Linnea Säreborn säger farväl

Efter två framgångsrika säsonger i Skara HF har Linnea Säreborn beslutat sig för att sluta spela handboll. Hennes kropp säger ifrån och efter stor vånda berättar hon här om hur hon känner och vad Skara HF har betytt för henne. Samtidigt kommenterar Skara HF:s sportchef Gunilla Flink den stora saknad i laget, föreningen och hos fansen som beslutet innebär. Här är Linneas ord: Jag har tagit beslutet att denna säsongen blir min sista, i alla fall för nu – ett beslut som jag landat i, men som varit allt annat än enkelt. Kroppen har under en lång tid sagt ifrån. Smärtan har blivit en del av vardagen, och för första gången på länge behöver jag faktiskt lyssna. Det är dags att försöka välja långsiktigt, även om hjärtat och huvudet vill annat. Så det är med både sorg och stolthet jag kliver åt sidan efter säsongen. Sorg över att lämna något jag älskar – men stolthet över allt jag fått uppleva och den livsstilen jag valt. Svårt sätta ord på vad handbollen har betytt och betyder för mig. Den har utmanat mig, pressat mig och krävt mer än jag många gånger trott att jag haft i mig. Den har tagit mycket – både fysiskt och mentalt. Men den har framförallt gett mig så mycket mer tillbaka, vänner för livet, minnen jag alltid kommer bära med mig och erfarenheter som format mig till den jag är idag. Jag hoppas att jag har lyckats utstråla mod, vilja, lojalitet och hjärta. Att jag har kunnat inspirera någon att våga tro på sig själv, att fortsätta kämpa och att inte ge upp. Jag är stolt över att få avsluta min handbollsresa här i Skara HF, en förening som snabbt blev hemma. Förra säsongen fick jag vara med och skriva historia tillsammans med klubben när vi vann serien och inte minst tog vårt första SM-guld, ett guld jag har drömt om och kämpat för sen jag var liten. Det kommer alltid att vara ett av mina största ögonblick. Jag vill tacka tidigare föreningar, ledare och lagkamrater samt vänner och familj som genom åren varit en del av mitt handbollsliv – ni har alla varit med och gjort det här till vad det blev. Till Skara HF, med Sveriges bästa fans, ledarstab och tjejer, den lila familjen 💜 – tack för allt vi fått uppleva tillsammans, förtroendet, gemenskapen och allt vi delat, både på och utanför planen. Tack för att ni valde mig – jag hade valt er igen! Jag har inte glömt vad som ligger framför oss. Jag ska göra allt jag kan för att vi ska få stå på toppen och skrika ”en gris, en ko, en Skarabo” även i år! Skaras sportchef Gunilla Flink: Linnea är en typ av spelare som alla lag vill ha och jag vet hur lyckliga vi var när hon tackade ja till spel med oss. Det är en spelare med pannben, jäklaranamma och stort hjärta i allt vad hon tar sig för. Hon ger allt i alla situationer och blev snabbt en favorit både på och utanför banan här i Skara. Vi respekterar och förstår självklart Linneas beslut. Vi i laget, föreningen och Skara kommer att sakna henne på alla vis. Nu avslutar vi på bästa sätt denna säsong tillsammans! Foto: Viktor Ljungström A-lag 3kommentarer

Lite stolpe ut, men en chans kvar...

.. Dags för Kjell E Larssons tankar. Här handlar det om både det som hänt och det som komma skall när det är slutspelsdags i Handbollsligan dam. Så här funderar vår krönikör. Det börjar dra ihop sig till slutspurt av säsongen för Skara HF:s damer. Jämfört med förra säsongen, då det lila laget vann 22 av 24 matcher under en period, har det varit en del stolpe ut under detta spelår. Jag har tidigare skrivit att damlaget skulle ta minst två titlar denna säsong. Nu visar det sig att det bara kan bli högst en – SM-guld. Chansen till serieseger är borta, i Euorpean Leauge blev det respass direkt mot norska Molde och under den gångna helgen ”bara” ett silver i ATG Svenska cupens Final four. Det ska dock sägas att Rasmus Overbys tjejer ändå gjort en mycket bra säsong så långt. Och jag tror fortfarande på SM-guld fram i maj. Final four Det var så upplagt för Skara HF-damernas första titel den här säsongen, 100 000 kronor i prispengar och Europaspel, när Final four avgjordes i Skövde Nu blev det inte så och Boden Handboll stod efter stor dramatik som vinnare. Det var tredje raka vinsten för Boden Handboll mot Skara HF denna säsong. I Skara HF utmärkte sig framförallt tiomålsskytten Melanie Felber, Evi Jaspers och Maureen Daphne Luchiens. Själv vann jag Svenska Cupen med Irsta HF 1982... jag vet hur det känns! Shoot-out Jag tycker inte stora tävlingar ska avgöras med shoot-out (helkontringar), särskilt om lagen tillhör samma division. Jag vet att det förs en diskussion om detta ute i klubbarna. Vi får se vad som händer kommande spelår. Vid lika resultat borde stora tävlingar avgöras med förlängning eller i sista hand straffar. Boden Handboll Nykomlingar. Klart för slutspel. Vinnare av ATG Svenska Cupen. Första titeln nationellt av ett lag från Norrland. Vilken säsong för Boden Handboll! Och jag blir inte förvånad om det också blir SM-final i juni. Den sportslige ansvarige, Emil Berggren, har verkligen lyckats med sina nyförvärv inför den här säsongen. Målvakten Sofie Börjesson, niometersspelarna Isabelle Andersson och Mia Lagumdzija samt mittsexan Frida Höglund (bäst i finalen med sju mål, ofta assisterad av Mia Lagumdzija har dragit ett tungt lass under säsongen. Kvartetten var också tongivande i Final four-finalen och har verkligen betalat tillbaka. Till nästa säsong är ett nyförvärv av högsta klass redan klart: den danska och vänsterhänta måldrottningen, Carla Thomsen, Ålborg, 131 mål på 22 matcher. Räkna med Boden Handboll även nästa säsong och att kulturbärare som Sara Nordström fortfarande är hjärtat i klubben. Stämningen Det rådde en fantastisk hög stämning i Skövde Arena under hela Final four , fast mest under själva finalen. Jag satt mitt i det ”lila havet” och blev rörd av både spelet och hur de 1235 åskådarna levde med i varje moment på spelplanen. På plats såg jag bland andra Evi Jaspers och Natacha Buhls föräldrar iklädda de lila supportertröjorna. Bland åskådarna förekom inga nedvärderande ord varken till motspelare eller domare, vilket är vanligt i dagens idrotts-Sverige. Det var trummor, hejarop, handklappningar och slutligen stående ovationer. Mest tagen blev jag av den SVT-intervju som gjordes med Boden Handbolls lagkapten Sara Nordström, efter slutsignalen. Hon har varit moderklubben trogen under alla år och strålade av glädje, var mycket stolt, hyllade klubbens satsning, det egna LAGET, hembygden och fansen. Det var en stund när idrotten är som bäst. Landslagsuppdrag Emma Gyltman har deltagit i ligalandslaget mot Norge i två matcher och gjort mål i båda. Även Maureen Daphne har varit på landslagsuppdrag - för Nederländerna – och gjort bra ifrån sig. Bra att tjejerna får landslagsrutin. Nyförvärven Skara HF har redan försäkrat sig om ett slagkraftigt lag till nästa säsong. Tre spelare från Skuru IK kommer att ansluta efter säsongen: målvakten Rebecca Nilsson samt niometersspelarna Hanna Lundvall och Isabel von Kirkvoorde. Dessutom förstärker högersexan Matilda Lundström, nu i danska Horsen. Att sedan Melanie Felber, Evi Jaspers, Ellen Aronsson, Emma Gyltman, Natacha Buhl, Meja Norrgård och Isabella Mouratidou förlängt sina kontrakt gör inte laget mindre slagkraftigt. Klart är också att Lena Valdimarsdottir återvänder hem till Island. Melanie Felber Vilken fantastisk lirare hon är Melanie Felber, Skara HF:s lagkapten missade visserligen en viktig shoot-out mot Boden Handboll i Final four, men hon gjorde tio mål och var bäst i Skara HF. Hon leder skytteligan med 135 mål med en omgång kvar i grundserien. Melanie har också skrivit på för en säsong till. Laerke Sörensen Det var nog en del som hade räknat bort Skara HF-målvakten Laerke Sörensen från handbollens finrum efter hennes barnafödande och uppehåll från handbollen under den förra säsongen. Jag har dock aldrig tvivlat på målvakten som alltid är ”bäst när det gäller”. Mot Hallby klev hon in och ersatte skadade förstemålvakten Isabella Mouratidou på ett imponerande sätt och Final four visade hon storform, när hon låg bakom SHF-tjejernas vändning i semifinalen mot H 65 Höör (seger 32-31). Laerke kan än... Grundserien En omgång (den 24 mars) återstår av avgrundserien. IK Sävehof är redan seriesegrare, Önnereds HK lär bli tvåa, medan det står mellan Skara HF och H 65 Höör om tredjeplatsen. Boden Handboll lär bli femma. Slutomgång: Skara HF-IK Sävehof, Skövde HF-IF Hallby, Boden Handboll-Skuru IK, Kungälvs HK-Önnereds HK, HK Aranäs-Kristianstads HK, H65 Höör – VästeråsIrsta HF. Om Skara HF besegrar IK Sävehof undviker förmodligen laget att få möta Boden Handboll i SM-kvartsfinalen. Hoppas på det... SM-slutspelet Så här kommer SM-kvartsfinalerna att spelas enligt mig: IK Sävehof-Skuru IK Önnereds HK-VästeråsIrsta HF Skara HF-Skövde HF H 65 Höör-Boden Handboll A-lag 0kommentarer

Bengt-Åke går sin tuffaste match

1993 slår Stenum och Hangelösa sina påsar ihop och bildar Skara HF. Precis då börjar också Bengt-Åke Karlssons hjärta att slå för den lilafärgade skapelsen. Sedan dess har han knappt missat en enda A-lagsmatch i Idrottshallen. Själv går han nu sitt livs tuffaste match. Den mot cancern. Har blivit lugnare Du som brukar besöka Idrottshallen vid Skara HF:s hemmamatcher har säkert sett eller – ännu troligare – hört en lilaklädd man på ståplats, strax ovanför speakerbåset. -Ja, jag vet att jag är väl högljudd ibland, men jag är ju så jäkla engagerad. Numera är jag faktiskt lugnare och det har sina naturliga förklaringar, säger han. Jag blir lite nyfiken på den här mannen och vill helt enkelt veta mer om honom. Så vi bestämmer träff på biblioteket, vid domkyrkan i centrala Skara. Bengt-Åke dyker upp på bestämd tid och jag kollar med personalen om vi kan få en lite undanskymd plats att sitta och prata ostört. ”Ni kan sitta där inne”, säger en vänlig bibliotekarie och pekar mot de inre regionerna. ”Men ni måste prata tyst”, tillägger hon utan att ha någon som helst aning om vem jag har med mig. Bengt-Åke är nämligen inte känd för att hålla en låg profil i några sammanhang… Grattis, Bengt-Åke! Det visar sig dessutom vara Bengt-Åkes födelsedag. Han rundar 72 denna dag och min första fråga är given: Hur ser du på födelsedagar nu för tiden? -Precis som jag alltid har gjort, svarar han snabbt och tillägger: -Jag räknar med att få fira minst tio till för egen del. Nästa fråga från min sida är lika given: Hur har du haft det idag? -Det har varit en bra dag. Jag började med ett besök på Hospice i Lidköping, där är jag varje måndag och torsdag för att träffa och prata med folk i samma situation som jag. Sedan käkade jag lunch, vilade lite och nu ska jag ju prata med dig. Obotlig cancer För den som inte vet erbjuder Hospice Gabriel specialiserad palliativ vård i livet slutskede. Bengt-Åke har en obotlig form av cancer, men läkarna kan inte svara på hur lång tid han har kvar. Men vi lämnar det här för en stund och bläddrar ett antal kapitel tillbaka i historieboken. Jag är såklart nyfiken på hur en numera pensionerad sopmaskinist och lastbilsförare totalt ”kärar ner sig” i en idrottsförening. -Jag var ju med när föreningen bildades och sedan har jag varit materialförvaltare i 15 år. När min dotter Jessica kom med i A-laget så fastnade jag ännu mer och sedan har jag hjälpt till med både det ena och det andra. Skara HF betyder väldigt mycket för mig. Privat plats på ståplats Kärleken till klubben växte hela tiden och sedan många år tillbaka har han sin ”privata” plats på ståplats strax bakom där Jessica har sin plats som speaker. Vem som får hålla ordning på vem är ganska lätt att räkna ut… -Jo, Jessica har sagt till mig några gånger att jag måste dämpa mig, erkänner han. Men 2019 kom den första smällen, han drabbades av prostatacancer och det blev en lång period med resor till Sahlgrenska i Göteborg för strålning. Året efter friskförklarades han och allt återgick till ett normalt liv. Man brukar ju säga att blixten aldrig slår ner två gånger på samma ställe. Men nu är motsatsen bevisad: julen 2024 förändrades livet åter en gång för Bengt-Åke Karlsson. Efter ett besök på vårdcentralen hemma i Skara blev det ilfärd till sjukhuset i Skövde. Prostatacancern var tillbaka. Hjärntröttheten värst -Sedan har det tillstött en del metastaser. Jag kallas till röntgen varannan månad, käkar cellgifter och andra mediciner. Jag har ont i hela kroppen, men hjärntröttheten är nog värst. När den skjuter fart orkar jag ingenting. Men jag har också haft en fantastisk kurator som skapat verktyg att använda i min vardag. -Många säger ”du ser ju så pigg ut”, men ingen fattar hur jag har det här inne, säger han och pekar på sig själv. Mitt i allt det här vinner Skara HF sitt första SM-guld. Den 15 maj 2025 skriver klubben handbollshistoria och en viss Bengt-Åke Karlsson finns på läktaren i Partille arena. -Då grät jag. Det var så mäktigt att se Sävehofs hemmahall bada i lila färger. Familjen betyder allt Kuratorer och läkare i all ära, men det finns andra människor som betyder så oerhört mycket i vardagen för Bengt-Åke. Dottern Jessica, sonen Jocke, barnbarn, bonusbarnbarn, exfrun Susanne och grannen Roland finns där hela tiden. -Det är guld värt, säger han tacksamt. Min sista fråga är: borde inte en person som heter Bengt-Åke egentligen kallas för ”Bengan”? -De enda som kallar mig ”Bengan” är mina bonusbarnbarn. Det är lite mysigt när sexåriga Ester vid matbordet säger: Kan du ge mig ketchupen, ”Bengan”? Med dom orden klingande i bakhuvudet vinkar jag adjö till Bengt-Åke Karlsson för den här gången. Vi ses – och hörs – i Idrottshallen! Text: Jörgen Nyman Foto: Bengt Andersson A-lag 0kommentarer

Visa fler nyheter