TUNG DERBYFÖRLUST I PREMIÄREN

Datum: Torsdag den 17/4- 2014
Resultat: Kinnahults IF -Skene IF 2-1 (0-0)
Målskyttar: Perian 1
Publik: Antagligen frusna, blöta och besvikna

INFÖR MATCHEN
Inför matchen har vi haft ett träningsläger, på vilket vi har försökt ladda STENHÅRT för att göra så bra ifrån oss som möjligt. Vi hade pratat mycket om att spela vårt eget spel, men att ha mycket koll på motståndarnas två skickliga forwards. Så gott som alla spelare var tillgängliga och väl på plats vid det idylliska Horndalsvallen, kändes det i undertecknads ögon som att vi skulle ha goda möjligheter att ta alla tre poäng från våra gönvita motståndare. Motståndare som på förhand, med rätta, är favoriter till att ta hem årets serie. De har en bra blandning av spelare i rätt ålder. Ett gött gäng av killar i 25 årsåldern, som med sin offensiva spets blir VÄLDIGT svåra att tas med, för alla lag i serien.

MATCHEN
Matchens första fem minuter var helt okej från vår sida. Vi försökte rulla lite boll i backlinjen och lyckades transportera den vidare till mittfältet, som i sin tur rullade den mellan varandra i sidled. Wille fick boll vid ett tillfälle och satte fart. Han kom med teknik och snabba fötter långt in på Kinnahults planhalva. Tyvärr drog han med sig lädret ett steg för mycket själv och blev av med den i motståndarnas straffområde. Detta kom att bli lite signifikativt för vårt spel under hela första. Vi hade lite för bråttom att komma till avslut i individuella räder mot ett samlat och starkt grönvitt försvar. Kanske skulle vi ha fokuserat lite mera på att nagla oss och bollen fast på offensiv planhalva. Men problemet blev att KhIF inte tänkte låta oss komma dit. De satte med sitt smarta anfallspar en hög press och snodde vid två tillfällen bollen, vilket resulterade i farliga lägen. Detta kom att skapa en osäkerhet hos oss, vilket resulterade i att vi lite oplanerat började skjuta ut boll direkt från målvakt. Ett spel som våra motståndare ville ha. De vann ofta både första och andraboll och vi hamnade i ett förvirrat läge, där vi sprang omkring lite var och en för oss själva och inte alls som det lag vi hade varit tidigare matcher.

Nästan hela halvleken kom att domineras stort av hemmalaget. Vi, som för dagen var läckert svartklädda, fick inte igång något som helst eget spel. Vi låg statiskt kvar i positioner och kom aldrig tillräckligt nära varandra vare sig fysiskt eller psykiskt, för att skapa några större oroligheter i det grönvita kollektivet.

Motståndarnas duktiga anfallsduo uppehöll hela vårt försvar på egen hand. Positivt var dock att de egentligen inte skapade de RIKTIGT vassa chanserna utan vi lyckades hålla det till frisparkar en bit utanför straffområdet och en handfull hörnor. Frilägen för dem uteblev. Vi vaskade däremot fram ett läge för Daniel och ett för Hallin, som vi med lite mindre premiärnerv antagligen hade satt.

I stort sett tycker jag att vi följde vår matchplan väldigt bra i första halvlek. Åtminstone defensivt. Den delen i vår matchplan som TOTALT lyste med sin frånvaro, var det egna spelet. Stor osäkerhet, premiärnerver och ett smart spelande hemmalag gjorde att vi aldrig hittade någon som helst rytm. Vi hade dock fortfarande 0-0 vilket vi nog var gladare för än motståndarna.

I halvtid talade vi om just dessa detaljer. Undertecknad trodde att vi med ett lite rakare spel, skulle kunna hitta fler möjligheter till att forcera oss fram till ett mål. Vi valde därför att spela ett lite rakare 4-4-2 under den andra halvleken. Detta visade sig jämna ut spelet betydligt.

Redan i inledningen blir Fehim fri efter ett fint samspel med Perian. Han skjuter dock tätt utanför. Vi börjar sålunda att äga mycket mera boll och lyckas att skapa längre anfall. Det rådande oavgjorda resultatet, kändes som något vi faktiskt kunde omvandla till ledning.

Matchen kom in i en 30 minutersperiod där lagen var väldigt jämna. David Svensson-Johan Christiansson började tillsammans med vår egna superduktiga anfallsduo att ta tag i spelet. Backlinjen hade en fortsatt tung uppgift att ta hand om sina blixtsnabba, rörliga och tekniska motståndare. Men våra unga defensiva män, gjorde ett storartat jobb.

En fortsatt osäkerhet i spelet med boll hängde dock kvar i några skeden av matchen. Vi slog fram bollen till motståndarna allt för många gånger. De flesta chanser som de skapade var det faktiskt vi som hjälpte dem med. Uppspel som gick rakt på deras mittfält, som bara hade att tacka och ta emot.

Det var också vid ett sådant tillfälle, ett bolltapp som vi blev straffade. Vårt lag på väg fram, bolltapp på egen planhalva, en boll i djupled på seriens snabbaste forward och ett mål i baken med en kvart kvar.

INGEN SKALL eller KAN anklagas för det. Sånt händer i fotboll. Men faktum är att vi minuten före styrde bollen över från tre meters håll. 1-0 till oss där och....? Marginalerna är små.

Vi blev lite skakade av deras relativt sena ledningsmål. MEN vi jobbade på. Vi skapade ett ypperligt läge där Yerko, som för övrigt hade stått för en mycket fin andra halvlek, fick ett drömläge att knorra in bollen. Han fick tyvärr ingen bra träff i det blöta gräset.

Anfallet efter fick istället Kinnahult en straff efter att den ständigt farlige Tobias Johansson blev nergjord av vårt försvar. 2-0 var ett faktum med 6 minuter kvar.

De svartklädda krigarna fortsatte att kriga och Daniel Perian reducerade till 1-2 med tre minuter kvar. I slutsekunden fick vi ett farligt frisparksläge som vi TYVÄRR inte lyckades att förvalta.

Kinnahult vann, välförtjänt derbyt och seriepremiären med 2-1.!

TANKAR
Denna premiärmatch är inte så svart som våra dräkter och gårdagens känslor var. Vi var inte bra.

Med facit i hand så lyckas vi med en sak i matchplanen. Att decimera deras målchanser. Vi sa innan matchen att vi antagligen kn få det tufft att hålla nollan. Men det trodde vi att de OCKSÅ skulle få. Vi har mot division 3 -4 - och 5- lag, snittat 4 mål per match framåt. Igår fungerade inte det.

Det beror förstås dels på att GL firade en fantastiskt taktisk triumf, där de skapade osäkerhet i vårt egna spel och hade en mycket stabil backlinje och mittfält, som jobbade som ett starkt kollektiv. MEN det berodde ännu mer på att v helt enkelt hade en dålig dag. Håglöshet, förvirring och allt förlite organiserad rörelse i offensiven gjorde att vi inte fick till det. DET tar undertecknad på sig, som har fokuserat ALLT för mycket på defensiven under senaste tvåveckorsperioden. Naivt har jag trott att offensiven kommer av sig självt. Igår gjord den inte det. Därför förlorade vi.

"Grattis" säger jag till ett duktigt Kinnahult med tillägget, "Vi ses hemma hos oss om drygt två månader. :-)

Till oss själva säger vi ; "21 matcher kvar killar, tre poäng efter täten och grymt hungriga på att visa vad vi kan. Det som vi VET att vi kan.."

Gött är det!

/ M.