• Tomelilla nästa i YA-cupen!

    4 maj 2011: YA-cupen, omgång 2 Gislövsdals IK-Köpingebro IF 3-6 (0-2) Målen: 0-1 Filip Fening-Sönnichsen (35), 0-2 Gustaf Söderman (44), 0-3 Kasper Olsson (53), 1-3 Lars Persson (straff, 63), 2-3 Ulf Billgren (straff, 71), 2-4 Filip Fening-Sönnichsen (straff, 72), 2-5 Filip Fening-Sönnichsen (79), 2-6 Anton Nilsson (82), 3-6 Lars Persson (85). ----- Efter två bedrövelser inledningsvis i serien var det viktigt för grabbarna att pumpa in självförtroende i ådrorna inför vad som komma skall och det gick ut över Gislövsdal i YA-cupen. På Stjärnevallen bjöd man hemmalaget på en stjärnsmäll och sex mål och nu väntar Tomelilla i åttondelsfinalen! Det var Hawaiifotboll direkt och om lagen hade haft skärpan i behåll hade det stått 3-3 efter en kvart där hemmalaget var något bättre. Men pågarna kom bättre med efterhand och Fille Fening hade ett par bra lägen som missbrukades - men han skulle få fler chanser (och ta dem).. Gislövsdal såg stabbiga ut i försvaret men hade ett par bra anfallare som oroade. När tempot sansades något efter en halvtimme fick Dennie bollen på mittfältet och slog en genomskärare som delade GIK-försvaret likt Moses delade det där havet för några år sedan. Hemmafansen pep offside och de kan ha haft rätt, men domaren lät spelet fortsätta och Fille var konsekvent i avslutet. Strax före paus blev det 2-0. Inbytte Hansen var påpasslig framför mål och serverade Gustav, eh, Gustaf Svensson, nej Söderman, som var lika kylig. 2-0 i paus och åttondelsvittring! Bättre blev det ett par minuter in i andra halvlek när Kasper tydligen blev sur på bollen och sparkade den rätt upp i krysset, en precision och kraft fick mig att tänka på när Anna knäade mig i familjelyckan i sexan... Gislövsdal, vars plan för övrigt drabbats av snömögel (kossorna i hagen bredvid planen hade mer gräs i munnen än vad som fanns på vissa delar av planen), gav dock inte upp och två straffar senare var det 2-3 och nära till nagelbitande igen. I den första situationen drog en GIK-anfallare ett par Kiffare innan han skickades i backen, och den andra straffen föranleddes av en kombinerad stämpling/karatekick. Knappast något att klaga över. Direkt efter 2-3 fick vi vår straff, och GIK åkte samtidigt på en målchansutvisning. Fille Fenomenaling satte straffen och fullbordade hattricket minuter senare med en "Kasper" upp i samma kryss som fortfarande glödde efter fullträffen i första. I slutet hittade Antons frispark sig hela vägen genom spelarklungan och in och då spelade det ingen som helst roll att det reducerades på slutet. Stora plus till centrallinjen med Filip FS, Kappe, Hannes och inte minst Johan i målet. Även Sam och Andreas förtjänar plus för sina pigga inhopp, den sistnämndes självförtroende var tydligen på topp efter att Norge numera är bättre på ishockey än Sverige och det märktes på plan i dag. Tomelilla nästa alltså. Matchdatum är ännu inte spikat, men klart är i alla fall att det blir på hemmaplan. Seniorlag Herrar 4 maj 2011 0kommentarer
  • Ett mål och en råka

    KIF/GIF B-Brösarp B 1-5 (0-5) KG: Filip Fening-Sönnichsen. ------ Ett annorlunda matchreferat, från en som inte kan fotboll, från en som har andra referenser än tider för mål m.m.. Bilen, jag två killar och en extra väska anländer till Glemmingebro som är vår hemmaarena på B-lagssidan denna vår. Verkar tunt med spelare men det löser sig nog, vi är ju nu tre stycken då en spelare stod och väntar på parkeringen. Turbo (hunden) och jag tar vår vanliga runda som innebär en timmes rundvandring innan någon match ser sin början. Jag och snart också Turbo har sett de flesta byar och städer inom fem mils avstånd från Köpingebro. Är man privatchaufför så är man, då kommer man tidigt till matcherna. Vill härmed meddela alla privatchaufförer till herrlag att om ni ska till Glemmingebro så ta med en tidning, för denna by har man gått igenom och ett varv vid sidan på tjugo minuter. Sitter på min bänk och väntar på att matchen ska börja, om inte annat så att spelarna ska komma ut ur omklädningsrummet. Väntar och väntar men inser plötsligt att det är våra spelare som har kommit ut - vi spelar ju i röda kläder... Lite reflektioner utifrån detta: * Äntligen sticker inte Marcus skor ut, de till och med matchar kläderna. * Man bör vara solbränd om man ska spela i röda kläder, annars ser man lätt illamående ut i denna röda färg. * Rött är en färg som retar upp, gör personer arga. Börjar bli lätt nervös nu när jag tänker på hur arga motståndarna måste bli efter att tittat på våra spelare. (motståndarna har gröna och grönt är en lugnande färg, vi kan återkomma till detta) Matchen ska strax börja och Brösarp har redan vunnit på publiksidan. Brösarp har cirka tio anhängare - Köpingebro-Glemmingebro, en och en hund. (vi ökade till cirka sex stycken i slutet, men även Brösarp ökade med tre, fyra stycken till). Brösarp startade snabbare, tuffare och säkrare än vi, vi verkade ta det lilla lugna och springa lite och titta. Nu återkommer vi till färgerna på kläderna som säkert var det som gjorde det, Brösarp ser rött vilket ju innebar fart, aggressivitet, tryck m.m. vi ser grönt viket säger till våra hjärnor att vi skulle ta det lugnt och allt är mysigt. Så killar misströsta inte det var inte ert fel att ni förlora det var färgen på kläderna. Just det vi skulle skriva ett matchreferat. Bollen var vit. Gräset var grönt. Vi hade en avbytare. Brösarps första mål kom strax innan en stor råka satte sig på staketet i närheten av där Turbo och jag satt. Sen rullade bollarna in en efter en. Fem mål i nacken första halvlek. Fille F-S spelar mittback och pratar på planen, har aldrig hört Fille säga så många ord på så kort tid. Kul. Kristinas "grabb" såklart. Andra halvlek, vi gör mål och därefter kör halva av vår supporterskara hem. Sen händer inte så mycket mer denna halvlek bara det vanliga: lite gruff, lite gula kort och vi vann denna halvlek med 1-0. Resultatet blev förlust till oss 1-5 men nu är det gjort, B-lagets första mål denna säsong så nu kan det bara rulla på. /Jessica Seniorlag Herrar 1 maj 2011 0kommentarer
  • Fyra mål och en fot i Polen

    I normala fall är man inte särskilt pigg på att sega sig opp i ottan för en seg bortamatch mot traktens största sillastrypare, men när det råder sommarvärme i påskhelgen vill man inte heller ligga kvar och dra sig. Så du möter upp ett halvt dussin lagkamrater och tar den ack så sega resan till ostkusten. I omklädningsrummet möts du av sex mer eller mindre kända ansikten som man tidigare skrikit svordomar åt och försökt finta bort (läs: fintats bort av) men som nu är lagkamrater eftersom vi har samarbete med Glemmingebro IF på B-lagssidan i år. Snabbt finner vi varandra. Inget gammalt groll här inte. Kanske är det för att vi är ett äldre(läs:erfaret) gäng lirare som ska upp emot ett lag som är så ungt att de tror att datorn följde med i moderkakan. Du börjar på bänken och hyser inga onda känslor för det. Vi är ju 13 man och jag är den som har tränat minst, nästan inget alls. Med mindre förra B-lagsmatchen räknas som en träning. När du väl kommer in med kvarten kvar av första halvlek är din första insats att ta ner en boll på hakan och låtsas att det inte gjorde ont, även om du helst av allt vill gråta. Det är när du blir rövtacklad av en kille med en matchvikt på 22 kilo och med samtliga mjölktänder kvar i munnen som du inser att du inte har att göra på plan. Nån måtta får det vara. Så du byter ut dig själv och erkänner ärligt att du är ruskigt dåligt tränad, i stället för att fejka en skada som i fornstora dagar. På slutet, när alla är trötta, ser du din chans att ta i lite extra och på sin höjd framstå som medioker. När du sedan får chansen att rensa undan en boll i slutminuten tar du den, men rensar samtidigt undan en stor tuva gräs och ett par dobbar på motståndarens sula, vilket frambringar flera danska svordomar och en orolig blick ned på foten, för att se om den sitter kvar eller om den slungats mot Polen av G-kraften och skvalpar i vågornas stilla brus utanför Gdansks kust. Du vet att den sitter kvar när det börjar göra ont som sören, och du funderar på att gråta den där skvätten som du sparade i första halvlek. Högst manliga tårar, förstås. Och inte fan avbryts spelet. Domaren säger något i stil med "låt honom ligga, matchen är snart slut" vilket summerar min betydelse i matchen ganska bra. När du sedan haltar hem och lägger dig i solen och kvider som om solstolen vore din dödsbädd, får du både kaffe och omsorgsfulla ord serverade, och du tar en liten powernap för att glömma smärtan. Sen vaknar du och har förträngt skadan, men blir smärtsamt medveten om den när du reser dig upp. Det är då tårarna faller, men det är så varmt ute att du skyller på svett. Matchen vann Simrishamn förresten med 4-0. Seniorlag Herrar 25 apr 2011 0kommentarer
  • Visa fler nyheter