MAKALÖS arbetsinsats räckte inte hela vägen !

Tittar man på en serie-tabell efter 8 avverkade omgångar så innehåller den, i stort sett, sanningen om vad lagen presterat så långt i säsongen. Visst har vi haft ”oflyt” i flera matcher, men verkligeten är tyvärr sådan att vi inte har presterat på en nivå som tagit oss ur ”botten-träsket”. Visst har vi en spelartrupp som, när alla är tillgängliga, skall tillhöra övre halvan av tabellen, men tyvärr har vi i samtliga matcher haft alldeles för många spelare som varit otillgängliga av olika anledningar. Tisdagens bortamatch mot Hjärsås/Värestorp slog dock alla ”rekord”. Personligen var jag dagen före match inställd på, att för första gången i min karriär, få lämna W.O. till en A-lagsmatch.Efter ett idogt arbete av ledarstaben så lyckades vi till sist bli ”mannade” så vi kunde ställa upp till match. Det handlar definitivt inte om att spelarna sviker sin förening, utan orsaken handlar om bl.a. arbete på annan ort – skador/sjukdom – avstängningar m.m. Med den fåtaliga trupp som står till buds denna säsong, så slår det skoningslöst mot prestationen ute på planen. Inför denna borta-match så saknade vi E L V A (11) A-lagsaktuella spelare (giltig frånvaro) och då är vi naturligtvis chanslösa även mot ett mediokert motstånd. Nämnas kan att på planen i denna match deltog spelare som inte spelat fotboll på 30 månader. Naturligtvis en övermäktig uppgift men nu måste jag lyfta fram det positiva i allt elände… nämligen ATTITYDEN hos våra spelare. Trots att skaderisken är uppenbar så ställer man lojalt upp för sin förening när det ”krisar”. Inte nog med det…man lägger hela sin själ i uppgiften för att kunna bidraga maximalt i skeendet på planen. Trots att vi blev poänglösa kände jag en otrolig stolthet över vad killarna presterat ute på planen. ”Hjärta och smärta” stod i högsätet denna kväll när totalt utpumpade ToNy IF-spelare tackade för match efter 90 minuters uppoffrande insats, där man verkligen gick på ”hörntänderna” den avslutande halvleken. Trots utebliven serie-poäng så var stämningen mycket god efter matchen eftersom att ALLA kände att man ”kramat ur” de absolut sista krafterna och därmed föll med ”flaggan i topp”. Inför matchen hade vi som målsättning att hålla nollan så länge som möjligt men vi fick en ”käftsmäll” redan efter 5 minuter när en frispark träffade Ricki`s ribba och studsade ut till en fristående hemmaspelare. Ricki, som storspelade mellan stolparna, var keeper i denna match eftersom Björn agerade topp-forward i 90 minuter. Genom ett uppoffrande arbete så stod vi emot förvånansvärt bra och kvitteringen var ett faktum i den 27:e minuten. Det var Mårten som slog en frispark där Jeppe K med stort fighter-hjärta tryckte in kvitteringen och 1-1 stod sig till paus. I 2:a halvlek var det många trötta ben och hjärnor som krigade om varje centimeter av planen för att om möjligt kunna rädda en poäng. Vi lyckades nästan, men 10 minuter från slutet fick vi kapitulera när hemmalaget (fullt rättvist) kunde överlista ett vilt kämpande ToNy IF. Vi försökte att lyfta upp spelet för att nå en kvittering men det resulterade i att hemmalaget kunde avgöra matchen 3 minuter från slutet och resultatet spikades till 3-1. Ett fullt rättvist resultat där hemmalaget dominerade stort i 2:a halvlek, men där en storspelande Ricki tillsammans med sina tappra utespelare lyckades hålla siffrorna nere på en anständig nivå. Poänglösa och fast förankrade i botten av tabellen….men fy fàn vilka goda ”vibbar” vi tar med oss inför kommande matcher. Jag lovar våra supporters att trots alla motgångar… ”LIKET LEVER”!!!!!!! /J-O Herr 0kommentarer

"Blod, svett och tårar" bakom första 3-poängaren !!!

Förutsättningarna inför fredagens hemma-match mot Fjälkinge IF var näst intill optimala i början på veckan. Torsdags-träningen ”bjöd” dock på ett antal negativa återbud pga sjukdom m.m. När det matchdagen ändå verkade vara någorlunda under kontroll, så kommer ytterligare återbud som innebär att telefonen får ”gå varm” för att få ihop en trupp till matchen. Trogna ToNy IF-spelare ställer upp för sin förening när det ”krisar” och några timmar före match-start så hade vi en ”komplett” spelartrupp. Som vanligt är det god stämning vid samlingen före match och killarna visar inga som helst tendenser till uppgivenhet. Vi startar matchen med en inställning som motsvarar ”allt att vinna-inget att förlora” och killarna visar en otrolig medvetenhet inför en ”övermäktig” uppgift. Vi skapar tre ”heta” målchanser under matchens första 5 minuter (b.l.a ett stolpskott) när ”åskan slår ner” och Fjälkinge tar ledningen efter 7 minuter. Naturligtvis en ”käftsmäll” för ett lag i vår prekära situation, men denna fredagskväll hade våra killar bestämt sig för, att oavsett vad som händer, så ”kör vi ända in i kaklet”. Därefter följer en period i matchen där (tyvärr) inte spelarna står i fokus, utan det är ”mannen med visselpipan” som avgör matchen. Mina spelare gör misstag och jag som tränare är långt ifrån felfri, men att man som domare gör minst 10 felaktiga misstag inom 30 minuter är bara att beklaga, speciellt när domsluten konsekvent är till vår nackdel. En missad frilägesutvisning som skall vara straffspark till vår fördel ,samt en horribelt dömd straffspark till Fjälkinge efter 42 minuter är bara några exempel på en total domar-katastrof. Nu missade bortalaget möjligheten till en två-målsledning genom att skjuta straffen skyhögt över ribban, så någon form av rättvisa skipades ändå innan det var dags till pausvila. Nämnas skall, att mitt i första halvlek, blir Panga brutalt utsatt för en kroppstackling och tvingas lämna planen med svåra smärtor i bröstet. Här är förmodligen domarens uppmärksamhet mera inriktad på den fantastiska Åsvalla-idyllen, än vad som händer i spelet under matchen. Jag har alltid sagt att våra domare på denna nivå, inte skall förväntas leverera mera än vad våra spelare presterar, men jag måste tyvärr reagera när ”pipblåsaren” är på god väg att avgöra matchen genom en spelförståelse som inte ens hör hemma på korpnivå. Nog sagt om domarens insats…nu tillbaka till matchen. I halvtid med underläge (0-1) så har vi trots allt goda ”vibbar” med oss in i omklädningsrummet, så det är positiva tongångar som vi tar med oss ut till de avslutande 45 minuterna. Efter 5 avverkade minuter så händer det något på vår högerkant och det är vår ”Benjamin”( Albin) som sätter full fart på sina pigga ben och lobb-skjuter över målvakten och ÄNTLIGEN är rättvisa skipad, genom att vi fått utdelning och kvitterat till 1-1. Vi får naturligtvis ny energi och många trötta ben blir naturligtvis lite piggare. 25 minuter in i den avslutande halvleken så är det återigen Albin som är ”på hugget” och med full fart tar han sig in i straffområdet och eftersom inte försvaret ”hänger med i svängarna” så tvingas man till att ”fälla” Albin och nu är domaren ”med på noterna” och straffsparken är odiskutabel. Sebbe lägger upp bollen på straffpunkten och med akuratess så ”dyngar” han in bollen i nätmaskorna utan chans för målvakten. 2-1 och en hägrande 3-poängare med bara 20 minuter kvar av matchen. Strax därefter får Sebbe en smäll och tvingas utgå och 10 minuter från slutet får vi Tobbe utvisad vilket innebär att vi måste försvara vår ledning med ”en man kort”. Nu visar man verkligen vad man går för som ToNy IF.are…. kramp-mjölksyra och allt annat jävelskap är något som inte ens existerar i detta gäng, utan nu går samtliga spelare på ”hörntänderna” och man gör det ”ända in i kaklet” . Äntligen fick Emelie leda segersången i omklädningsrummet och trots att vi hade 12 motståndare (11+1) så fick vi utdelning på en rent djävulsk sammanhållning. Ett bevis på detta är inte minst, att en av våra ”trotjänare” går in och spelar de sista avgörande 15 minuterna, trots att han inte haft fotbolls-skorna på sina fötter sedan i september 2013 !!!!!!!!! /J-O Herr 0kommentarer

Visa fler nyheter