Hultic hemma och Starke Arvids mystiska försvinnande.

Säsongens sista match, Hultic hemma, stod för dörren och vi var manstarkare än på länge. Trots skador i form av Felix och Kung Catos veka knän och Hurtigs axel.

Bänken var inte bara full spelarmässigt, utan även ledarsidan svämmade över pga tidigare nämnda olycksfåglar. Vår lagfarfar Jasko, som föredömligt stöttat upp under säsongens slutskeede satt till och med på läktaren. Den vi inte har, ni vet. Med andra ord tvärfullt även där.

Under uppvärmningen insåg vi snart att vi saknade jätten från Lysekil, besten från väst, starke Arvid. En digital skallgång (nåja) påbörjades men den visade sig snart vara resultatlös. Lite som Messias (nåja, ännu en gång) klev Calle Carlsson in, vår hufvudstadsstudent och tillika ständige inhoppare vid oväntade tillfällen. Han skjutsades snabbt till föräldrahemmet för att packa matchväskan och var iklädd matchställ goda 15 minuter innan matchstart. Bänken var återigen full och vi var redo för drabbning.

Hultic är ett lag vi alltid haft problem med, stora och tunga överlag, det övetag de haft på oss viktmässigt och styrkemässigt har vi istället kompenserat med ork och fart, om man får generalisera lite. Historiskt så ligger vi nog ganska nära 50/50 i fördelning förluster/vinster, men jag skulle tro att de ändå dragit det längsta strået en eller ett par gånger mer än oss. Så det faktum att de inför matchen låg en bra bit efter oss i tabellen kunde vi inte lägga så mycket vikt vid, den här matchen visste vi att vi skulle behöva spela hem, från första till sista minut.

Hultic börjar matchen med boll, och redan efter dryga minuten har de 0 - 2 på oss. Vi ställer dock om snabbt och det ska visa sig bli den enda ledning de har. Efter bara två minuter spelat är vi ikapp på 2 - 2 och håller sedan ledning matchen igenom. Det är dock aldrig självklart och de låter oss heller aldrig riktigt kontrollera eller styra matchen.

De spelar ett väldigt högt 5 - 1 försvar så gott som hela matchen, vilket ger oss problem att få ordentlig fart på 9 meter, men trots vår lilla hall öppnar det istället upp sig fint på både kanter och linjen. De inspel som inte resulterade i mål gav istället ett flertal straffar, och kanterna satte det mesta.

Vi hade dagen till ära tre målvakter och de delade broderligt på tiden med ca 20 minuter var, och alla gör jobbet ypperligt. Vad sägs om exempelvis 2 av 2 straffar räddade? En på Samme och en på Kammarbo.

Strax innan halvtid gör vi ett ryck upp till 18 - 13 och under andra halvlek är det just 5 måls skillnad som följer oss åt. Vi byter mest mål med varandra och även om duellerna är tuffa rakt igenom lyckas ingen av oss göra ett riktigt ryck.

Hultic låter oss aldrig slappna av, och deras Anton Adamsson i nummer 22 får vi aldrig riktigt kläm på, trots uppvaktning stänker han in 10 mål. Övriga spelare får vi dock bra träff på över 60 minuter och det är det tighta försvaret som vinner matchen, i kombination med en jämn och bra nivå från våra målvakter.

Kuriosa
Matte är meste målskytt med 5 stänkare.

Vi har ruggit bra bredd med mål från samtliga positioner, ingen sticker ut extremt och alla är farliga med boll.

Arvid, vår försvunne Lysekilling hade bjudits på gratisresa till alperna och när han insåg att han bommat match var det redan försent. Somliga har det bra.

Vi sa inför säsong att plats 4 i tabellen var målsättningen och stt allt annat var ett misslyckande. Vi vann aldrig mot Vadstena bakom oss i tabellen, vilket vi borde ha gjort, men ett X mot Linde över oss säkrade ändå placeringen.

Protokoll hittar ni här Protokoll VIS - Hultic