Man kan träffas och bli kompisar för livet på många ställen. Jag träffade min livskompis på transplantationsavdelningen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Vi var båda just njurtransplanterade och ”bodde” i sängarna bredvid varandra. PG, eller som han egentligen hette Per-Göran Sahlberg, var av samma skrot och korn som jag. Vi fann varandra därför ganska snabbt.
Som ni vet blir man ganska snabbt ganska pigg om allt har gått rätt till vid transplantationen. Vi började tippa V65, och vi skojade friskt med personalen. En kväll hade de bäddat säck till oss båda som hämnd. En uppfriskande behandlingsmetod av två unga transplanterade. Detta var 1989 och PG var 32 och jag var 36. Ganska snabbt upptäckte vi det gemensamma intresset för golf och planeringen av kommande rundor tog fart.
Av en händelse fick vi ögonen på Njurfunk, en av Riksförbundet för Njursjuka utgiven medicinsk medlemstidning. Där stod något om World Transplant Games, idrottstävlingar för transplanterade, i Budapest 1991. Raskt var planerna igång och vi höll en tajt kontakt efter att vi blivit utsläppta. Både PG och jag hade inställningen att vi nu var friska, och vi hade faktiskt planer på att starta Njurfriskas Förening!
Vi anmälde oss och vi deltog i WTG i Budapest 1991. Golftävlingen kortades ner till 9 hål pga. ösregn och vi åkte hem aningen besvikna. Kontakten hölls dock vid liv, inte minst tack vare veckans V65 som vi turades om att tippa. Familjerna umgicks och vi åkte till Finland tillsammans. När det sedan drog ihop sig till WTG igen, denna gång i Vancouver 1993, fick jag åka ensam. PG hade statat sitt stora projekt, nybyggnationen av ett eget hus till sig och till sin Karin i Mora. Exakt när PG insjuknade i cancer minns jag inte, men olika behandlingar till trots blev han bara sämre. Han flyttades till Sahlgrenska och sista gången vi sågs fick jag stå bakom en blyskärm i hans behandlingsrum.
PG avled den 31 maj 1994. Mitt i livet lämnade han sin livskamrat Karin och ett fantastiskt nybyggt hus som var planerat för så mycket mer.
PG:s Prize grundas
Sommaren efter att PG lämnat oss tog jag initiativet till en nationell golftävling för alla oss som var transplanterade och golfare. Tävlingen instiftades till minne av PG och fick namnet PG:s Prize. Alla viktiga golftävlingar skall ha ett vandringspris och valet var denna gång enkelt. Med Karins hjälp inköptes en större Dalahäst i Mora och den försågs med inskriptionen PG:s Prize.
Första tävlingen hölls 1995 på min hemmabana Varbergs GK. I statuterna står att den som vinner får arrangera kommande år. Undertecknad var ofin nog att vinna och följaktligen spelades tävlingen på Varbergs GK även 1996.
Tack PG för att jag fick lära känna dig och tack för de roliga golfrundor vi hann med. Golftävlingen PG:s Prize lever vidare och vi spelar och har kul, det vet jag att du skulle ha gillat.
Yours forever!
Varberg den 3 mars 2008-03-03
Anders Olsson
0706-337 666
anders.1953@telia.com
