Kevin Sjöholm klar för IFK

NYÅRSBOMB! Kevin Sjöholm klar för IFK! BOOM. Vi avslutar året – och öppnar 2026 – med en riktig smäll. Kevin Sjöholm, målmaskinen från Frövi, är klar för IFK Lindesberg! Kevin har varit en av Frövis – och hela Division 4:s – absolut vassaste spelare, och nu kliver han in i blått. Senast han spelade i Division 5? 31 mål. Ja, du läste rätt. Men Kevin är inte bara mål. Han är också en bra och ödmjuk kille som kommer passa perfekt in i vår grupp, både på och utanför planen. En lagspelare med rätt inställning, hunger och vilja att ta nästa steg. Nu är han taggad på en nystart, en ny miljö och en ny utmaning – och han har valt IFK. Det här är inte bara en värvning. Det är ett statement. Välkommen till Lindesberg, Kevin. 2026 börjar med mål. Många mål. Herrar 0kommentarer

Stjärnor, slit och stolthet – damlaget 2025

Det blev ett år där glädje, energi och offensiv kraft satte tonen. För IFK Lindesbergs damlag blev 2025 inte bara en säsong det blev en påminnelse om vad som händer när mod möter målmedvetenhet. Damlaget klev in i 2025 med en hunger efter utveckling och en vilja att ta kliv mot nya mål. På Fritidsbyn och på bortaplan visade laget upp en dynamik och en offensiv som gjorde att man sällan gick obemärkt förbi. Det var ett lag byggt på gemenskap, vilja och ambition i varje passning, varje sprint och varje mål. Och mitt i allt: Martin. Ensam tränare. Det är svårt att vara själv. Men som han bar det här laget tillsammans med spelarna det säger något om både honom och gruppen. Det fanns en riktning. En idé. Och en känsla av att “vi gör det här ihop” på klassiskt Norra länsdelsvis. Vi gasar trots att det svänger. Stjärnan som bar det framåt Om herrarnas krönika hade ett avgörande ögonblick, så hade damernas 2025 en stjärna: Emelie Alfredsson. Hon var den där spelaren som förändrar matchbilder utan att be om ursäkt. Den som får motståndare att backa ett halvt steg bara av närvaron. Den som tar ansvar när det behövs, och som höjer ribban utan att ens behöva säga så mycket. Emelie var inte bara bra hon var den typen av spelare som gör att ett lag plötsligt tror lite mer på sig självt. Grundträningen som blev lagets motor Men alla säsonger byggs inte bara av stjärnglans. De byggs av vardag. Av slit. Av den där typen av spelare som alltid gör jobbet, även när ingen tittar. Och där kommer Sara Gunnarsson in lagets fysiska fenomen. Hon som löper en mil före och en mil efter varje träning, bara för att hon kan. Bara för att hon vill. Bara för att nivån ska upp. Det är nästan provocerande på det vackra sättet: när någon är så vältränad att det smittar av sig. Sara var inte bara en spelare hon var en motor, en standard, en påminnelse om att utveckling börjar i det osynliga. Kaptenen som äger mittfältet Och så har vi lagkapten Lisa. Giganternas gigant på mitten. Det finns spelare som gör sina lagkamrater bättre genom passningar. Lisa gjorde sina lagkamrater bättre genom att dominera ytorna. Genom att vinna dueller. Genom att sätta tempot. Genom att styra och ställa när det behövdes och genom att aldrig försvinna ur matchen. Hon var navet. Kompassen. Den som höll ihop allt när spelet bölja-de. Backlinjen som pratade, smällde och levererade Bakåt fanns en annan sorts trygghet: den som kommer av att någon vägrar vika ner sig. Julia och Alma var lika tuffa i käften som skickliga i backlinjen och det är exakt den kombinationen man vill ha i ett lag som vill framåt. De tog ansvar. De markerade. De rensade. De vann närkamper. Och de gjorde det med den där attityden som säger: här passerar du inte gratis. Den sortens backlinje som inte bara försvarar mål utan försvarar identiteten. Forwards som jagade, mosade och gjorde mål Och längst fram? Där fanns karaktär. Tempo. Och en jäkla vilja att göra mål. Frida Gustavsson polisen som leker katt och råtta med storspelare tillika gammal landslagsspelare som Nilla Fischer på Polis-EM tog med sig exakt samma mentalitet in på planen. Smart, intensiv, ständigt på rätt sida gränsen. En forward som aldrig gav en försvarare en lugn sekund. Bredvid henne fanns Levina. Speedkulan. Djupledshotet. Hon som mosade och mosade för att till slut få trycka dit bollen. Mål, mål, mål – mera mål, som Markoolio sjunger... När Levina satte fart visste alla vad som gällde: backlinjen flytta framåt! Det var ett anfallsspel byggt på olika kvaliteter men med samma slutmål. Att avgöra matcher. Det som gör ett lag till ett lag Men 2025 var inte bara ett år av individuella prestationer. Det var också året för kamp, svett och lärdomar. Ett år där två nya IFK-profiler föddes för framtiden ur lagets egna led, samtidigt som snillen spekulerade och snackade vid sidan av planen. Match för match klev fler fram. Fler tog steg. Fler gjorde jobbet som inte alltid syns i rubrikerna, men som är helt avgörande för att ett lag ska fungera: löpningarna, täckningarna, uppspelen och uppoffringarna. Parallellt växte stödet runt laget. Publiken var kanske inte stor till antalet, men desto starkare i sitt engagemang. Familj, vänner, klubbkamrater och supportrar fanns där vecka efter vecka och visade tydligt vilken betydelse damverksamheten har för hela föreningens identitet. Resan framåt Egna fostrade spelare som Edith, Maha, Elsa och Alice, för att bara nämna några. Spelare som vuxit fram ur ungdomsledarna Glenns och Saras helt magiskt långsiktigt byggda verksamhet. Visst ligger det både en del tjat, mycket lek och framför allt en tålmodig tro bakom att alltid jobba för tjejernas bästa, att alltid se individen före resultatet. Men utfallet ser vi nu. Tålmodigheten som bar frukt. En grund som inte skapats över en natt, utan byggts med tid, omtanke och en tydlig idé om vad IFK Lindesbergs damfotboll ska vara. Det är därifrån framtiden glänser. Inte som ett löfte långt bort, utan som något som redan står redo. Något som bär klubbens färger med självklarhet, stolthet och hunger. Så när man ser tillbaka på 2025 ser man mer än en säsong. Man ser ett damlag som står stadigt i nuet och ett som har alla förutsättningar att glänsa, nu och för alltid. För framtiden i IFK Lindesbergs damlag? Den ser inte bara ljus ut. Den är ljus.. Kom ihåg: För i Lindesberg vet man: det är inte alltid tabellen som berättar hela sanningen utan resan i den som sagt. Damer 2kommentarer

KRÖNIKA: Ett år av passion, kamp och framtidstro

Det blev ett år där hjärtat gick före resultatet. För många är IFK Lindesberg kanske ett namn som viskar snarare än ropar ett blåvitt lag i divisionerna där stjärnglansen inte alltid skiner. Men i kvällsljuset över anläggningen brinner passionen för fotboll desto starkare. I varje hjärta som slår för laget, i varje spelare som drar på sig tröjan, uppvuxna med samma boll, samma dröm och samma doft av nyklippt gräs. Det är fotboll med rötterna djupt i jorden, där gemenskapen ekar högre än applåderna och där Lindesberg alltid känns som hemma. Under 2025 blev det allt tydligare att något stort och betydelsefullt höll på att växa fram i skuggan av Lindesbergs grönskande parker. Det skedde inte på norra länsdelens bästa gräsplan, snarare tvärtom, men väl på den vackraste och mest gemytliga anläggningen, vi älskar Fritidsbyn! Det var året då lagets själ sattes i centrum och klubbens framtidsvision började ta form inte nödvändigtvis mätt i skyhöga tabellplaceringar, utan i nya idéer, förnyad energi och ett kollektivt mod att våga satsa, att göra något annorlunda. Ett lag och människorna bakom 2025 handlade om bygget. Inte bara om bollen som rullade, utan om människorna bakom den. För i ett lag som IFK Lindesberg betyder gemenskapen på och utanför planen minst lika mycket som målen. Truppen bestod av spelare som Hamza Sahwish, Levi Lauberg, Christian Felldin, Ebbe Sommestad, Isak Lindgren och Vide Andersson. Namn som kanske inte prydde förstasidorna, men som bar klubbmärket med stolthet. Riktiga karaktärer. Precis som Martin Eriksson som ena stunden höll ihop klubbens karismatiska och skickliga damlag, för att i nästa stund gå i klinch med varenda forward i herrserien. Sådant bygger inte bara lag det bygger föreningen. Truppen var en blandning av löften, lojala hemvändare och unga spelare redo att ta nästa kliv. Ett kollektiv snarare än en samling individuella stjärnor. Men det här händer aldrig av sig självt. Bakom varje poäng, varje räddning och varje avgörande mål fanns en ledarstab som slet långt bortom strålkastarljuset. En ledarstab som bar helheten när det blåste, som löste vardagen när kroppen sa ifrån och som såg till att det alltid fanns värme både i kaffemuggen och i omklädningsrummet. Förstärkningar som gjorde skillnad Inför höstsäsongen eller snarare med två matcher kvar av våren kom också nyförvärv och förstärkningar som gav energi till gruppen efter en tuffare start. Ett tydligt exempel var Martin Alp, som anslöt med hunger i blicken och ambitionen att hjälpa laget framåt. En riktig ledare. Två andra var, i stjärnglansens serier, allas vår nallebjörn Linus Nyströms comeback mellan stolparna och nästan samtidigt klev Fellingsbros kanske bästa spelare genom tiderna, André Rodin, in i laget. Erfarenhet. Pondus. En spelare som inte behövde säga mycket, men som fick hela omgivningen att höja sig. Och så får vi inte glömma den tysta, men mycket skickliga Robin Lindbom, som bokstavligen åt upp motståndarna. När denna spets valde att komma till IFK Lindesberg blev det en tydlig symbol för klubbens framtidsorienterade satsning på spets, talang och utveckling. Ögonblicket som sa allt Räckte detta? Absolut inte. Med sju matcher kvar av säsongen klev Linus Lamu in i Lindesberg. Vilken man. Vilken människa. Och vilken fullständig fotbollsparadox. Han lyckades med konststycket att vinna skytteligan i två olika lag under samma säsong något som låter som en skröna, men som här blev verklighet. När han dessutom tryckte in det avgörande målet som höll oss kvar i serien, då kom det där ögonblicket som sa allt: hans son rusade in från sidan och firade vid hörnflaggan med en kram till sin pappa. Fotboll när den är som allra bäst. Magiskt. Euforiskt. Och ett klockrent bevis på att i Lindesberg gör man inte bara det som krävs man gör lite till. Här tar man hand om varandra. Här är vi inte bara ett lag. Vi är en familj. Mer än bara resultat Men 2025 var inte bara satsningar och nyförvärv. Det var också året för kamp, svett och lärdomar. Matchresultaten finns kanske inte i de stora sportmedierna, men i klubbens kalender och i varje träningspass skrevs berättelsen om ett lag som aldrig vek ner sig. Cupmatcher, träningskvällar och närvaro i seriespel satte prägel på en säsong där vardagens insatser blev det verkliga mästerskapet. Och mitt i allt detta och en stor del i det som gjorde 2025 så minnesvärt var supporternas trofasthet. För även om IFK Lindesbergs herrar inte lockade tiotusentals till Fritidsbyn, så fyllde de hjärtan. För varje passning, varje närkamp och varje minut på planen fanns en känsla av att vara med på något större att vara en del av en resa snarare än en tillfällig framgång. Resan har bara börjat I slutändan blev 2025 inte ett siffrors år. Det blev ett hjärtats år. Ett år där IFK Lindesberg visade att fotboll, mer än något annat, handlar om mänsklig utveckling, tro på laget och kärleken till spelet. Ett år som lade grunden för framtida triumfer kanske inte imorgon, kanske inte nästa säsong men i de sinnen och hjärtan som bär klubbmärket närmast. För i Lindesberg vet man: Det är inte alltid tabellen som berättar hela sanningen ibland är det resan som räknas mest. Och den är precis påbörjad. Vi ses. Gott nytt år! Bild: Nerikes Allehanda, tack! Herrar 1kommentar

Visa fler nyheter