Bertil Forsberg - Minnen som ledare i Sala FF

Dagens gästkrönikör är en person som verkligen förgyller vår tillvaro i Sala FF. Bertil Forsberg lärare och före detta fotbollspelare. En av de bättre sägs det bland dem som sett honom spela. Bertil har efter spelarkarriären tränat pojklag och varit assisterande tränare i vårt lag, numera är han videocoach. Han har även individuell träning med tillslagsövningar. Bertil har alltid varit en förespråkare av trebackslinje men har aldrig fått med sig någon tränare på den idén vad vi vet. Hoppas han aldrig slutar i vår trupp för vi älskar hans humor som man ibland måste tänka efter en extra gång för att ibland förstå. Vi hittar på en ny titel när han ledsnat som videocoach. Hederscoach kanske? Här kommer Bertils krönika som handlar om minnen. Jag blev ombedd (eller beordrad) av lagledar´n att skriva några enkla rader. Varför inte skriva ned gamla fotbollsminnen från Sala FF. Tänk den gången vi låg under med pojklaget med två –ett borta mot IFK Västerås och så blev Olle utvisad för –ja just det – snack. Fem minuter senare blir Rasmus utvisad för – Ja just det – snack. Två man kort och tio minuter kvar att spela, så Martin från Möklinta kliver upp på mittfältet och klipper in kvitteringen och något senare frispelar han Erik från Möklinta som trycker in segerbollen. Bredvid stod två snopna (men glada) utvisade grabbar. Jag undrade vad som hände och vilka fel jag hade gjort i laguttagningen (eller hade jag gjort det?) Vi vann ju! Blev det en toppning mot slutet? Eller när Janne Östlund visat hur man instruerar zonförsvar, vi provade det borta mot Brages pojkallsvenska lag för första gången. Vi vann med 3-0! Ullsten (civilingenjörn) gjorde två och Starö gjorde en Ronaldinho-lyftning över både sig själv och motståndaren, rundade killen och tog ned den lugnt på andra sidan. Sedan var de knäckta! Elias gjorde en jättematch i målet. Eller Dalecarlia Cup… Då provade vi en träning att man fick inte ha fler än två tillslag och sen gick grabbarna ut och spelade den bästa fotboll jag sett dem spela. Vilket lir! Tyvärr var spelet som bortblåst nästa match, men det gjorde inget. Många glada minnen finns från de ledare jag kommit i kontakt med , ex. Mr Fog, Janne ”Tränar´n” Östlund, Thalén med Mercan (ingen får åka med i den ), ”Internet-Ove”, ”Han som plågar Spåre både före och efter träning och match”, PerfektionsJanne – ordning och reda och ; mästerkocken !!! – vilken Kille! Jamen visttja – nu kommer jag ihåg – minnena ramlar på en. Tänk när jag fick följa med i den överhettade bilen från en bortamatch. Månsson körde och Jeanette satt bredvid i framsätet. Oj – då fick jag titta ut genom sidfönstret! Nio månader senare tittade Sigge fram… Ja det var några av mina minnen ( i min ålder är man glad om man har några kvar) som ledare i Sala FF. Mvh Bertil Forsberg videocoach Herrseniorer 0kommentarer

Hans Godén - Sala FF är på rätt spår

Gästkrönikör idag är Hans Godén journalist på Sala Allehanda och hängiven supporter till Sala FF. Hasse har också intressen i Upsala IF där sonen Johan spelar. Johan har tillhört vår A-lagstrupp när vi spelade i division 4. Vi frågade Hasse om hans egen fotbollskarriär. Jag spelade i IF Norden från 12 års ålder. Var med i pojklag, juniorlaget och B-laget. Slutade när jag var kring 20 år. Var damtränare i IF Norden och Sala FF 1971-75. Gick då också två steg i tränarutbildningen. Tränade Sala FF:s P 90 med Tjompen, Bryan Mattsson, Robban, Ekman, Bjurling och Johan G åren 1996-2004. Hela den sextetten har spelat i division 3 eller högre. Vi vann internationella Norrköping Cup, Annedalscupen, en egen cup med sex lag, fyra gånger och var trea i Fotbollens dag. Här kommer Hasses krönika Sala FF är på rätt spår, men är laget moget för att ta steget upp i tvåan redan i år? Stora delar av truppen består nu av spelare från Salaortsklubbar och åldersmixen känns bra med både rutin och ungdomlig entusiasm. Jag har under många år sett olika klubbar i stan som värvat mycket utifrån. Det slutar alltid i en krasch och aldrig i en långsiktighet. Så var det för Sala HF (handboll) på 80-talet, Sala FF under samma årtionde och Silverstadens damer som nådde elitserien för fem år sedan efter att ha värvat många spelare från andra klubbar. Nästa säsong spelar laget i den tredje divisionen... Att ta in spelare med rötter i ortens klubbar och utveckla dem med kvalitativ träning, kan borga för en stabilitet i truppen och en långsiktighet. Sala FF har dessutom nu en stabil grund i spelare som varit klubben trogen i många år och skapat en kontinuitet. Jag tänker då på Jakob "Jacke" Eklund, Filip Norgren, Rasmus "Ralle" Liljebäck, Patrick Skedung, Jonas Spårebo, Jonte Pierrou med flera. Det är nu också viktigt att klubben tar juniorverksamheten på rejält allvar. Ett bra juniorlag som rekryteringsbas, och komplement, är viktigt för alla klubbar som vill uppåt. Helst ska ett par egna juniorer alltid finnas med på avbytarbänken i A-laget och få chansen att träna med A-laget då och då. Sedan är det aldrig fel att krydda med några spetsspelare utifrån. Det är snarare ett måste för att kunna vara med däruppe och slåss om platserna i division 2. Calle Söderberg från Enköpings SK och Hebykillen Kim Alriksson, med ett förflutet i såväl Djurgårdens IF som klubbar i superettan och division 1, är sådana exempel. Nu ser det dock ut som om båda väljer spel i klubbar högre upp. Jag är säker på att Sala FF blivit ett topplag med dessa två. Nu är jag mer osäker. Nu måste klubben jobba stenhårt för att få klart med spelare som Patrick Skedung, som är mycket duktig fulltränad och kan spela både i försvar och på mittfältet, och Rasmus Liljebäck, något som verkar dra ut på tiden väl mycket. 38-årige Jonas Spårebo är också bra att ha i bakfickan. Han går att använda på alla platser i laget och är den ledargestalt som alla lag behöver. Åldern saknar egentligen helt betydelse. Det är det han presterar på planen som betyder något. Jag tycker nog att SFF i år saknar den spetskompetens offensivt som behövs för att bli seriesegrare. Men det finns en stor potential i spelare som Alexander Söderström, Jimmy Kakembo och Eric Boström. Alexander slog igenom förra säsongen efter att tidigare spelat division 5-fotboll. Han gjorde sju mål i fjolårets seriespel. Kan vi få se en dubblering av den siffran den här säsongen? En annan spelare som jag har stora förväntningar på är mittfältaren Balen Nouri, nyförvärv från Uppsala kurd. Jag såg honom i höstens testmatch mot Strömsberg. Då var han en av planens främsta aktörer, snabb och teknisk. Han kan bli årets joker i SFF. Han är både framspelare och målskytt. Jakob Eklund har spelat yttermittfältare de senaste åren, men testades som forward senast. Är det där han ska spela? Kan han, med sin snabbhet och giftiga djupledslöpningar,bli den anfallare och avslutare som SFF behöver i år för att nå toppen? I fjol blev det tio mål från hans fötter i division 3-fotbollen. Är Sala FF fågel eller fisk i år? Säkert är att många klubbar haft bättre träningsförhållanden än Sala FF i vinter som alla andra vintrar, något som kan märkas i början av säsongen, innan SFF kommit i fatt. Efterklokt kan man tycka det var synd att konstgräsplanen på Lärkan inte gjordes uppvärmd då den byggdes för cirka fem år sedan. Det skulle lätt gå att använda spillvärme från värmekraftverket i stan. Det skulle till och med kunna ha blivit en ekonomisk vinst för kommunen. Många klubbar utifrån hade säkert hyrt in sig här då. Men framförallt kunde Sala FF ha förberett sig hela vintern utan att vara beroende av Kung Bore och den oro det innebär. Redan i de två första seriematcherna får vi en bra fingervisning om var Sala FF står i för klass. Ytterhogdal inleder seriespelet hemma på Lärkan. De fortsätter att värva engelsmän, senast Jordan Robinson med ett förflutet i Premier Leauge i Middlesbrough och Wigan. Något som förvånar mig är att Ytterhogdal, enligt sin egen hemsida, bara tränar två pass i veckan. Det är så klart för lite på den här nivån och kan straffa sig i längden. I andra matchen väntar Avesta AIK för Sala FF, det lag som slog ut Sala FF ur kvalet 2014. De spelade i division 2 i fjol. Många ser fram emot Sala FF:s seriestart, det vet jag. Fjolårets publiksiffror snittade på 254. Skulle vara kul om den siffran kunde förbättras med något hundratal. Nu gäller det att göra Lärkan lika trivsam som Silvervallen var en gång i tiden och få tillbaka de som lite i protest gav upp fotbollen då den nästan 90 år gamla idrottsplatsen lades ner. Fler kringarrangemang kan säkert också locka ner många som är tveksamma till att söka sig till Lärkan klockan 15 på lördagarna. Där har styrelsen något att fundera på. Det är kul att gå på fotboll. Det är spänning, trivsel och social gemenskap i ett. Herrseniorer 0kommentarer

Stjärnsmäll i Uppsala

Roadtripen är över och vi åker lite slokörade tillbaka till Sala efter tre förluster på sju dagar. Vi har mött två lag från division 2 och ett som åkte ur tvåan ifjol. Dagens match mot Upsala IF gav oss en massa saker att tänka på och som måste förbättras innan serien kör igång om en dryg månad. Vi startar matchen bra och har ett antal chanser att ta ledningen innan Jakob Eklund gör 0-1 framspelad av Stephen Komaketch i den 18:e minuten. Direkt efter avsparken kvitterar hemmalaget. Innan halvleken är slut har UIF ökat på till 3-1. Vi startar även andra halvlek bra men det är UIF som gör målen. Två stycken och matchen slutar hela 5-1. En tung roadtrip är över och tränare Henrik Alriksson har inga problem med vad han ska lägga för fokus på träningarna nästa vecka. Siffrorna spelar inte så stor roll men visst är det roligare att vinna men det är ju inte nu man ska vara som bäst, nej det är när Ytterhogdal kommer till Lärkan i premiären. På bilden dagens ende målskytt i Sala FF Herrseniorer 0kommentarer

Visa fler nyheter