Ref. av Måns B; Eld i borgen – Blackhawks försvarar Sandared

Det vilade något tryggt över Sandared denna lördag. Hemmaborgen stod där den alltid stått, stadig och välbekant, och innanför sargerna samlades ännu en gång pojkarna i svart. Efter korståget i Vara var det nu dags att vaka över det egna territoriet. Motståndet denna gång: IBF Horsby. Det blåstes i starkare fanfarer, och äntligen ett intro under ljussläckning som heter duga. Matchbilden – kontroll och samspel Redan tidigt stod det klart att våra pojkar hade bestämt sig. Inte för att jaga det spektakulära, utan för att spela rätt. Med fina kämpatakter, snabba fötter och en vilja att göra jobbet för varandra tog hemmalaget successivt greppet om matchen. Passningsspelet satt där. Bollen flyttades med tålamod och tempo, ofta snabbare än motståndet hann ställa om. Det var bländande i sin enkelhet: rätt beslut, rätt löpningar, rätt tajming. När någon gick bort sig fanns alltid en lagkamrat där, redo att täcka upp. Horsby försökte stå emot, men Sandared var ett steg före, i tanken, i steget och i viljan. En komfortabel seger Utan att behöva luta sig mot dramatik eller sena avgöranden kunde Blackhawks spela matchen på sina villkor. Segern blev komfortabel, ett resultat av helheten snarare än enskilda prestationer. Ett lag som vuxit, inte bara i spelförståelse, utan i trygghet tillsammans. Det var den sortens match där tränarna kan nicka igenkännande från bänken, där föräldrarna på läktaren ser hur pusselbitarna faller på plats, och där spelarna själva känner: ”det här fungerar”. Blicken framåt När slutsignalen ljöd var det utan tvekan. Ännu en seger i bagaget, ännu ett steg i lagets resa. Men som alltid i den här åldern: ingen stannar upp för länge. Borgen försvarad. Resan fortsätter. Nu riktas blicken framåt. Nästa prövning väntar på bortaplan. Fristad. Lördag 31 januari. Be there!!! Pojkar 15 1kommentar

Måns B referat: Ett korståg i nattfrost, slaget i Vara

Ett korståg i nattfrost – Sandareds Blackhawks i slaget om Vara Det låg något högtidligt över Vara denna söndag i mitten januari 2026, nådens år. Nattfrosten hade bitit sig fast i marken, temperaturen kröp kring nollstrecket och vägarna norröver i Västra Götaland låg öppna, som gjorda för ett mindre korståg. Från Sandared, några mil bort, kom Blackhawks. Inte för att erövra land, men för att försvara sin heder. Vara har sett slag förr. Som handelsplats, knutpunkt, genomfartsled, här har människor mötts i århundraden. Man kan nästan ana ekot av gamla strider, kanske ett svagt beskydd från krigarhelgonet S:t Olof, eller S:t Sigfrid, som en gång kristnade bygder inte långt härifrån. Och denna kväll vilade även Lucias ande över arenan. För när speakern hälsade välkommen var det knäpptyst i hallen. Lamporna släcktes. En förälder viskade: ”Det känns precis som Lucia.” Sedan, nästan ohörbart, började Greyhound med Swedish House Mafia mala i högtalarna. Det var dags. Lagen sprang in, utan lineup, rakt in i historien. Uppvärmningen hade varit talande. Sandared tyckte se lite tama ut i steget. Explosiviteten saknades inledningsvis, men leendena fanns där. Kanske en stilla sammanbitenhet, som hos riddare som vet att slaget kommer. Varaspelarna däremot såg hungriga ut. Period 1 – Ett första fältslag Målvakt för dagen i Sandared var Emrik, lugn som en klosterbroder mellan stolparna. Redan efter 25 sekunder avlossade Melker matchens första skott rakt på målvakten. Efter två minuter fick Emrik göra sin första räddning på ett tungt dragskott. Vid 2:30 blev Fabian tacklad över sargen. Det var ett tidigt bevis på att detta inte skulle bli någon vänskaplig pilgrimsvandring. Sandared matchade korta byten. Vincent anförde hemjobbet med pondus, vann boll i tight duell och visade vägen. Det kollektiva ansvaret var tydligt: Benjamin och Magnus stod upp starkt i defensiven, medan Philip jobbade disciplinerat i det tysta, täckte ytor och gav laget balans. Efter exakt 7:00 kom utdelningen. Vincent tryckte dit 0–1, assisterad av William, ett mål som kändes som första fanan planterad i Varas mark. Kort därefter kombinerade Algot, Fabian och Aston sig vackert fram, men utan resultat. Vara svarade med ett skott i ribban (8:50) och fortsatte med snabba spelvändningar. Vid 10:35 kvitterade hemmalaget till 1–1. Matchen vägde. Ludvig testade skottlyckan utan träff. William flippar in en boll på chans, plötsligt farligt. Och så, 13:23: Melker kliver fram igen och sätter 2–1 till Sandared. I pausen hördes bara fragment från Sandareds ring: “Uno, dos, Blackhawks.” Som en stridsbön. Period 2 – Hjältar stiger fram 1:20 – Magnus spelar loss Caspian, som laddar och prickar målvaktens hjälm. 2:43 – Melker frispelar William: 3–1. 3:53 – Algot dundrar in 4–1. Spelet böljar till Sandareds fördel. Aston snurrar upp offensiven, hittar Amadeus, men bollen vänder snabbt åt andra hållet. Två Vara-spelare kommer fria men då slidear Emrik ut, stoppar boll och spelare. Ett helgonlikt ingripande. Vid 5:56 landar ett flipperspel hos Aston: 5–1. 6:17 – Magnus kliver fram igen, distansskott från kanten: 6–1. Vara reducerar till 6–2 (6:35), men Sandared svarar med fortsatt disciplin. Caspian täcker ytor exemplariskt, Philip fortsätter göra det osynliga grovjobbet. Efter 8:45 är Ludde het, skjuter – Melker slår in 7–2 på returen. Men oturen slår till vid 14:30 när bollen olyckligt vinklar in 3–7 i eget mål. Ett olycksfall i arbetet, efter starkt hemjobb. Period 3 – Prövningen Coach Kristoffer, med stöd av Daniel och Christian, manar i pausen till fortsatt rörelse, nya ytor, hjälp i passningsspelet. Formationerna kastas om. Aston testar långskott direkt. 1:10 – Vara reducerar till 4–7. Ett mål går sönder (1:27) – domarna knyter nät, ordningen återställs. Magnus går hårt åt på mittplan. Frislag, men han spelar utan marginal. 3:37 – Melker vinner boll, trampar förbi, sätter 8–4. Ett mål värdigt en sagohjälte. Men Vara ger sig inte. 6:40 – 8–5. 9:03 – en soloprestation, tunnel, skott i krysset: 8–6. Snabb kontring: 8–7. Arenan vaknar. Tre minuter kvar. Ludde och Melker testar en frislagsvariant, men skottet går över. 1:30 kvar. Heta känslor. Klockan tickar, men den sista chansen som vara behöver dyker inte upp eftersom våra killar gjorde allt för att störa ut hemmalagets försök till anstormning. Slutsignalen ljuder. Efterdyningar av slaget Slutresultat: 7–8. Sandareds Blackhawks vinner slaget i Vara. Sett över tre perioder var de det bättre laget, mer samlade, mer kollektiva, mer hjärta. Men som alla stora slag lär oss: en match pågår till sista signalen. Som S:t Olof visste, mod räcker inte alltid, disciplin krävs hela vägen. Kristoffer sammanfattar: “Vi började bra, hade ambitionen att spela bollen. Fick in några enkla mål, men blev sugna på att göra det individuellt. Vi behöver träna på att försvara och inte stöt-bryta.” Sandared lämnar Vara med både seger och lärdom i bagaget. Korståget var mödan värd. Pojkar 15 3kommentarer

P15 firade Lucia på morgonen & Karl-Jonas på eftermiddagen!

Lucia firades förr på årets mörkaste dag och våra förfäder sökte ljus, trygghet och värme på flera olika sätt. Att fira dagen med gemenskap, mat och dryck var det bästa de visste. Efter vikingatiden firade de helgonet Lucia som dog 13 december år 304. Sveriges första kända luciatåg skedde i våra trakter år 1764. Inte kunde väl våra förfäder drömma om att deras barnbarnsbarnsbarnsbarnsbarn i framtiden, den 13 december 2025 skulle samlas med mat och dryck, ljus, värme och glädje i stora Sandaredshallen. Kl 12.55 släcktes hallen ner och in kom tåget, 261 år efter Västergötlands första kända luciatåg. Ett mäktigt tåg med stjärngossar som nu sprang in med klubborna i högsta hugg och radade upp sig intill Södra Ving. De tappra motståndarna hade en blandad åldersgrupp och Black Hawks önskan var att det skulle bli den första matchen där de skulle vinna och hålla nollan. Emrik inledde som målvakt med målet att vakta buren och hålla nollan, i period 2 var det Philips tur med samma plan och i tredje perioden var det Vincents tur att försöka fortsätta stänga igen. Dagens lagkapten Algot gjorde allt för att ge god energi till målvakterna och sina utespelare som såg riktigt taggade ut. Extra ljus och värme fanns dagen till ära på läktaren där familjerna hejade på och inte minst fotbollskompisarna Vilmer, Cappe och Glempa som tagit sig till hallen för att tillsammans med Melker heja på sina vänner! 74 sekunder efter den matchöppnande tekningen bjöds publiken på ett riktigt lagspel där Amadeus fick avsluta med ett skott rätt upp i krysset! 19 sekunder efter det krokade Aston åt sig bollen som såg ut att vara fastlimmad på bladet innan det ritschade till och ett dragskott satt i målet! 2.08 bågade Ludde in bollen med ett dragskott upp i krysset. Fler stjärngossar skulle snart presentera sig, närmare bestämt hela laget. Idag blev det åka av! William tryckte på längs sargkanten och ladde för skott, pang; rätt i mål! I nioende minuten skulle det ramla in fyra mål till. kl 9.05 läste Caspian av en pass mellan motståndarna och han skar av passen perfekt och fullföljde bollstölden med ett skott rätt upp i krysset! 10 sekunder senare roffade Algot åt sig bollen och antog utmaningen med ett skott från svår vinkel och pang, ett nytt mål! Lagspelet imponerade och bland annat visade Thor, Philip, Julian och Amadeus i ett byte hur kanonpassningar ser ut. I bytet efteråt funkade kedjan som Ludde var i minst lika bra och Vincent gav en riktigt lugn och fin smörpass till Ludde som drog målvakten i sidled och petade in den. Periodpaus med ledning och noll baklängesmål. Period 2, började med tidigt mål. Amadeus tog vara på lite förvirring vid ett motståndarbyte och snodde bollen, Caspian smög samtidigt upp framför mål och kompispassen kom, kaboooom sa det från Caspians klubba och periodens första mål var ett faktum. 2.33 stack Julian efter passningsmottagning och utmanade målvakten med en dribbling som avslutades med mååål! Laget började fokusera på uppställningsformation Diamant, eller en mer passande beskrivning vore flygande drake som kastade sig fram och tillbaka där tränarna Kristian och Christian försökte hålla i styrsnöret. Kristian hördes ropa; bakåt, bakåt för han ville verkligen se killarna öva formationsspel och anfalla vid rätt tillfälle. Publiken kände medlidande för det här var inga killar som var så sugna på att gå bakåt, de ville framåt. Det var som om Kristian verkade försöka hålla i ett koppel med vilda vargar som samarbetade i flocken och ville framåt. Kristian hanterade sin vargar med stor framgång och förklaringen kanske finns i att Kristian varit elitsoldat i Lapplands jägarregemente med just vargen som symbol och där ingen utmaning är för stor. Jag hoppas få återkomma med lite mer beskrivningar av våra tränare. Tillbaks till matchens verklighet; 6.44 kämpade William fram en passning från målets baksida och Ludde tackade med att direkt göra mål. 7.22 stod Aston för ett av de snyggaste hemjobben och säkrade bollen, den passades vidare till Julian som bjöd publiken på en soloräd och mååål! Benjamin visade som vanligt både styrka och skicklighet och vid ett av Södra Vings farligaste chanser stoppade han som back bollen med stöd av hela kroppen bakom klubban och ordnade en kontring. Jublen i hallen överlappade varandra i killarnas fina prestationer, men kl 9.14 kom det högsta. Karl-Jonas hade nyss haft en riktigt vass målchans och Södra ving såg att han var vassare och hetare än ett tomtebloss. Tjoff, kabooooooom!!! Karl-Jonas gjorde ett riktigt drömmål och hela laget delade den fina stunden med ett vilt firande! Flaggorna på läktaren viftades så mycket att dörrarna öppnades av vindtrycket. 9.35 visade Ludde att han vågade skjuta backhandskott och modet belönades med ett nytt mål! Strax därefter fälldes tyvärr William av misstag och det blev tyst på läktaren när William flög som en pil och mötte golvet. Vi kände alla hur ont det gjorde, men William reste sig och valde att själv ta frislaget istället för att byta. Heja William och alla i laget som gör just allt för laget. Periodpaus och fortfarande noll insläppta mål. Dags för de sista 15 minuterna. 4.49 visade Philip stor vinnarvilja och på basketens trepoängslinge fick han tillbaka en pass och pang, ett hårt distansskott rätt i mål!! 8.55 Emrik och Ludde väggspelade med stor snällhet mot varandra med att den andre skulle få avgöra. Det slutade med att Ludde fick sista chansen och satte en retur. Med mindre än 3 minuter kvar ropade "fotbollsklacken"; Black Hawks, Black Hawks!! och Amadeus smackade till efter ett inlägg och satte sitt andra mål. 40 sekunder senare förvaltade Emrik en retur med ett nytt mål! Caspian som dagen till ära hade tröjnumret six-seven överraskade med ett snabbt skott från basketens trepoängslinje och mååål! Publiken skanderade six-seven, six-seven, sex-seven!! Med 35 sekunder kvar av matchen sker det sista anfallet och det är inte Södra Ving som är på väg att punktera nollan, istället är det Aston som smäller till på en retur och belönas med matchens sista mål! När matchen var slut var publiken imponerad över våra killar och Södra Ving som trots svårigheten med att få in bollen också spelade bra och klagade inte en enda gång, de spelade också med stor kamplust för varje sekund. Tränarnas stolta referat efteråt; - Vi hade mål att hålla nollan, alla gjorde det de skulle och vi belönades efter ett bra lagspel. Fokus på att få igång spelet, lyckades med mycket, särskilt inspelen.Fick tid med diamanten och prövade spelsystem som kommer senare i åldern med att t ex spelare står i hörnet och hittar lägena.Imponerad över mycket, bl a hur de tittar upp och hittar passningar. Bra hemjobb. Kommer öva på att stanna upp och spela hemåt när det tar stopp och förnya anfallet. Stärkande att se hur Karl-Jonas efter en målchans tar sig in i slottet och belönades med sitt första matchmål!! Stort tack till killarna, familj och vänner som hejar och fixar med allt runt matchen. Ha en fortsatt trevlig Lucia! Pojkar 15 4kommentarer

Visa fler nyheter