On the road again

Man kan förlora en innebandymatch på tusen olika sätt, på det viset tygriket förlorade senast mot Skövde kan nog klassas som det i särklass tråkigaste viset att förlora. Men det är inte mycket att göra något åt i nuläget. Tråkigast med Skövde matchen kan ha varit domarparets insats, PINSAMT. Det finns även spelare i Skövde som är fantastiskt dåliga vinnare, pinsamt även det. Det finns den typen av personer i Skövde som på föräldramöten om några år kommer komma inspringande helt nakna insmetad i räksallad och med ett stort tveeggat svärd och skrika: "Tärningen är kastad". Riktiga pajasar med andra ord. Den ilska som Tygriket känner efter Skövde matchen ska nu Billingsfors få sota för, jag vet att Peter Jonsson var så arg att han efter förlusten i lördagskväll genmodifierade min katt till den milda grad att den klassificeras som ost. Men nu är det dags för Tygriket att bege sig till Billingsfors för att kämpa för tre poäng. Tygriket har i veckan inte haft någon riktig träning. Men även om man inte tränat har man uträttat en massa bra. Man har bland annat ställt sig kritisk till kommunens motion om att införskaffa kärnvapen i Marks kommun. Man har även gått emot handlarna i marks förslag om att starta slavhandel i Kinna torg på onsdagar. Som om inte det vore nog har man även annekterat Berghem centralort och infört ett smidigt trälsystem som nav. Det blev livat under tygrikets fikastund i onsdags, anledningen var att Tom Hofeldt och Peter Jonsson bråkade om hur långt det var till Billingsfors. Tom påstod att det var 22,9 mil att åka medan Peter var fast besluten om att det faktiskt var 22,6 mil. Ordningsvakt fick tillkallas och undertecknad fick en déjà vu då bråket i öxabäckshallen går att jämföra med Suarez och Evras uppgörelse på Old Trafford. Det stod tillslut klart att det är 22,6 mil till Billingsfors, något Peter firade högljutt mitt framför ögonen på Tom, precis som Evra firade framför Suarez. Men har man vunnit har man rätten att visa sin glädje, allt annat är skit snack. Hur vida Tom hälsar på Peter eller inte återstår att se på lördag. Hur som haver, 22.6 mil är en rejäl bit att åka. Och vi vet alla vid detta laget att bussresor och Tygriket är en vinnande kombination. Enda besvikelsen är att musiken under våra resor varit relativt dålig. Men jag har en lösning på det problemet. Mitt förslag, som brukar vara gängse norm när vi ska spela musik, är att vi varvar indonesiska hits med låtar från Kicki Danielssons första platta"drömmar" sedan får vi se hur det utvecklas. Idag är det fredag och det är en härlig vårdag vi beskådar. Några av Tygrikets spelare roar sig med hockey på öxasjön, andra jobbar. Själv ska jag idag låta mig kölhalas 12 gånger under en ångbåt för att hedra Jesus lärjungar och kommer igenom detta höja mitt människovärde till förbluffande 4,3, vilket rent hypotetiskt skulle berättiga mig en plats i partistyrelsen för Kristdemokraterna. Jocke Mattsson skulle varit med och spelat hockey denna underbara dag men dessvärre har han ingen klubba. För jag hoppas verkligen inte att någon tafatt junior hoppas på mer speltid genom att falla för Jockes mass-sms där han tiggde efter en klubba. Jag hoppas att alla tar vara på denna dag, men redan ikväll börjar vi ladda för morgondagens match. För maximal laddning, Pröva att beströ golvet med ett 2-3 cm tjockt lager cornflakes. Då kommer plötsligt skapas en genuin och intim känsla av hemtrevnad och knastra mysigt under fötterna! (detta kommer gagna dig som individ). Behöver jag nämna någonting om Manchester United? äsch, jag har ju ca 45 mil under lördagen på att förklara hur bra grabbarna är.. vi tar det då! Klockan 8.30 samlas vi på Kinna Station och runt 21.30 träffas vi hemma hos Peter Jonsson. Bor du någonstans mellan Kinna och Billingsfors uppmanas du att på lördag hålla dig inomhus, för Tygriket is ont the road again!! FORZA TT! MVH Zarate A-lag Herrar 0kommentarer

Visa fler nyheter