Massor av rutin och kompetens ansluter till Spårvägen HF

Maria (Mia) Lundberg, välkommen tillbaka till Spårvägen HF Stockholm.

Vi hälsar en mycket meriterad och kunnig handbollsspelare som "fem sekunder innan 12" valde att komma tillbaka till Spårvägen HF inför säsongen 2020-2021. Med Mia i laget lyfter vi rejält i rutin fart och kunnande, ett lyft som gör att vi kan titta lite högre upp i serietabellen. Mia har varit borta från handbollen några år, ändå var Mia förra säsongen starkt bidragande till att AIK kunde traska hem segern i Div 1 och därmed blev klara för allsvenskt spel.

Vi ser fram emot en säsong där Mia med sin positiva läggning också kan bidra till glädje och spontanitet, vi hoppas också förstås att vi får njuta många gånger till Mias klassiska målgest vilket symboliseras på bilden ovan!

Som sagt, varmt välkommen Mia!

Så här berättar Mia när vi fick en pratstund.

Vem är Mia Lundberg? Berätta om dig själv!

En gammal svensk mästare i handboll som nu är lärare till yrke, och mamma till vardags. Ska jag sammanfatta mig som person med ett ord är det ambitiös. De mesta jag gör i mitt liv, gör jag med hjärtat. Är jag inte 100% intresserad eller emotionellt dedikerad att göra något, gör jag det inte. Däremot har jag behövt förstå att livet som mamma inte gör att man alltid kan göra det man själv vill, utan man är numera nummer 2 i sitt egna liv. Det är absolut okej för mig då att vara mamma är fantastiskt, och där spelar handbollen en viktig roll för min del. De ger mig en social vardag men också en möjlighet till egentid och värnar om det egna jaget. Min filosofi är att för att lyckas att vara en bra mamma får man inte glömma sig själv. Tack vare min chans med Spårvägen kan jag få utrymme att få vara mamma och samtidigt rå om mig själv och göra det jag älskar, kasta boll. (helst så det blir mål)

Berätta om din handbollskarriär?

De va ungefär 8år sen jag valde att lägga skorna på hyllan, och de va 1år sen jag gjorde comeback i AIK damhandboll. Egentligen hade jag tanken att börja för 3år sen fast i ett lag i Umeå, då min sambo pluggade där, men efter 3månader i Umeå vart jag gravid. Så de sköt lite på comebacken. Jag och min sambo flyttade till Solna och därför blev AIK ett alternativ då. Min upplevelse är att de va tuffare än vad jag trodde att komma i form efter man fött barn. Inom handbollen har jag förr alltid varit en liten snabb spelare med en viss attityd som alltid gör mycket mål. En spelare som avgjorde de viktiga matcherna, spelat oftast 60min och bar en viktig roll. De va just för Spårvägen jag avslutade min elitserie karriär hos, och innan dem lirade jag med Skuru IK(som jag även tog SM guld med 2005). Jag kommer ihåg att jag slutade eftersom förutsättningarna för damhandbollen inte är densamma som för herrar. Dessutom ville jag spela i landslaget och där snubblade jag precis på målsnöret att komma med. Motivationsbrist skulle man kunna kalla det, och det tror jag tyvärr är en vanlig orsak till att många unga dam handbollsspelare slutar.

Varför handboll?

Jag gillar farten och att de blir mycket mål.

Din favoritposition?

I hjärtat är jag alltid H9a, även om H6 inte är tråkigt. (så länge bollen kommer fram ;) )

Vad har du för styrkor som handbollsspelare?

Rutin, vinnarskalle, ger inte upp, kämparanda, erfarenhet, unikt skott.

Vilken känsla önskar du i gänget?

Vid skrivandes stund har jag ingen aning om laget då jag inte hunnit träffa dem. Däremot lever jag efter filosofin att allt blir de man vill de ska bli. Så sprider man själv positivitet kommer man få det tillbaka. :)

Vilka förväntningar har du på kommande säsong?

Jag sätter alltid höga mål och visioner. Mina förväntningar är att vi vinner div 1 och går till allsvenskan. Vi spelar väl alltid för att vinna allt man kan vinna. Att säga något annat skulle inte vara en vinnarskalle enligt mina mått.

Vilka utmaningar tror du att Spårvägen HF Stockholm står inför?

Rent handbollsmässigt är det nog enbart att få ihop timingen på planen. Vi håller på med en lagsport som kräver enormt bra samarbete, där man behöver känna sina medspelares styrkor och svagheter. Där man behöver kunna förutse olika rörelsemönster för att själv kunna anpassa sina rörelsemönster efter de andra. Detta kräver oftast sin tid och nötning. Att vi har en liten trupp ser jag som positivt. Vi kan få ihop gänget mentalt samt många kan få ansvara för fler roller i laget som innebär större ansvar på enskild spelare. De ger i sin tur större självförtroende inom laget som bidrar till en djupare sammanhållning.

//Mia

Kjell Windahl Ordförande