Favorit i repris: PER LJUSTERÄNG - HOCKEYN BLEV MITT LIV.

Denna gång i vår serie med gamla Säterspelare har vi intervjuat Per Ljusteräng, med tränaruppdrag för ett flertal större lag som AIK, Södertälje SK samt Tingsryds AIF men som även spelat i Elitserien (SHL) Luleå HF och Rögle. När han var tränare för Tingsryds AIF var de upp till Säter under 2018 och spelade två träningsmatcher. På somrarna tillbringar Per gärna tiden i sitt hus i Säter tillsammans med sin familj och spelar golf på Säters GK. Varför jag började med ishockey? Mina äldre bröder hade spelat ishockey vilket fick upp grundintresset. Sedan var det såklart att kompisar spelade och att på den tiden var ishockey den ledande vinteridrotten i Säter. Mina föräldrar var inte hockeyintresserade på något speciellt sätt utan mest stöttande i allmänhet. Eldsjälar inom Säterhockeyn? Det har funnits många genom åren, Westberg, ”Svettu”, Gulf-Kalle, Stig Strömberg och Ove Karlsson för att nämna några, de både spolade is och var ledare. För min del var det Håkan Bäck som var den stora kraften. Jag hade Håkan som ledare vartannat år och hans engagemang smittade av sig på alla. En annan som påverkat mig mycket är Lennart Eriksson som spolade upp isen utanför Sågen när kylan kom. Han såg även till att det blev ”tvåmålsspel” under helgerna med många killar i olika åldrar. Matcherna på julaftonsmorgon är ett starkt minne, två timmars spel och sedan hem till mat och Kalle Anka. Hans starka engagemang för att få till ”sågen” gjorde att tillgången till friåkning ökade och det utnyttjade jag och mina kompisar väldigt mycket. Roliga minnen? I pojklaget tränade vi kl 9,00 på söndagar och efter en träning saknades mina byxor och såklart trodde jag att någon skämtat med mig men de kom inte fram, alla lämnade men inga byxor. Det visade sig att jag glömt sätta på mig dem i min iver att ta mig till rinken, de låg hemma på sängen. Jag hade cyklat dit med trunken på pakethållaren i mina blommiga långkallingar. Ett annat är när jag var på väg att börja i Scouterna tillsammans med (f.d popstjärnan) Michael Lohse. Vi cyklade förbi hockeyrinken och jag ”hör” att det är allmänhetens åkning, vilket det inte borde vara då, för vi hade koll på tiderna. Jag stannar utanför, Micke säger vi måste cykla vidare för att hinna. Jag funderar kort, säger tyvärr Micke och cyklar hem och hämtade skridskorna istället… Varför jag lämnade Säter? Jag spelade TV-pucken och tilldelades Lill-Strimma stipendiet, blev uttagen till Pojklandslaget och hade även fått prova på A-lags hockey och det sammantaget gjorde att större föreningar anmälde intresse och jag hamnade i Södertälje SK. Det blev ett naturligt steg för mig och min fortsatta utveckling. I SSK så hade jag även turen att få komma upp i A-laget direkt p.g.a. två backar blev uttagna till Canada Cup -84. Jag fick debutera i Elitserien som 16-åring under ett år då SSK blev svenska mästare. Sedan hamnade jag i Västra Frölunda två säsonger med mycket speltid och jag blev en mer ledande spelare och fick spela i alla spelformer. Sedan gick resan vidare till Luleå, där vi hade ett lag som kunnat utmana om SM-guld men både DIF och MIF hade storhetstider och var (tyvärr för oss) snäppet bättre. Vi var topp-fyra alla mina fyra säsonger där men nådde inte ända fram. För egen del så var det jätteroliga år som utvecklade mig ytterligare på alla plan. Sedan hörde Rögle av sig när de äntligen tog steget upp i Elitserien och jag hoppade på. Vi kom till slutspel första året vilket var en riktig skräll. På den tiden fanns det övergångssummor mellan lagen så du blev köpt som en handelsvara mer eller mindre men jag betade av den summan för varje år via lägre ersättning för att kunna söka mig vidare ut i Europa längre fram i karriären. Våren -94 var jag så ”fri” att gå var jag ville, då kom den även idag gällande Bosmandomen, som innebar att alla övergångssummor blev olagliga. Lite ridå för mig men jag hamnade i Aalborg, två roliga år med lite annorlunda hockey vilket var lärorikt och ett väldigt trevligt land att bo i. Det blev även mina sista år som hockeyspelare, den tiden var över. Jag spelade 12 år på elitnivå toppat med landslagsspel (Vikingarna + junior + pojk) och jag spelade både JEM och JVM som lagkapten. Jag var färdig och nöjd, en ganska lång karriär som tog mig till många platser och gav mig förmånen att spela med och lära känna många spelare som blivit vänner för livet. En riktigt lång, händelserik och rolig resa som inte är många förunnad. Sedan fick jag en förfrågan om att träna Sunne -96 och har sedan dess fortsatt att jobba som tränare. Jag har levt nästan hela mitt vuxna liv inom ishockeyn vilket varit en fantastisk förmån, att få jobba med sitt livs största intresse Bästa minnen som spelare och tränare? Första hockeymatchen med Säters IF mot Leksand i deras ishall, det var stort. Koncentrera er på matchen inte på alla reklamskyltar var ”taktiken” innan nedsläpp. Elitseriedebuten, att få spela tillsammans med Anders Eldebrink, Glenn Johansson och Hardy Åström m.fl. var mäktigt. Landslagsdebuten sticker ut såklart men även en match med Rögle som gällde nedflyttning. Underläge med två mål inför sista perioden och vi lyckades vända och vinna och den glädjen, ljudnivån och trycket i hallen går inte att glömma. Jag måste väl också nämna att jag i min sista Elitseriematch gjorde hattrick mot Färjestad, det blev en minnesvärd avslutning. Som tränare var jag i AIK och vi ledde serien efter tre omgångar vilket ingen sett komma. När Hudiksvall slog ut Nybro i playoff trots underläge 3-0 med fyra minuter kvar har också etsat sig kvar. Då var det en helt galen stämning i arenan, det var ren eufori bland alla. Råd till unga för att bli riktigt bra? Träna ofta och mångsidigt men det måste vara roligt och av eget intresse. Gilla att tävla och utmana dig själv och var en bra lagspelare och kompis. Håll på med så många idrotter du kan upp i så hög ålder som möjligt, de bästa ishockeyspelarna är bra idrottsmän inte bara hockeyspelare. När kraven höjs så måste kärleken till sporten vara äkta för att orka den träningsmängd och de krav som ställs idag för att lyckas högre upp i seriesystemet. Säter i mitt hjärta? Såklart, min födelsestad står mig nära. Jag flyttade som 16-åring men har alltid hållit kontakten med stan och kompisar. Vi har en sommarstuga i stan som vi besöker ofta, barnen gillar att vara där och vi kanske flyttar tillbaka om några år, vi får se. Vi bor mitt i Göteborg nu med dess utbud så det vore onekligen en stor kontrast att flytta hem igen. Tack Per. A-lag Herrar 0kommentarer

Favorit i repris: INTERVJU MED MATTHIAS WENGELIN.

MATTHIAS WENGELIN En av Sveriges absolut bäst meriterade MTB-cyklister, med oräkneligt många SM-medaljer och landslagsuppdrag Inledde med hockey i Säter innan MTB blev hans passion. Mattias åker gärna allmänhetens åkning när han är hemma i Säter. Mattias segrade nyligen i stora MTB-loppet i Rättvik: Mörksuggejakten 2022: Läs mer om segerna här: Mattias vann mörksuggejakten --- Hej Matthias, hur är läget efter en lång MTB-säsong? Och vart bor och arbetar du nu? - Det är bara bra här, har haft några lugnare veckor nu sen säsongen tog slut för att ladda om inför vinterträningen som drar igång i november. Nu bor jag i Örebro och arbetar på Cykelgymnasiet i Skara. Du spelade hockey som ung i Säter, berätta om den tiden samt vilka du spelade med samt något starkt minne? - Det stämmer! Av det gänget som spelar i A-laget nu så har jag spelat med både Anton Eriksson och Calle Åberg. Jadu, har en hel hög med fina minnen från hockey-tiden! Det jag minns bäst är känslan inför de matcherna som betydde lite extra, mot tex Hedemora, Smedjebacken eller Ludvika. De matcherna ville man alltid vinna! Du har skördat fina framgångar inom MTB, när tvingades du välja MTB före hockey? - Även om jag hade bestämt mig för att sluta med hockeyn i och med flytten till Skara och cykelgymnasiet så höll jag i ett tag till. Tränade en period med Skaras juniorlag och när jag var hemma i Säter på loven så blev det både träning och matcher med juniorlaget. Slutade ganska snart spela med Skaras lag då det blev för mycket att få ihop de träningarna med cyklingen och skolan men jag fortsatte spela när jag kom hem till Säter. Tror jag höll i antingen till andra eller tredje året på gymnasiet innan jag insåg, efter att ha spelat en J20-elit match mot Avesta, att jag hade tappat för mycket av hockeykänslan för att spela på den nivå jag ville samtidigt som cyklingen var det jag ville lägga mest tid på så då blev valet ganska naturligt. Du har tävlat internationellt och nationellt och är fortfarande i toppform i MTB, vilken merit värderar du högst och varför? - Största meriten är nog när jag lyckades bli 6:a på världscuptävlingen i Hafjell, Norge 2013 i cross country som är den olympiska disciplinen. Samma helg blev jag också 2:a på sprint-världscuptävlingen som gick där. Några andra resultat som jag värderar högt är en 7:e plats på VM i u23-klassen 2009, samma år blev det också EM-guld i stafett tillsammans med Emil som också är från Säter. Du fortsätter att satsa på MTB, vilket är nästa års målsättning och hur ser en träningsvecka ut för dig? - Då jag har blivit 2:a på de två senaste upplagorna av CykelVasan så hade det varit fint att få kliva upp överst på pallen igen som när jag vann den första upplagan av den tävlingen! Sen har jag tänkt att försvara mina mästartröjor som jag vann i år! En vanlig träningsvecka under vintern innehåller 2-3 pass i gymmet, 2 st längre pass runt 3-5h ute och 2-3 kortare intervallpass inomhus. Vad är det första du gör när du kommer hem till Säter? Vad saknar du mest? -Så länge det inte är snö så blir det en sväng på favorit-stigarna runt Säter, Bispberg och Gustafs. Har ishallen öppet när jag är hem så försöker jag alltid hinna med att åka lite skridskor på allmänåkningen. Några slutord till SSIF som går bra just nu i Div 2 -serien? - Alltid kul att följa A-laget och såklart hoppas jag att det fortsätter gå bra och att dom fixar en plats i Div 1! Tack! Foto: Mats Svensson A-lag Herrar 0kommentarer

Favorit i repris - INTERVJU MED JOCKE BACKLUND

I vår intervjuserie med gamla hockeyprofiler från Säter har vi idag kommit till Jocke Backlund som bor i Falun. Tillsammans med ingen mindre än Tomas Jonsson är dom sportsligt ansvariga för A-laget i Falun Patrik Nylén träffade Jocke Backlund på Lugnets Café i november 2021 för en intervju och lite gofika. Detta berättade Jocke då: Hej Jocke, kul att träffas igen Tackar själv, jag är ofta hem till Säter fast jag bor i Falun. Hälsar på gamla kompisar och släkten som fortfarande bor kvar i Säter, min pappa och mina systrars familjer. Du började spela hockey i Säter som liten grabb, varför blev det hockey? Pappa Ove var aktiv i lagsporterna fotboll och hockey i Säter, men det var mamma som tog med mig till hockeyplanen första gången när jag var 5 år. Då funkade det inte alls, jag blev sur och åkte hem. Först vid 7 års ålder började jag på riktigt. Det fanns inte så mycket annat att göra i Säter. Vi bodde i villaområdet nära Säters Ångsåg och där fanns en stor utomhusrink där jag hängde hela tiden. Här var det alltid många som åkte skridskor t ex Pär Ljusteräng, Pär Eriksson m fl. Oavsett ålder så fick alla vara med och vi spelade matcher i olika lag och blandade åldrar, stora som små, vi hade så skoj tillsammans och det var här grunderna till mitt hockeyintresse skapades. Att det sedan har gått så bra för mig i hockey har jag att tacka min mamma och pappa för, som alltid ställt upp för mig genom åren, i ur och skur. Utan min familj hade det aldrig gått så bra. Har du något minne från ungdomsåren i Säter? Jag kommer särskilt ihåg att vi spelade en cup i Leksand när vi var 10 - 11 år. Säter var tvingade att vinna nästa match mot Skultuna för att ta oss till final, dessutom var vi tvingade att göra många mål. Säter vann med 12-5, jag gjorde 11 mål och passade fram till Daniel Jonsson som gjorde 1 mål. Vi gick till final. I laget spelade bl a Patrik ”Palle” Johansson (Edmer) m fl. Jag hade förmånen att få spela med dom som var 2-3 år äldre, så jag spelade matcher hela tiden. Viktiga ledare inom hockeyn på den tiden var min pappa Ove Backlund, Håkan Bäck, Ove Karlsson & Peo Snibb. Sedan blev det även TV-pucken med Dalarnas 71:or, vi åkte dock ut innan kvartsfinalen. Vi slog ändå Stockholm i grundserien där Mats Sundin var lagkapten. Ett annat roligt minne från Säter var när Igor Larionov kom till Säter och spelade en match. Det var hockeyskola i Säter den sommaren och hans bror spelade i Säter. Jag fick då chansen att spela en match i samma kedja som bröderna Larionov. Ett hopplockat lag mötte den tidens A-lag i Säter. Efter matchen fick jag Igor Larionovs nya hockeyhandskar. Efter Säter vad hände då? Jag började på Leksand hockeygymnasium. Jag fick tidigt börja träna med A-laget i Leksand som på den tiden bestod av många Leksandsikoner med OS-guld mm. Kommer ihåg en rolig grej med Kenneth Söderlund på en träning. Det var lite tuffare på den tiden vad gäller status i lagen mm. Som junior när jag kom upp på A-lagsträningen så körde jag på som vanligt och tacklade upp Kenneth rejält i sargen, då skrek han åt mig: -Gör du om det igen din j---la... så ska jag trycka in gallret på dig. Det sket man ju i och körde på som vanligt ändå, gällde att inte visa någon respekt för gubbarna när man var upp och tränade i A-laget. Jag gjorde ett par matcher i A-laget men det var svårt att ta plats i detta A-lag i Leksand på den tiden. Sista året som junior i Leksand blev jag utlånad till Grums i Div 1 (dagens allsvenska). Utlåningen var mycket nyttig för min utveckling. I Grums fick jag mycket istid som resulterade i många mål och poäng. Efter Grums blev det Dobel, Leksand och Borås. Sedan blev det 2 år i Mora, här tog min utveckling nya steg och jag stortrivdes i föreningen. På den tiden var Mora en toppklubb i gamla div 1. Man mötte bra lag som åkte ned från elitserien för att kvala sig kvar. Det var ett mycket bra skyltfönster för mig som spelare. Efter Mora valde jag mellan AIK och Luleå i elitserien. Jag valde elitserien och Luleå vilket resulterade i ett SM-Guld och året efter SM-Silver, en fantastisk tid med ett fantastiskt lag. Berätta lite om Luleås Guldlag från 1996? För 5 år sedan hade vi 20 årsjubileum och hela laget träffades igen. Det var högtidligt, år 1996 är enda gången som Luleå vunnit SM-guld. Nästan hela laget var där den kvällen. Det var precis samma tugg som vanligt som vi hade i omklädningsrummet, alla var sig lik. Jättekul att träffas igen. Det var spelarpresentation på isen, kamratmiddag i ishallen mm. Riktigt roligt. Tyvärr saknades "Bulan" som då var tränare för Brynäs och hade match den kvällen. Annars var alla där. Finalserien 1996 mot Frölunda var brutal enligt domarna. Vi vann sista matchen med 3-2. Vi hade även en återträff för 2 år sedan och mötte då Bodens lag som var nära att gå upp i elitserien med Wikegård som tränare år 1995. Då var hela guldlaget från 1996 med i matchen och vi vann den matchen så klart också. Vad är den stora skillnaden på hockeyn idag, jämfört med när du var aktiv? På den tiden tränade vi hårt i Luleå, men jag tror man tränar ännu hårdare idag, det går mycket snabbare idag. Förr var det mer tillåtet att haka motståndaren på isen och dra ned farten. Se bara på smällarna idag! Det går mycket fortare idag vilket resulterar i tuffare tacklingar och sargdueller, idag måste man vara mer på sin vakt när man närmar sig sargen med en spelare i ryggen. Trevlig sommar Jocke och vi ses i HockeyTvåan till hösten! A-lag Herrar 0kommentarer

Ny back från Orsa klar idag!

Välkommen till SSIF - Kalle Winlöf! Hej Kalle, du undertecknade precis nytt A-lagskontrakt 1 år med SSIF och har även hunnit med ett rejält fyspass på eftermiddagen, hur känns det? Spännande att få fortsätta mitt hockeyäventyr i Skedvi/Säter. Jag har precis avslutat mitt arbete i Orsa och flyttar ned till lägenhet i Rommehed, sedan väntar fyra veckors semester hemma i Söderhamn. Vilka förväntningar har du på kommande serie och säsong? Stora förväntningar på kommande säsong. SSIF spelar i samma serie som min moderklubb Söderhamn/Ljusne och Orsa, så det ska bli extra kul att få möta dom i serien, Flera av mina barndomskompisar spelar kvar i S/L så det kommer bli speciellt att spela dessa matcher. Jag kommer träna bra fys och även vara mycket på is i sommar och därmed komma väl förberedd inför säsongen. Målet är att få mycket istid som back och utvecklas ännu mer som spelare i Skedvi/Säter. Du kommer närmast från Orsa, men hur började din hockeykarriär? Började med hockey i min hemmastad Söderhamn. Gick hockeygymnasium tre år i Orsa. Jag vill inte flytta hem till Söderhamn utan prova på nya lag och nya utmaningar. Kommer dock vara hemma i Söderhamn i sommar och träna fys och vara ganska mycket på is, då flera hemvändare kommer hem till Söderhamn och tränar på bra i sommar. Ditt största hockeyminne? Måste vara J20-match Säter mot Orsa förra året. Jag fick en knuff framför eget mål och precis när jag började resa mig upp, sköt Säter ett slagskott från blå mot vårt mål. Precis när jag reste mig fick jag pucken i ansiktet. Jag låg kvar och kände mig groggy. Jag är en ganska "på" kille mot mina kamrater att dom ska bita ihop och inte gnälla. Så när jag låg där sa en av mina medspelare: - Res dig för sjutton och ligg inte och lata dig. Jag reste mig och fullföljde matchen. Efter matchen kändes det ömt och hade ont i ansiktet. Fick åka in till Falu lassarett som konstaerade bruten käke och fraktur i kinden. Dagen efter såg jag ut som ET i ansiktet, mamma var inte imponerad av bilden jag skickade. Vilka fritidsintressen har du? När jag är hemma i Söderhamn, umgås jag med vänner och familj. Blir mycket träning inför kommande säsong. Men får jag tid över åker jag till mitt favoritstället, byn Lycka i Söderhamn och deras museum. Trevligt och fint ställe. Värt ett besök om ni inte har något för Er i sommar, läs mer: Fiskegubbsmuseum Tack för tipset och varmt välkommen till SSIF! STÖD SKEDVI/SÄTER HOCKEY genom att: Bli medlem i Skedvi/Säter Hockey: Swisha 100 kr till 123 46 584 80 ange namn. 100 kr till bankgironr: 5074-1263 ange namn. A-lag Herrar 0kommentarer

Willy Björkman fortsätter i SSIF!

Willy Björkman skriver nytt kontrakt på 2 år med Skedvi-Säter hockey! Hej Willy i sommarhettan, hur mår formen? Bättre och bättre måste jag säga. Betydligt bättre uppslutning i år på fysen med hela laget, vilket även höjer nivån på oss alla. Jag och mina kamrater är mycke bättre förberedda och kommer kunna tävla bättre mot lagen i vår serie denna säsong. Det blir tuffare i den nya serien med färre lag och längre resor på bortamatcherna, synd att inte vi får möta Hedemora i derbyn i vinter. Vi får ladda för möten med bl a topplagen från förra säsongen: Falun och Orsa, men jag tror vi kommer kunna matcha dom bra i år. Fritidsintressen? Träna hockey måste jag ju säga, fiske, golf och besöka min bror som bor i Stora Skedvi. Vi brukar besöka Skedvi Bröd och äta en god bit mat. Skedvi Bröd är förmodlingen Dalarnas bästa besöksmål och restaurang, läs mer här: Skedvi Bröd Förebild inom hockeyn? Måste bli min storebror Tim Björkman som nyligen skrev nytt kontrakt med Borlänge HC. En ambitiös och motiverad hockeyback som älskar hockey och träning. Tim började precis som jag hockeyskolan i Säter när vi bodde här, sedan flyttade vi till Borlänge och fortsatte då med juniorhockey i Borlänge. Planer för sommaren?? Laddar för SM-kval i Vatten-Rutschbana som i år avgörs i Västerås 3 september. Jag missade förra årets tävlingar p.g.a. skada. Men har i år förberett mig på bästa möjliga sätt. Gym, mycket bad och nyttig kost. Anmälan och mer info på denna länken:SM Vattenrutschkana Stort tack Willys och fortsatt skön sommar! Bli medlem i Skedvi/Säter Hockey: Swisha 100 kr till 123 46 584 80 ange namn. 100 kr till bankgironr: 5074-1263 ange namn. A-lag Herrar 0kommentarer

Visa fler nyheter