Säsongens 1:a snö & 1;a hemmamatch, ljuvligt väder & seger!

Som en saga la sig snön vit för första gången den här vintern och hela samhället stannade upp för en stund, något var på gång. Blickarna drogs mot ljuset och värmen från hallen. Spelare efter spelare tågade förväntansfulllt in i hallen som simhallspersonalen gjort extra fin för kvällens spännande match. 13 spelare hade åkt ner ända från Varaslätten för att möta 16 taggade Sandaredsspelare. Kansliet hade förberett och bokat tid, fyllt på kiosk, ordnat domare, med mera. Kristian var som vanligt först på plats och förberedde allt, inget skulle få gå fel, det här var barnens kväll. Föräldrar bemannade upp alla positioner och familjerna lyfte flaggorna på läktaren och gjorde allt för att skapa den härliga innebandykänslan i hallen. Domarna Edith och Tilly hann knappt hämta sig från den mäktiga inmarschen innan de med sin stora innebandyerfarenhet tittade på klockan och med fast blick och hand blåste igång matchen. Game on! Julian började vakta målet och avlöstes senare enligt plan av Philip. De kunde inte veta på förhand att det här skulle bli ännu en ny match där de storspelade med dubbelräddningar, blixtsnabba benparader och perfekta utkast. Ute på plan blev känslan direkt att det kommer bli en jämn kamp. Vara utmanade med ett nytt spelsett som innebandyproffset Måns tidigt såg i sin överblick som speaker. De testade ibland att slå långbollar som ställde våra backar som stod högt upp och deras anfallare följde upp med rusningar och sista touchen på bollen. 8.45 in i matchen ledde Vara med 0-2 och risken fanns att vårat lag skulle börja spela stressat och oroligt. Men den fällan gick vi inte in i, lika lite som spelarna inte tappar humöret i hårdare dueller. Lagspelet snurrade på fint och individuellt mod och skicklighet spred sig som en lagstyrka. Sandaredsmålen skulle komma och ett av kvällens många fina bevis på "laget före jaget" var när både Melker och Emrik hamnade ensamma vid mållinjen med Melker som bollförare och passen kom och Emrik satte den till ett vilt jubel från läktaren. Sandareds första mål noterades 9.30 efter skott av Vincent! Ett viktigt mål, men något annat stack ut och det var att sekunderna tidigare fångade han bollen genom att säkra upp mottagandet med sitt underben mot golvet intill klubban. Flertal tillfällen senare i matchen skedde samma sak, föredömligt att nyttja sin kropp och fånga upp mer yta. Sandared började bygga press, samtidigt som Vara kontrade gång på gång. Emrik och Algot bjöd passande nog på en soloräd och drömpass, kvitteringen satt därefter lika säkert som frimärket på julkortet. Vid en fast situation strax därefter råkade Vara slarva och Ludde var inte sen att sno åt sig bollen och kvitteringen microsekunder senare var ett faktum. Vid periodpaus hade Sandared vänt 0-2 underläge till 3-2. 2:a perioden inleds med en styrkeshow där Sandared ställer upp sig likt hungriga lejon och visar att de inte behöver någon rast, de vill dra igång matchen igen. Framför sig hade de en period som skulle visa sig vara mycket jämn. Vara kvitterar, men ett par minuter senare driver dagens lagkapten Melker in bollen. Våra spelare visar energi och springer mycket och snabbt för att hamna i bra passningslägen. Backpositionerna fick springa mest, då lärdomen blev att snabbare läsa av och agera när Vara visade tecken på att servera långbollar och kontringar. Vincent, Amadeus och Algot fick till egna snabba och välriktade långpass som stärkte ledningen kl 11,29, men Vara kom ifatt och vid periodpaus stod det nu 5-5. Det var högljutt på läktaren av både glädje och nervositet, vilket lag skulle vinna 3:e perioden och därmed matchen? Jag anade att det skulle bli laget med bäst kondition och det verkade bägge lagen ha, men Sandared är vassa och oddsen pekde mot hemmalaget. 3;e perioden startade och frågan var om Caspians skulle llyckas få till ett zorromål efter att han varit nära några gånger eller krävdes det annat för att överlista deras målvakt som för övrigt var så fokuserad att han inte vill ha handskar. Kristian och Daniel var aktiva i båset och hade hökblick med vältajmade uppmaningar som spelarna tog till sig och omvandlade till energi framåt. Nu behövdes lite extra pepp. Perioden blev Sandareds gåva till publiken med trygghet i grundspelet, vinnandet av närkamper, passningar, dribblingar och skott med både ribb- och stolpträff av William och Ludde. Halvvägs in i perioden cementerades övertaget med först Emriks snabba mål, därefter Melkers kämparmål, följt av Algots, Emrik igen och avslutningsvis av Algot som firade med en passande prickskyttemålgest. Alla spelare kunde känna välförtjänt stolthet och delaktighet i målen med brytningar och uppspel med den kämparglöden som är unik för våra killar. Det här blev en lagfest där alla 11 på avbytarbänken skrek och räknade ner 10, 9. 8, 7, 6, 5, 4, 2, 1 NOLL!!! Vilken härlig vinst och vilket schysst tack lagen emellan efter den hårda kampen, Vara tackade och hälsade välkommen tillbaka på returmatch på deras hemmaplan. Mamma mia, de matchen kommer bli ännu mer spännande! Kristian var stolt efter matchen och tacksam över de många lärdomarna som Vara gav oss och som vi kommer ta upp på träningarna framöver. Vi hade ett bra och tryggt grundspel men behövde anpassa oss tydligare, då killarna är sugna på att ha en släpande back och tre anfallare, men vi behövde hålla två backar istället. Kommer också träna mer på att försöka läsa av och genomskåda mer som back för att inte starta löpningen och brytningen för sent, samt hamna på rätt sida om motståndaren. Återigen imponerande med de hårda kamperna som ingen backar ifrån, visar inga svagheter till motståndaren med klagomål eller efterslängar. Det inger respekt hos motståndaren och vi har fokus på vårat skickliga lagspel. Alla har gjort ett riktigt bra jobb, alla visar individuell skicklighet, men framförallt en fantastisk lagstyrka. Styrka har vi också på läktaren och den kommer behövas mot Fristad på lördag. Heja våra fantastiska spelare och anhöriga som lyfter fram stjärnorna på planen med de öronbedövande applåderna och hejaropen. Pojkar 15 1kommentar

Det gick som tåget i Herrljunga

Det bubblar i Herrljunga från både ciderfabrik och simhall, den hallen ligger vägg i vägg med sporthallen som passande nog kallas för stora sporthallen. Idag skulle våra stora stjärnor utmanas av Horsby och inför tekningen syntes ingen bubblande oro från Black Hawks. Vi ställde upp med sju rullande avbytare och Horsby hade en färre. Herrljunga är en viktig järnvägsknut och matchen startade därför enligt tidtabell. Speakern förklarade lika tydligt som en konduktör att klockan bara stannar vid mål, time out samt vid stopp under matchens sista tre minuter (något för oss att ha koll på med speakeransvar), med andra ord skulle det här bli en ganska snabb match. Horsby fick som tack för fint mottagande öppna upp matchen med ledningsmål, men det fick räcka. Våra killar utstrålade laganda och individuell skicklighet. Killarna pustade och frustade likt vilda tjurar med blicken låst mot matadorens röda skynke, som i hallen istället var målvakten i det röda målet. William var en av de första som visade styrka som en oxe och gjorde matchens första klockrena frilägespassning. Inte mål den gången, men oj, oj, oj, vilken match vi snart skulle få se. Amadeus var nästa man att komma loss i friläge och skottet nuddade ribbans överkant och sekundenra därefter laddade han om med en hård ribbträff. Killarna verkade inte vara återhållsamma med eldgivningen idag, vilket var passande så nära Remmene skjutfält. Matchen innehöll flera styrkedueller som var schyssta .Vid de frislagen som domaren ändå dömde uppstod viss förvirring när tränarna skrek; skjut, skjut innan motståndarna verkade hunnit ställa upp sin mur. Våra killar verkade inte tycka det var schysst, men förstod snabbt att det är spelets regler och vid nästa frislag small det till direkt efter domslut. Magnus drog till med ett slagskott som fick betongtakstolarna att flagna och kvitteringsmålet var ett faktum! På planen hade vi innebandykompisar, klasskamrater, grannar, kusiner och bröder. Bröderna Filip och Simon gav sig på ett växelvis anfall, likt som om de inte gjort annat i hemmet och Horsby verkade inse vilket lag de mötte. kl 11.21 seglade Fabian in med bollen från sargen och sökte skottläge i mitten, den beslutsamma blicken han hade kunde bara betyda en sak, det förstod vi på läktaren, lagkompisarna förstod det och motståndarens målvakt lika så. PANG, distansskott rätt i mål. Ledningen var nu tagen och den skulle inte släppas. I periodens slutsekunder omringade tre spelare vår urstarke Filip bakom Julians målvaktskasse. Han höll emot och fick stöd av Magnus som skickade en perfekt passning upp till Simon som drog till direkt och samma sekund som tutan tjöt nådde skottet målvaktens räddande hand. Vilken dramatik! 5 sekunder in i 2:a perioden dribblade Fabian in bollen där den hör hemma och ledningen utökades. I allt innebandygodis fick vi även se när Philip tekade och bollen ville inte lämna de två tekarnas blad, bollen låg kvar och tekarna snurrade istället runt 360 grader runt bollen och med gnistrande klubblad kunde Philip passa vidare. 2.52, Magnus skjuter stenhårt från mittlinjen och bollen flyger previs ovanför golvet och går in vid stolpen, mamma mia! Minuten senare utmanar Fabian målvakten igen och lyckas med en sidoförflyttning som ställer målvakten och ännu ett mål skrevs in i historieböckerna. Försvarsspelet var alltid prioriterat och offerviljan hemåt var stor. Horsby fick några chanser och anfallet räddades, men de fick chans på returen och tryckte in en reducering. 11.41 Magnus vrider runt snabbare än korken på en ciderflaska och ett nytt överraskande distansskott rätt in i mål! Ny reducering av Horsby, men för varje mål de fick in så räddade Julian minst tre givna målchanser, vilket storspel! Kamperna att vinna boll, den snabba uppfattningen om var kompisarna fanns och förmågan att skicka perfekta passningar imponerade på publiken och William visade skolboksexempel på det med perfekta crossbollar och snabba anfall. 14.38 hände något som fick motståndarens tränare att personligen komma fram efter matchen och berömma Caspian; "var det du som gjorde Zorromålet i slutet av andra perioden?" Den uppsnurrningen bakom kassen kunde vi i publiken stolt intyga. 14 sekunder in i 3:e perioden kunde William inte hålla sig och bollen sköts rätt upp i krysset! 52 sekunder senare gjorde Fabian samma typ av hinderbana som vi kände igen från förra säsongen. Längs sargen hoppade han över både klubbor, motståndare och domare, skottet kom, räddning och retur. En retur som Philip var mer beredd på än någon annan och målet var lika självklart som att barn gillar lördagsgodis. Framgångar kan leda till slarv och vi i publiken fick inte fram varnande ord när vi såg två svartklädda Horsby spelare smyga upp framför Julian. De fick bollen och målet kändes givet, men en kanonräddning hindrade det och bollen hamnade på mållinjen. Likt X2000-tåget rusade Caspian in och svepte bort bollen, faran var över. Samma rusningar hemåt skulle Caspian visa igen och likt en ploglastbil med turbo så styrde han undan både boll och spelare. Benjamin, Karl-Jonas och Thor hamnade ofta i samma 4:a och de fann likt de andra snabbt sina positioner på planen och visade vilka som bestämde. Benjamin hyllade textilstaden Borås med att lyckas med ett omöjligt anfall genom tre motspelare. Likt en vass synål pressade han sig igenom muren för ännu ett nytt anfall. Julian räddade två nya målchanser där bollen studsade i stolpen på vägen ut. Målvakt och backarna visade gång på gång att det är lika matchavgörande som målen framåt. 13.19 William med soloräd och skott på halvdistans, mååååål! Matchens sista mål. Karl-Jonas syster var bäst i klacken och hon ropade "Black Hawks vinner, Black Hawks vinner" om och om igen! De två lagen tackade varandra efter en hård och schysst fight. Läktaren kunde inte hålla sig och började klappa i takt för att spelarna skulle springa mot oss för hyllning. Vi hetsade dock lite för mycket och Horsbys målvakt hann med nöd och näppe fly över sargkanten innan våra killar kom springandes i högt tempo med klubbarna slåendes i golvet. Kristian och Daniel som coachat framgångsrikt inkom senare med följande stolta referat; - Riktigt nöjd med hela laget. Mycket innebandygodis idag där t ex Magnus tar in bollen i båge och gör mål. Alla hårt kämpande. Alla får beröm för hur de jobbar ikapp hemåt och bryter. Julian visar värdet av bra målvaktsinsatser. De söker diagonalpass, tittar upp och hittar lösningar. Bra fysisk match för båda lagen utan att tappa humöret. Det är en styrka efterhand vi blir äldre att kunna ta en tuff duell och resa sig upp, desto bättre du är desto mer fysik använder de mot dig så se det som ett beröm och vinn utmaningen. Kristian tackar alla spelare och publiken och hoppas att vi fyller läktaren på nästa hemmmatch, samt i Fristad som blir en av de tuffare utmaningarna. Heja Black Hawks! Pojkar 15 4kommentarer

Schema föräldrar kiosker, mm

Hej! Har fått hjälp av Shishi med föräldraschema för hemmamatcherna. Jag kommer även lägga kallelser. Pojkar 15 1kommentar

Visa fler nyheter