Fjärde raka för MIF - Lundh och Rosén tvåmålsskyttar

Med tre raka segrar i ryggen tog de gula eleganterna från Mullsjö IF emot Aledals IK på Gruveredsvallen under torsdagskvällen. Det blev kanske inte en klang- och jubelföreställning i 90 minuter, men en oerhört stabil 4–1-seger där gulsvart i vanlig ordning bjöd på både bländande fotboll och viss lyteskomik.

Redan efter fem minuters spel höll hemmaklacken andan. Aledals snabbe Kevin Kizito tog sig förbi på högerkanten och serverade ett inlägg till David Lihv. Lihv fick omedelbart storhetsvansinne och försökte sig på en akrobatisk konstspark, men avslutet hamnade åtskilliga meter över Martin Engström i Mullsjökassen.

MIF replikerade kort därefter när Oskar Lundh hittade Wille Rosén i djupled, men det tunga skottet satt bekvämt i famnen på Aledals burväktare Rickard Ludvigsson. Därefter bjöd hemmalaget på några avslut som i brist på bättre ord får benämnas som "halvchanser". Efter en hörna damp bollen ner hos mittbacken Andreas Karlsson, som fann sig själv i ett drömläge att klippa till på halvvolley. Stjärnorna stod dock inte i linje denna kväll heller. Karlsson felberäknade studsen totalt, tvingades drämma till med sin andra vänsterfot och bollen seglade högt upp i stratosfären medan mittbacken vrålade ut sin frustration. Även Simon Winblad var nära att spräcka nollan kort därpå, men hans vackra försök att knorra in bollen i det bortre krysset smet retfullt någon millimeter utanför stolpen.

Utdelningen skulle dock komma i den 23:e matchminuten. Isak Gustafsson och Oskar Lundh bjöd på vackert kombinationsspel längs högerflanken innan den förstnämnde måttade ett inlägg mot Winblad. Anfallaren kastade sig in i duellen mot en utrusande Ludvigsson, vann densamma, och skarvade bollen vidare till en helt fristående Rosén. Han gjorde inget misstag utan rullade enkelt in 1–0 i öppen kasse.

Det dröjde inte många ögonblick innan hemmapubliken fick jubla igen. Nästan direkt på avspark satte Winblad en ursinnig press på det grönklädda mittfältet och snodde helt sonika åt sig bollen. Oskar Lundh vädrade blod, tog en maxlöpning in i en enorm lucka i Aledals backlinje och fick en perfekt passning av Winblad. Lundh lät bollen studsa en gång innan han distinkt tryckte upp 2–0 i det första krysset.

Någonstans här drabbades MIF:s försvarslinje av allvarlig offensiv hybris. Det finns som bekant en anledning till att vissa spelare skolas om till backar i tidig ålder. Lundh servade ett alldeles strålande inlägg direkt på foten till ytterbacken Liam Vidbäck, som givit sig ut på en sällsynt offensiv räd. Vidbäck har förmodligen drömt och fantiserat om exakt detta ögonblick i hela sin fotbollskarriär, men när chansen väl uppenbarade sig slog hjärnsläppet till. Bollen träffades med en teknik som lämnade mycket att önska, och bollkallarna fick snällt trava ut på parkeringen för att hämta läderkulan.

Istället var det Aledal som skulle få in en reducering. Kizito måttade ett inlägg mot Jeff Adolfsson, som relativt enkelt vann sin duell mot Karlsson i gulsvart. Adolfsson tog ner bollen vackert och klippte till med en halvvolley som borrade sig in i Engströms bortre stolprot.

Kanske satte detta baklängesmål grus i det gulsvarta maskineriet. När Engström en stund senare fick ett tillbakaspel fanns det plötsligt inte en enda medspelare att slå bollen till. "Jaha, då får jag väl göra det själv", tycktes målvakten tänka. Han dribblade elegant bort den första Aledalspressen, men sedan tog äventyret tvärstopp när han klev rakt in i Adolfsson. Lyckligtvis för MIF var Jonas Martinsson påkopplad och städade upp röran.

Martinsson skulle dock hamna i blåsväder kort därefter när han kom på efterkälken, bryskt sparkade ner Robin Berglund och gav gästerna ett farligt frisparksläge. Engström dirigerade muren och förberedde sig på ett dunderskott från Rasmus Heinhagen. Skottet kom, men denna gång fick bollkallarna ge sig ut på en skogsexpedition för att hitta bollen. Halvtidsvila och 2–1 till hemmalaget – med lite mer kyla och rätt spelare på rätt plats hade ledningen absolut kunnat vara större.

Den andra halvleken var blott fem minuter gammal när nätmaskorna rasslade igen. Oskar Lundh noterade en djupledslöpande Rosén och skickade iväg en svepande crossboll. "Se och lär", skrek Rosén förmodligen (åtminstone i tanken) till Karlsson och Vidbäck innan han klippte till direkt på volley. Bollen dundrade in i den bortre burgaveln och 3–1 var ett faktum.

Endast minuter senare kom spiken i kistan. Martinsson slungade iväg en långboll på måfå som olyckligt studsade på Aledals Robin Raske och hamnade rakt i gapet på Oskar Lundh. Lundh fick för sig att bjuda på någon slags improviserad konstspark. För ett yttre, otränat öga såg aktionen ut att utspela sig i slow-motion, och anatomiskt såg Lundh oerhört stel ut. Avslutet räckte dock för att ställa Ludvigsson totalt, och bollen rullade retligt och plågsamt långsamt in vid den första stolpen fram till 4–1.

Målet punkterade tillställningen fullständigt och tempot bedarrade avsevärt. Lundh försökte sig sedermera på ytterligare en akrobatisk avslutning efter en hörna, men den gången misslyckades han kapitalt. Aledal vaskade fram ett par ströchanser utan att Engström behövde förta sig.

Glädjande var dock att några av de yngre förmågorna fick hoppa in och lufta benen under matchens sista tio minuter. Gustav Lundh gjorde sina första minuter sedan seriepremiären mot Beduinerna efter sin baksideskada, och Jocke Röö fick komma in och springa av sig lite överskottsenergi.

När klockan slog 90 satte domaren Goran Rakita pipan i munnen och blåste av tillställningen. Överlag var det en gedigen och stabil insats från det gulsvarta lägret, som stängde butiken bakåt trots att matchen som helhet inte riktigt erbjöd något rasande tempo.

Härnäst väntar ett bortamöte med Hooks IK tisdagen den 16 juni. Har ni inget vettigare för er tycker undertecknad definitivt att ni ska ta er dit och heja fram de gula eleganterna till en femte raka seger!

På bilden ser ni tvåmålsskyttarna Wille Rosén och Oskar Lundh.

Albin Forsberg Målvakt