Krutholmen borta, Vestmans heder & en bortsprungen somalier

Slut ögonen och föreställ dig att det är torsdag eftermiddag. Jobbveckan börjar lida mot sitt slut och du har bara den ljuva fredagen kvar att segla igenom, innan helgen stundar. Och med helgen kommer veckans stora glädjeämne, nästa seriematch. Den här gången är det inte heller vilken seriematch som helst, utan Hallstahammar och Krutholmen som står på schemat. Kalla det småortsromantik om du vill, men mellan oss och Hallsta har det alltid varit något speciellt. Grabbarna är generellt skittrevliga och många av dem riktigt duktiga handbollsspelare, men på plan har båda gängen en slags osund hatkärlek till varandra som sen får mynna ut i spel på en handbollsplan. Ibland har matcherna bara varit bra, ibland har smockan hängt i luften likt ett regnoväder över de brittiska öarna. Såhär har det varit i säkert tio år, om det ens räcker. Men du förstår vilken förväntan det bygger upp, man vill spela mot Hallstahammar. Åter till den där torsdagen. Du rundar av på jobbet, fäller ihop datorn och känner dig lite tung i huvudet, att du kanske håller på att bli sjuk. Du viftar bort det som trötthet. Snabbspola tio minuter och du sitter i bilen, med värmen på max och glödande rövgrill, med en frossa som nästan får dig att köra av vägen. Du kanske inte bara är trött? Snabbspola ytterligare 48h med minus fyra kilo på vågen och kroppsliga avyttringar som får Armageddon att framstå som sockervadd med hallonsmak och glittertopping så börjar du bli tämligen säker. Du är skittrött. Och du kommer inte följa med till Hallstahammar. Det här referatet kommer givetvis baseras på ett matchprotokoll, men framförallt hörsägen och sekunda uppgifter. Redaktionen är dock noga med en nyanserad framställan och har därför också säkrat källor från Hallstahammar. Krutholmen är tabelljumbon, vilken säkert kan generera underskattning och kanske är det vad som sker i matchens inledning. Det blixtrar bara till, och efter 1.22 spelat har dem 2-0 på oss. Det rättar dock snabbt till sig och efter ca 6.30 spelat har vi snyggat till siffrorna till 3-5 där SnyggOlle, Jesus, Eslöv och Junior nätat, och Krutholmen tar sin första TO. ”Vad ska ni med en TO till?” frågar Junior artigt och smaskar in tre bollar till med understöd av Anden som också stänker in en, och vi har 3-9 på tavlan. Det tar drygt 6 minuter från deras TO innan dem får in sin första boll och vi har en riktigt bra period. Här börjar dock Alexander Fredriksson i Krutholmen komma igång ordentligt, något som ska visa sig bli ett problem matchen igenom. Krutholmen kommer generellt igång lite bättre här och klassiskt målbytande sker, dem knappar in något, vi drar ifrån, osv. Målskillnaden håller sig runt ca 4-7 bollar fram till halvtid. Med ca 3,5 minut kvar av första halvlek åker Anden på sin första tvåa (vilken enligt opartisk källa var en ”väl kinkig” utvisning) och strax efter att vi blir fulltaliga tilldöms Krutholmen en straff. Kapten Lagfest i kassen konstaterar snabbt att lobb-flipp-underhands-hybrid-kastet aldrig kommer godkännas och försöker inte ens ta bollen när den seglar ner bakom hans rygg. Och mycket riktigt, domaren blåser för fotfel. I halvtid pratas det sannolikt om två saker. Vikten av att vara en bra kompis och att vår för dagen Hallstahammarbördige coach på bänken, Rickard Vestman, verkligen inte vill torska när han är i byn på besök. Det ligger i hans karaktär att påpeka att detta nog kan vara viktigt för honom. När andra halvlek drar igång ser vi till att Krutholmen snabbt får lägga en ny straff, det kändes så orättvist med fotfelet. Bra kompis och allt det där. Straffen sitter och matchen kan rulla på. Calle, Junior, Ali och Anden får in några bollar men blott åtta minuter in i halvleken åker Anden på sin andra tvåa. (vilken enligt opartisk källa var en ”väl kinkig” utvisning) Utvisningen genererar även en straff som tyvärr sitter och 13-21 blir 14-21. Vi är innan detta i ett läge att kunna dra ifrån och punktera matchen men Hallstagrabbarna börjar sakta men säkert kriga sig tillbaka vilket dem ska ha stor eloge för. Mindre än 7 minuter efter att Anden är tillbaka på planen kommer den tredje utvisningen och det röda kortet. Även denna gång refereras det till som ”väl kinkigt”. Med ca tre minuter kvar att spela och ställningen 24-28 påpekar SnyggOlle i artig ton till domaren något i stil med att man inte är en bra kompis om man höfttacklas. Olle belönas med 2 minuter vila och hotas med ytterligare 2. Med ca två minuter kvar och fyra bollar skillnad tar Hallsta en TO. Ett snabbt mål och tre måls skillnad. En minut kvar på klockan och Vestman kastar in TO-kortet även han. ”Hedern grabbar, för i helvete, tänk på hedern! Jag får inte förlora i Hallsta!” ylar han i falsett och alla förstår vikten av fokus sista 51 sekunderna. Under matchens sista hetsiga sekunder hinner vi göra varsitt mål och få varsin spelare utvisad. Inte så pjåkigt på mindre än en minut. Slutresultatet skrivs till 27-30 Protokoll Krutholmen - VIS Kuriosa Vi mönstrar 10 man, dem 12. Vi tar 5 utvisningar, dem 2, samtliga ”väl kinkiga, killarna är ju snälla mot varandra” Vi har 10 målskyttar, alltså samtliga vilket alltid är extra kul. Dem har 7. Enskilt flest mål står Krutholmens Alexander Fredriksson för, imponerande 11 baljor. Calle pendlar från Flempan för att stärka upp. Jävla hjälte. Jesus är som vanligt sen till samling. Dagens ursäkt? ”Jagar bortsprungen somalier” För den som behöver kontenta: Kapten Lagfest (som av en speaker i Vadstena en gång fick namnet ”Mohammed Mohammed… Mohammed?”) har en touch eller två av somaliskt påbrå. Han och Jesus skyller allt och inget på varandra och är lite som dem hysteriska måsarna Kaj och Boje i Scandlines-reklamen anno 1997. Junior plockar hem priset som matchens lirare. Ali fortsätter näta och blir mer och mer given på M6. Sjätte matchen, även denna gång hjälper P19’s coach Vestman till på bänken. En gång är ingen gång, två är lika med noll. Men tre, det är väl ändå tradition? A-lag herr 0kommentarer

Derby, ÖSK hemma

Truppen har som bekant varit lite svajig de sista matcherna. Med en redan tunn trupp där kanske inte precis exakt alla för närvarande är i sin absoluta fysiska prime blir det liksom sådär extra glasskört när skadorna börjar dimpa in. Så med några bekymmersamma frånfall den sista tiden, både handbollsmässigt såväl som kamratligt så slog kanske inte geisten i taket likt en nyårsraket när Anden imorse meddelade att feber och busar i snoken infunnit sig. Ännu ett för dagen tungt frånfall på nio, vilket innebär att ordinarie stomme av niometersspelare nu var reducerat till en styck SnyggOlle. En nia. Med söndertrampad häl. Envis som en rabiat chihuahua är han dock, det ska han ha. Hade vi inte haft en handfull otroligt stiliga och virila grabbar ur P19 att tillgå hade det sett mörkt ut. Hade inte Calle utan tvekan lämnat Flempan för att hjälpa till hade det också varit knapert. När dessutom Ko-Persson dyker upp som gubben i lådan, efter uppskattningsvis fem års frånvaro, för att stärka upp på nio börjar det faktiskt ljusna. Ko-Persson undrar du? ”Lantbrukarpöjk” svarar han. Som grädde på moset gör vår tamskåning Filip, mer pedagogiskt omdöpt till Eslöv, sin premiär i röd tröja. Och plötsligt är vi 14 man på bänken i sin absoluta fysiska prime. Man kan bli tårögd för mindre. ÖSK mönstrar ett gäng med en medelålder på 17 år som utan tvivel tränar mellan 500-150% mer än oss, beroende på vem man jämför med. Vi ska alltså inte försöka vinna matchen på vår bländande fysiska prime eller våra snabba fötter, utan snarare på muskelmassa, kamratligt våld och ett par hekto rutin. Vi mönstrar en medelålder på 27 år, men dem siffrorna putsar ju våra juniorer graciöst ner åt oss. Vi börjar matchen i försvar efter att Jesus styrt lottningen dit han vill och får sätta nivån bakåt. Tack för kaffet. Båda lagen trevar lite och känner på varandra och nog finns det en derbynerv som vibrerar i det undermedvetna på spelare i bägge lag. Vi tar dock ledningen med första målet vid ca 2.30 spelat när Eslöv (som också var uttalat nervös inför matchen) flyger exakt så som en spettekaka inte gör mot mål och hystar in bollen på samma sätt som Batman kastar battarangen i huvudet på skurkarna; hårt och precist. ÖSK ställer precis som förväntat om snabbt och 20 sekunder senare får domarna till sin stora glädje flagga gult på Vestman, från och med nu också känd som Junior. Här påbörjas sen handbollens sedvanliga målutbyte upp till 4-4 på tavlan. Därefter skiftar vi till ömsesidiga varningsutbyten och vi får straff och utvisning på vintrosabördige Lukas Bodin (jäkla fin kille ändå). SnyggOlle som brukar vara säker på straffarna bränner (kan även han haft derbynerver?) men vi håller stängt bakåt och får till 6-4 på tavlan innan Junior får sitta på ljugarbänken en sväng. Med ca minuten kvar på utvisningen är det Ko-Perssons tur. Ryktet säger att han kanske eventuellt drog en aning i en tröja, men vi vet att han bara är tacksam att visa ut. Domarna älskar det, har alltid gjort. Det kan ju inte han hjälpa? Vi spelar således 4 mot 6 i ca en minut med 6-5 på tavlan. Grabbarna stänger dock mycket bra bakåt och först när, även här vintrosabördige, Olle Niklasson (jäkla fin kille ändå) lägger en straff för ÖSK’s räkning kan dem kvittera. Noteras bör dock att den först räddas av Kapten Lagfest i kassen för att sedan landa i famnen på Niklasson som får en fin returchans, med utdelning. 6-6 på tavlan och lite skärpning. Följer gör en skaplig period med bra tålamod, där Olle och Emil noteras för varsitt mål, och Jesus på kort tid smeker in två kantpärlor, den ena med mjukare handled än den andra. ÖSK krigar obevekligt på och så fort vi drar iväg med ett par bollar är dem snabbt tillbaka och jagar oss med uddamålet likt en blåslampa. När dem jagar kvittering vid 11-10 och två minuter kvar av första halvlek tar vi en TO. Redaktionen har ingen aning om vad som sades på grund utav den imaginära publikens dån, men det var säkert bra och något om vikten av att vara en bra kompis. Dem sista två minuterna noterar vi mål på SnyggOlle och Junior, Niklasson i ÖSK (jäkla fin kille ändå) krigar även han in en boll och med ca 10 sekunder kvar står Kapten Lagfest än en gång i vägen för ett ÖSK-avslut och kan servera Emil den smaskigaste av kontringsmackor, och vi går till halvtidsvila med resultatet 14-11. I halvtid konstaterar vi snabbt vad som behövs för att knyta ihop säcken och att ÖSK-grabbarnas fysisk är deras största hot. Ett är säkert, sluta springa kommer dem inte göra i närtid, och att slappna av är lika med döden. Andra halvlek inleds återigen med lite målbyten innan ÖSK gör ett tremålsryck och återigen jagar oss med uddamålet vid 16-15. Här blir Ali lite väl derbykamratlig med en ÖSK’are och får nöta bänk. Vi löser det numerära underlaget bra och Ko-Persson älgar igenom försvaret så som bara han kan, kul att se att liket lever! Nåja. Vi går ur utvisningsperioden med varsitt mål i protokollet och har 17-16 när vi tilldöms straff, men SnyggOlle bränner även denna och ångesten han utstrålar hade krossat vilket mammahjärta som helst. Han KOMMER älta detta till Jul, minst. Vill ni skicka tröstgåvor är det välkommet. ÖSK kvitterar på 17-17 men lyckas inte ta sig förbi. Vi har sedan 21-18 när Kapten Lagfest står för inte bara en straffräddning, utan även stänger returen, magi! Junior nätar 22-18 och ÖSK tar sen en TO. Här gör dem det riktigt bra och lyckas ge sin V6, Anton Englund riktig lekstuga. Under en ganska kort och intensiv period får han in 3 bra kantavslut medan vi bara noterar ett mål på Palle, hans fjärde i ordningen. ÖSK har nu jobbat sig upp till 23-21 när ett inspel till linjen genererar straff och Junior kliver fram och lägger bollen där den hör hemma. 24-21 är snart 27-21, bland annat tack vare ännu en straffräddning av Kapten Lagfest. Med ca 2.30 kvar att spela drar Palle på sig en tvåa pga förargelseväckande utseende och ÖSK jagar boll som besatta, dem tvingar oss till några tekniska fel och vänder snabbt 27-22 till 27-25. Med en minut kvar lever återigen matchen i allra högsta grad. Vi hittar dock oss själva för en stund och kommer undan våra markeringar, varpå SnyggOlle och Palle noteras för varsitt mål till innan Kapten Lagfest, med en sekund kvar sänker en boll från egen kasse, in över och bakom ryggen på ÖSK’s målvakt, och slutresultatet skrivs till 30-25. Vi tackar ÖSK för en kul och välspelad match! Protokoll VIS - ÖSK Kuriosa Vi mönstrar 14 man, dem 13. Vi tar 4 utvisningar, dem 2. Vi har 9 målskyttar, dem 7. Momme/Kapten Lagfest står för flera demonräddningar och vi tar dessutom flera returer. Momme som också är handbollssveriges ledsnaste målvakt ser glad ut, för mamma sitter på läktaren. ÖSK är aldrig i ledning. A-lag herr 2kommentarer

Tillberga hemma, även känt som ”Änglandaslakten”

Så. Tillberga hemma. En udda fågel i DIV3-sammahang. Primärt då meritlistan mer eller mindre innebär att ingen av spelarna i laget beträtt en handbollsplan, någonsin. Så här långt ner i seriesystemet, alltså. Tillberga har till säsongen mönstrat ihop en både stor och kompetent trupp med spelare som, om redaktionen tolkat det rätt, vill trappa ner sin satsning men fortfarande kasta boll och på kamratligt vis spöa på folk. Och dem gör det bra. Vi känner igen några spelare från förr där framförallt Daniel Hermansson från Hallstahammar sticker ut med skott lika hårt nu som då. Vi kan också konstatera att han var snyggare på den tiden han bar rött matchställ, till skillnad från dagens gröna, vilket han inte var sen att hålla med om. Vi har pga skador och lite frånvaro fortsatt tunn trupp och det går initialt tungt. Det känns som en evighet innan vi vid 5.50 spelat får till ett utspel till Simma på högerkanten som förvandlar 0-3 till 1-3. Tillberga pressar på bra och diciplinerat, men kanske inte fullt så hårt som vi väntat oss, och ändå dröjer det ytterligare ca fem minuter innan Olle lirkar in nästa boll och vi har 2-6 på tavlan vid 10.31 spelat. Relativt målsnålt åt båda håll då vi hinner ställa om förhållandevis bra under Tillbergas uppspel, men det är alldeles för virrigt framåt med mycket tekniska fel och siffrorna fortsätter dra ifrån. Vi går till halvtidsvila med mindre smickrande 7 - 18 på resultattavlan. Fokus i andra blir att försöka hitta lite mer flyt och att inte stressa fram så mycket tekniska fel, och på så vis snygga till siffrorna lite. Jag vet inte om jag kan säga att vi lyckas, vi gör 10 bollar i andra vilket är på tok för lite, och Tillberga gör ytterligare 18, men jag tycker ändå vi håller humöret uppe och stretar på trots en för dagen omöjlig uppgift vilket kollektivet ändå ska ha cred för. Slutresultatet skrivs således till 17-36. Matchen spelas för alla inblandade ”av” utan några oegentligheter eller direkt onödiga situationer, och är trots ojämnheterna lagen emellan ändå lite sådär smågemytlig. Protokoll VIS - Tillberga Kuriosa Vi mönstrar 9 man, dem 13. Vi tar 1 utvisning, dem ingen. Vi har 6 målskyttar, dem 11. Enskilt flest mål i båda lagen presteras av såväl Olle, som Tillbergas Daniel Hermansson och Daniel Grönvalls, 6 bollar var. Vi har återigen flera spelare som håller över 60 minuter, eftersom dem återigen inte har något val. Börjar bli tjatigt. Momme står för flera demonräddningar men vi sumpar returerna på flera av dem. Liljegren vispar in ett omöjligt läge från vänsterkanten där ingen, inklusive han själv och eventuell skapare av allt som existerar har någon som helst förståelse för hur bollen går in. Han har ingen vinkel. Han har heller ingen styrsel på kroppen utan påminner lite om hur en panikslagen strömming beter sig om du kastar upp den i luften och skjuter den åtta gånger med ett hagelgevär. Men hårt stolpe in, det fixar han. Ali, 16 bast, från P19 stöttar upp vår tunna trupp och gör det bra. Han noterar sina första mål i seniorsammanhang och stjäl lim från motståndarnas skor utan att dem verkar märka det. Jacob har odlat en mustig mustasch. Emil sopar skallen i Hermansons dito och späcker kinden en aning. Inget allvarligare än att det löste sig med nysnö och lite omplåstring. Att tandskyddet satt på plats gjorde inget. Fjärde matchen, och säsongens fjärde A-coach i form av ninjan Vilgot Nord. A-lag herr 0kommentarer

Visa fler nyheter