• Referat: IFK Mariefred Vets - Sollentuna HC

    Matchreferat: IFK-Mariefred Vets – Sollentuna HC 7-3 Kaffe kaka, fjärde raka! Serieledning, baby! Först ett klargörande så inga förväxlingar föreligger. Det var alltså inte Lars Noréns skandalomsusade föreställning ”Personkrets 7:3” med nazister till fångar som sattes upp in en ny tappning på Hammarens IP igår, utan en helt vanlig seriefinal i Sveriges sexigaste veteranserie. Lyckligt nog för oss fick denna familjeföreställning till drama ett lyckligt slut till skillnad från diverse tragedier som både historien och samtiden är fulla av. Det enda orosmolnet initialt var om Sollentuna faktiskt skulle dyka upp och genomföra matchen, men det var alltså tredje gången gillt om vi alla de facto inte hallucinerade! Apropå magiska tal, så bevittnade vi som var där något av ett riktigt metamorfos när det kommer till en utav våra mer legendariska spelare, Johan ”Adriano” Persson. Nummer sju viftade sitt trollspö med tre baljor som resultat som om han aldrig ägnat sig åt annat, vilket fick några av oss avundsjuka att gnugga ögonen. Han lyckades under en endaste match skriva om definitionen för att göra en ”Persson” (tre 2-minutersutvisningar, varav ett med slagskottfejk, följt av ett matchstraff), vilket fram tills igår ringade in hans spelarprofil tillsammans med ett idogt gnuggande i sarghörnen likt en maskin. Man ska aldrig döma hunden efter håren och kanske kan flera av oss hitta sin inre Brett Hull när femtio bast nalkas. Att ”Adriano” nog bytt sitt äkta hattrick mot ett Gordie Howe-dito låter vi passera en dag som denna. Kanske borde vi inte heller varit helt överraskade eftersom han lyckades med samma konststycke på träningen senast, vilket gjorde att hans namn var den första som plitades ner när lagets togs ut, men blixten slår ju som bekant inte ner som samma ställe två gånger, eller hur? Vilka fler naturlagar behöver vi ifrågasätta härnäst? Diskutera i smågrupper. Veteranerna tillika stjärnorna visade vägen som sig bör, vilket var väl för väl efter att GM-Rydan maxat pressen på första femman inför den ack så viktiga matchen. ”Slangen”-Vikström, ”Psyket”-Wallin och ”Professor”-Basilius inspirerades av magiker-Adriano från Närke och satte varsin, den ena snyggare än den andra. För att travestera den framlidne finska backhopparlegendaren Matti Nykänen, så var det helt ”fifty/sixty” hur det skulle bli med deras leverans efter att coachen verkligen satte de psykologiska tumskruvarna hårt i dessa vackra män, när han krävde produktion och inte direkt tog några gisslan när det kom till formuleringskonsten och mottagargruppen, med personliga påhopp och förtal som toppen av isberget. Tränarens uppgift är inte sällan att försöka få ut det bästa av spelarna, till varje pris verkar det som, men vilka är vi att ifrågasätta hans osunda metoder när vi är obesegrade sen Nils Dackes dagar? Det kan också varit det celebra besöket signerat av föreningens hockeynestor, Ronnie "Tiger Williams" Törnblom, att hans blotta närvaro i omklädningsrummet som fick oss alla på tårna. Sollentuna var habila genomgående men saknade spets. Var var ”Sudden” när han behövdes som mest? Vid 6-1 tyckte vi ändå att det var läge att skruva ner takten med cirka 1000%, vilket för övrigt var den enda regianvisningen som den grandiosa mästaren, Ernst-Hugo Järegård någonsin erhöll på Dramaten. I hockey fungerar det emellertid sämre. Därtill vill vi ta mängder av utvisningar eftersom vi vill vara ”tuffa att möta.” Ett sådan exempel bjöd Niklas ”Timmer-Timber” Jönsson på när han fick en tvåa för ”riktig hockey.” När Slips-Berg i målet sedan drabbades av A-lags-hybris och inte hade lust att beblanda sig med så kallade skitmål för gästerna, slank det snart in ett par reduceringar som inte hade hamnat på någon highlight-reel på en skärm nära dig om någon så hade mutat IT-ansvarig. Avslutningsvis skickar vi en hälsning till Piff och Puff i seket som inte redan gör tillräckligt för föreningen och powerforwarden Damberg som skötte båsdörren som ”healthy scratch” – det är många småbarnsföräldrar som stundom gärna lämnar hemmet för lite egen tid har vi noterat – vad kan vara mänskligare? - men det kan också bara vara att gemenskapen i form av lagtillhörighet helt enkelt är omotståndlig. Någon publikanstormning likt senast var det inget tal om, men uppvisningen då uteblev ju, så vi kan bara skylla oss själva. Dock noterade vi återigen med glädje ett evigt ungt, väl åldrande pensionärspar som måhända är våra enda säsongskortsinnehavare. Tur att deras föräldranärvaro inte påverkade deras sons, minstingen i familjen tillika vänsterback med dyra skridskor, prestationer negativt, vilket annars är lätt hänt. Shout out också till Lång-Henke som orkar slipa våra rostiga pjäxor till skridskor också. Ses i baren! Härnäst vankas det derby mot Gnesta hemma i Hammararenan 12/2 och alla som någonsin sett ett hockeyderby vet att det är dags att boka barnvakt och kanske även inhandla/bränna ihop något stärkande att smuggla in i samband med nästa nedsläpp. //Mediaavdelningen P.S. Tänk om samspelet alltid var lika lekandes lätt som när mellanspolningen kom på tal med gästerna från Sollentuna. För när vi föreslog att detta skulle spolas (no pun intended) av hänsyn till publiken lade motståndarna inga fingrar emellan när de förkunnade att om spolning blir aktuellt och försenar nattsömnen ytterligare så skiter de i att spela och lämnar WO, Mankan och Sörmland utan att passera gå. Konsensus. Det kunde somliga demagoger prova vid tillfälle så skulle världen vara en bättre plats. D.S. IFK Mariefred Vets Ishockey 4 feb 2025 0kommentarer
  • Referat: IFK Mariefred Vets - Järna SK

    Matchreferat: IFK Marifred Vets – Järna sportklubb 4-1 En seger är en seger är en seger och en medioker konsert är också en konsert som Uffe-Puffe Lundell en gång uttryckte det! Fotboll är enkelt och därmed mainstream, något som utövas globalt, eftersom det endast kräver 22 två människor (eller färre) som jagar en boll i nittio minuter. Ishockey däremot – it is not for everybody, min egen kropp inräknad! Tröskeln till att börja kan vara stor, du behöver en massa prylar som du inte kan använda till något annat och som kostar skjortan, samt att du måste vara född alternativt vistas på mycket kalla ställen i långa perioder om du överhuvudtaget vill göra en ansats till att försöka förflytta dig hastigt på ett par sylvassa stålrör på is, samtidigt som du försöker hantera ett gummiföremål utan att bli överkörd av något övervintrat fläskberg som alltid tror att det är VM. Steget från dessa grunder till briljans ska vi inte ens benämna, men utgångspunkten är givetvis att detta utövas ”med livet som insats” och ännu mer så nu med stigande ålder, när varje isberöring kan vara den sista någonsin. Vad är då bättre än vinna trots att spelet inte gladde? Precis. Just ingenting. Det är lätt att vara efterklok, men laddningen inför hemmapremiären mot JSK (hello, hemmapremiär redan i slutet av januari, dra på trissor!) var inte av bästa märke, vilket märktes när någon utomstående stack i nyllet i omklädningsrummet innan match och frågade om det var någon som hade dött! Visst, vi kommer från tung träningsperiod och den kollektiva ledan, den allmänna tröttheten kan givetvis bli påtaglig när ett gäng gossar som snart gör anspråk på medlemskap hos PRO, samlas för leka sent på kvällarna. Tre fulla femmor mönstrades och det känns lång väg att GM-Rydan inte litar på våra individuella förmågor, utan tänker att vi ska härska genom att trötta ut motståndet genom att skicka in mer kanonmat som vissa krigsförande nationer satt i bruk. Det står således inte och faller med antalet – det är hårdare tryck om platserna än konkurrensen som någon duktig lirare formulerade det. Thomas ”Individualisten” Berg vaktade åter porten till buren och det är rimligt att ställa frågan om vi vunnit utan hans MVP-comeback. Det finns röster som gör gällande att han är för bra för den aktuella serien, Stockholm vets +35 elit, men vi, hans lagkamrater är ändå fortsatt försiktiga med dylika superlativ. Trots det krampaktiga och slarviga beteendet, inte minst i egen zon, där vi är ovana att hålla till generellt hade vi snart 2-0. Vår spelande manager, GM-Rydan, levde upp till floskeln att det är kaptenen som visar vägen och det kom välbehövligt. David ”Alltid trött och sen” Carlsson, som ödmjukt tagit nummer 88 för att hylla barndomsidolen Eric Lindros, fyllde på med flaxskottet till vänster (som han senare skulle beskriva det själv). Sedan började utvisningsshowen med först Victor ”Brunkaren” Millingberg, som gjorde en ”Persson”, fejkade slagskott och fick en tvåa – det är helt sant! Veteranreglerna skiljer sig en smula – innan ”Trötter” försökte ”hjälpa” till i försvarsspelet med tripping som följd. 5 mot 3 således och kvitteringen var ett faktum. Det ska också sägas att Järna hade en handfull av vad som såg ut som riktiga hockeyspelare, så det är förståeligt att JSK hade en balja i sig, inte minst just i powerplay. Gissa om feelingen haltade i paus när vi samlades omklädningsrummet för att slicka såren. En udda känsla då vi trots allt ledde spektaklet. Stoffe ”Psyket” Wallin hade sin analys klar: ”Vi måste gå ner på folk”, och av tonen att bedöma så lät som att det var lika bra att han ensam skulle lösa biffen när zebran åter släppte trissan. I ett mycket konstruktivt och moget samtal kom vi sedan fram till att vi skulle spela bättre och detta utan någon hängdes personligen, vilket ändå tyder på något slags kollektiv utveckling. Sagt och gjort! JSK:s stjärnfemma ebbade snart ut på stjärnstoff och Jocke ”Larionov” Basilius och ”Jägar-Jeff” vittjade nätet varsin gång (stjärnor ska vara bäst när det behövs som mest) till 4-1. The end. Att en operaföreställningen inte slutar fören den feta kvinnan sjungit sitt solo blev tydligt när GM-capitano ville avsluta med ett fult mål med en (!) sekund kvar, då han likt en förbannad oxe som sett rött i form av Järnas tröjor försökte trycka dit löspucken, målvakten, närmast stående utespelare och hela den där jävla byhålan i Södertälje kommun, till gästernas stora glädje. Förklaringen kan stavas målkåt eller en annalkande frustration över hemmalagets platta figur kvällen till ära. Det bör dock nämnas att det var mycket tuffare emot nu än mot Solna senast, så någon klang- och jubelföreställning med fristående shownummer likt en Grotesco-revy var kanske inte att vänta. Övrigt då? Hedersomnämnde till publiken som uppenbarat sig – vad hände där? Och förlåt för mellanspolningen som dröjde er hemgång helt i onödan, särskilt nu när endast kranvatten fanns till buds i kafeterian. Även vaktmästare Jarestrand är värt en omnämning eftersom han till skillnad mot vaktmästare i allmänhet är mycket trevlig och lösningsorientrad samt till Chris ”CCM” Stolts egen funclub av stora och små som bidrog med ett tifo. Det gladde också att ”Slangen”, indisponibel för dagen med anledning av skador på någon av lemmarna, visade klubbhjärta genom att vakta båsdörren som vår andlige ledare i båset. Se och lär grabbar, det är laget före jaget! Eloge också till proffsen i seket denna kväll, Roglar och Sara Å, som hanterade hemmapremiärpressen och tekniken med bravur, med några särskilda highlights i micken därtill. Ribban är således satt för måndagens seketpersonal då Sollentuna eventuellt tänkt göra resan till Hammaren och faktiskt uppenbara sig på isen. Tredje gången gillt kanske? Om himlen inte ramlar i nacken på oss, lär vi märka det. Blir också spännande att följa GM-Rydans pilkasting med spelartruppslistan. Kanske kommer just DU bli uttagen? Mediaavdelningen IFK Mariefred Vets Ishockey 30 jan 2025 2kommentarer
  • Referat: Solna HC - IFK Mariefred Vets

    Matchreferat: Solna vets – IFK Mariefred vets 0-7 Alive and kicking - veteranerna har gjort det igen! Oavsett om du föredrar Benjamin Button-liknelsen eller jämförelsen med åldrande fint vin, så känner vi oss lika odödliga som under uppväxten innan våra små hjärnor växte till sig och i bästa fall utrustades med ett konsekvenstänk. Four nations-turnering med ”de bästa spelarna i världen”, stundade hemma-VM i Stockholm och diverse kommersiella jippon i det som kallas inhemsk elithockey, samt halvhjärtade uppvisningsmatcher hit eller dit. Vill man åt kärnan, själen i själva hockeyrörelsen, essensen, bör man med fördel besöka en riktig plåtlada till ishall, gärna sent en vardag i januari för att till exempel kika på en veteranmatch i distriktsmästerskapet. Där finns den, Meningen, som Nietzsche hävdade att vi har konsten till. Samhället är skapad av män för män och igår gjorde 16 st. vita medelåldermän, representaterna för normen i samhället, ingenting för att nyansera den bilden. Man gick man ur huse för att vara med, släppte allt som stavas ansvar och självinsikt för att dra på sig rustningen likt de ädla männen i en medeltida riddarskröna. Skådeplats: Ritorps ishall, Solna. Tidpunkt: efter Rapport. Fiende: well, Solna vets. Uppgift: vinna eller försvinna (engelskans ”do or die”, är ju förvisso sexigare, men vi är inga kids). Nyhetsvärde: noll. Egenvärde: omätbar. Resultat: som brukligt är. När förlorade vi egentligen senast? Vi nöjde oss med 0-7, även om det fanns bud på mer, men i sann gentlemananda är det inte kutym att förnedra motparten mer än nödvändigt. Den rena juniorkedjan med #10, #90 och #1, kedjan där precis alla visar en enorm frenesi och explosivitet, visade vägen med varsin balja. Särskilt viktigt när några av storstjärnorna till målskyttar hade stolpe ut i själva måltillverkningsfasen. GM visste vad han hade i gömmorna efter han coachat ynglingarna mot NHL-motstånd häromsistens. Fint med en bred trupp, var en klyscha som vädrades. Matchens första stjärna går emellertid till Micke i buren, en veteran i ordets rätta bemärkelse, för att hålla nollan i vetshockey är i regel som att gå ut i regnet utan att bli blöt, fostra barn utan att någonsin tappa det fullständigt eller som ett parförhållande utan missförstånd; det är stört omöjligt och kan näppeligen någonsin hänt förr. Solna verkade prioritera defensiven, men det kan hända att vårt rullande med tre femmor också bidrog till man främst ville hålla ner siffrorna. Det kan hända att några av våra defensiva kuggar för dagen har haft mer ansträngande pass på allmänhetens åkning och att vår målman testades hårdare på uppvärmningen, men det är detaljer. En som näppeligen gladdes åt utgången var vår tidigare förstemålis, ”den ljumskadade” Thomas, som följde spänningen via hockey-TV och som enligt obekräftade källor härjade hemma framför dumburken vid varje missad Solna-chans till den grad att en vräkning ligger på lut. Den enes bröd är den andres död. Naturen kan vara grym på det sättet. När många andra lag med mer obegåvade och orutinerade spelare hade varit eld och lågor efter att avancemang till kvartsfinal nöjde vi oss med sarkastiska kommentarer och ett hjärtligt häcklande av varandra. Bara ett lag kan vinna tutti balutto, vilket vi av allt att bedöma borde kunna vara aspiranter till. Vi uppträder härnäst på ett ödsligt Hammrens IP när hatmatchderbyt mot Järna ska avgöras 29/1 och eftersom publiken hitintills inte uppenbarat sig trots vårt ideliga segertåg, så kan allmänheten med fördel stanna hemma då också. Vi är inte bittra, vår självkänsla är intakt även utan yttre bekräftelse. Showen skulle ändå bli pärlor för svin, om uttrycket tillåts. För naturligtvis är det bara vi insyltade som verkligen kan förstå storheten, den faktiska meningen med vårt veteranprojekt tillika vår fristad i tillvaron. Peace. Mediaavdelningen IFK Mariefred Vets Ishockey 22 jan 2025 4kommentarer
  • Visa fler nyheter