lika fort och vi har inom kort 11 - 1 på tavlan innan dem vid 15.24 spelat får in sin andra boll. Ett par minuter senare får dem in ytterligare en och vi har 13 - 3 på tavlan när nästa straff utdöms. Än en gång stänger Momme butiken men bollen går i retur till KAIKs straffläggare Simon Lindberg. Det spelar föga roll dock, då även den bollen vispas iväg av ett par flinka fötter i änden av Mommes vispiga ben. Här börjar vi slappna av lite och KAIK får in ytterligare några bollar innan Wilmer i ett hemjobb i slutsekunderna drar på sig en utvisning och KAIKs Jafar Hamade via en straff får spika halvtidsresultatet till 19 - 7. I halvtid pratar vi bl.a. om frustrationen och tröttheten som KAIK uppvisar och hur vi borde kunna dra nytta av den. Vi är inne på samma spår som sist, vi måste kunna springa mer, nu är vi knappt andfådda. Andra halvlek drar igång och vi går nog in lite för avslappnat. Det finns egentligen inte jättemycket att säga, marginalerna är stora och vi har råd att slappna av, men vi släpper ändå in KAIK onödigt mycket i matchen. Andra halvlek är lite av en travesti där vi är alldeles för snälla i försvaret, och Eric som tagit över rollen som burväktare får betydligt sämre hjälp än vad Momme får i första halvlek. Frustrationen är stor i motståndarlaget och en del onödiga efterslängar och potentiella höfttacklingar förekommer. Det blir stundtals tjafsigt och halvleken spelas bara av. Även om slutresultatet skrivs till 35 - 24 så känns det inte som ett särskilt ok resultat då KAIK faktiskt vinner andra halvlek med 16 - 17. Bättre än så kan vi, absolut, men utan en coach på bänken som styr och ställer blir skutan stundtals inte bara svårstyrd, utan totalt ostyrd. Kuriosa Vi mönstrar 15 man, KAIK 11. Alla i vårt lag är även denna match födda 990101. Något allvarligt fel förekommer i TA. Bara en spelare i KAIK är född 990101. Flest mål hos oss står Wilmer för, med 8 pangare, tätt följd av Olle och Robban med 7 fjösare var. Flest mål i KAIK står Jafar Hamade för, även där 8 pinnar via några riktigt snabba genombrott och framförallt ett par ruggigt spänstiga hoppskott. Vi vinner varnings och utvisningsfighten med knapp marginal. Protokoll VIS - KAIK A-lag herr 0kommentarer

Pandemislut och seriepremiär, HK Järnvägen borta.

Järnvägen borta Efter ca 18 månader av navelinspekterande och inte särskilt mycket handboll kastat var det dags. En ny seriepremiär och som så många gånger förr med den första och inledande matchen mot derbyvännerna i Hallsbergs stolthet, HK Järnvägen. Inför säsongen har pandemiuppehållet gjort sitt och förändringar skett. KungCato har flyttat tillbaka till Jönköping, StarkeArvid har flyttat för att bli polis, Felix lägger krutet på Futsal, Samme har fått för sig att Padel är en mycket tuffare sport än handboll och Westberg har valt att bli en liten farbror som motionerar med metallpinne med järnklump i ändan, i kombination med en liten livsfarlig vit boll och långa promenader. Tunga tapp med andra ord och mycket rutin, styrsel och tempo ut genom dörren. MEN, sen det här laget drogs igång för styva 17(!) säsonger sedan (pandemisäsonger inräknade) har jag lärt mig en sak; vi är som en j*vla Hydra. Hugg av ett huvud och två nya växer ut. Frånfallet av spelare har alltså resulterat i fler nya förmågor, varav vissa helt nya, och vissa i form av hemvändande juniorer, utöver en och annan vilsen Karlskroning. Dagen till ära mönstrar vi 16 man, i enlighet med dem nya reglerna som vår husdomare och tillika kantlöpare Ken noga informerade om, när vi var på väg att endast ställa upp med 14 man. Bra att någon kan reglerna. Mindre bra med 16 man när nästan alla är 6-metersspelare, vilket påverkar speltid, men alla var ändå lite glada för klistriga händer. Järnvägen som inför premiären ryktats ha ont om spelare och inga målvakter mönstrar också bra med såväl spelare som målvakter och har 12 man i protokollet. Matchen startar lite trevande där lagen känner på varandra och byter ett par bollar innan Petter snart kliver av pga känningar av en gammal vadskada. Undertecknad studsar in som en illvillig jojjo, med ca 5.30 på klockan, med ett stort behov av att få kramas lite i försvaret. 1 minut senare har såväl Olle som jag själv en varning pga kram och ytterligare 30 sekunder senare är man utvisad pga missförstådda kärleksyttringar. Järnvägen förvaltar utvisningen bra och går från 3-3 till 5-3 innan deras Petter Kulhuset också drar på sig en tvåminutare. Här är det vår tur att spela lite klokt och lagom till vi har jobbat ikapp till 6-6 på tavlan bestämmer sig en annan för att hjälpsamt stjälpa en Hallsbergare och bromsa fallet med ett stadigt tröjgrepp. Återigen missförstådd lunkar man till bänken för att skämmas för sina synder. Vi jobbar riktigt bra bakåt under utvisningen och Järnvägen lyckas inte dra ifrån, Eric i mål tar några viktiga bollar och får ut ett par kontringskast som sätter oss i det komfortabla läget att ligga ett par bollar upp, där Järnvägen måste jaga oss. Frallan börjar servera riktiga pärlor till Palle på linjen som får mycket stryk och stundtals rena rama attacker i ryggen. Några knackiga avslut i början resulterar snart i flera mål och missarna leder istället till straffar. Dessa förvaltar Frallan med precision och vi går till halvtidsvila med 14-15 på tavlan. I halvtid konstaterar vi att vi kan och borde springa mer pga mycket folk på bänken, men har svårt att hålla det uppe då Järnvägen effektivt drar ner tempot och vi låter dem styra det en stor del av matchen. I inledningen av andra sätter Victor snabbt två bollar, varav den ena efter en av Olle sensationell plocka-upp-och-rädda-en-tappad-boll-vilket-ev-är-en-otillåten-självpass-och-kasta-den-sen-bakom-ryggen-till-Victor-pass. Det domarn inte sett finns inte. Järnvägen kommer ikapp på 18-18, går om till 19–18 innan vi återigen har ledning med 20-22 via en straff. Dem krigar dock på och vi har snart 22-22 på tavlan. Häromkring drar Palle på sig en olycklig straff som vi aldrig riktigt förstår anledningen till, men vi håller stängt bakåt och vinner utvisningen med en boll. Det ger energi och 22-22 har snart blivit 23-27 där HKJ tar matchens första Timeout. Vi pratar om det moment vi byggt upp, att inte slappna av och att pressa dem i uppspelet då dem är märkbart trötta. Vi hinner byta varsitt mål innan HKJ:s William Folkö drar på sig en utvidning och vi tilldöms en straff som Frallan lägger där den hör hemma. Det blir lite spiken i kistan och slutresultatet skrivs snart till 26-30. Kuriosa Olle vaknade kl 5 på morgonen av matchnerver. Alla i vårt lag var dagen till ära födda 990101. Vi hade 6 nya spelare i truppen. Frallan gjorde flest mål, 10 st, varav 4 på straff, Olle gjorde lika många spelmål, 6 st. Flest mål i HKJ stod Simon Svensson för, 9 fullträffar. Båda lagen hade 7 målgörare och tre utvisningar var. Protokoll HKJ - VIS A-lag herr 0kommentarer

Två lektioner i hur man vinner matcher

Tuna borta får inleda referatet av Finspång hemma. Så kan det vara! När vi mötte Tuna hemma var de kort om folk, helt utan avbytare faktiskt, men de gav oss ändå match fram till sista femton minutrarna då vi drog ifrån. Vid returen i Ellfolk Arena i Torshälla var de desto fler. Och större. Mycket större. Under första halvlek drar Tuna konsekvent ifrån och vi har stora problem med deras nr 18 på linjen, Ivan Ilic. Tuna är lite hungrigare på returerna och deras målvakt står för några riktigt bra räddningar. Vi går till halvtidsvila med siffrorna 14 - 10 I andra halvlek kommer vi inte heller igång ordentligt och 14 - 10 har efter femton minuter spelat blivit 21 - 16 och vi känner att matchen är på väg att rinna oss ur händerna. Vad som händer är lite oklart, antingen slappnar Tuna av en aning eller så är det något annat som kickar in, för plötsligt har vi 21 - 20 på tavlan och Tuna, som är märkbart skakade tar en TO. Vi gör ytterligare en boll och har 21 - 21 med 12 minuter kvar att spela, och matchen lever i allra högsta grad. Vi blir dock frånåkta igen, Tuna lägger i ytterligare en växel och dagens spelarbrist på nio meter tar ut sin rätt. Vi orkar inte riktigt stå upp på slutet och klockan stannar på 31 - 25. Tuna gör 10 bollar under matchens sista 12 minuter. Vi gör 4. Det är så man vinner matcher. Kuriosa Flest bollar för oss gör Anden med 8 baljor, följd av Pontus med 4. Flest i Tuna står Ivan Ilic på linjen för, med 8 mål, tätt följd av Ivar Sabanagic på högerkanten, med 7 fullträffar. Båda lagen får två utvisningar var, samtliga i andra halvlek. Tuna är överlag jättesura, vilket vi inte förstår alls då de leder hela matchen. Det smälls på likvärdigt åt båda håll men flera av Tuna-spelarna vägrar ta emot en ursäkt när en smäll träffat olyckligt. Mystiskt konstaterar vi, då vi åker på match för att det är en kul och mysig liten grej för vuxna män att göra tillsammans. Ni vet, knuffas, kramas, duscha i grupp och äta något gott efteråt. Dom kanske inte får duscha ihop, och därför var på dåligt humör. Så var det nog. Anden avlossar vad som förmodligen är det hårdaste skottet utanför en VM-final på den här sidan millenieskiftet. Ribba in. Det blir knäpptyst i hallen så när som på lite nervösa, spridda, fniss. Ivar i Tuna springer förbi vår bänk och väser hänfört ”Vilket jävla skott. Varför skjuter han inte alltid så?” Vi önskar att vi visste. Vi har som vanligt bra spridning på skyttet och mål från nästan samtliga spelare. Olle är på Mello. Protokoll Tuna - VIS Finspång hemma! När vi mötte dem borta var det inte mycket som funkade, brända avslut och inte vår dag helt enkelt. Idag ville vi ha ett annat utfall och visste hur vi ville möte deras ganska raka och ärliga spel, och med det sagt inte dåliga spel, då de har flera vassa distansskyttar i truppen. Vi hittar genast en bra nivå i försvaret och Hurtig våldar in matchens första mål följt av ett vrål som får Frallan att garva shortsen av sig. Kärlek. Det finns inte mycket att säga om första halvlek, då vi går till halvtidsvila med siffrorna 15 - 6. Finspångs nr 15, Jesper Melvinger sticker ut med 4 av 6 gjorda mål. Hos oss har KungCato och Frallan på vänsterkanten mer eller mindre lekstuga och förvaltar sina lägen mycket, mycket bra. I halvtid vill vi öka, vi vill göra lika många mål till och släppa in färre. Vi bollar också med alternativ till hur vi ska tvinga dem till sämre avslut. Finspång inleder dock andra halvlek bättre, och även om de inte direkt kommer ikapp så håller vi jämna steg, vid 51.35 på klockan har vi 27-16 i resultat. Det är först här vårt tilltänkta ryck kommer, och vi gör 9 mål under matchens sista 8 minuter, Finspång gör 4. Det är så man vinner matcher. Kuriosa Lill-Calle var på hembesök och joinade bänken som vattenpojke. Flest mål för oss gör Westberg med 8 baljor, följd av Olle och Frallan med 6 spikar var. Flest fullträffar i Finspång står nr 15, Jesper Melvinger för med 8 bollar. Vi åker på 5 utvisningar varav 3 i andra halvlek. Finspång drar på sig 3 utvisningar varav 2 i första halvlek. Som vanligt har vi bra spridning och ALLA utespelare nätar! Vi gör: 10 mål från vänsterkanten 2-3 mål från högerkanten 3 mål från linjen Asapissamånga mål från niometer. Protokoll VIS - Finspång A-lag herr 0kommentarer

Visa fler nyheter