Sammanfattning av säsongen del 2/4
Våromgången avslutades alltså positivt och vi hade en träff med damsektionen om hur vi skulle spetsa truppen inför hösten. Tankarna på utländska nyförvärv förkastades rätt snabbt för att istället satsa på att få några av Ope-spelarna från fjolårets trupp att komma in under hösten. I första hand var tanken att få större skärpa och kvalitet på träningarna, men även givetvis att de skulle kunna bidra med sin erfarenhet i matcherna. En stor fördel var ju också att vi skulle veta vad vi fick. Petra Hopstadius, Maria Bäckman och Sandra Nilsson kontaktades och tackade också ja till att vara med under hösten. Under sommaruppehållet åkte större delen av truppen ner till Göteborg och spelade Gothia Cup vilket blev en lärorik erfarenhet med några riktigt tuffa matcher mot jämnåriga, men tyvärr också ytterligare ett benbrott. Magda Pesonen som varit en av våra nyttigaste spelare under våren och även under Gothia Cup kom in hårt i en närkamp och vårt tredje benbrott för året var ett faktum. När sen hösten skulle dra igång hade vi ett stort antal spelare borta på semesterresor, vilket på sätt och vis var en följd av Gothia Cup-spelet. I startelvan mot Härnösand hade vi hela sju spelare på planen som någon gång under säsongen spelat forward. Vi gjorde dock en riktigt bra insats där vi förde spelet i första halvlek och hade ledningen med 1-0 och det borde ha varit ett par mål till. Tyvärr tappade vi skärpan i början av andra och släppte till tre mål p.g.a. detta. Sen tog vi tag i spelet igen och reducerade till 2-3 och hade flera bud på kvittering. Ytterligare en uddamålsförlust och kanske den tyngsta på hela året med tanke på att vi spelade så pass bra under nästan hela matchen. Skulle vårens tråkiga trend fortsätta? Vi valde ändå att fokusera på det som var bra i matchen och gick in med bra självförtroende även i nästa match mot Alnö hemma. Vi startade matchen bra och hade en ledning med 3-1 i paus. Ledningen utökades till 4-1 efter en kvart, men Alnö kom tillbaka och gjorde två mål och matchen hade nerv ändå in i slutsekunderna. När slutsignalen gick så hade vi ändå fått känna på att vinna med uddamålet. Segern mot Alnö gjorde att vi lämnade några lag bakom oss i tabellen inför nästa match mot Heffnersklubban. Här gjorde vi ingen jättebra insats, men hade 2-0 i paus som förvandlades till 3-0 mitt i andra. Den här gången så såg vi dock väldigt stabila ut ända tills domaren valde att göra sig till huvudperson och blåsa av Jossan B i vårt mål för att hon höll bollen för länge. På frisparken blev det 3-1 och nån minut efteråt 3-2 p.g.a. den osäkerhet som spred sig efter första målet. Även här blev det också nervöst i slutet helt i onödan, men andra uddamålssegern i rad kändes väldigt skön. I nästa match mot Bik borta så gjorde vi ingen bra match. Vi hade kanske lite för mycket fokus på hur vi skulle bete oss i defensiven, vilket fick en negativ effekt på det offensiva spelet. Målen släppte vi in i början på andra halvlek genom en oturlig straff och en välplacerad frispark. Förlust med 2-0. Vi gav oss f-n på att inte göra samma misstag i nästa match och trots att vi skulle möta Kovland så bestämde vi oss för att satsa offensivt. Vi släppte i och för sig in 0-1 strax före paus, men kände oss ändå nöjda med prestationen. I andra halvlek rivstartade vi och framförallt Karin Jonasson som gjorde ett äkta hat trick under första halvan av andra halvlek och gav oss en ledning med 3-1. Tyvärr kom Kovlands reducering lite för snabbt och vi blev lite osäkra även om vi skapade en del bra lägen att avgöra matchen när de satsade framåt. Kovland kvitterade även med tio minuter kvar, men det såg ändå ut som om vi skulle kunna ta en poäng. Då blev Kovland tilldelade en väldigt billig frispark på mittplan. De lyfte upp allt vad de hade och lyckades ”kötta” in ett segermål i slutminuten. Ännu en bitter förlust med uddamålet, men precis som tidigare valde vi att försöka bära med oss de positiva bitarna. I nästa match mot K/D borta så hade vi revansch att utkräva. De var fortfarande i serieledning inför den här matchen och i första halvlek är vi totalt utspelade. Vi gör årets sämsta halvlek och vi kan vara tacksamma för att det bara stod 0-2 i paus. Vi gjorde 4 byten i paus och ryckte upp oss en hel del. Sen fick vi se bevis på Sandra Nilssons kvalitet som fotbollsspelare när hon gjorde två riktiga klassmål och vi gick upp till 2-.2. K/D hämtade sig aldrig riktigt och vi hade tagit en oerhört skön poäng även om det nog var oerhört tungt för K/D. Inför sista hemmamatchen mot Häggenås var division 2-kontraktet säkrat och vi inledde matchen med att göra 1-0 efter en halv minut. Vi fyllde på med tvåan och trean innan paus utan att för den skull spela speciellt bra. Det fanns dock ett bra självförtroende i laget som gjorde att vi dominerade matchen ändå. I andra halvlek så bytte vi in alla våra avbytare och det gav bra resultat då de bidrog till ytterligare tre mål och seger med 6-0. Vi höll nollan och gjorde fler mål än i någon annan match, men ändå kände vi att vi kunde ha gjort mer. Säsongen avslutade med match mot IFK Timrå 2 på bortaplan. De var tvungna att vinna för att gå förbi Häggenås, men det kändes aldrig riktigt nära. Vi gjorde två mål i första halvlek, men precis som mot Häggenås kändes det som om vi inte riktigt la in högsta växeln. I början av andra halvlek spelade vi sen rätt bra och gjorde även 3-0 och borde ha gjort minst ett par mål till. Nu blev det inte så utan istället släppte vi in två mål på slutet. 3-2, men det kändes aldrig riktigt farligt. Tittar man då på säsongen så kan vi se en klar förbättring om vi bara tittar på poängen. Från att endast ha tagit 2 poäng på de första 7 matcherna så tog vi 16 poäng sista 9. Framförallt var det målskyttet som lossnade på hösten i takt med att vi fick lite större självförtroende, men även fler spelare och bättre kvalitet på träningarna. Våra tre nytillskott på hösten Sandra N, Petra H och Maria B betydde givetvis en hel del för vår uppryckning med sin rutin och trygghet. En minst lika stor anledning till att det gick bättre var ju också att våra yngre spelare växte in i serien och utnyttjade den erfarenhet de hann skaffa sig under våren. T.ex. är det ju så att ingen av dessa tre comeback-spelare var med i sista matchen som ändå gav tre säkra poäng. Vi fick också bevisa att vi har en bra bredd i föreningen. 36 spelare deltog i seriematcherna i tvåan under året. Av dessa har 26 spelat från start i minst en match och 24 spelare har haft speltid i 4 matcher eller fler. 8 spelare från U-truppen har fått känna på division två och några av dem har även startat matcher och gjort det bra. Inför nästa säsong ska vi inte känna oss som några nykomlingar längre utan vi har många som vet vad det handlar om. En annan sak som kan göra oss stolta är att 28 av de 36 spelarna som lirat har Ope som moderklubb. Fortsättning följer...
A-lag Damer
16 okt 2017
0kommentarer
Sammanfattning av säsongen del 1/4
Säsongen 2017 blev en lite speciell säsong för Ope Damer. Säsongen 2016 avslutades väldigt positivt där Ope vann division 2 och kvalificerade sig för division 1. Ope 2 i sin tur blev tvåa i division 3, men erbjöds en plats i division 2 då seriesegrarna Järpen valde att avstå avancemang till tvåan. Ganska snart stod det dock klart att det tilltänkta division 1-lagets trupp såg väldigt tunn ut. Dels var det några som flyttade p.g.a. studier och några ansåg inte att de riktigt hade den tid som skulle krävas för spel i ettan. När sen ett antal spelare bjöds in att träna med ÖDFF väldigt snabbt blev erbjudna en plats i deras trupp så tunnades det ut ännu mer. Spelare fanns det i och för sig gott om, men de spelare som kom från Ope 2 tyckte att steget till division 2 var en tillräcklig utmaning och då lockade det inte att hoppa över en division och gå direkt upp till ettan. Lösningen blev att tacka nej till division 1 och att trupperna Ope A och Ope 2 slogs ihop och bildade en ny A-trupp. Ett beslut som inte var det alternativ vi hade hoppats på i första hand, men till slut det enda vettiga med tanke på hur tillgängliga spelare och ledare såg på saken. På det här sättet blev några lite ”ofrivilligt” A-spelare lite tidigare än de hade tänkt sig, vilket har påverkat delar av säsongen. Även om det fortfarande var division 2 som gällde så är det en annan press på spelarna när de spelar i ett A-lag än i ett U-lag eller lag 2. Kraven ställs efter att Ope IF:s damlag SKA vara bra oavsett vilka spelare som försvunnit eller vilka förutsättningar man har. Vi valde att behålla de träningsmatcher som det tilltänkta division 1-laget hade bokat, väl medvetna om att det kanske skulle bli lite för tuffa matcher. Första matchen spelades den 11 mars i inomhushallen i Ljusdal mot Ljusdals IF som senare skulle komma att vinna sin division 1-serie och även kvalet och avancera till Elitettan. Det blev en rejäl genomkörare för oss som bedrivit träningarna i ÖP-hallen på mindre yta. Vi blev överkörda och förlorade med 0-11. Det gick ändå spåra en del positivt i att vi försökte spela oss fram även om vi inte tog oss så långt. Redan i nästa träningsmatch mot IFK Östersund såg det bättre ut. Vi förlorade i och för sig även den matchen, men bara med 1-2 efter att ha haft ledningen med 1-0 och bud på flera mål. Helgen efter det blev väldigt intensiv då vi på lördagen spelade borta mot Selånger och förlorade med 0-4 efter att ha vi ändå höll någorlunda jämna steg ända fram till slutminuterna. Framförallt började vårt försvarsspel se riktigt bra ut i stora delar. På söndagen spelade vi sen två DM-matcher mot Brunflo där vi vann med 1-0 respektive 2-0 och det var skönt att få styra spelet i ett par matcher och dessutom lufta hela truppen. En dryg vecka senare fortsatte vi DM-spelet med ytterligare en bra insats mot IFK Östersund där vi tyvärr förlorade med 0-1 och därmed gick miste om möjligheten att spela DM-final. Bara några dagar senare åkte vi upp till Örnsköldsvik och kämpade oss igenom 90 minuter mot Själevads division 1-lag. Förlust med 0-3 och inget vidare spel, men lite ursäktat av en tunn trupp till matchen. Sen följde även ett målkalas mot IFK Strömsund där vi vann med 13-0, men det var svårt att dra så stora växlar från den matchen. I genrepet inför seriepremiären förlorade vi mot Stöde med 0-1 där vi spelade helt okej, men hade svårt att skapa målchanser…något som skulle följa med oss under våren. I den här matchen råkade vi också ut för det andra benbrottet för året då Linn Emilsson kom in olyckligt i en närkamp. Bara en vecka tidigare hade Elin Larsson brutit benet i en match med U-laget…men vi skulle hinna med ett till innan hösten ens hade börjat. När vi nu skulle inleda seriespelet så kände vi att vi hade tillräckligt bra spelare för att kunna hävda oss spelmässigt i tvåan, men vi saknade en del självförtroende i anfallsspelets avslutande fas. Seriespelet inleddes borta mot Härnösand och det var mycket premiärnerver bland spelarna. Vi inledde tveksamt, men växte in i det lite eftersom utan att för den skull ha något riktigt flyt i spelet. 0-0 i paus och vi hoppades på bättring i andra. Tyvärr inledde vi än en gång lite tveksamt och hamnade i underläge med 0-2. Då var det som om allting släppte och vi började ösa på framåt. Vi reducerade till 1-2 på straff och trodde även att vi fått in en kvittering med 8 minuter kvar, med domaren valde att blåsa bort det lite tveksamt. Vi fortsatte dock att skapa och med mindre än två minuter kvar kunde vi kvittera och få med oss en välförtjänt poäng hem. Efter det följde två bortamatcher mot Alnö och Heffnersklubban som såg ungefär likadana ut där vi gav bort första halvlek och vaknade till i andra, men hade svårt att få till speciellt många bra målchanser. Vi förlorade med 0-1 respektive 0-2 i dessa matcher. Efter dessa 3 matcher hade vi också redan använt 24 spelare. I början av juni var det så dags för hemmapremiär på gräs…eller vad man nu ska kalla det underlag som Sportfältet bjöd på. Vi mötte IFK Timrå 2 och än en gång så ger vi bort en hel halvlek vilket ledde till underläge med 0-1. I andra halvlek vaknade vi till och kvitterade i slutet, men någon seger blev det inte. Efter den matchen hade vi ”riktig” hemmapremiär på Torvallen mot topplaget Bik. Vi hamnade i underläge med 0-2 och hämtade in till 2-2, men tappade tyvärr in 2-3 i slutet och ännu en tung uddamålsförlust. I den här matchen var det också hela 5 spelare från U-truppen som hade speltid varav två från start. I matchen efter skulle vi sen ställas mot blivande seriesegrarna Kovland och även här hamnade vi i underläge med 0-2, men lyckades få in 1-2 strax före paus. I andra har vi sen flera bra kvitteringschanser, men fick än en gång se oss besegrade med uddamålet. Dock var det positivt att vi genomförde matchen utan någon svacka. I vårens näst sista match ställdes vi mot K/D hemma på Torvallen och här startade vi riktigt bra mot ett K/D som då ledde serien. Vi fick tyvärr ingen utdelning och istället släppte vi in 0-1. När sen K/D gjorde tvåan i början av andra blev det ”pyspunka” och vi rasade ihop för första och enda gången i årets seriespel. 0-5 och mentalt riktigt jobbigt. Med två poäng på sju matcher skulle vi sen avsluta våren med ett derby mot Häggenås på Tigervallen bara fyra dagar efter genomklappningen mot K/D. Här visade tjejerna en otroligt fin moral och styrka där de gick ut och spelade med stort självförtroende i matchinledningen vilket ledde till ledning med 2-0 efter bara 12 minuter. Häggenås ryckte upp sig och skapade en del, men vi såg stabila ut och tog väldigt få risker. I andra halvlek kom även trean och fyran och vi fick avsluta våren med en efterlängtad seger med 4-0. Fortsättning följer...
A-lag Damer
16 okt 2017
0kommentarer
Referat: IFK Timrå 2 - Ope IF
Seger med 3-2 i sista matchen. En lite för bekväm första halva där vi ändå leder med 2-0. Klar uppryckning i andra då vi gör 3-0 och har bud på mer innan vi tappar skärpan lite i slutet. Vi åkte till Timrå med en lite tunnare trupp antalsmässigt än vi haft tidigre i höst. Sjukdomar och lite annat gjorde att vi inte hade så många att välja på. 14 spelare räcker dock mer än väl när det är fria byten. Vi fcik dock rotera om lite på positionerna då vi var lite kort om backar. Som tur är finns det några spelare som är väldigt användbara och kan spela på flera olika positioner. Förutsättningarna var att vi inte behövde var så oroliga över vår tabellplacering, men vi hade några resultatmål kvar att nå upp till samtidgt som man alltid vill avsluta säsongen på ett bra sätt. Bl.a. var vi ute efter att hålla vår tredje nolla för året och att försöka komma upp på plus i målskillnad. Direkt i matchinledningen kände vi att vi var mycket starkare och bättre än våra motståndare, men tyvärr utnyttjade vi inte den känslan så bra. Det var lite för dålig fart i passningsspel och löpningar och istället för att leverera tidiga och enkla passningar tog vi lite för lång tid på oss. Spelarna fick mycket tid på sig ute på planen och använde den tiden lite för bra, vilket gjorde att vi inte riktigt utnyttjade de fria ytor som bjöds. När vi fick bra löpningar så tog det lite för lång tid eller att passningarna inte var nog precisa. Det såg helt enkelt lite för bekvämt ut. Timrå hade några farliga omställningslägen, men det blev sällan speciellt farligt. Tio minuter före paus tog vi i alla fall ledningen. Minja Nilsson spelade bollen till Evelina Eriksson som höll i den på högerkanten och spelade in en boll mot Timråmålet där den gick via en Timråfot och in i mål. Fem minuter senare kom även 0-2. Ella Backman vann bollen mitt på offensiv planhalva och avancerade framåt. Karin Jonasson och Evelina Eriksson svarade för bra löpningar runt bollen vilket gjorde att Ella fick läge att ladda bössan och skjuta in bollen i mål över Timrås målvakt. 0-2 i paus, men vi var inte nöjda med det spelmässiga. Vi pratade mycket om att släppa bollen tidigare i uppspelen och snabbare förflytta bollen till fria ytor. Vi gjorde också ett par byten i paus då Maja Lindholm och Tilda Eriksson kom in. Tilda kom in i balansrollen och försökte hela tiden leverera bollen enkelt till nya ytor och Maja var riktigt pigg när hon kom in och svarade för flera fina löpningar vilket gjorde att Timrås försvar fick svårt att räkna in våra spelare. Inledningen av andra halvlek är riktigt bra och vi skapar ett flertal lägen som vi borde ha kunnat förvalta bättre. 10 minuter in i halvleken kom 0-3 då Emma Larsson svarar för en fin spelvändning från vänster till en löpande Evelina Eriksson på högerkanten. Eve avancerade mot mål, men kom lite för nära målvakten när hon skulle skjuta. Returen studsade ut till Karin Jonasson som kunde skjuta bollen in i mål. Vi fortsatte att trycka på och ha ett klart övertag i spelet och i det här läget borde vi ha gjort minst 2-3 mål med tanke på de chanser vi skapade. Tyvärr var vi inte tillräckligt skarpa i avsluten och några gånger skulle vi nog ha passat istället för att söka egna avslut. Mitt i halvleken började det också synas lite tecken på övermod då det var många spelare som gärna ville göra lite för mycket på egen hand istället för att leverera boll och söka ny yta. Det var lite för många felbeslut i det här läget. Med dryga kvarten kvar så kom också Timrås reducering då vi tappade boll och en snabb omställning ledde till friläge och 1-3. Det kändes riktigt onödigt och gjorde att ett av våra mål inte längre gick att nå. Vi har fortsatt att övertag och borde ha kunnat utnyttja det även nu, men fortfarande var det lite för många felbeslut för att vi skulle kunna dra nytta av de ytor som fanns. Med tre minuter kvar så släppte vi istället in ytterligare ett mål då vi inte var tillräckligt rejäla i försvarsspelet i eget straffområde. Det blev väl aldrig någon riktig fara de sista minuterna, men än en gång fick vi tyvärr avsluta matchen med lite mer nerv än vad som var nödvändigt. När slutsignalen gick hade vi tagit den seger som vi ville ha, men som borde ha varit betydligt större. Det är kanske inte så konstigt att det blir så här. Det är lätt att stå på sidan och tycka att vi ska kunna tända till och göra allt så mycket bättre, men i slutet av en säsong är det inte alltid som det blir rätt beslut i alla lägen p.g.a. trötta ben och huvuden. Extra tydligt blir det kanske med ett lag med många rätt oerfarna spelare som haft en stor press under en stor del av säsongen och gjort det bra att hantera detta. När inte den pressen fanns längre så fanns inte den där extra kratfen att plocka fram. I den här matchen ger vi extra beröm till Maja Lindholm som hoppade in efter pausvilan och visade stor löpvilja och energi. Maja har haft en del skadeproblem under året vilket gjort att hon inte kunnat spela så mycket som hon (och vi) har velat, men under de 30 minuter hon spelade idag visade hon vad mycket nytta hon kan göra. Hennes tid på planen sammanfaller rätt bra med den tid vi spelade bra idag även om det givetvis är en hel del andra faktorer som spelar in också. Johanne Römo-Mella visade också sina stora ledaregenskaper i den här matchen där hon klev fram i rätt läge och gör i stort sett inga misstag varken defensivt eller offensivt från sin mittbacksplats. Olivia Jonsson hade en riktigt bra match mot Häggenås senast och fortsatte på det spåret i den här matchen där hon tog flera fina löpningar på högerkanten och hade bra kvalitet i det mesta hon gjorde. Nu summerar vi säsongen och kan se tillbaka på en rätt fin resa som tjejerna gjort under året. Vi hade det tufft under våren och de första sju matcherna gav bara två poäng in på kontot och ett flertal tunga uddamålsförluster. På de nio sista matcherna så har vi samlat in sexton poäng, vilket är klart bra och visar på vilken utvecking som tjejerna haft under året. Tittar vi på målskillnad under motsvarande matcher så hade vi 6-16 första sju och 27-18 sista nio. Snittet för insläppta mål per match är alltså ungefär samma, men vi har gått från att göra mindre än 1 mål/match till att producera 3 mål/match framåt. Även om vi givetvis har haft stor nytta av de lite mer erfarna tjejerna och deras egna prestationer så är den största nyttan av deras medverkan att de hjälpt de yngre och mer oerfarna spelana att växa in i "kostymen" så att de under hösten spelat med större självförtroende. Kan vi få behålla merparten av den hör truppen finns det goda förutsättningar att sikta på en placering högre upp i serien nästa år. Det finns dessutom ett antal spelare i U-truppen som på allvar knackar på porten till A-laget och som redan under detta år gjort fina insatser när de varit med och spelat i division 2. Vi får se om vi återkommer med någon mer omfattande summering av säsongen längre fram.
A-lag Damer
30 sep 2017
0kommentarer
Serieavslutning i Timrå
Imorgon lördag avslutar vi årets seriesäsong med bortamatch mot IFK Timrå 2 kl. 13:00 på Bergeforsens gräs. IFK Timrå 2 ligger för närvarande på sista plats i serien, men har vid seger imorgon möjlighet att gå om Häggenås. Det förutsätter att Häggenås inte tar några poäng i sin sista match. Samtidigt ligger IFK Timrå A lite pyrt till i division 1 där de är tvungna att vinna sista matchen i serien för att ha chansen att klara sig kvar där. IFK Timrå 2 består till större delen av unga spelare och under våren gjorde de en hel del bra resultat. Hösten har varit betydligt tyngre i takt med att A-laget tunnats ut en del. I vårens möte mot IFK Timrå 2 gjorde vi ingen bra match på en väldigt dålig plan på Sportfältet. Slutresultatet blev 1-1 sen vi kvitterat i andra halvlek. I första halvlek var Timrå vassare än oss. Vi kommer närmast från en storseger mot Häggenås där vi kanske inte var helt nöjda med spelet sett över hela matchen, men resultatet 6-0 är svårt att klaga på. En sak som var extra kul att se i den matchen var den positiva inverkan inhopparna hade på matchbilden. Ett par av dem får nu också chansen från start efter att ha agerat som inhoppare under större delen av hösten. Vi har haft en bra höst med betydligt färre dippar än våren och vi hoppas att vi kan avsluta säsongen bra också. Vi har ett par interna målsättningar kvar som vi kan nå upp till efter denna match och vi hoppas att det räcker långt som tändvätska även om det kanske inte påverkar vår tabellplacering. Följande 14 spelare åker med till Timrå: Jossan B, Lena L, Olivia J, Johanne R-M, Tilda E, Beata E, Elin N, Minja N, Ella B, Maja L, Karin J, Evelina E, Emma L, Amanda S.
A-lag Damer
29 sep 2017
0kommentarer
Visa fler nyheter