laget.se - Nyheter från IFK Mariefred IFK Mariefred Vets Ishockey

Efterlängtad Lagfest

Wed, 29 Apr 2026 15:15:25 GMT

När alla trodde att det inte skulle bli av så smäller det till. Efter ett år planerande så händer det. Se bild för all info.

Mvh // GM på utförande av Slangen

Publicerad: 2026-04-29 17:15

Referat: IFK Mariefred Vets - Sollentuna HC

Thu, 23 Apr 2026 08:06:16 GMT

Årets sista gemensamma dusch! Och vilken dusch sen … kall för Sollentuna, honung för oss! Förutsättningarna för DM-finalen för veteranerna var helt i linje för nivån där vi verkar. Träningarna upphörde två veckor innan nedsläpp, motståndarna sköt upp matchen med anledning av påsklov (som även pappor i Sollentuna tydligen har), förbundet fuckade upp bokningen i hallen i Tumba, så att inga omklädningsrums fanns att tillgå, vaktmästarna såg förbryllade ut och några stackars konståkare fick maka på sig när den stora, ”spontana” finalen hastigt skulle sjösättas. Tacka vet jag de lösningsorienterade vaktmästare i Tumba, yrkets egna enhörningar eller åtminstone kårens albinoälgar, för i normalfallet, med en vanligt vaktis, hade finalen lösts genom ett parti landhockey på trottoaren i Tumba centrum. Som löken på laxen hade förbundet kommunikationsmissat till den grad att pokalen, veteranernas egen Lord Stanley (en 10-cm hög metallimitation från Buttricks), blivit kvar i ”kansliet”, om det överhuvudtaget finns en pyst eller ett kansli. Undantaget som bekräftade regeln var vi – helvete vad vi är bra ändå! – som likt Danmark i fotbolls-EM -92 avbröt semestern, korkade igen flaskan, fimpade ciggen och dök upp med all den klass och shajning som det anstår överlägsna hockeyveteraner. Fan! Vi kanske måste ge Vallentuna rätt: vi är för bra! För rättvisans skull så måste vi, utöver vaktisarna och oss själva, också plussa hallen, för vår referensram, #27 ”PeeDee”, hockeyvakabonden som sett lika många ishallar som det totala antalet av KISS-basisten Gene Simmons lägrade kvinnor (ca. 10000 enligt egen uppgift), var positivt överraskad. Gummimattor! Låg sarg! Flera duschar med varmt vatten! Rena lyxen. Sollentuna basunerade ut i katakomberna att de skulle gå segrande ur striden. Bookisarna på svartabörsen höll inte med, kanske med tanke på våra två senaste inbördesmöten där vi moonwalkat hem matcherna 6-2 och 7-0. Oddset på oss var inte spelbart ens för någon pengatvättande yrkestorsk på Valla, som ville rengöra sina blodspengar på någon dopad elitloppsåsna med grisfösare i röven. Ni fattar. Ett stort favoritskap således, vilket kan slå åt båda håll, fråga bara Tommy Salos stjärnor till lagkamrater från mjölkdrink-OS-matchen 2002. Apropå white russian—helvete så gott! Minns The Dude från Big Lebowski, för ungefär så såg vi ut när vi bakfulla och ovårdade, i flipflops, hawaiiskjortor, nätbrynjor, jeansshorts och träskor steg in hallen. Looksmaxxing á en valfri leksing anno 1982. Det största oron utöver uppehållet och dagsformen var nog ändå av psykologisk karaktär, då vi omöjligt kunde förutspå hur ”T-Rex”-slipsen Thomas skulle reagera på att vi denna gång även hade ”Vivaldi” ombytt på bänken för att höja konkurrensen. Målvaktspsyket är ett enigma, så här gamblade vi friskt. Han var som tur inte ”rostig” och stod för en gedigen insats som det anstår seriens största vinnare till målis. Att motta tre frilägen i avgörande lägen får anses vara godkänt. Det samma kan man dock inte säga om alla övriga, men tur då att vi som kollektiv ändå har en hyfsad lägsta nivå, till skillnad från Trump exempelvis. Så här mitt i segeryran (6-2) vore det ju också tråkigt att fokusera på det negativa och kasta gubbar under bussen, så vi nöjer oss med följande: många var kassa och att vissa av oss var kassare, till den grad att ingen MVP delas ut. Några som åtminstone hamnade i tryck som målskyttar var (eventuellt i tur och ordning): ”Tönne”, ”Trötter”, ”The Body”, ”CCM” och ”Slangen” med dubbla strutar. Finaler vinner man, så hur det såg ut kanske kan kvitta, men visst hade vi kunnat bjuda på lite mer flär och finess nu när vi dessutom hade nedsläpp på en familjevänlig tid och flera tagit med sig återväxten för att njuta av showen. Då det utöver segern inte hände något särskilt roligt alls, om vi bortser från en uppochner vänd Anja Persson-imitation signerad en icke namngiven försvarsspelare, som ofrivilligt bjöd på en ”Sälen i sätesbjudning” med gott kamikazeglid, så är det i sammanhanget det stora bortaföljet över generationsgränserna som vi gläds oss. Tack! Det var väl det hela. Säsongen är slut och vi förblev obesegrade. Nästa år får vi väl ställa upp i både SM, VM och OS för veteraner så att vi får bekänna lite färg. Nu väntar sommarfysen med lättöl och chips och dipp, samt ”Slangens” efterlängtade lagfest som planerats i drygt ett år. Tar för givet att även våra mest hängivna supportrar är välkomna! Åtminstone alla groupies och golddiggers. Återstår endast att skicka några tröstande ord till våra åldermän i laget som eventuellt tvivlar kring fortsättningen av hockeykarriären nästa säsong, ty det är ett spel för ungdomen. Det gjorde Gretzky också när pappa-Walter låg på honom om fortsättningen efter 99-sässen: ”Dad, you don´t understand. Every year when I go to the training camp they are bigger, faster, stronger and I´m year older.” Lite oklart hur detta skulle vara till någon tröst nu, för hans slutade ju mycket riktigt där och då, men då kan alla ni som närmar er 50-strecket åtminstone vara bättre än honom på den punkten, att inte sluta och ge upp. Därtill så är ni vetsmästare både i den bästa serien för yngsta veteraner och i distriktet – det är inte ”The Great One” även om han kan ha vunnit något annat. Jag ska direkt uppdatera mitt eget CV i alla fall. Dessutom har vi ju snart ett alumnilag för +45-serien också, så det är bara att åka till México och inscenera ungdomsserum rakt i lemmen för ett evigt hockeyliv. Skål kosmonauter! Tack och hej! Syns i baren, bolaget och vårdcentralen, för visst måste vi vara fler nu som har annalkande gikt/portvinstå? //Mediapoeten

Publicerad: 2026-04-23 10:06

Summering av Vetssäsongen 25/26

Mon, 20 Apr 2026 11:59:00 GMT

Då var säsongen 25/26 till ända.

Vi går genom säsongen obesegrade i serien och krönte det hela med att igår vinna DM-finalen mot Sollentuna med 6-2.

Vi har totalt genomfört 59st träningspass och 9st matcher.

Årets komet Blev inte helt oväntat David Queckfeldt med 97% närvaro. 57st träningspass och all 9st matcher. Starkt jobbat. Men han fick slita hårt sista 15 omgångarna för att hålla platsen. Lite till hjälp av att Gurra gav upp efter att ha tappat sin 100% statuts någon gång kring sportlovet, eller om det var tidigare.

Matchserien tog de gamla hem med 25-18 i vinster. Julfestserien gick även den till de gamla med 3-1 i matcher. Slutspelserien slutade oavgjort 4-4, efter att de gamla hämtat upp ett 4-2 underläge med två omgångar kvar.
Gammal är äldst

Nu väntar några timmars vila innan försäsongen drar igång ikväll på 7 mot 7 gräsplanen på Hammaren, i sedvanlig ordning ledd av vår fysansvarige Joel Keskinen. Har ni inte möjlighet att delta kan han istället mailat ut träningsprogrammet så att vi alla kommer i vår bästa toppform till återstarten av is-säsongen någon gång i augusti. Håll utkik när det närmar sig

Eventuellt kommer "Slangen" att maila ut om lagfesten som skulle ägt rum efter förra säsongen. Kommer det ingen inbjudan så ligg gärna på och kolla läget direkt till honom.

Vi vill även passa på att tacka alla som hjälp till i sektritariatet under säsongen.

Till nästa säsong jobbas det även på att trycka upp nya tröjor. Tröjansvaret har tagits över av Kometen "Queckan". Designer är Thomas Berg. Tröjorna lär även de bli något utöver det vanliga.

Håll även utkik efter säsongens sista matchreferat från DM-finalen igår. Det ska tydligen vara något i "hästväg".
Inget man vill missa om man säger så.

Om vi inte ses förr, så ses vi vid is starten.

Mvh // Lagledningen

Publicerad: 2026-04-20 13:59

Referat: IFK Mariefred Vets - SDE Hockey

Thu, 02 Apr 2026 12:13:04 GMT

Kära läsare! Förlåt! Lusten är en färskvara när det kommer till engagemang, hockeyn utgör inget undantag, det fattar alla, men för oss amatörskribenter är det helt avgörande, vilket är orsaken till denna publicering dröjt. Inspiration är allt vi har! Lösningen var emellertid enkel. Inspirerad av den elaka styvmodern i ”Snövit” och dennes spegeldialoger lät jag en icke namngiven AI-plattform svara på frågan om vem som de facto skriver världens bästa hockeykåserier. Döm av min förvåning när svaret löd: ”Du, du är den enda som skriver hockeykåserier, för att det är konstigt. Jag känner för dig.” Sagt och gjort. Just det, det spelades nån match i den andra sporten, om plats i Mord-VM och man gick ur huse. Det bekom inte oss som förstår att man endast har ett hockeyliv; vi vet vad som viktigt på riktigt. Eller hur, ”Adriano”-Persson? DM-semi hemmavid och förutsättningarna var glasklara. Vilka vi skulle möta avgjordes sent i söndags och följde den sedvanliga logiken. Tyresö tog emot SDE hemma i fontänen, men flaggade dessförinnan för att semifinalplatsen oavsett utgångskulle tillfalla gästerna givet hemmatruppens grunda djup i laglistan, varpå de sedan gick ut vann matchen och tog sommarlov. Kausaliteten klarnade ytterligare när gästande semifinalisterna inför färden till Hammaren avsåg att dyka upp med åtta man, men infann sig med nära det dubbla. False flag-aktioner överallt (världsläget inspirerar), men låt dom komma, vad ska dom göra? Ingenting hitintills har ju visat sig kunna rubba vårt ”Hall of Fame”-vetslag. När vi gäspat iväg våra scoutanteckningar i soporna i form av en portionssnus, seketpersonalen anlänt och GM kört din patenterade ”Any given Sunday”-pastisch ställde sig följande motionärer givakt: Som förstejonglör ”T-Rex Iceberg” (för dagen med två ögon), försvarskvintetten ”Gurgel”, ”The Body”, ”Hellraiser”, ”GM-Asterix” och Magnus Höglund och sist men inte minst som stjärnstoff framåt (utan inbördesordning – vi alla vet ju och matchningen talade sitt tydliga språk): ”Tönne”-”Q:ken”-”Trötter”, ”CCM”-”Roadrunner”-”Sandwich”, och som the cherry on top, “Slowmo”-“PeeDee” (street name)- “Slangen”. Definitionen av komplett ju! Gästerna måste ju dreglat av avund när uppställningarna blev offentliga, med samma skräckblandade förtjusning som en annan mös 1993 när Batman Forever fick premiär. Länge väntade vi bara att dom skulle knacka och samla autografer, men ingen kom. Kanske ville dom spela först, för att se oss på nära håll - ta på magin – såsom jag bar mig åt på den där fjortisfesten 1998 när ”Elin” från ”Fucking Åmal” gjorde entré. Veni, vidi, vici. ”Trötter” satte en läcker på pass från ”Tönne”. När trissan landade i krysset var budskapet: ”Sätt er ner!”. 1-0 och pappa i förarsätet. Vi låg på, gjorde jobbet och suktade efter mer! Det dröjde en stund innan ”The Body” använde … well, kroppen och löste en behjälplig sargstuds till 2-0. Varför är det alltid opponenternas målvakt som är bäst på planen? Kanske var det därför ”GM” återigen skickade ut våra hommage till Oilers superkedja från 1985, den där var Gretzky låg som en biff mellan Kurri och Tikkanen för ”The Finnish Sandwich”, som den senare formulerade det. Vartenda ”set play” från tekning fungerade sånär innan bomben briserade. ”Slangen” (Kurri) placerade sin stora röv i ansiktet på slipsen, men var ändå spelbar. ”PeeDee” (Gretzky) kvävde sin första impuls (att passa någon bra) och hittade mig (!), ”Slowmo”(Tikkanen), som motståndarna sin vana trogen (undra varför) lämnat utan markering, denna gång nära förlängda mållinjen. Tid fanns (av naturliga skäl), men varken skott eller vinkel. Oddsen emot. Vad att göra? Draisaitl-slapper-snipe ribba in vid första stolpen utan att offret någonsin såg sin lönnmördare? Som Lasermannen utan hatmotiv? Rätt gissat. Stålet klingar än. Det är oklädsamt att prata om sig själv, jag vet, men vad är det som händer med mitt målskytte? Naturlagarna är satta ur spel. Helvete, det är ju som med damer som är så korpulenta att varje gång dom använder högklackat så hittar dom olja! 3-0 (inte alls det svåraste i hockey att leda med tydligen) och även om SDE:s 16-åriga ”veteran” (hur okysst kan man se ut?) till slut hittade gubbhörnet på ”T-Rex” (varpå ytterligare en nolla för honom frös inne), så var det av akademiskt intresse. Oss utespelare gjorde det ingenting, ”fan rädda den då om det är så jävla viktigt för dig”, tänkte alla, men sa inget. Detaljerna i korthet. Som vi försökte jobba in en tredje utvisning för ”Slangen” (helst för slagskott) så denna hade kunnat sälla sig till vår hjälteskara av legender som körts ut från planen i förtid. Seket körde den traditionella 2X15 +2X5 minuters spelklocka (hemmaplansfördel med skämskudde), konceptet som vi är obesegrade med och ”T-Rex” i kassen verkar uppskatta detta särskilt, så han inte behöver träna fys denna sommar heller. Hjärtstartare hann vi leta efter också, när domarna tog sitt ointresse för isvärmning och punktlighet till ny mañana mañana-nivå. Kanske var det bara inkommande Swish som krånglade? Endast den svagsinta jobba gratis! Den 12/4 sätter vi hursom punkt på neutral plan (yttersta vikt i hockey – jämför med svenska cupen i fotboll) i ishuset i Tumba i Svens anda, när vi ska försöka ta kål på finalspöket från i fjol. Sollentuna förväntas medverka. Vi är optimistiska och hoppas att dom tappat lite sedan Christer Pettersons glansdagar i närliggande Rotebro. Naturligtvis bjussar vi vår trogna följarskara (och alla andra som vill) på de eftertraktade finalplåtarna och alla prenumeranter av denna skrivtjänst kan dessutom få en rundtur i ett eventuellt segerrusigt omklädningsrum för att kyssa bucklan och rycka med någons gamla suspensoar för lite sportmemorabilia. Hasta la vista, fans och våra mammor! Och grattis på nationaldagen my fellow Finns! Jocke med kniven

Publicerad: 2026-04-02 14:13

Referat: IFK Mariefred Vets - Tyresö/Hanviken Hockey

Tue, 17 Mar 2026 09:56:56 GMT

Vinst på WO

Publicerad: 2026-03-17 10:56

Tyresö/Hanviken lämnar WO

Tue, 17 Mar 2026 09:51:29 GMT

Tyresö/Hanviken lämnar WO till matchen på torsdag. Vi vinner matchen med 5-0.

Referat från media avdelningen kommer sedvanligt ändå

// GM

Publicerad: 2026-03-17 10:51

Referat: Nacka HK - IFK Mariefred Vets

Fri, 13 Mar 2026 21:17:42 GMT

Matchkåseriet Nacka HC v.s. IFK Marifred Vets Denna berättelse är inspirerad av verkliga händelser. Av respekt för dom inblandade är vissa namn fingerade, men resten återges något sånär som det hände. Det sägs att blixten aldrig slår ned på exakt samma ställe två gånger, men ibland överträffar verkligheten dikten. Kolla bara på DJT, Den Orange, som ritar upp den globala taktiken. Satiren har sedan länge spelat ut sin roll. Hur som helst så rasslade det till i GM:s inkorg i måndags. Nacka bjöd in till match med kort varsel. Nacka vem? Skoglund? Vi var tvungna att fram den analoga boken om seriefördelning, damma av våra monokler och leta i det finstilta med katter och hundar för att se efter. Se på fan! Där stod det ju: Nacka HC ( ingen släktskap med fotbollsmagikern). Då entusiasmen är ungdomens bröd och skepticism ålderdomens vin, höll vi ändå lugnet samtidigt som GM hastigt släppte allt och bokade in bataljen utan att passera gå. Eftersom det tydligen finns föreningar, som på oklara grunder aldrig mer kommer att spela mot oss, högg vi som kobror. Beggers cant be choosers och vi vill ju inte att smutskastningen ska smitta andra hockeyentusiaster som likt oss gillar hockey. Miraklerna var som sagt inte slut. Knappt hade bläcket på överenskommelsen torkat innan vår superior superstar, fucking Peter ”Pee-Dee” Danielsson, signade upp för spel i säsongens elfte timme. Fint folk kommer alltid sent. Världens mest meriterade debutant ansåg det väl lämpligt att han också skulle slasha spelare i andra hallar, men i ärlighetens namn var premisserna likartade med när Makarov fick pris som årets rookie som 31-åring i NHL. Reglerna skrevs sedan om. Sannolikt får uppvarvade f.d. elitspelare i vets i framtiden inte begå säsongpremiärer i mars, som hemliga vapen för att sprida skräck. Hela 14 fejor (starkt lag ändå nu när Slowmotion saknades) klickade i innan några påminnelser hade skickats, och slutsatsen man får dra där är att vi är några stycken som har det rätt knackigt hemma, men det är detaljer i ens enda hockeyliv. Relationer kommer och går. Beträffande underhållningsvärdet så hade meditation kunnat vara att föredra. Jag hann exempelvis personligen både skaffa och avsluta prenumerationen av svensk hockey-TV innan trissan släpptes i andra perioden. Ett sårat ego efter petningen kan varit en bidragande faktor, men det var ju också game, set and Mats rätt tidigt. Detta trots att vi själva sannerligen försökte hjälpa till med hålla spänning vid liv i den ojämna matchen. Jag hade färgat i bortadressen. Det räcker så. Men kudos till gossarna från Nackareservatet, trevliga prickar enligt ryktet, vilket ju inte går applicera på … väl, världsledarna som ett exempel. Man har ju hört om spelare som kliver in lite sköna "på en skridsko", men att som T-rex Iceberg i kassen, kliva in med ett öga, det hör inte till vanligheterna. Vi ringde 1177, men dom kunde inte hjälpa målvaktens linsfadäs. Sedan släppte han också tre snabba på två skott, målmannen. Nåväl, han fick också hjälp när GM, för dagen i friroll, tyckte det var läge för ”den döve att leda den blinde” och vips så låg trissan fri framför Stevie Wonder, för en enkel fullträff för en salig i nackadressen. Mål-Dino hittade lite mer schwung-sväng á hitmakaren när han räddade en straff sen. Ett öga räcker ju utan skymning. Baljor och poäng gjordes i tid och i otid och några objektivt bekräftade som lyckades med det svåraste som finns var (ordningen är sekundär): ”Psyket”, ”Quken”, ”Tönne” och ”Slangen"med två vardera, vetsjunioren ”CCM” likaså och Markus ”Sandwich” Karlsson med en skön i krysset plus ”Hellraiser” med ett förmodat fult (jag var inte där). Ja, nästan alla bidrog där, men ”Roadrunner” var undantaget som bekräftade regeln, the missing peace, som i frustrationen löste en skön dubbelutvisning i slutet för ruff när saken var biff och vi försökte värna om vår nya, finkammade helyllleimage. Släkten är värst. Mycket testo i den kroppen. Men så är han ung också. Lyllos han. Mer spännande blev det då på avbytarbänken när våra Lirare, ”PD” och ”Tönne”, gav egona fullt utrymme och ingick i en personlig Norén-pjäs sinsemellan. Sannolikt var det något viktigt som en missad backhandsflipp som var orsaken. Dock sonades de lite för snabbt för våra övriga kamrater hade popcornen klara att avnjutas och såg fram emot en helaftonsföreställning. Vad mer? Nacka skickade in en hemlig agent inför. Officiellt för att fylla en flaska och erbjuda slipning, inofficiellt för att speja, snegla på laguppställningen, fota av bågarna och sabotera skenorna. Fuskar man inte vill man inte vinna! Det vet alla rippade. Respekt säger vi. Action på E4:an bidrog vi med också. Supporterbussen hamnade i bekymmer där ”Knugen” rullade av på 40-talet. Matchen mot ordningsmatchen förlorades dock. 1-1 således. Och i sann autokratisk POTUS-anda blev notan osplittad då händerna i ratten tillhörde en hangaoround som ännu inte förtjänat sina "strips" som en fullblods vets. Lite som kändisen Pers Brandt och änglarna från helvetet då. Tuffa papper. Vi tackar dock Tobbe Tiger, vår Power Animal tillika Totemdjur (eller om det är samma sak) och övriga medkompanjoner för ansträngningen. Veteranhockey förenar oavsett vad somliga samlingar av simpla sinnen i norrort må hävda. Lagidrott is the shit. Just fan, när ni ändå kommit såhär långt: Vi har två hemmamatcher i pipen inom kort. Tyresö gästar 19:e och sedan nalkas DM:semi med datum X. Kom själva och se om lögnen om vår storhet som en episk veterandynasti är sann och döm sedan själva om vi är osympatiska hockeyterrorister utan självdistans som inte hör hemma i veteranhockeyn med dess gentlemännaregler. Avslutningsvis lite freestyle Strindberg: Vi är djävla män som kan göra många konster! Mediaskallen p.s. "matchens lirare" utdelas till Nackas Darius Kasparaitis-look a like. Ibland är stuket, looken och shainingen allt. Hatten av. Vi ryggar Aretha här: R.E.S.P.E.C.T. d.s.

Publicerad: 2026-03-13 22:17

The Grande Finale - Tiebreak: Äldre VS Yngre-26

Tue, 03 Mar 2026 09:39:14 GMT

Våren kan vara ombytlig, tögumman ineffektiv. Det är därför inte alltid enkelt att avgöra om ett vårtecken faktiskt är just det.

Fågelkvitter och knoppar som brister. Hundbajs lite varstans. Kåta katter som stryker bland fasaderna? Indicier. Det är bara indicier, gott folk.

Det är först när det vankas slutspelshockey, riktig sport som betyder något, som man vet säkert; våren nalkas och vi har överlevt ännu ett helvete till vinter.

Veteranerna går förstås även på den här punkten sin egen väg. Med 10 pass kvar nollställs allt som har varit, för det har nämligen blivit dags för TIEBREAK, veteranernas take på the final countdown.

Utöver evig ära och körtillstånd på bussfiler vid vårdcentralen blir vinnarna också först inbjudna till Slangens årliga lagfest (resten i mån av plats). Därtill så kommer det inte finnas några krav på individuell sommarträning för dom som går segrande.

Insatserna är således höga vilket motiverar de eftertraktade priserna ovan. Och givet att vi bevisligen är det bästa veteranlaget i hela huvudstadsregionen sedan flera år, finns det en del prestige att hämta i faktumet att vi behöver en internmatchserie för avgöra vilka som är de allra viktigaste komponenterna i vårt mästarlag, vilka som faktiskt kan göra anspråk på att vara Sveriges absolut bästa veteranhockeyspelare.

Vi önskar gammal som ung lycka till.

Vänligen Mediakuben

Ps. Naturligtvis kommer vi också i finalserien föra statistik i form av poängliga. Vi behöver endast hitta en pålitlig och räknekunnig individ i respektive falang för fuskare, vilket nog inte är svårare än att hitta Palme-vapnet. Ds.

Publicerad: 2026-03-03 10:39

Referat: IFK Österåker Vikings Hockey - IFK Mariefred Vets

Fri, 20 Feb 2026 13:15:58 GMT

Matchkåseriet Visst gör det ont när knoppar brister? Varför skulle våren annars tveka? Vi tackar K Boye för dom raderna och konstaterar att dikten går fint att appelera till slutspelshockey på veterannivå. Otaliga storylines, var börjar vi? En övning i logik förstås: 1. Tre kronor åkte ut i kvartfinalen i OS mot USA 2. Vi vann vår DM-kvartsfinal ett dygn senare 3. Alltså är vi bättre än Tre kronor Tröttsamt att prata om segrar igen, men en fråga som kom upp: Tänk om vi aldrig kommer att förlora igen? Alltså ALDRIG. Nästan lite existentialism i det. Att aldrig förlora överhuvudtaget. Vi måste vara försiktiga här, för jag tror det kan finnas en risk att det stiger i huvudet på oss (och mitt är stort), att vi blir odrägliga människor på grund av att vi är sådana jävla vinnare, att vi tappar fotfästet för att vi inte känner till något annat än ett evigt vinnande. Att våra gravstenar pryds med ”Vinnare” i guld. Jag måste ta upp detta med min psykolog. Österåker Vikings serieledande +45-lag hade vässat skridskorna, täljt nya träklubbor och tuggat taggtråd. Det var övertydligt att DM var deras stora mål, kanske sista mål överhuvudtaget innan evigheten, för jösses, vilket övertaggad gäng sura gubbar Östertälje Misfits visade sig vara. Kanske läge att ge upp fastan, försöka motverka en ofrivillig celibattillvaro och skruva igen korken? För naturen har sin gång och time waits for nobody, inte ens Östberga Woodchoppers. Verkar som dom tagit detta med vikingahistoriken för allvarligt, det är bara ett namn på tröjan gubbar. Och ett f.d. dansband. Och så dansade vi in, veteranhockeyns Benjamin Buttons, den ena yngre än den andra. Alla goda ting är tre, precis som våra mål för aftonen. Eller blev det fyra? Det blev tydligt snabbt att vi hade segernycklarna i vår hand om vi vara kunde ta till vara på åldershandikappet och åka skridskor. Det gjorde vi. Rättelse: Inte jag, men dom andra. Det skapades mycket som resultat av spelarövertaget. Östrogen Hockeyförening låg mest på kontring, spelade fult, grinskrek och betedde sig på ett sätt som inte ens mamma hade kunnat försvara, än mindre älska. ”Tönne” på gott spelhumör hade några goda försök innan baljan var ett faktum. 0-1 och ett järngrepp om Ödsliga Gubbar IF:s avancemangschanser. Efter ytterligare ”hetta” framför deras mål och ”Qukens” vackra, avlösande för en dubbelledning i krysset, borde kepsen rimligtvis åkt ner något för East End Oldtimers. Om inte annat så för risken för höjd blodtryck, vilket visst ska vara farligt på äldre dagar, men ja, dödsryckningarna fortsatte - jag har aldrig sett dem förut så jag vet inte hur länge sådana pågår. När domaren för solidaritetens skull jämnat ut visningsligan något, så fick Östgren Det är Över för Oss IK några halvchanser, innan Zeb ”The Body” (glad som en speleman över all istid) mest för jävlas, körde en klassisk coast to coast bara för demonstrera skillnaden i mobilitet. 0-3. Jobbet gjort och Uber bokat? Nej, Gud straffade honom genast för högmodet, varpå han i nästa byte lade upp ett free pass för kvällens största syndare (i dubbelbemärkelse) i Östersjö Death Fishes, som tackade genom att limma den i krysset. Thomas i målet tungkysste inte #22 direkt efter som tack för kaffet. Eftersom det endast återstod 17 sekunder (ett genomsnittssamlag i tonåren) så kan vi säga att ”Iceberg T-Rex” ändå höll nollan igen. Han krönte sedan vinnarinsatsen med att assistera ”Tönne” för ett sista i tom kasse. Assist eller nollan? Ingen kan få allt, inte ens stjärnmålvakter för sådant är livet konstruerad, eller hur kändiseliten i Epstein-files? Vad tar vi med oss mer från kvällen? ”Qukens” matchstraff för tre utvisningar som domarna missade. Zebrorna var för övrigt mycket bra, och det är kul att det är domarbasen själv som dömmer oss varje gång numera. Undrar om det finns något skäl till det? Bortaföljet förstås! Otroligt att vi kan ha six seven personer i publiken borta i fucking Österlen. Inte ett öga är torrt. Vi tackar och bugar. Kvällens comic relief inför det annalkande dödsdramat på isen stod ”Slangen” aka Mr Bean för när han, ackompanjerad av hemmalagets ( Öst-Berlin Weaping Pillows) oklara matchstartstid, helt på egenhand genomförde en pantomim/springa i dörrar-fars-föreställning. Ibland var han inne i omklädningsrummet en kortis för att sedan försvinna genom någon dörr bara för att dyka upp genom en annan. Grejerna fanns där ena sekunden, borta nästa och sen vise versa med hans egna funny bones till kroppshydda. GM var nära att genomföra en efterlysning i sportcentrumets högtalarsystem via någon receptionist med finsk brytning, sådär som man gjorde med kompisarna på kryssningarna i tjugoårsålder: ”Lilla-Slangen till receptionen, mamma väntar vid bollhavet.” Vad var det han egentligen ville? Det är väl en av dom frågorna som man får ta med sig i graven. Kanske var det samma frågor som han själv funderade på när han på nattkvisten ensam någonstans i Mellansverige laddade elbilen för fortsatt färd hem till vardagen. Att det bor en oförlöst showman därinne råder det inga tvivel om. Nästa vecka spelar vi hemma mot Tyresö/Hanviken i serien på torsdag 21:00, om någon vill lämna hemmet lika mycket som ”Doggelito” och gänget. Eventuella volontärer kan anmäla sig via gästboken så återkommer vi vid behov. Kafeterian kommer emellertid inte vara öppen, för varför skulle den? Fram till dess: Finlands sak är vår! Mediakuben

Publicerad: 2026-02-20 14:15

Referat: Sollentuna HC - IFK Mariefred Vets

Thu, 12 Feb 2026 19:21:53 GMT

Matchkåseriet Ett av världens största idrottsevenemang var återigen aktuellt, de ädlaste medaljerna ska delas ut och till råga på allt medverkar alla världens bästa spelare, vilket inte hör till vanligheterna. Onsdag och premiär, puckar ska släppas. OS-ishockey med NHL-spelare? Nej, det var förstås vår bortamatch mot Sollentuna, i någon B-hall till lada om inte ens djur hade accepterat, som världens blickar riktades emot. I alla fall i vårat och våra mammors inre. En smärre överdrift, men ett mycket bra lackmustest på vilka i laget som tar sitt idrottande på allvar - för man har bara ett hockeyliv! - och vilka som stannade hemma för att se ett ljummet Tre kronor mot Quattro Stagioni, eller vad dom heter, från Milano. Spelarna med stora egon utan hjärta, givetvis. Hur ska man annars tolka det? Sådan är manssläktet också, och många förstår sig inte på solidaritet längre, men skit i det nu, referera till matchen nu din jävla moralist och spara något till dagboken! Okej, sorry. My bad. ”Gurgel” spräckte nollan halvvägs in i första med ett snap i klykan. Utan assist. Det var välkommet för det dröjde och även om vi var bättre så gick högmod nära före fall i egenzon initialt, när vi agerade forcerat och hade svårt att få ut trissan, varpå Sollentuna fick mer anfallstid än dom förtjänade. ”Quken” löste tids nog 0-2 och anspänningen släppte. ”Hej gubbar! Vi kan ju spela!” Ironiskt nog var det våra två halta och lytta som inledde slakten, för om man tittade noga så hade man trott de namngivna ovan deltog i gikt-SM med sina påtagliga knäbekymmer. Rörligheten var ungefär i paritet med Gilbert Grapes mamma eller mitt eget skadefri. Ej vackert. Eventuellt var det någon som passade dem båda också, men protokollet försvann som The Pentagon Papers, så jag harvar i blindo här. Vi utökade till 3-0 efter ett fult av CCM på passning av, det kommer jag ihåg, mig själv! Sen blev det sjukt på riktigt. ”Obelix”-Jönsson förvandlades plötsligt till en prime-Bobby Orr när han inom loppet av typ fem friska dammade in två pyts och hann dessutom assa ingen annan än, just det, me, myself and I; två av kvällens absoluta huvudkaraktärer, riktiga aurafarmers in action. Vad fan hände? Ingen vet, men det var i alla fall inte ens spelbart hos Svenska spel, för en liten kaffepeng på det hade vält hela nationen! ”Trötter” fick sedan avsluta med att avsluta mot tomt mål, i mål, med ett avslut som gick in som avslutning. Detta efter fint klappklapp av förstaline (Tönne och Psyket), som fram tills det varit ovanligt intetsägande och mest nött botbänken. Kul för dem, men lite synd för oss andra som hade haft mer ammunitionen till att häckla om de gått mållösa. 0-7 summerades och det var väl det. Kanske lite orättvist förvisso att inte nämna Iceberg T-Rex alls, givet en ny nolla, vilket är ju egentligen standarden för honom då han släppt in typ 10 kassar på tre säsonger (det är ganska lite i hockey), men kanske var några av oss fortfarande lite förgrymmade på honom för att han tyvärr var mänsklig på träningen i måndags. Vi kan ju åtminstone få låtsas att det inte är på grund av honom som vi inte förlorat sedan Moses gick i kortbyxor. Men nej, målvakterna får mycket kredd som det är, så det ska vi inte unna honom. Övrigt då? Jovars. Ett tvåman starkt bortafölje anslöt. ”Doggelito” stod där bandagerad och öppnade båset istället för att sköta sin rehab. Vilket föredöme! Som Robin Williams i ”Döda poeters sällskap": ”Oh Capten, my capten” och allt det där. Magnus Höglund begick säsongspremiär. Kul med en rightare till back för dynamikens skull. Berne och Dammer (låter som tecknad tidningsserie för hipsters) dammades av i laguppställningen igen. Kan hända att det är Österåker borta nästa vecka som är deras verkliga målsättning? Sen är det svårt att bortse från min egen insats, för jag var fan otrolig och kliniken jag på egenhand satte upp påminde närmast om Gretzkys 80-tal. Eller kanske höll jag bara i pucken för jag inte hann passa, kanske nuddade min fösare till skott backens klubba och kanske snackade jag till mig den är assisten för jag stod närmast domaren när lampan bakom mål tändes … men säkert är, att hårnålarna var många och dessutom så långsamma, att om man inte visste bättre så skulle man tro att dom pågick ännu … Peace out Mediamanager

Publicerad: 2026-02-12 20:21

Referat: Trångsunds IF - IFK Mariefred Vets

Mon, 02 Feb 2026 16:06:53 GMT

Matchkåseriet Sorry not sorry för the holdup. Första utkastet måste ha fastnat i cyberrymden på grund av en främmande makts trollfabrik alternativt i censuren hos Storebror, som vi alla vet is watching you! Först några snabba nyårslöften! Naturligtvis kommer vi att fortsätta vinna, bråka på träningarna, håna oss själva och andra i referaten, överdriva genom kryddning, ljuga om vår egen förträfflighet och inte minst, vägra allt vad fysträning beträffar! Detta är veteranhockey och alla talanglösa noobs kan slösa tid på kosthållning och själadödande gymaktiviteter. Skål och bon appétit! Otroligt skönt att återigen vara igång med riktigt viktiga matcher istället för diverse riggade jippon med mutade domare, men det där om att ”om lögnen bara är stor nog …” är väl egentligen ingen universalsanning och som alla vet så slår motivation klass, med eller utan förlorarkroppar. Men för att parafrasera R Gustafssons Tony R: ”Vi är inte bittra.” Till nystarten tillika DM-måstematchen mot Trånkan i torsdags fick vi otroligt nog med oss ett fyramannafölje till läktaren som ”sjätte spelare” och nog var blueskvartetten bättre stämd än vårt för dagen mätta brögäng som inte direkt agerade högoktanigt initialt och därtill tyckes blanda ihop avbytarbänken med utvisningsditot. Tydligt att vi är under lupp, veteranseriens bad boys for life, men nog kan vi stundom värdera bättre själva också … Matchstart 21:30 en torsdag var rena drömmen, så att vi hann dela upp vår nattsömn i två, ett innan och ett efter isleken. Sen hade somliga av oss det tvivelaktiga omdömet att genomföra en Donken-kupp i Västberga utan helikopter vid midnatt, men det behöver vi inte prata högt om. Sannolikt var det ändå bara sallader och wraps utan dressing som fick agera nattamacka. Iceberg aviserade hinder med anledning av jouren, men som alla vet var det måstematchnerverna som spökade. Han brukar få en dipp efter överpresentationer i kändismatcher. Junior-Vivaldi, målmaktkompositören, fick därför en välförtjänt matchstart, som senast blev tydlig för honom när GM sekunder innan nedsläpp skrek ”This is not a drill!” i hans ansikte. Roadrunner rullade in 1-0 till oss på pass av Hellraiser och CCM efter fem minuter innan Trånkan fick dit ett PP-mål som vi kunde ha levt utan. Därefter chockade mittengänget i div1 oss med att kontra in ett friläge när alla trodde sig ha friroll och att vi ändå kände oss manade att låta MV-junioren bekänna lite färg. Underläge i paus och det kändes ovisst. Trötter från Stallis hade som tur var skjutit in sig till slut (en gubbvila kan slå åt bägge håll) och kvitterade på ett pass signerad Psyket, som dagen till ära på nåder fick besöka barndomens jaktmarker i Stortorpshallen. Släkten är värst. Nu återstod det tryga 10 minuter för oss att bryta ned entusiasmen hos hemmalaget och bara två minuter senare hade samma firma ombytta roller när Trötter hittade Psyket som fick utrymme för sitt ickeskott till isare med bandyklubban. Skönt, men ingen klimax. Vi stod mot en teoretisk anstormning innan dagens MVP, Trötter, som nu var vaken som om han jobbade mot asienbörsen, fick in trissan i deras målvaktsfriabur som tömts i jakten. Saken var biff och hemmabiljetterna till kvarsfinalen kunde således släppas! Först till kvarn! Övriga motionärer som förtjänar ett omnämnande var alla Sebastians, junioren i kassen som var stabil och The Body som avverkade mycket is och tid. Exempelvis i boxplay i offensivzon, där man ju helst vill ha sina backar. Övrigt så tar vi med oss top-3 listan signerad bortaföljets ordförande till klackledare, Doggelito: 1) Brunkarens slagskott i ett friläge som gav en utvisning, men som var menad som en hommage till Persson. Brunkare emellan, du vet. 2) Pausmusiken som bestod av alla hits i favoritgenren, vilken det nu var. 3) Mjukglassen på Donken i halvgoda vänner och Roadrunners sällskap. Nästa no sex-bortamatch liras i Sollentuna 11/2 om fler vill se oss vinna även på bortaplan. Perfekt nog krockar detta med Sveriges OS-premiär mot Italiens fotbollslandslag i Milano, vilket man ju med fördel kan avvara. Dock risk för att någon av våra egna hockeynördar prioriterar fel då, varpå även du, kära läsare, kan bli uttagen. Samlingstid kommer! Skicka ditt CV (tidigare hockeyerfarenhet irrelevant) till GM-Rydan för en första gallring. Mediaskallen P.S. Om du såg matchen via svensk hockey-TV så läste du allt detta helt i onödan. Sorry not sorry. D.S.

Publicerad: 2026-02-02 17:06

Referat: Tyresö/Hanviken Hockey - IFK Mariefred Vets

Mon, 15 Dec 2025 14:39:25 GMT

”Referat” Det har inkommit mycket åsikter från fungerande analfabeter som inte förstår våra referat och andra som önskar att texterna främst handlade om själva matchen. Somliga menar också att texterna är för långa. Vi välkomnar all feedback och kritiken är givetvis både konstruktiv och motiverad, men om det tar emot så får ni väl vänta tills ”referaten” kommer ut som en lättuggad spelfilm. Nå, jag är inte långsint så här kommer två olika varianter. Notis DET SPELADES EN MATCH. ETT LAG FÖRLORADE (TYRESÖ/HANVIKEN). ETT LAG VANN (IFK-MARIEFRED). 1-9 BLEV DET. Ishockeykåseriet Veteranishockey är ett ganska roligt spel där ett x antal mogna män försöker jaga ett gummiföremål i 40 minuter och sedan vinner IFK-Mariefred Vetsen med en handfull pytsar, sa Gary Lineker aldrig, men det är inte mindre sant för det. Temat idag visade sig vara som hämtad ur en av historiens absolut bästa komedier, ”Groundhog Day”, där universalgeniet Bill Murrays karaktär upplever samma dag/sak om och om igen. För det första så vann vi, vilket börjar bli något av en naturlag. För det andra så hade vi helt oberoende av varandra valt en udda taktik med så kallade ”amerikanska urinvånare”-passningar, som det idag kallas. Gissar nu, men jag tror att bakgrunden till denna passning är att den generellt anses våghalsig och riskfylld. Vi lär oss förstås fort, precis som gamla hundar, så efter 20-30 gratischanser för motståndaren städade vi bort denna avart till förmån för sarg-ut, spelet som vi är betydligt tryggare i. Eller hur Vasa-Kungen? Älskar hur du peggade upp och skickade på ett golfslag för out of bounds. Den som verkligen tog vara på Murrays paradroll och temat "déjá vu", var Sjögren-Roadrunner, som piskade in fyra identiska baljor från slottet och högerkrysset har väl knappast hämtat sig än. Hade inte tiden tagit slut hade han nog satt ett halvdussin till. Snacka om att hitta olja! Som en tjockis i högklackat. Följande homosapiens fick äran att fira tredje advent i festdressen med IFK-emblem. I buren T-Rex Berg, mycket på gamla meriter och brist på annat. Ja, jag säger ju att det otacksamt att vara målvakt! Lagets minst betydelselösa del, (trumvirvel) … ja, ni gissade rätt, backarna, - dom är lite som kvinnor; man kan varken leva med eller utan dom - bestod denne kväll av en handfull mer eller mindre kompetenta nödlösningar. En rolig detalj i sammanhanget var att en icke namngiven spelare, Sebastian ”Divan” du Rietz, lämnat ett ultimatum om ökad speltid och att vår GM under svagt ögonblick gått honom till mötes. Även fan blir religiös när han blir gammal. Gissa vem som av följande försvarsexperter fick äran att tillsammans med Seb spela vartannat byte: 1) ”Doggystyle” 2) ”Gurra-G” 3) ”Vasa-Kungen” 4) ”Hellraiser”. Ledtråd: GM gick helt på BMI framför andra förmågor. Ja, ni gissade rätt. Framåt hade vi enbart stjärnor, ändock med varierande lyskraft. Förstalinan utgjordes av ”Tönne”-GM-”Trötter” (tydligt här att GM försökte minska pressen på sin egen produktion), andra av (alla underbältet associationer undanbedes) ”Quken”-”Slangen”-”Slowmotion” och sist men för kvällen inte minst, ”Barnen”, (Roadrunner, CCM och Mackan d.y.) som verkligen hade lekstuga, när de satte upp en tomteverkstad i anfallszonen och stod för lejonparten av vår produktion. Våra bortabaljor i tryckt format och i tur och ordning: Roadrunner, Mackan d.y., Tönne, Slowmotion, Roadrunner, Trötter, Roadrunner, Slangen, Roadrunner. Quken och CCM med ett par ass vardera. Men det kan vara läge att läsa det finstilta i protokollet i det här fallet. Mitt mål var sannolikt snyggast, ett infall av teknisk briljans, men så är jag också estet i grunden varpå jag föredrar att göra få, men vackra mål. Konstnärlig frihet. Allt är inte guld som glimrar! Isen lämnade en del övrigt att önska, men då vi helt sjuka bolltalanger allihopa (bortsett från backarna) och därtill vana med mälarisen efter nordanvind från barndomen, var det ungefär som att se Maradona joxa trasa på den argentinska prärien -75, när vi väl kuggade i. Iceberg i baljan var ute efter revanch från senast vi var i krokarna i Tyresö, och det fick han sannerligen. Istället för att släppa två mål på lika många skott inom ramen för 50 sekunder, dröjde det nu hela fem minuter tills att han tyckte var läge att försätta sitt lag i ett underläge. Hans sluga plan var förstås att få till ett väckelsemöte, vilket visade sig bli ett genidrag. Svårt att undgå Roadrunners fyra fullträffar i fråga om matchens spelare, men frågan är om det inte var mer osannolikt egentligen att jag, Slowmotion, lyckades måla igen, för andra matchen i rad dessutom. Vissa saker går inte att förklara. I övrigt var det trivsamt att som omväxling möta ett lag som känner till veteranhockeys gentlemannaregler och att domarna hade en perfekt nivå och fingertoppkänsla. Givetvis gick vi inte helt tomhänta beträffande utvisningar. Gurra-G tog en pliktskyldig och harmlös fasthållning för sakens skull. I själva verket tror jag att hans andemening i så här juletider var att förse Tyresö-gossen med lite mänsklig värme, närhet, som den sympatiska humanist han är. Apropå närkamper så var trekvadradsduscharna helt perfekta för teambuildning efteråt. Någon svagsint hade med enkelhet kunnat förväxla det hela med en bastuklubb och då vet man inte hur lyckligt kroppsvaskandet hade slutat. Ingen ont om de K-märka omklädningsrumsbarackerna i övrigt, museumbesök piggar alltid upp. Vi kan alltid trösta oss att vi inte är sovjetiska supertalanger på 80-talet som skulle leva så utan kontakt med omvärlden i 13 månader om året, varpå vi endast hade livnärt oss på Borsjtj och efter duschen krupit ner i våra trunkar för några timmars fulhetssömn innan skrotfysen från helvetet. Kvällens orsak och verkan var av rörande karaktär, det närmast tårdrypande vi någonsin kommer i ett övrigt känslomässigt avstängt hockeyrum för veteraner. GM-Rydan biktade sig kring sin ovana att dela ut slashingar på träningarna och det enda som krävdes för denna metamorfos var att Gurra-G (humanisten), hans egen lagkamrat hade anmärkningar på det beteendet. Tänk om någon kunnat tala om det för honom redan på skridskoskolan anno 1990. Hur många lemmar och klubbor hade vi kunnat rädda då? Som en parentes kan det nämnas att David Q efter denna insikt inte behöva hamstra fler stickor. Go figure! Något annat som värmde var Dogges vånda och kämpande med en kärleksfull IT-inbjudan till julfesten (avser bara de som pyntat eller avser att pynta sektionsavgiften). Boomers gonna boom, men allting ordnade sig ju! När nöden är som störst, så är hjälpen nära. Så är det med lagidrott. Hoppas vi kan fortsätta öppna upp oss enligt ovanstående på fredag också när det vankas julfest på ett lokalt vattenhål i byn. Då kan vi manipulera känslorna via kemisk väg och stänga haket gråtandes i baröverkropp medan målvakterna spelar balalajka. Vi ses i baren. För ni kommer väl? Från oss alla till er alla: God jul kosmonauter!

Publicerad: 2025-12-15 15:39

Referat: IFK Mariefred Vets - Vallentuna Hockey

Tue, 02 Dec 2025 18:05:52 GMT

”PARENTAL ADVISORY EXPLICIT CONTENT” Hade någon av oss varit synsk eller ens ägt en spåkula hade den här gamla rackaren till varningstext som prydde 90-talets grymma rapskivor kunnat stå med i matchprogrammet. Tyvärr är det inte ens alla av oss som har några Tarot-kort. Tur då med den sena matchstarten, så att barn- och ungdomslagen redan var klara för bingen hemmavid. Ni kommer ihåg Asterix och Obelix, eller hur? Den klassiska serietidningen om en nordgallisk by som med sin överlägsenhet står emot romarrikets världsherravälde. Ungefär den premissen kan man överföra direkt på våra förehavanden i elitserien för veteranhockey i Stockholm, där vi representerar en liten stad utanför länsgränsen och där ingenting som den stora, mäktiga hufvudstaden tycks kasta på oss i form av kanonmat har något segerrecept när de tvingas göra kulturresan till Mariefred, ty vi har aldrig tappat en poäng hemma och antalet baklängesmål kan även någon mindre begåvad snabbt räkna ut. För att dra jämförelsen hela vägen så har vi förstås våra egna karbonkopior på seriens huvudpersoner i GM-Rydén och backbjässen Jönsson, den parallellen löser även den minst fantasilösa av er, men mot Vallentuna igår behövde ingen slösa på magisk dryck för extra styrka. Ett serum mot dumhet hade emellertid varit välkommet. Visst, bristen på serotoni och andra signalsubstanser larmar hos oss alla till mans, solen har inte värmt i månader och snart vankas det Norén-jular med familjen som löken på laxen, men dumheten igår var närmast gränslös och att ens försöka definiera det som hockey blir svårt även för den mest välvilliga av oss. Is-Kendo kan dock bli en ny innegrej efter padel för alla sexuellt frustrerade mellanchefer och andra knegare vars förebilder är Broadway Bullies. Det kan vi tacka Vallentuna vetsen för, pionjärerna för gränsöverskridande. Kudos dock till gästernas slips som var duktig med glimten i ögat. Är han mån tro den enda hockeyspelaren i Vallentuna utan damp? Er galliska by ställde i varje fall upp med följande shoguns: Vid stålramen och maskorna: T-Rex IceBerg (tänk målvakten från Ducks-filmerna) Defensiven fördelades över sextetten som följer: Kung-Vasa, Seb, Hellraiser, Gurra-G, Doggystyle och sist men inte minst, Obelix2.0. Avseende våra anfallstriader testade coachen nytt ikväll, när han både tog fram genomsnittsålder och ett personligt tema för respektive enhet. Själv ingick GM i förstakedjan, ”De ärrade” med Tönne och Persson, medan andra, de som skulle ansvara för farthållningen, bestod av Slangen, Quken och Yours truly a.k.a. Slowmotion. Tredje bestod i sin tur av ”barnen”, (spelare födda så sent som -90), ”CCM”, ”Roadrunner” och Mackan d.y. Gissningsvis är dom för unga för att komma ihåg ironins storhetsperiod och vissa referenser kan i en sådan här text också innehålla spår av avund. Long story short. Ett lag var mycket bättre och vann, ett annat lag skämde ut sig. Det säger mycket om en målvakt är dålig, men ändå håller nollan. Förlåt Thomas, jag bara kryddar lite. Fullträffarna inprickade i tur och ordning av doldisarna ”Slowmotion” och Mackan d.y., samt ”Doggystyle” och ”Roadrunner”. Case closed. Och beträffande själva spelet ishockey, det som handlar puck, is och klubbor har vi då redan närmast tömt ämnet, för resten handlade mest om rövhatteriet som övrigt präglade matchen, vilket zebrorna tyvärr inte heller lyckades avhjälpa i tillräcklig utsträckning just kväll. Shit happens. Nå, det väl ingenting vi behöver ödsla mer utrymme på heller för idiotens mamma kommer alltid att vara gravid, som någon med lätt klassförakt någon gång formulerade det. Vi väljer glädjen! Mest glädjande just idag var trängseln i seket – tack boys – men undrar samtidigt om det för många kockar och/eller att surret blev en distraktion? Perioder om 15 minuter och en minuters-utvisningar piggade ändå upp och det är förstås glömt om hundra år. Human error. Sådant händer. Tydligen. På plussidan hamnar också kärleksaffären som en av våra mer tongivande spelare har med sina båtar. Det går att lyssna på i timmar när beskriver sitt båtliv, hur han vårdar och putsar dessa, nästan som om det handlade om hans egna avkommor. Så vackert med män som kan vara så öppna med sina innersta känslor. På hela taget var just sådana historier som ikväll lade grunden till uppladdningen och kanske fick dessa kärleksutlåtelser också oss att kalibrera in en optimal anspänningsnivå inför nedsläppet. Kanske kommer sådant också framgent får oss att mjukna, påminna oss om våra sanna kristna värderingar, att vända andra kinden till och om tillräckligt lång tid hinner flyta, kan vi kanske, om bara en handfull år eller så vara beredda att förlåta motståndarna för kvällen då skiten träffade fläkten och veteranhockeyn sög röv. Vänd blad, sa kungen som knullade snett! Ciao. //Mediaavdelningen

Publicerad: 2025-12-02 19:05

Referat: IFK Mariefred Vets - Sollentuna HC

Tue, 11 Nov 2025 20:01:09 GMT

Mina damer och herrar, alla hens and furrys, här kommer säsongens första matchreferat! Slow clap, någon? Hockeypremiärer kan vara lite som Forrest Gumps chokladaskar - det är svårt att sia om vad man kommer att få. Vår premiär var inget undantag, men först lite bakgrundsinformation så att ni inte harvar i blindo som Stevie Wonder. Hösten i hallen har varit ovanligt intensiv med den sedvanliga fördelningen på intermatcherna mellan yngre och äldre eller mellan män och MÄN. Stundom har tillställningarna, bortsett från kvalitéen, liknat riktig hockey, som om ingen någonsin hade hört talas om veteranhockeyregler eller att man åtminstone helt dragit slutsatsen att man personligen inte berörs av dessa. Den utan skuld kan kasta första stenen. Det har lappat och lagats, plåstrats och tröstats och en särskild otursföljd gosse ligger nära nog 20000kr back på enbart klubbor som smulats sönder till flisor efter ren häxjakt till överfall som en konsekvens av dennes stillastående hårnålsfinter. Även ett tillsynes fredligt fredskrismöte i form av AW sjösattes för att bryta status quo, men till ingen nytta. Och det är bara november. Kanske försöker de yngre framtvinga ett generationsskifte tidigare än väntat eller om det är så att flera oss äldre helt sonika kommit i klimakteriet och därför blivit lite extra … ja, humörbetonade. Tur är i alla fall att hallen numer består av fyra väggar, så att vi får tampas i fred. Jag tror att det hursomhelst skulle vara enklare att hitta Jimmy Hoffa än att finna en frivillig domare som skulle klara uppdraget med psyket intakt. En glädjande nyhet att presentera har vi också. Vi har fått en materialare. Vår alldeles egna. Leif. Nog om detaljer. Beträffande själva holmgången mot Suddens gamla gäng då? Jodå, tackar som frågar. Matchtruppen fylldes snabbt upp och lagets tre snyggaste lämnade återbud i god tid innan, vilket i ett av fallen kan berott på ett plötsligt infall av självinsikt. Annalkande mognad? Fjolårets MVP, Hellraiser, vek in sent efter påstådd förkylning. Stackaren. Efter att målvaktsdivan Iceberg velat klart kring sin medverkan mönstrades följande ögonpar: Backsidan bestod i brist på annat av följande kvintett: Gurra-G, Seb, Vasas finest, Jönsson aka Fyrtornet och Doggystyle. Hoppet framåt, i PeeeeeeDeeeeeee (amerikanskt uttal) och Professor-Basilius frånvaro, landade på följande kedjekombon: Tönne-GM-Persson, Brunkarn-Roadrunner-Chrissy och som cherry on the top De tre rightarna, vår take på tre musketörer, Quken-Bernie-Trötter. Att se så många felvinklade klubbor i en kedja var som att hitta ett fyrklöver medan man pissar på sig. Den som fattar fattar. En del nerver gick att skåda och trissan hade svårt att finna tejp. Kvällens poängmaskin, Seb, (2+2), fick efter tio friska hål på gästslipsen. Tönne fyllde sedan på med tvåan innan gästernas fattigmanskopia av Sundin (en av få S-lirare med handleder och givetvis i tröja nummer 13) reducerade. Trötter och Chrissy langade in varsitt innan mellanvisslan, den senare beståendes av en snygg bulls eye på målvaktens flaska som flög ända över sargen för att sedan landa out of bounds. Det är en första gång för allt i livet, sa någon god på läktaren. Sollentuna avstod mellanspolning ifjol för att komma hem snabbare, så i år frågade vi inte. Hemmaplansfördel är en hemmaplansfördel är en hemmaplansfördel. När vaktisen var klar med sitt manglade vi vidare och även om det sumpades somligt, så var saken snart klar efter att Seb och Trötter löst biffen efter Lill-Suddens andra för motståndarna. 6-2 stavas siffrorna och de 21,5 i publiken kunde gå lägga sig med vetskapen om att vi är obesegrade i år. Skotten klart till oss medan gästerna toppade utvisningsligan. Alltid värmer det nån. Fransosen och DJ-Basse levererade i sekreteriatet (merci Nico et al.), men en premiär är alltid en premiär så det finns saker att skruva på. Precis som detta tvåplus reff, men gå bry. Alla icke-boomers kan be AI fylla upp resten. Vamos Mankan! The Big head of Media

Publicerad: 2025-11-11 21:01

Justering av tränings tid ikväll 15/9

Mon, 15 Sep 2025 08:40:19 GMT

Vi justerar träningstiden något ikväll

21.00-22.00

Samma Ishall som innan

Mvh // #2

Publicerad: 2025-09-15 10:40

Inget pass ikväll söndag 7/9 19.30

Sun, 07 Sep 2025 15:20:37 GMT

Passet ikväll ställs in pga för gå anmälda Mvh GM#2 och Tompa Berg

Publicerad: 2025-09-07 17:20

Nu drar säsongen 25/26 igång

Tue, 05 Aug 2025 07:08:00 GMT

Äntligen är det dags att start säsongen 25/26.
Hoppas alla gjort som Joel och skött sin sommarfys.
Vi kommer från en säsong där vi gick obesegrade under odrinare tid men föll lite snöpligt på straffar i DM-finalen.
Årets mål är högt satta och det gäller att ligga i direkt från start.

Vi har första passet måndag 18/8 kl 21.25. De första träningsveckorna i Åker kommer vi att ha två pass i veckan på måndagar och söndagar.

Vi är anmälda både till serie och DM precis som föregående säsonger

Är det någon som går och känner sig lite besviken att man inte fick vara med på så många matcher som man ville så gäller det att visa framfötterna på passen så ökar chanserna :blush:

Väl mött i hallen

Mvh // GM med assisterande

Publicerad: 2025-08-05 09:08

Lagfest!

Fri, 02 May 2025 14:49:23 GMT

Höjdpunkten som alla väntar på närmar sig med stormsteg. Lagfesten!

Slangen har kommit mycket långt med planeringen, men önskar att veta antalet deltagare som är intresserade av ett dylikt event!

Vänligen anmäl ditt intresse i kommentatorsfältet eller i gästboken här på laget.se snarast så klarnar planen därefter.

Under tiden håller man givetvis igång med sin individuella tränings- och kostplan.

Vänligen

Ass

Publicerad: 2025-05-02 16:49

Säsongsreferat 24/25: IFK-Mariefred Vets

Tue, 08 Apr 2025 15:09:00 GMT

Säsongsreferat 24/25: IFK-Mariefred Vets VS. sig själva och resten av världen

Plötsligt är det slut och över, som livet självt. The facts:

Rekordlånga veteransäsongen har rullat från start i augusti till den bitterljuva avrundningsfinalen i söndags. Vi har lastat på 56 registrerade träningspass med en medelnärvaro på 44% fördelat på 47st. evigt unga eviga talanger till gubba gubbar. Träningslistan vinns av ”Hjulben” och GM-”Mofasa” med 52-pass vardera, tätt följt av ”Gurra-G”, som därmed är starkast av spelarna i sarg-ut-kategorin som vi inte ödslar bläck på om inget extraordinärt inträffar. Imponerade kontinuitet på den kanten, men också: get a life! Övriga hedersgnuggare som klarar 80%-spärren är i tur och ordning ”CCM”-Stolt, ”Hellraiser”-Helander, ”Number One” och ”T-Rex” i kassen som därmed kniper förstaplatsen för våra individualister, burväktarna. Andra änden av listan bottentoppas av ”Face of The Franchise” med 699 NHL-matcher som efter alla sina framgångar endast behövt ett träningspass i år, samt målvaktskatten ”Crossfit”-Åkerlind som parerat gummi vid ynka två tillfällen.

Utöver dessa fantastiskt harmoniska interna kvällssammankomster har vetsen avverkat hela nio riktiga matchnedsläpp i Storstockholm, fördelat på tre i DM och sex i elitserien för +35. 27 st. spelare har vi något tillfälle medverkat i ”skarpt läge” och därmed antingen bidragit eller riskerat det som sånär blev en perfekt säsong i ordets rätta bemärkelse; en säsong helt utan nederlag. Men så var det där med bitterljuvheten, eftersom second place is the first loser …

För vad det nu är värt så får vi väl konstatera att vi föll på mållinjen, både bildligt och bokstavligt, när vi torskade DM-finalen på ett brögäng från öst på straffar, för tyvärr så stod stjärnorna inte rätt trots att vi i ärlighetensnamn förtjänade mer. Shit happens, det var väl bara en sådan dag, att deras turgubbe till slirre förvandlades till en prime Grant Fuhr och trissan hamnade på villovägar när vi förberedde oss för otaliga olika målfiranden med tillhörande gester. Nitzsche sa: "Gud är död" och det är väl bara att hålla med. Å andra sidan tycks det ju finnas en del verkliga problem också om man bara lyfter blicken en smula från sin egen gubbhockeynavel.

Därtill så har vi nu en anledning att återförenas nästa säsong, ”put the band back together”, som Elwood och Jake i kultrullen Blues Brothers, som enligt egen utsago var ”on a mission from God”. Finns kanske en silverlining med allt, om jag försiktigt undviker den ständigt närvarande finska pessimismen, trots jag enligt vetenskapen är en utav världens lyckligaste människor enligt diverse lyckobarometrar.

I överlag får säsongen betraktas som lyckad, inte minst när vi hittade rätt med spelformen äldre mot yngre, där det för övrigt blev even steven när hela matchseriens summerades efter kidsens seger i sista holmgången. Endast tre pass ställdes in under hela året p.g.a. spelarbrist eller att målvakternas ordinerades vila av sina fackliga representanter. Föreställ dig det, ett stormöte endast bestående av målvakter, dessa sköna ensamartister. Måste ju vara något i hästväg, rena cirkussällskapet av tidlösa original liksom. TV-show någon? Totalsummering blir således fyra crosscheks-slashings, men nästa år går vi för Hysén-klass anno nittonhundranittiotvå.

Nu skulle vi visserligen spara bläck, men skulle vi utse en MVP i år skulle ”Hellraiser” ligga bra till, trots sin backposition. Hög närvaro, överrörlig för veteranhockey med grundflåset intakt. Leder eventuellt backarnas poängliga och spelar i regel inte heller fulast, trots smeknamnet och att klubban alltid ser ut att vara redo för en crosscheck i fejan på närmsta gubbe. På minussidan är det väl hans ringa ålder, ty han är förstaårsveteran och därmed är spelet riggat. Å andra sidan så delar vi inte ut några individuella utmärkelser.

Well, nu återstår bara ”Slangens” hemliga, men redan episka lagdoja, innan vi är redo för individuella fysprogram och några sommarlättöl. Passar på att nämna lagledningens planer för fystester i augusti, som går ut på att lösa Coopertestet i paritet med snittet för dagens otränade värnpliktiga. Givetvis tar vi hänsyn till ålder där vi på fel sida av de fyrttio får en lite lugnare gata, men tänk inte på det nu.

Vi tackar avslutningsvis alla möjliggörare – ingen nämnd, ingen glömd – som suttit i seket, frusit på läktaren, slipat skridskor, kämpat på isen, sköningarna till domare som färdats runt, motståndare, förbundskrafterna (det finns ett eget för vets otroligt nog) som administrerat, kärlekspartners och barn som tillåtit oss leka, ni som bemödat er att läsa reffen om våra bravader och eskapader, samt givetvis oss själva för vi är ändå bäst när allting kommer omkring. Det har våra mammor sagt. Så det är så.

Mange tak!

Mediaavdelningen

Publicerad: 2025-04-08 17:09

Referat: IFK Mariefred Vets - Järna SK

Fri, 28 Mar 2025 11:34:19 GMT

Matchreferat: (DM-semifinal) IFK Mariefred Vets – Järna SK 6-3 ”Vi är alla födda galna. Vissa förblir det.” - Samuel Beckett, Nobelprisvinnare. Frasen ovan går fint att applicera på den genomsnittliga intelligenskvoten i ett likaledes genomsnittligt hockeyomklädningsrum, men också Järnas SK:s förehavanden, som likt en annan David ånyo tog sikte på sin Goliat, men det utan bibelns lyckliga slut. Beckett tillskrivs också följande citat: ”Försök igen. Misslyckas igen. Misslyckas bättre”, vilket nog passar bättre för att beskriva gästernas ansträngningar för kvällen. Å andra sidan så sög vi från start och verkade proppmätta efter seriesegern senast. DM-semi, men vem bryr sig? Vi är ett gäng sköna gubba gubbar som är glada bara att få vara med. Kanske såg laguppställningen för slagkraftig ut på pappret för man skulle suga tag i grejerna och anstränga sig? Vänta och se om kompisen löser biffen, liksom? Shit happens, som vi alla vet. Laguppställningen, DM-semifinalen till ära, ritades ner enligt följande utan inbördesordning, men hierarkin, som finns i alla barngrupper, är vi alla smärtsamt bekanta med så det behöver inte preciseras närmare. Salt i såren, ni vet. I baljan: ”T-rex”-Berg Tre linor (no coke): 1) ”Tönne”, ”Adriano”, ”Dammer” 2) ”Professorn”, ”Jägaren”, ”Mackan Den Yngre” 3) ”CCM”, ”Roadrunner”, ”Trötter”. D-line: Ett gäng backar. Onödigt att slösa bläck här, men för protokollets skull då: ”GM”, ”Doggystyle”, ”Brunkaren” ”Gurra-G” och Magnus Höglund. ”Psyket” vek in årorna sent och uteblev, vilket sannolikt berodde på psyket. Några av oss var bara petade, skadade eller ledsna enligt gängse praxis. Järna tog planenligt ledningen, eftersom vi gillar att jaga som de sexiga jägare vi är, komma bakifrån och så. Efter ett par dödsryckningar till livstecken bemödade vi ändå oss att ta ledningen, genom att ”CCM” hittat maskan efter förarbete av ”Roadrunner” och GM innan ”Tönne” nätade på assist av ”Brunkaren.” Gott så, men säg den lycka som varar? De röda kvitterade nära nog omedelbart efter att slips-Berg, ledsen efter den spruckna nollstreaken, gått full blindbock när vi inte städade bort barlasten framför honom bestående av någon övervintrad stackare full av entusiasm och vårkänslor. Pausen välkomnades med öppna armar och som passande pausunderhållning bjöds hemmalaget på ett ”öppenhjärtigt diskussionsforum” bakom låsta dörrar, eller som något vittne beskrevs det, ”ett rejält snack.” Där hade man ju velat vara en fluga på väggen, för att ha något att förtälja barnbarnen alternativt ta med sig i graven. En ovågad gissning är att GM inte nödvändigtvis reciterade Karin Boye á Tommy Svensson i 94-VM. Nå, fick väckelsemötet effekt då? frågar sig den försynte. Ich weiß es nicht. Som en första åtgärd såg vi till att skänka Järna ett friläge för att straffa Thomas för den uteblivna nollan som fanns där att plocka som en fallfrukt inför kvällen begivenheter. Gubben grubblade inte utan greppade den med en manöver av den högre skolan. Alltid nått. Vi skapade och skapade men effektiviteten lös med sin frånvaro som erektionen efter ett mastigare intag av rusdrycker. Med fjärdelen kvar av matchen, tio minuter innan förlängningen, verkade det som att vi ändå blivit varma nog för att göra utdela några nådastötar för att slippa addera extra spänning till åskådarskaran bestående av just inga alls om man bortser från dussinet stackare utöver tivolipersonalen i seket, där särskilt den inhyrda DJ:n åtminstone gjorde vad han kunde för att försöka gräma ur det bästa av hemmaspelarna med irriterande hockeyhymner tillhörande sådana sektföreningar som HV-71 och Frölunda. ”Trötter”, ”Jägarn” och ”Professorn” målade i alla fall varsin gång innan ”CCM” petade in sitt andra. Med en Järna reducering summerades det till slut 6-3 för oss coola katter som länge verkade för coola för vår egen coolness just ikväll. Men blev det några utvisningar då, frågar sig den blodtörstige? som främst hade letat sig hallen för att bevittna våld. Well, sover Dolly Parton på rygg? Äter man ris i Asien? Har Teslaaktien rasat? Är Mello högkultur i Sverige? Givetvis. Det har bara gått några dagar sedan vi utlovade närstudier av regelverket och spelförstörande moment är fortfarande en del betydelsebärande del av vår komplexa lagidentitet. Vad kan zebran göra åt sina ränder? Nu kvittade det just ikväll för guldbiljetten till finalen var redan utkvitterad innan svängdörren till utvisningsbåset gick som en propeller. Nu återstår endast en vecka av säsongen i allmänhet och hårdträning (nåja) som förberedels inför DM-finalen i synnerhet, då vi på neutral plan i Trånkan 6/4 har en cirkelslutning mot säsongens premiärmotstånd, attackdykarna från Österåker. Ingen press, gossar, men vid en förlust då uteblir referaten, och vad som är än värre har GM varit tydlig med att vi så fall också kan lägga ner laget. Helt. Insatserna är följaktligen höga, för vad ska vi göra då, börja med padel och skit? Jobba mer? Fokusera på personlig utveckling, prioritera barnen och investera i våra eventuella parförhållanden? Helvete heller. Det här är allt vi har. Mot seger! //Mediaavdelningen

Publicerad: 2025-03-28 12:34