Referat: Mölndal BK - SK Höjden 2-4 (1-0)

Hahahahha, vilka sura miner, vad mycket skitsnack, vilket lipande, vilka dåliga förlorare.
Vi äger Mölndals BK! Sigge-sagge-sigge-sagge-HEJ-HEJ-HEJ!

Denna seger är så mycket mer än bara två pinnar och en segersvit som nu ligger på sex raka. Denna seger var en resa. En resa för Mölndal, från den varma sköna glädjen i en tvåmålsledning, genom helvetets alla portar, ner till förlustens avklädda förnedring. SK Höjdens C-lag var obarmhärtigt.

När nu vår kära förening genomgår en av de värsta kriserna som någonsin skådats pga undermåligt underhåll av vår kära hemmais så skulle man tro att det var ett stukat c-lag som kom till Åby i vad som kanske blir säsongens sista match. Inte alls. I främsta ledet går nämligen den största av oss alla, mannen som just nu slåss mot komunens väderkvarnar för att rädda vad som räddas kan, SK Höjdens skinande riddare: Svante!

Första halvlek inleddes med ett litet spelövertag för Mölndal, men ett relativt stabilt försvarsspel av Höjden. Mölndal har ett par spelare som kan föra bollen framåt och dessutom passa på ett, för Höjden, obra sätt. På grund av den något långsamma isen och Mölndals favoritsysselsättning lyror, så spelar Höjden med ett ganska lågt försvar. Dessa två saker tillsammans gör att Mölndal sakta börjar ta sig närmare vårt straffområde. Mölndal lyckas på något sätt få vår defensiv för utspridd och sedan kapitalisera på detta med en genomåking som resulterar i 1-0.
Redan i mitten av första halvlek börjar det bli som det brukar bli mot Mölndal: grinigt. Någon i Mölndal kallar Robin för tjockis. Edward får en klubba i ryggen när han ligger ner. Kalabalik. Mölndalsbandy. Vi tjänar inte på detta.

Halvtidssignalen kommer nu lägligt och vi får tid att snacka ihop oss. Två saker skall göras bättre: Tightare försvar, med utgång från mitten, samt ökad offensiv då vi känner att vi borde kunna åka ifrån de något tunga mölndalsspelarna.

Andra halvlek börjar med bättre försvar och Mölndalsspelare som fulspelar och gnäller i tid och otid. Det känns riktigt surt när Mölndal triumferande får göra 2-0 ganska enkelt efter en flipperboll på högersidan som till slut frispelar en helren mölndalsspelare.
SK Höjden börjar nu lyfta upp lite mer boll och spel. Inte långt efter 2-0 så drar Höjden upp ett anfall på högerkanten. Bollen lyfts in i mitten där någon drar på en pärla som tar på målvakten och studsar ut till en helt ren Philip som spräcker nollan. Glädje.
Glädje är bra, glädje sprider sig. Det var mycket glädje i Edwards uppåkning som resulterade i att en Mölndalsspelare tvingas dra ner Edward till höger i straffområdet. Mölndalsspelarna gnäller och lipar över vad som måste betraktas som århundrades klaraste straff. Per kliver fram. Per kan inte missa. Per missar inte. Bollen till vänster och målvakten köper korv.

Mölndal försöker nu att mobilisera krafterna för att inte igen åka på "åtta raka i baka", som man precis gjorde mot SK Höjdens B-lag. Det är nu ställningskrig där ute. Mölndal höjer sitt spel, Höjden stretar emot. Mitt i allt så skjuter en Mölndalsspelare en boll i vänsterstolpen, en boll som sedan på något sätt hittar till Roberts mjuka vantar. Mölndalsspelarna får för sig att bollen studsat inne i målet och sedan till vantarna. Mölndalsspelarna är arga. På domaren, på oss, på livet, på allt. Mest är de arga för att det aldrig döms mål. De blir inte mindra arga av att SK Höjden mitt i all ilska får ett frislag från Höger som Per skjuter, och undertecknad styr i mål. 2-3 hur rättvist som helst ;)

När bollen tas upp till mitten för avslag så är det ilska på ena planhalvan och glädje på andra. Som nämnts innan så sprids glädje. På stopptid så manifesteras denna glädje i form av gladbandy av sällan skådat slag när Höjden genomför ett exemplariskt anfall där nästan alla 10 utespelare deltog och avslutas med ett dropp mellan benen av Edward från vänster vid straffområdeslinjen, till undertecknad som bombar in en pärla intill målvaktens högerstolpe, precis över benskyddet. Klang och jubel. Värmen och leendena sprider sig bland alla 14 glada bandyamatörer för vi har precis vunnit mot Mölndals BK. När sedan Mölndalsspelarna lipar om osportslighet och hur värdelöst allt är så kommer jag att tänka på att aldrig har ABBA's text varit så passande:

The winner takes it all, the loser standing small.