Kaptenen har (sista) ordet – Att börja om på noll
Det VAIS som slog Hansa/Hoburg med 5-0 i andra halvlek i näst sista omgången skulle nog vunnit med liknande siffror över det VAIS som var ett mittenlag i serien året före. Det som är intressant är att det var i princip samma personer på plan, men inte samma spelare! Under vinterträningen inför säsongen nollställde Hasse och Göran oss mentalt: "När vi har bollen är du anfallsspelare. När de har bollen är du försvarsspelare. Din position i en uppställning visar var på plan du förväntas befinna dig och vilka löpningar du förväntas göra." Med facit i hand så spelade inget annat lag i serien på det sättet. Vi hade 15 olika målskyttar och fyllde på framåt så att vi gjorde 74 mål, varav 14 av spelare i backlinjen! Vi klantade oss i två matcher mot AIK, men mot övriga lag släppte vi bara in 0,82 mål/match, det är annat än 2008. En annan del av att börja om på noll var att vi fick lära oss se oss själva och varandra på positioner som vi kanske inte tänkt oss. Alberto blev mittback. Duckert blev vänsterback. Joel visade sig vara den enda som klarade av den defensiva mittfältsrollen. Nicklas blev anfallare. Mattias, Danne J och Vlad var både mittfältare och ytterbackar, Mattias även stundtals anfallare! Många andra spelade på andra positioner än de tänkt i december, vilket tar oss till idag, då det om någon vecka har gått ett år och vi är i precis samma läge igen. Hur ska vi spela nästa år? Vilka positioner kommer vi att spela på? Vem kommer att ingå i truppen och vem ska träna oss? Vem ska vara straffskytt, vilka är innermittfältare, vem är lagkapten och vilka kommer att ingå i första seriematchens startelva? Något jag lärde mig förra året är att det går att hitta helt nya spelare i personer jag trodde jag visste allt om på plan. Duckerts segermål med matchens sista skott hemma mot Garda, Coffes mål, slutsignalen i seriefinalen mot Graip och vår första kvart mot Eskelhem hemma är magi som jag gärna tänker tillbaka på. Jag hoppas vi kan få en hel drös nya gyllene ögonblick nästa år. Väskinde AIS i Gotlandsfyran, det är stort! Syns på uppstartsmötet, då börjar nästa säsong! Gamla meriter betyder ingenting, då börjar alla om på noll igen. Det kanske är jag och Alberto på topp nästa säsong? //Björn Nilsson - Lagkapten i VAIS säsongen 2009
Fotboll Seniorer
18 nov 2009
0kommentarer
VAIS prövar ytterligare alternativa träningsmetoder
VAIS har bokat in ett antal vattengympapass för att stärka kondition och styrka hos spelartruppen. Se det också som en bonus att få komma inomhus och träna. Ledare för de här träningspassen är Åsa Pettersson, i dagsläget kanske mera känd som "Addes mamma". Vi kommer att prova det här fem lördagar med start 5 december. Sedan blir det 12, 19 december och 9, 16 januari, faller det väl ut kan en fortsättning bli aktuell. Platsen är Korpens bassäng mellan klockan 14 - 15.
Fotboll Seniorer
18 nov 2009
0kommentarer
VAIS tar hjälp av öns bästa orienterare
Lite siffror från föregående säsong i division 5. VAIS gjorde 74 mål på 23 matcher (vi räknar inte med wo-matchen (3-0) mot VSB) och släppte in 26 mål. Detta ger ett snitt på 3,22 gjorda mål/match och 1,13 insläppta. Men hur såg det ut efter 45 minuter? Jo, av de totalt 74 målen hade vi gjort hela 46 stycken (62,16%) redan innan domaren blåst till halvtidsvila. Av de 23 förstahalvlekarna vann VAIS 17, spelade oavgjort i fem och förlorade endast en. På 23 andrahalvlekar vann vi elva, spelade oavgjort i sju och förlorade fem. Två av de tre matcher vi förlorade under hela året ledde vi faktiskt i halvtid. Matchbilderna i division 5 var rätt så identiska där vi spelade betydligt bättre så länge tempot var högt uppskruvat, men när orken tröt tidigt i andra halvlek och tempot blev lägre och lägre fick vi ofta problem, även mot de lite sämre lagen. Hur ska vi få bukt med detta till kommande säsong i division 4 där motståndarlagen rimligtvis bör ha ett betydligt högre tempo i kroppen? Ja, ett sätt att försöka förbereda sig på vad som komma ska är att förbättra lagets löpstyrka och till sin hjälp tar VAIS en välmeriterad orienterare i Mattias Westfält och öns största orienteringsklubb Gotlands Bro OK. Berätta lite om din fotbollskarriär, Mattias. - Modersklubb är Stenkyrka IF, men på grund av spelarbrist när elvamannafotbollen inleddes blev det sedan VSB där jag spelade nån säsong i Pojkallsvenskan som högerback. Mina kvalitéer på planen låg i löpstyrkan. Bollbehandlingen var det sämre ställt med och ordern från tränarna var alltid att jag skulle ha boll så lite som möjligt. Att jag lade av med fotbollen berodde bland annat på att ljumskarna krånglade och att en del kompisar slutade, men i dag kan jag faktiskt ångra en smula att jag inte spelade vidare några säsonger till. Fotboll är kul och som vuxen spelade jag några säsonger i Ericssons korpen-lag. Ditt snyggaste mål? - Har nog bara gjort två stycken under hela karriären. Det ena var ett nickmål med bakhuvudet som jag aldrig ens hann se själv och det andra var en tåfjutt. Inte så snygga mål kanske, men visst sa jag att jag var högerback? Okej, vi går över till orienteringen. Du elitsatsade och flyttade från ön till Gävle. Hur högt var du rankad som bäst i Sverige? - 61:a, men då kombinerade jag hela tiden orienterandet med ett heltidsjobb. Normal träningsdos var ett pass om dagen. Jag försökte ibland träna mer, men det var svårt att hinna/orka med på grund av jobbet. Klart det funnits stunder när jag funderat på om jag hade kunnat nå längre om jag haft möjlighet att lägga ner mer tid på orienteringen, men så känns det förmodligen för många. Din största merit? - En sjätteplats på Natt-SM 1998. När övergav du elitsatsningen och hur mycket tränar du idag? - 2001 föddes min första son och då insåg jag nog att det skulle bli svårt att fortsätta satsa på riktigt allvar. I dag tränar jag ungefär tre pass i veckan vilket är lagom. Du är född 1973 och är vid 36 års ålder öns bästa orienterare... - Nja, det finns ju gotlänningar som flyttat till fastlandet som är bättre än jag, men av dem som är fast bosatta på Gotland tar jag nog inte stryk av så många i dagsläget, det stämmer. Grabbarna i laget flinar åt ett uttryck som jag slänger mig med ibland att "det måste få göra lite ont att spela fotboll". Hur ont kan det göra i orienteringsskogen? - Avbrutna grenar som tränger igenom skon och som plockas ut först när man passerar mållinjen är ganska smärtsamt och blodigt. Adrenalinet hjälper dock till att hålla smärttröskeln i schack så länge man springer. Värst var kanske en sträcka under 10-mila när laget låg riktigt bra till och jag inte ville svika någon. Sträckan var väl omkring 13 kilometer lång och efter fem kilometer gick skon sönder. Jag ville inte bryta loppet så jag sprang resterande åtta kilometer utan sko och när jag kom i mål konstaterades att två tår var brutna. En liten detalj som faktiskt satte VAIS på öns fotbollskarta den gångna säsongen är känslan för fair play (ja, jag tänker på Rilles utmärkelse under Fotbollsgalan). Hur sportslig är du i skogen? - Orienterare är nog väldigt sportsliga över huvud taget, det får man liksom lära sig redan från början. Under tävling möts ju människor i alla åldrar i skogen och det är inte alls ovanligt att man blir ombedd att stanna av någon av de yngre orienterarna för att visa var de befinner sig. Vad tror du om det här att samköra orienterare och fotbollsspelare i löparspåren nu till vintern? - Det ska bli kul. Det sporrar att få fler på träningarna och fotbollsspelarna kommer säkert inte att göra bort sig på den här typen av träning. Hur jobbigt kommer det att bli? - Jag rekommenderar ingen att ta med sig MP3-spelaren ut i spåret. Nej, men allvarligt talat, det blir vad man gör det till och även om kroppen givetvis plågas en smula under själva löppasset, så känns det nästan alltid väldigt bra efteråt. Berätta lite kort om det tänkta upplägget. - Tanken är att vi går runt på fyra intervallvarianter. Den första är kortintervall där man springer under 30 sekunder och vilar aktivt i 15 sekunder. Det här upprepas ungefär 15 gånger i tre set med ungefär fem minuters vila mellan varje set. Nästa grej är långintervall där vi springer mellan tre till fem minuter och vilar aktivt två minuter mellan gångerna. Detta upprepas fem till sex gånger. Sedan kör vi backintervall och här kan vi variera lite mellan en riktigt lång stigning som kan ta uppemot tre minuter från botten till toppen, eller så kör vi en lite mindre backe. Varianten som jag personligen tycker är tuffast är 70/20, alltså tio stycken 70-sekunderslöpningar med 20 sekunders aktiv vila mellan varje i två set och med fem minuters vila mellan seten. Härlig hjärt- och lungträning där faran ligger i att gå ut lite för hårt från början och därigenom dra på sig mjölksyra. Tack för pratstunden, då ses vi vid Kinnerstugan den 1 december. - Det gör vi. Välkomna! Mer information om Gotlands Bro OK hittar du på deras hemsida: http://www.gotlandsbrook.com/
Fotboll Seniorer
17 nov 2009
0kommentarer
Visa fler nyheter