Referat: IFK Mariefred Vets - AC Camelen

Matchreferat: IFK-Mariefred Vets – AC Camelen 7-0 Alla till torget! Kansliet svämmar över av gratulationer och blomsterbud! Kaoset ovan fick oss initialt att misstänka en IT-attack från en främmande nation, men sen kom vi att tänka på hur fjuttiga och obetydliga vi med vår hockey är när det kommer till världsalltet. Nyttig insikt. Sannolikt handlade istället om lokalbefolkningens enorma glädje över vår ödmjuka serieseger, deras tacksamhet över att vi satt Mariefred på medelålderskartan, likt en jazzorkester (en marginalgren i periferin som endast engagerar ett fåtal). Det är också fullt möjligt episoden kring kansliet är helt uppdiktad och därför inte alls sann. Seriesegern är emellertid ett faktum! Nio tappra AC-Camels gjorde långresan, ställde upp och visade kampvilja. Eloge till motståndaren och deras målman som kämpade likt en tiger, men detta var vår Eriksgata och lyckligtvis fick vi dit gummit tidigt för att skingra alla potentiella spöken. Ju mer vi skjuter, desto fler mål gör vi, som Stenmark skulle formulerat det. GM hade inte för avsikt att förstöra sitt eget födelsedagsfirande med ett magplask, så det blev helgardering och rutin när 699 NHL-matcher adderades till de ursprungliga noll som vi kunde räkna upp innan. Truppen innehöll vid nedsläpp enbart vinnare, sen om det handlade om allt som går att vinna inom hockeyn eller avgörande matcher i memory mot barnen när vi var yngre och minnet fortfarande fungerande, kunde kvitta. Om det blev sju eller åtta pyts för oss är mest av ett akademiskt intresse, men kul för slips-Thomas att hålla nollan, särskilt när vi lämnade honom helt allena sista 5-6 minuterna, som de missunnsamma djävlar vi är, allt för att han skulle får straffjobba för havren efter dennes licensstrul som krävde en hel del extra administration i form av inställsamma mail till stockholmarnas sportsliga ledning. Marknadsavdelning kunde också klappa sig själva på axeln, för när ridån gick upp så bestod publiken ändå av ett 30-tal homosapiens, som tillsammans med dussinet lokalhjältar i sekreteriatet tvingade oss att läsa det finstilta kring anläggningens totala kapacitet. Hur många som återfanns i lokalen vid matchens upplopp törs vi inte gissa, men vi förstår givetvis att folk har viktigare saker för sig. Publikens engagemang fick emellertid majoriteten av oss på tårna, men för en av spelarna, som spelar i sin egen takt på det dåliga sättet, blev det väldigt knepigt när det kvardröjande knattelaget identifierade sin tränare bland deltagarna och började ropa ut dennes namn. Tränarens trovärdighet torde vara brukad nu. Vi vill härmed rikta ett stort tack till alla medmänniskor på läktaren och i sekretariatet, dit det verkar vara ett större tryck än till själva matchtruppen, vilket nog har sin förklaring av människans inneboende behov av gemenskap och/eller att allt fler börjar få insikt i att hockey är en sport för ungdomen. Ett tack också till vaktmästen som spolade mellan perioderna nu när serien stod på spel och att vi därför kunde fortsätta att göda våra egon via isens speglingar i andra perioden, likt Narkissos. Den ack så viktiga seriesegern kommer att firas hårt och länge, sannolikt långt in i hösten, vilket nog kan få konsekvenser för veteranernas sommarträning. Att serien endast bestod av tre lag ändrar ingenting. Nu återstår endast ett gästspel i Gnesta innan vi börjar ladda för paraden och banketten som vi utgår från att styrelsen kommer att leverera, med pompa och ståt. Den ogenomtänkta idéen om att bifoga ett lagfoto dagen till ära sköts i sank direkt, dels att det inte ännu finns ett program för fotoredigering som är bra nog för att fånga vår kollektiva skönhet, dels för att det saknades ett zoomobjekt som hade kunna inkapsla lagets totala massa. Vi vill givetvis också förbli anonyma och låta spelet tala för sig själv, så att åskådarnas fantasi får flöda fritt. Därför får alla fans hos olika kvinnoföreningar således ursäkta, men en ”brandmanskalender” känns inte så 2024 faktiskt. Mediaavdelningen IFK Mariefred Vets Ishockey 2kommentarer

SUNDAY SHOWTIME

Människor! Det är showtime! IFK-Mariefred Vets vs. AC Camelen. Mariefredshockeyn lever och frodas. A-laget kvalar uppåt och vetsen säger: hold my beer! Imorgon lirar ert mytomspunna favoritlag, nestorseniorerna, a.k.a. Mariefreds finest, om seriesegern i veteranernas NHL, Stockholmsvets +35, elit. Seger och bucklan är vår! För att värna om exklusiviteten visas bataljen inte på dumburken, så släpp allt och säkra din kostnadsfria träbänksplats på en annars öde Hammarens ishall kl. 15:00 på söndag! Ofrivillig underhållning i form av långsam briljans och bloopers utlovas mot en pliktskyldig slow clap. Be there or be squere! //Mediaavdelningen IFK Mariefred Vets Ishockey 0kommentarer

Referat: AC Camelen - IFK Mariefred Vets

Referat: AC-Camelen vs. IFK-Mariefred Vets (1-4) Kamelerna har ingenting på oss! Mellofinalen i all ära, men den verkliga underhållningen stod en grupp levnadsglada medelåldersmän för i lördags! Då vi fullständigt överöses av frågor kring referaten i allmänhet och lördagens begivenheter i synnerhet följer här nu några rader. Måtte dessa lindra smärtan och skänka glädje under vinterns sista ryck, detta nödens år, i en tid då vi lite till mans kippar efter andan i våra likbleka kroppar. General manager stötte på patrull när det kom till att få ihop tillräckligt med lemmar i ett initialskede, trots den attraktiva starttiden 18:30 en lördag på närorten Södermalm, vilket givetvis var en överraskning. En teori gör gällande att spelarfruarna gått samman i en aktion för att hindra sina partners från medverkan för att spelarna då riskerade hamna i trubbel som ett resultat av storstadens alla lockelser efter avslutad match, att damerna helt sonika inte köpte argumenten om vikten av att teambuildning allra bäst bedrivs över rushaltiga dryck på lokal, vilken män ägnat sig åt sedan vikingatiden för att verkligen kunna delge varandra sina innersta känslor. Enligt ett envist rykte har hockeyförbundet blivit helt nermejad av annars trevliga kvinnor som skrivit arga lappar. Denna teori vill vi avfärda direkt, för att vi gillar våra fruar och för att de främst ser förstås gärna att vi motionerar för att bibehålla våra attraktiva, atletiska kroppar. Mer rimlig förklaring är nog att spelarlistan innehåller ett antal medlemmar som helt sonika älskar mello (dessa kommer få det kämpigt framöver när sanningen uppdagas – ett hockeyomklädningsrum kan vara grymt på det sättet!), andra prioriterade nog snarare rätt som värdesatte familjen högst, som de moderna män som vi hockeylirare också kan vara, tro eller ej. Tio utespelarbegåvningar och en målvaktsstjärna kom det hursomhelt ner till innan protokollet till matchfunktionärerna var inlämnad och vad det sportsliga beträffar var det aldrig något snack. Revanschlusten var stor efter genomklappningen senast och det fick de stackars puckelryggarna på Söder betala för, trots den initiala ledningen, där kamelerna efter en lång ökenvandring hittade en faktisk oas i form att ledningsmål. Målskyttet för ert favoritlag från Mankan har ju som bekant trasslat, antagligen för att vi på träningen endast räknar snygga mål, men veteranrookien, David ”klassisk rightare” Carlsson, stod för två baljor i sin debut, vilket fick tränar-Rydan att jollra som ett litet barn vid läggdags. Alltid gångbara Jeff, som har lår som vi andra har midjor (fast muskulösa) spretade dit en sin vana trogen och även Persson (artistnamn), som vanligtvis bara dammas av när vi behöver en äkta terminator, krigade in en puck som om mänsklighetens överlevnad hängde på det. Tre kassar i snabb takt fick även den sista kamelen att dra sin sista suck och nära nog alla övriga livstecken under matchens gång hade Micke ”The Goalie” ett giftigt paradnummer förberett för, med sina matrix-reflexer och sitt kattlika rörelsemönster. Kvällens första stjärna, Rookie-David får ursäkta, var således enkel att dela ut och efter matchens var det naturligtvis vår målvakt som fick äran att bära pälsen av kamelskinn (som råkar vara vår interna pris för matchens spelare) när delegationen skulle ut i neon på de hetaste svartklubbarna i huvudstadsregionen. När det kommer till de efterföljande timmarna som avser teambuildningen, är vi tyvärr förhindrade att utveckla dessa vidare, givet tystnadsplikten och de relativt nya lagarna som avser datapersonskydd, GDPR. Säkert är dock att somliga anekdoter från nattens övningar kommer bli legender bland lokalbefolkningen, vandringssägner som framtida generationer kommer att surra om i evigheter framöver. Sen skulle sannolikt flertalet få kämpa med sanningshalten kring de olika episoderna, men vi konstaterar endast följande: You had to be there … Legenden om bjuddryck visade sig vara sann, vilket vi oändligt tacksamma för, och när summern ljöd för sista gången ändrades den uteblivna sportsliga spänningen till att handla om pirret om vilka ädla dryck som reserverats åt oss. Hotshots? Årsgångsviner? Klassiska cocktails? Hipsteröl från en någon liten källare till hemmabryggeri? Hemingways favoritdrink, ”Deaht in the afternoon”? Hemkokta häxor eller kanske hembränt var andra gissningar som florerade, när vi bland liniment- och svettdoft avlägsnade våra mögliga, första generationens hockeyskydd. Genom sig själv känner man andra, vilket Camelen hade koll på och därför var lyckan stor när flaket med folköl landade på massagebordet i precis rätt tid för att ta segerfirandet till nästa nivå. Vad kan vi säga? Vi är enkla män som är lätta att tillfredsställa. Härnäst väntar dubbla träningar (idiotövningen för alla som prioriterade Mello) innan hemmareturen på lördag på Hammaren 15:00, då en flock AC-Cameler rymmer genom Tullarna, från innerstadens trygghet, för att löpa amok bland våra natursköna omgivningar i Mariefred. Välkomna gossar! Även en storpublik väntas, då det kommer spelas knattehockey i hallen innan och alla berörda har nog inte hunnit lämna innan zebran släppet trissan. Mediaavdelningen IFK Mariefred Vets Ishockey 0kommentarer

Visa fler nyheter