Derbyförlust i epa-mekka

Så var då seniorlagens första derby för säsongen avklarat i form av ett bortamöte mot Dannemora/Österby.
Vårt kära U-lag kommer till match med en träningsvecka bakom sig som innehöll hög spelglädje med bra fart. Känslan inför match var god, det skulle bli kul att få visa prov på det fina spel som vi haft under träningarna. Den känslan krossades rätt hårt och 60minuters gris-innebandy senare så var det nog ingen av våra spelare som kommer undan att vakna med blåmärken under morgondagen.

Man kan sammanfatta alla tre av dagens perioder på ungefär samma sätt.
Varje period inleds nämligen med att vi inte är riktigt lika intensiva som Österby. Det tar oss minst 7-8min innan vi jobbat oss in i respektive period. När vi väl gjort det är vi många stunder det bättre laget och skapar många fina lägen. Vi har dock inte samma effektivitet som Österby har. Våra rena avsluten är inte riktigt lika kliniska som Österbys och chansavsluten har vi ingen större utdelning på medan Österby har både ett och två mål som turligt vevas in på måfå.
Matchen kom i övrigt att avgöras enbart på fysik. Visst, vi kanske hade ett yngre och generellt snabbare lag än Österby. Det lilla övertaget i snabbhet kom dock att fullkomligt slukas av att Österby hade en medellängd 20-30cm över vår och att dom nog var runt 15-20kg tyngre också. Lägg därtill en domarnivå som tillät att det spelades på gränsen till farligt så får man helt enkelt acceptera att vi inte hade tillräckligt mycket att sätta emot och att slutresultatet skrivs till förlust med 8-4.

Från tränarhållet var det många gånger nära att spelare fick stå över under matchen gång, enbart pga skaderisken. Det var många dueller, framförallt längs sarg, som kunde slutat rätt illa. Situationer där man absoult kan argumentera för att axel mot skuldra inte riktigt är samma sak som axel mot axel. Det var även många löpvägar som abrupt tok slut och där det eventuellt skulle kunna dömts för en och annan stängning. Tyvärr var det ingenting vi kunde göra något åt under matchens gång och det är ingenting att gråta över efteråt heller. Det är som det är och man kan inte annat än ge en eloge till hela laget som krigar sig igenom 60min stenhård kamp med smällar från alla möjliga håll. Vi står upp så mycket vi orkar och klarar av. Vi gnäller även väldigt lite trots att vi inte får speciellt mycket med oss.
Dom stunder vi får igång vårt spel så ser det riktigt bra ut och sammanfattningsvis så är det är ett jättekliv framåt jämfört med förra helgens möte mot Vaksala. Insatsen är definitivt värd en rejäl klapp på axeln för samtliga som var med och det blir kul att bygga vidare på under kommande träningsvecka!

Matchens 3 stjärnor:

3. Viktor Karlsson
En av alla ytterforwards som får ta brutalt mycket smällar längs sarg. Håller ändå humöret i schack under matchens gång och den irritation som byggs upp utnytjar han ändå på rätt sätt i form av ett jävlaranamma ute på planen. Bidrar ofta till att vi får igång farten i våra uppspel där han behandlar boll bra. Skapar ett gäng lägen framåt men krigar även hårt hemåt längs sin kant och skriver därmed in sig på dagens lista.

2. Sebastian Söllvander-Andersson
Gjorde under matchens gång otaliga högkvalitativa räddningar och bidrar i högsta grad till att vi, matchen igenom, aldrig är helt uträknade. Hade inte Basse varit så på hugget som han var så hade Österby kunnat ryckt iväg vid flertalet tillfällen under matchens gång. Så blev inte fallet och det är bara tacka för en svettig insats mellan stolparna.

Honorable mentions:
Egentligen hårt att utelämna någon i det här avsnittet efter krigarinsatsen från samtliga men man får försöka hålla sig till att highlighta några få av dom. Däribland så får man plocka ut kapten Emil Widéns många täckta skott samt Niklas Sahléns och Elias Jansson som är dom som kanske bäst lyckas stå emot Österbys fysiska spel.
Återigen en klapp på axeln för samtliga som va med dock!

1. Veckans ost: Jesper Matiasson
Till att börja med ska det uppmärksammas att Jeppe äntligen skrivit in sig i skaran som numera kan köra till bortamatcherna vilket blir ytterligare en uppskattad egenskap hos honom som kan läggas till i listan över vilken lagspelare han är. Han kanske inte må vara den effektivaste poängmaskinen i familjen Matiasson då lillasyster Jonna just nu toppar poängligan i tjejernas GUD-serie. Han är dock en slitvarg utan dess like och även i en så pass fysisk match som den idag så vägrar han att vika ner sig. Får ta brutalt mycket smällar men ger aldrig upp utan nöter vidare i alla delar av planen, byte efter byte. Föredömligt på väldigt många sätt och vi håller alla tummarna för att han ska belönas med islossning i poängprotokollet framöver. De vore välförkänt efter allt krigande, men skulle det inte ske så är han oavsett helt ovärdelig i sin centerposition!

Nästa helg tar vi emot Örsundsbro IF i hemmaborgen. Lördag kl12.00 är tiden ni ska boka in i kalender. Vi ses där!