Resereportage: OAFF i Spanien (del 3/3)

Resereportage av Mikael Krekula om OAFFs resa till Empuriabrava, Spanien. 11/4-18/4. Del 3/3. Snabbvisit i Barcelona Onsdag och vi kör ett extra tidigt träningspass. Vi är ganska slitna och det blir en seg träning. Några ska åka de 50 milen med buss till Valencia för att kolla på El Classico medan ett annat gäng tar tåget in till Barcelona, Stefan berättar för oss att det är mellan 10 000 och 20 000 personer per dag som besöker Camp Nou. Vi skrattar bort det. Vi som åker till Barcelona är jag, Kero, Dave, Ryssen, Mäki, Martin P, John och Kotten. På tågstationen ser vi en komplett galen man som kastar grejer omkring sig och skriker. Vi är lite rädda och fruktar för vår egen säkerhet, särskilt eftersom Ryssen just dragit ett skämt och alla skrattar på en annars knäpptyst station. Säkerhetsvakten ringer efter förstärkning och vi är oroliga över att den galne mannen ska hoppa framför tåget. När vi väl stigit på tåget och anlänt till Barcelona så tänkte vi promenera till Camp Nou för att gå stadionrunturen, vi frågar en snubbe på ett hotell som förstås är helt säker på var arenan ligger men guidar oss ändå åt helt fel håll. Vi tar en taxi istället. Väl framme vid arenan ser vi snabbt att det kanske inte är helt omöjligt med Stefans siffror. Det är otroligt mycket folk runtomkring. Vi går rundturen men är lite besvikna över att inte få se Barcelonas omklädningsrum, men vi kan åtminstone konstatera att bortalagets omklädningsrum har en jacuzzi... Annars är arenan gigantiskt stor och modern utan att vara själlös. Ett måste om man är i Barcelona. Vi hinner även se lite av den berömda gatan La Rambla. Vi har bråttom och ska hem kl 18.00 så vi hoppar på bussen och åker tillbaka. När vi anlänt till vår slutdestination så går vi ut och äter innan vi hittar en pub som visar El Classico. Barcelona har mycket boll men Real är bättre och vinner rättvist med 2-1. Någon säger att Bale är helt fantastisk, vi andra nickar instämmande. Vi är inte alls bittra på de som är på matchen. Istället går vi tillbaka till hotellet och lägger oss tidigt. Sista dagen Vi tränar för sista gången och Bulten har gett oss friheten att välja övningar själva. Vi kör kvadraten och sedan en skottövning, Mäki har tagit på sig handskarna igen och dominerar likt han gjorde mot Korpilombolo 1998. Vi vänsterfötter dominerar. Trots att Marre är halt så kan han enkelt placera in bollen gång på gång. John skjuter 17 meter över och Kotten skriker att vi ska träffa mål. Tomme, Algot, Ivar, Hampe, Hasse och Leif hjälper förtjänstfullt till att hämta bollar. Vi kör en inläggsövning innan det är dags för spel; gamla mot unga. Gamla är en man mer men unga vinner ändå enkelt. Joel håller nollan för oss i målet och Stefan förlorar och jorden har faktiskt ännu inte gått under. Chauffören får inte igång bussen och när väl experten Ryssen konstaterat att det är kört så tar vi en promenad tillbaka till hotellet istället. Vi äter en gemensam middag på Steak House, eller ja alla utom Leif som fortfarande äter hotellmaten. Det är trevligt och det hålls tal och skålas. Personalen säger åt oss att vara lite tystare. Vi ska åka hem kl 04:00 och några av oss bestämmer sig för att inte sova alls. Vi går istället ut för att dricka några öl och träffar helt plötsligt en massa roligt folk, det är betydligt mer folk ute nu än tidigare under veckan. När vi väl kommer tillbaka så är Stefan redan uppe och bankar på allas dörrar att det börjar bli dags för de andra att vakna. Vi sätter oss på en buss mot flygplatsen och alla somnar direkt. Efter världens längsta flygtur där jag och Mäki tänkte både en och två gånger på att hoppa ut från planet så är vi äntligen framme i Skellefteå. Det blir en obligatorisk måltid på Max innan Hampe tar oss fram lugnt och säkert till Pajala där det första vi ser är Adam, som inte var med på resan, som är ute på en löptur. Det bådar gott inför säsongen, det. Fotnot: Av etiska skäl har diverse händelser helt blivit censurerade. Fotnot 2: En förtydling av några smeknamn kanske är på sin plats; Dave (David Pekkari), Ryssen (Rickard Svarvare-Digervall), Antti (Andreas Tano), Marre (Martin Tano), Kotten (Johannes Ylipää), Bulten (Magnus 'Coach' Jatko), Tomme (Tomas Hannu), Hasse (Hans Ylipää), Hampe (Hans-Lennart Pääjärvi). Fotnot 3: Undertecknad har stora problem med att hålla reda på dagarna. Seniorlag Herrar 27 apr 2014 0kommentarer

Resereportage: OAFF i Spanien (del 2/3)

Resereportage av Mikael Krekula om OAFFs resa till Empuriabrava, Spanien. 11/4-18/4. Del 2/3. Norgehistorier Måndagsträning och det är lite genomgångar inför matchen imorgon. Isak och Leif guidar oss utmärkt i fotbollsregler och vi tränar fasta situationer som jag och Joel slår. Stefans lag vinner förstås i spelet. Efter träningen tar vi det lugnt vid poolen i det fina vädret, vi jonglerar med en boll när några norska tjejer kommer fram och hånar oss, och dessutom tar vår boll. Isak kontrar med att fråga varför dom inte är på skidläger istället. De frågar varför vi har ICA på tröjorna, det är ju norskt. Norge alltså... Dave frågar istället varför dom inte köper sin egen jävla boll. Vid poolen finns det även ett pingisbord och vi är inte sena med att spela matcher. Alla är bra. Jag tror att vi är Sveriges bästa fotbollslag...i pingis. Antti vill på casino och Ryssen berättar historier på ett fantastiskt underhållande vis. Matchdag Det är nu tisdag och det betyder match för vår del. Vi passar på att spela lite minigolf medan vi otåligt väntar på att klockan ska slå 15 så vi får spela. Jag leder länge och är sjukt kaxig "den här banan tar jag på en, max två, slag". Jag slår en sjua. Kotten vinner till slut i vår grupp. I andra gruppen slåss Joel och Ryssen om segern, och det blir till slut Junosuandosonen som vinner efter att Ryssen också fallit på sin egen hybris. Det är nu dags för match och det är otroligt varmt ute när klockan slagit 15 och vi åker mot träningsanläggningen. Vi delar buss med norrmännen som också bor på samma hotell som oss (Haugesund J-lag), de är tysta och pratar inte med varandra under bussturen. Vi är förstås inte det. Efter att båda lagen värmt upp klart och det börjar bli dags för match har vi två problem; norrmännen vill spela med deras boll och vi med vår samt att vi inte har någon domare på plats ännu. Vi föreslår att vi kör sten sax påse om boll men norrmännen ger sig snabbt, typiskt norrmän. Domaren har nu dykt upp, vi frågar om han inte vill ha några assisterande domare men han säger bestämt nej eftersom han tydligen har fyra ögon. Matchen är i gång och Haugesund har mycket boll, men skapar inga större farligheter. Efter cirka 20 minuter får norrmännen en hörna och en av deras spelare möter perfekt och nickar stenhårt in ledningsmålet. Vi är dåliga nu, och har stora problem i positionsspel och hur vi ska förflytta oss och spela. Domaren med fyra ögon får för sig att blåsa när Kotten haft bollen för länge i händerna och de ökar på till 2-0 på den efterföljande indirekta frisparken. Vi har någon farlig kontring, främst genom Svanlöv och Joel, men får inte till det i avgörande situationer. 2-0 i paus. Vi pratar mycket i paus efter den smått kaosartade första halvleken och vi är nu betydligt bättre, vi har ett kortare lag och vinner fler dueller. Norrmännen, som för övrigt är ett väldigt bra lag, ökar ändå på till 3-0 efter att en spelare kommit fram på kanten. Kändes som offside. 4-0 kommer också tätt inpå när de får en frispark som de slår snabbt, vi står och sover och bollen kommer in och som ensam spelare i straffområdet mot våra fem lyckas han nicka in den vid bortre stolpen. Vi har chanser att reducera, jag slår en hörna som på något sätt letar sig förbi alla och tar i stolpen. Vi har även några andra lägen men är aldrig riktigt nära efter det. Vi gör ingen bra match och det känns som att vi hade kunnat undvika något av målen med lite bättre koncentration. Svanlöv såg bra ut och vann mycket dueller och hotade samtidigt deras backlinje med sin snabbhet och styrka. Joel var också bra. Mäki var också bra på mitten och försöker dessutom lätta på stämningen och säger att vi i alla fall har roligare än dom. Efter matchen väljer några att promenera tillbaka istället för att ta bussen. Medan vi går får vi höra från de andra att det inte finns något vatten på hotellet. Spanien är ett u-land. När vattnet väl kommit tillbaka och vi duschat och varvat ned så går vi ut och äter, det blir Steak House och alla är nöjda. Vi hittar snabbt en pub och en öl blir till fyra och folk försvinner en efter en. Klockan börjar bli alldeles för mycket och vi som är kvar, vilket är, jag, Isak, Svanlöv, Dave, Marre, Kero och Antti, börjar promenera hemåt. Men inte utan mat förstås. Vi hamnar till slut på ett kebabhak där vi givetvis är kloka nog att beställa öl till en kebab mitt i natten. Vi börjar diskutera politik. Högljutt. Spanjorerna undrar vad fan vi håller på med. "Swedish political discussion!" får vi ur oss innan vi fortsätter. Det slutar med att vi går tillbaka till hotellet och diskuterar film istället. Fortsättning följer... Seniorlag Herrar 27 apr 2014 0kommentarer

Resereportage: OAFF i Spanien (del 1/3)

Resereportage av Mikael Krekula om OAFFs resa till Empuriabrava, Spanien. 11/4-18/4. Del 1/3. Schengenavtalet Fredag morgon, klockan har slagit 03:00 och det är dags för avresa mot Skellefteå. Något överraskande är alla med på bussen. Vi pratar om vem som har glömt flest saker och vem som kommer att missa flyget, vi är ganska överens om att någon incident kommer att ske. Våra misstankar stärks när Isak pratar om att hans pass har gått ut, men han verkar inte vara överdrivet orolig för det eftersom han har läst hela natten om att man faktiskt inte behöver något pass. Isak referar till schengenavtalet. Väl framme i Skellefteå vill några beställa en öl, men svenska lagar hindrar oss från detta. Isak pratar schengenavtal och vi andra beställer lite mat medan vi väntar på att klockan ska ticka vidare. När vi väl ska checka in visar det sig att Ryanair tycker att Isak ska ha ett giltigt pass. Isak muttrar något om 30 miljarder kronor och schengenavtal för att sedan själv slösa typ 30 miljarder på att flyga till Stockholm, fixa ett provisoriskt pass och sedan flyga därifrån istället. Vi andra checkar in och förundras över varför Ryainair inte bara tog en avgift från Isak istället. Det är trots allt det som hela deras affärsidé kretsar kring. Efter en händelselös flygtur landar vi i Girona. Vi står och väntar på att Stefan ska agera. Stefan guidar oss med van hand och snart sitter vi på en buss. Ingen av oss vet förstås var vi är på väg. Efter dryga 40 minuter är vi framme på hotellet. Vi går upp på våra rum och installerar oss, det visar sig att Ryssen och Joel har sex bäddar i sitt rum. Inga konstigheter. När vi slängt in våra saker på rummen går vi ned till foajen för att höra om öl ingår i vår all inclusive. Det gör det inte. Ett gäng bestämmer sig för att gå ned till en pub. Det ösregnar ute. Vi beställer varsin öl och bartendern kommer ut med oliver. Kero, som den rutinerade spansktalare han är, säger vänligt men bestämt "no, no". Inge sånt nu, ge oss bara ölen. Vi sätter oss ned och börjar förstås att prata fotboll, vi diskuterar Ersnäs. Antti glider in till puben och börjar prata casino. Ingen lyssnar. Efter att vi druckit upp ölen går vi tillbaka till hotellet för att äta vår middag, vi kollar lite skeptiskt på buffén innan vi fyller tallriken. Maten är inte bra. Det har varit en alldeles för lång dag och vi går tidigt i säng. Träningsdags Väl vid frukosten kan vi även här snabbt konstatera att inte den här måltiden heller frälste våra smaklökar. Efter att vi bytt om på hotellet är det dags att ta bussen till träningen. Vi kommer fram och ser ett norskt lag träna, det är tydligen dom vi ska möta senare under veckan, säger någon. En kille missar bollen när han försöker sig på ett volleyskott, "det här vinner vi enkelt", säger jag. Bulten lägger upp korner och vi kör igång med kvadraten. Kangas börjar med en tvåfotstackling på mig. I den andra kvadraten dominerar en comebackande Algot som visar storform på internationell mark. Efter lite övningar är spelet igång, Hampe är taggad på sidan och vill se ett högre tempo. Stefan lyssnar och drar givetvis upp tempot och hans lag vinner tämligen enkelt. Efter att vi dödat några timmar med diverse ointressanta aktiviteter är det dags för eftermiddagsträningen. Stefans lag vinner igen, och den här gången utan Hampes goda råd. Tillbaka på hotellet och jag hinner just lägga påsen med kläder på golvet när jag hör kylen öppnas och en kapsyl falla ned på golvet. Dave provtestar en öl. Jag är inte sen med att göra detsamma. Efter en dusch tar vi den monumentalt långsamma hissen ned de åtta våningarna för att se vad staden har att erbjuda. Vi hittar en pub som känns typiskt brittisk och vi känner oss trygga. Jag och Kero beställer en Guinness medan de andra beställer fel öl. Svanlöv gnäller på att dom inte har någon white russian. Dave reagerar direkt: "White russian?! Jävla Gällivaredrink". Antti vill gå på casino. Efter några timmar dyker Isak och Leif upp. Isak berättar om sin resa innan det är dags att ta en tidig kväll. Match i Barcelona Söndag och vi har en tidig träning. Träningen slutar mindre lyckligt då Marre i en duell fastnar och vrider knäet. Prognosen enligt den rutinerade Bulten är sex till åtta veckor. Efter träningen är det dags att åka till Barcelona för att kolla på Espanyol mot Rayo Vallecano. De cirka 15 milen känns långa och eftersom några tycker att det var en bra idé att dricka öl på en buss utan toalett så börjar det gnällas där bak i bussen. Bulten har förstås druckit vin och hånar de andra. Det slutar med att vi får användning av google translate när Svanlöv, inte helt oproblematiskt, ska försöka förklara för chauffören att vi måste stanna för att pissa. Väl framme i Barcelona snurrar vi omkring och vi undrar om busschauffören vet vad fan han håller på med. Det vet han inte. Mäki konstaterar att man inte borde tacka ja till ett jobb om man inte kan utföra det. Ingen säger emot. Chauffören stannar vid var och varannan människa för att fråga om vägen till arenan, till slut kommer vi fram och kan leta upp en restaurang att äta på. Vi går till arenan som är rätt så nybyggd och fin. Hemmalaget gör ett tidigt mål efter ett inspel från kanten. Vi når minut 21 och hela arenan ställer sig upp för att applådera, det är förstås för att hedra den föredetta lagkaptenen Daniel Jarquez som bar nummer 21 och som avled för fem år sedan endast 26 år gammal. Daniel avled under en försäsongsturné i Florens då han plötsligt fick en hjärtattack när han pratade i telefon med sin höggravida flickvän. Vallecano tar snabbt över matchen och kan kvittera efter ett mycket vackert avslut. Espanyol spelar en dålig fotboll och vi är överraskade över att de faktiskt ligger före Rayo Vallecano i tabellen, som neutral vill man alltid hålla på hemmalaget men nu svänger många över till att hålla på Vallecano istället. Det är paus och vi ser Dave och Mäki med varsin öl i handen, någon säger att det är alkoholfri öl här, vi vägrar tro på det och går och kollar. Det är det. Katastrofalt förstås. Vallecano äger även den andra halvleken och tar rättvist ledningen efter ett dåligt målvaktsingripande. Bortalaget ser ut att ha total kontroll på matchen men under matchens sista minuter så trycker hemmalaget in 2-2 på en hörna inför 16000 åskådare. Matchen höll annars ingen vidare kvalitet. Espanyol tyckte det var en bra idé att mata långbollar på sin högerytter som, trots att han inte var särskilt bra i luften, skulle vinna nickdueller. Vallecano rullade mycket boll och var bollskickliga på mittfältet men kändes dåliga i båda straffområdena. Vi diskuterar om Rayos anfallare var bra eller dålig. Det är svart eller vitt och vi kommer inte mycket längre i diskussionen. Vi traskar tillbaka till bussen och Hampe är imponerad av alla bussar, särskilt en dansk dubbeldäckare som han fattar tycke för. Det är för en gångs skull knäpptyst i bussen och alla sover. Fortsättning följer... Seniorlag Herrar 27 apr 2014 0kommentarer

Visa fler nyheter