Matchreferat: Skogaby 0-12 IS Örnia

Det var ett Örnia med gott självförtroende efter segern mot Simlångsdalen som tog sig ner till Skogaby på fredagskvällen. Skador, studentfirande och sjukdomar gjorde dock att den normalt så breda truppen nu töjdes ut till bristningsgränsen. Håkan Petersson och Jakob Josefsson fick därför lägga innebandyklubban på kylning och snöra på sig fotbollskorna för första, men förhoppningsvis inte sista, gången den här säsongen. Målvakts-Kevin fick också chansen att agera anfallare för dagen. Skogaby började med bollen och skickade upp den långt mot Örnias vänstersida. Det var också sista gången som det röda laget rörde bollen innan den låg i nätmaskorna bakom hemmamålvakten. Efter en snabb bollvinst och tålmodig speluppbyggnad kom till slut luckan när Hampus Henningsson hittade ner till Jakob ”Mini” Josefsson i vänsterkorridoren i den andra spelminuten. Mini avancerade in i boxen och satte den distinkt högt vid målvaktens främre stolpe och Örnias drömstart var ett faktum. Halvleken fortsatte på den inslagna vägen med stort bollinnehav för Örnia som hade full kontroll på händelserna. Vanns inte bollen högt upp av forwards eller mittfältare kunde backlinjen lugnt och behärskat plocka ner de längre bollarna mot Skogabys alltmer uppgivna anfallare. I 21: minuten gav det stora spelövertaget resultat på nytt när firma Josefsson och Henningsson samarbetade på nytt. Mini slet sig loss på högerkanten och fick in bollen snett inåt bakåt till Hampus som inte gjorde något misstag utan distinkt satte dit tvåan. Några minuter senare var det dags för Örnia att måla på nytt. Den här gången efter en omställning där mittbacksgeneralen, och födelsedagsbarnet, Adam Pansell vann boll och beslutade sig för att ta en offensiv utflykt. När bollen så kom ut till Hugo Barkstedt på högerkanten dök han upp inne i boxen men i stället för att sätta dit bollen valde han att hoppa över den och bakom honom dök Max Swanling, mannen med det trasiga låret, upp och placerade behärskat in avslutet. Vill man se målet i repris är det bara att söka upp Nacer Chadlis mål mot Japan i VM 2018. 0–3 till Örnia och uppförsbacken blev allt brantare för hemmalaget. Och brantare skulle den bli. Innan halvleken var över hade även den notoriske målskytten Henrik Björkman lyckats skriva in sig i målprotokollet. 0–4 i paus och det var ett Örnia fyllt med självförtroende som tog några välförtjänta klunkar vatten efter en fint genomförd halvlek. I paus anslöt även hjälten Johan Larsson för att stärka upp truppen ytterliggare. Andra halvlek fortsatte på precis samma sätt som den första slutade, med fullständig dominans från bortalaget. Mini gjorde sitt andra i matchen i 47:e innan det var dags för födelsedagsbarnet Pansell att ge sig ut på en ny offensiv utflykt. Efter att ha serverat Mini bollen borrade han ner huvudet i backen och gav sig i väg på en klassisk överlappslöpning vid straffområdeskanten, fick tillbaka bollen och serverade Tobias Andreasson öppet mål vid bortre stolpen. Med en sexmålsledning är det lätt att koncentrationen försvinner men Örnia bara fortsatte att trycka gasen i botten och de få gånger som hemmalaget tog sig igenom stod Erik i vägen och fredade sitt mål med bravur. I stället blev det proppen ur för de grönvita. Jakob fyllde på med ytterligare tre mål innan det var dags för Tobias Andreasson att trycka in sitt andra för kvällen med en riktig smällkaramell utanför boxen. Max Swanling placerade in ytterligare en boll och Björkman avslutade målskyttet för dagen när han fastställde slutresultatet till 0-12. På slutet är också Kevin extremt nära att få peta in sitt första mål för klubben men avslutet smiter precis utanför stolpen. En väl genomförd insats av samtliga grönvita spelare som klarade av att behålla tålamodet och fokuset hela vägen trots den stora ledningen och lite ovana positioner. Vi tackar Skogaby för en god match under svåra förutsättningar. I hård konkurrens går de tre Örnarna till följande spelare: *** Adam Pansell ** Jakob ”Mini” Josefsson * Hampus Henningsson Hedersomnämnande till Hugo Barkstedt som står för tre assist från sin högerkant. Erik G Anton J – Adam – Simon Hugo – Isak – Tobias – Hampus Henke Kevin – Jakob Bänk: Max S Håkan Johan L Herrar 0kommentarer

Matchreferat: IS Örnia 6-1 Simlångsdalens IF

De senaste fyra matcherna har resultatmässigt varit klart under godkänd, med endast två inskrapade poäng efter kryss mot Skottorp och Sennan. Ett riktigt styrkebesked var därför något som Örnia behövde, och gärna även bevis på att de idogt inövade anfallsmönstren gett resultat. Simlångsdalen stod denna afton för motståndet, och skulle få sig en riktig genomkörare. Örnias spelplan var att med ett högt presspel inte ge Simlångsdalen något som helst utrymme att från sitt bollskickliga mittfält kunna etablera sitt eget spel. Men även om de första 10 minuterna var jämna tog De Gröna därefter helt över taktpinnen och uppvisade en offensiv briljans som trots tidigare matchers spelmässiga dominans inte alls setts. Anton Andersson placerade rutinerat in 1-0 efter att Björkström ute till höger frispelat kantspringaren Anton Johansson, som med ett precist, intränat inlägg hittade Andersson vid bakstolpen. Därefter var det som att proppen drogs och ett flöde av vackra mål följde. Henrik Björkman ville inte vara sämre än sin anfallskollega och gjorde 2-0 på samma sätt som Andersson. Den senare avlossade direkt därefter kanonen och satte sitt andra och matchens tredje mål med ett tungt långskott från 20 meter. Men trots att Anderssons vänsterslägga var vackert, hade kvällens vackraste mål eller ens distansskott ännu ej visat sig. I minut 40 fick Björkström nämligen en djupledsboll ute till höger, vände upp och snubblade kvickt fram bollen mellan motståndarnas ben, och som sig bör i division 6 därför också blivit nedsparkad. Den efterföljande frisparken från Björkström lyfts in och Isak Sävström slungar sig huvudstupa framåt - och når först till bollen! Bollen träffar pannan och tar sig sedan ändå in till nätmaskorna, vilket tycktes göra Sävström själv minst lika överraskad som Simlångsdalens försvarare. Och om överraskning var den dominerande känslan efter 4-0 målet, kan upplevelsen efter 5-0 snarast beskrivas som absurd när samme Sävström, minuterna efter sin språngnick, från 25 meter borrar in en otagbar högerprojektil. Örniastaben hade tappat hakan och upplevdes snarast lättade när halvtidssignalen ljöd efter detta - ett tredje mål från den glödhete skåningen hade nog inte resulterat i annat än ett framtida övermod. Pausvilan kom med andra ord för alla parter lägligt. Simlångsdalen lyckades reducera så snart andra halvlek tog vid, men skulle inte komma närmre än så. Örnia stängde alla ytor och lät bollen mästerligt förflyttas mellan lagdelarna. De Grönas mittfält slet kopiöst och framför allt Edvin Walan lät ofta motståndet känna på smärtförnimmelserna som uppkommer efter en närkamp med en värmlänning. Och när han inte mosade motspelare kontrollerade han, tillsammans med övriga i mittfält och backlinje, utan desto större problem matchbilden. Och så kom spiken i kistan. Man kan ifrågasätta den skadade tränaren Max Swanlings beslut att byta in sig själv efter 80 minuter, men resultatet av det är det nu i efterhand få som väljer att klaga på. Tränarkollegan Simon Larsson hittar med ett högt uppspel mot hörnflaggan in bakom Simlångsdalens backlinje på en djupledshaltande Swanling. Om denne haft två friska ben och inte en snedbelastad höft hade bollen nog tagits ner, rullats runt och den resterande tiden av matchen hade spelats av. Men det som skiljer Swanling åt från en annan är väl just beslutsfattandet i situationer som denna. Eller tur. Swanling väljer nämligen att med fel fot, i steget, på volley, från 35 meter, få på en träff som aldrig tidigare skådats och föra Örnia till en 6-1 ledning och vinst. Fascinerande. Det är många som gör sin bästa match bland De Gröna denna kväll. Andersson producerar poäng, Sävström två drömmål och Walan blåmärken. Men även backlinjen med Hervi Qose som dirigent visar på ett moget lugn och förivrar sig inte trots stor ledning. Även Noah Breland orsakade med sina kvicka fötter huvudbry bland samtliga försvarare. Men det fanns en prestation som i positiv bemärkelse stack ut lite mer än de andras - nämligen undertecknads. Matchens Örnar: *** Viktor Björkström ** Edvin Walan * Isak Sävström Örnias startelva: E Göranson H Qose - S Larsson - A Adolfsson (70') A Johansson (ut 45', in 75') - I Sävström - T Andreasson (20') - N Breland (75') V Björkström A Andersson (80') - H Björkman (70') Bänk: E Walan (20'), M Karlsson (45'), A Pansell (70'), M Lindell (70'), M Swanling (80') Herrar 0kommentarer

Matchreferat: IS Örnia 0-3 HGH

Om förra veckans förlust mot Torup/Rydö kändes oförtjänt är det svårt att sätta ord på känslorna efter HGH-mötet på Alevallen. Örnia visste att för motståndet denna afton stod ett väloljat maskineri, som inte slutar anfalla för en sekund och mot vilka man aldrig kan slappna av. Matchplanen var också simpel - spela fin fotboll. Och även om det uppfylldes, blev resultatet långt ifrån vad som hoppats på. De 56 betalande åskådarna fick i alla fall se Örnia i sann Örniaanda kontrollera större delen av första halvlek. HGH öppnade dock starkast och hade faktiskt en boll i Örnias nät redan efter 5 minuter, efter en lurig hörnvariant. Men detta dömdes bort för offside, något felaktigt kan HGH tycka. "Solklart!" sa De Gröna. Detta fick Örnarna att vakna till, och tog nu helt och hållet tag i matchen. Mittfältstrion Stjernqvist-Sävström-Allan dansade sig fram med bollen i säkert förvar på HGH's planhalva, och om det - återigen - inte vore för stolpar, ribbor och motvind hade nog Swanlings, Anderssons och Johanssons många avslut resulterat i mer än de gjorde. Men Örnia fortsatte trumma på. Efter varje litet bolltapp visade De Gröna på en återerövringspress av rang, och det vanligtvis så bollskickliga HGH såg ut att bli mer och mer frustrerade. Men kanske var det denna frustration som fick serieledarna att vakna till liv. Innan halvleken var slut hade HGH nämligen gjort både ett- och tvånoll, och bägge målen på ett nästan identiskt sätt fråg sin farliga högerkant. Surt, sa Örnen ännu en gång. Andra halvlek fortsatte den på samma sätt som den första. Örnia kontrollerade spelet totalt och skapade chans på chans, men utan att orsaka någon riktig oreda framför HGH's burväktare. De Gröna försökte och försökte. När Adolfsson, som mittback, inte dribblade sina hårt pressande anfallare testade han skott från 35 meter, men inte heller det gav resultat. HGH kunde i stället ligga lågt och vänta på kontringar, vilket snart resulterade i 3-0 och en avgjord match. Om det inte vore för Örnias i vanlig ordning storspelande målvakt Göranson, hade nog resultatet dessutom utökats ytterligare. Noll poäng på de två senaste matcherna mot de två serieledande är inget att vara nöjd över. Men både tränarstaben och spelarna känner att fotbollen som spelas nu är för bra för att ändras på, och med lite tid, flyt och intensitet framför målet kommer Örnia att inom kort vara ostoppbara. Någon rätlinjig, effektiv 442:a kommer det inte bli, för Örnia har hittat ett sätt att spela fotboll på som ger mer än bara resultat - det ger identitet. Matchens Örnar: *** Simon Larsson ** Albin Adolfsson * Noah Breland Örnias startelva: E Göranson H Qose - S Larsson - A Adolfsson Allan (70') - I Sävström (55' ut, 80' in) A Johansson (80') - T Stjernqvist - N Breland (40') M Swanling (65') - L Andersson (80') Bänken: M Karlsson (40'), H Henningson (55'), V Björkström (65'), E Lövgren (70'), H Barkstedt (80') Herrar 0kommentarer

Visa fler nyheter