Del 3:3 Kingare på vift - Markus Lindgjerdet

Finns det någon tränare eller ledare du vill hylla lite extra?  - Svårt att inte nämna Janne Ekengren som varit en stor del av Örebro Innebandy sedan föreningen grundades. Han fick mig att välja Örebro Innebandy och har varit en stor inspiration. Allt han gör för föreningens bästa och utan honom hade vi aldrig lyckats vinna SM guld (JAS) eller avancera till SSL. Jag skulle kunna nämna många fler, men då är jag rädd att jag glömmer någon. Janne är i en klass för sig. Utöver honom, "ingen nämnd, ingen glömd".  Om vi hoppar till nutid. Schweiz är ett fantastiskt vackert land och det måste vara väldigt kul och ta del av vardagen där nere. Är det något typiskt schweiziskt som du anammat som du kommer fortsätta med?  - Jag och min sambo mår väldigt bra här, vi försöker utnyttja all ledig tid vi har till att utforska Schweiz och länderna i närheten. Vi tycker om att vandra/hajka och man kan aldrig få nog av naturen och vyerna i detta land. Vi känner oss lyckligt lottade som fått den här chansen och därför har vi stannat kvar här i några år.  Din nuvarande klubb är HC Rychenberg Winterthur. Hur hamnade du här? - Det är Nils Conrads förtjänst. Han spelade tillsammans med Nico Gröbli i Örebro Innebandy 2015. Det blev bara ett år för dem men vi blev bra vänner och han skrev rätt ofta och frågade om jag var intresserad av ett äventyr i Schweiz. Efter 10 säsonger i Örebro så kände jag att det lockade med att testa på något nytt.  Hur är livet som proffs i Schweiz? Är det någon skillnad i spelet skulle du säga? - Det är en häftig upplevelse. Innebandyn här är fartfylld och intensiv. Det pratas mycket om närkampsspel och domarna tillåter mer och hårdare spel med kroppen. HC Rychenberg är en stor klubb med många hängivna supportrar som du kämpar för och vill vinna för. Vi har ofta över 1400 personer på våra matcher och det är häftigt, det gör att du jobbar extra hårt, och känslan att få fira en seger tillsammans med våra fans är coolt! Jag och min sambo njuter av vår situation i Schweiz där vi kan jobba lite mindre och till exempel hajka när vi är lediga. Vi passar på medan vi kan för så småningom vill vi hem till Sverige igen och då kommer situationen inte att bli likadan. Är det så att du lever helt och hållet på innebandyn eller har du ett arbete bredvid?  - Jag jobbar 40% som lärare / lärarassistent  på Academia Bilingual School. Det ger mig bra förutsättningar för att kunna träna mer och förbereda / ta hand om kroppen inför matcher. Det är en kombination som jag är väldigt nöjd med.  Hur står sig lagen i Schweiziska ligan mot Allsvenskan/SSL skulle du säga?  - Det är svårt att säga. Jag tror topp 4 lagen i Schweiz håller SSL nivå. Om det sen betyder att lagen bara slår de två sista i SSL eller når slutspelet låter jag andra spekulera i. De resterande lagen i Schweiz har bra fysik och några skickliga spelare men saknar bredden skulle jag säga.  Hur ser du på karriären framöver? Vilka mål finns och vad vill du uppnå? - Medan jag är i Schweiz vill jag vinna en titel med HC Rychenberg. Det är något jag jobbar hårt för och jag hoppas verkligen att vi kan lyckas med det. Det vore även häftigt att få avsluta landslagskarriären med att representera Norge en sista gång under VM i Sverige 2024.  Vad är dina bästa tips och tankar till ungdomar som vill nå samma nivå som dig?  - Det är en ständig klyscha men att jobba hårt och aldrig sluta tro på dig själv. Vill du bli bättre än dina motståndare måste du jobba hårdare än dem. När du stöter på en motgång behöver du inse att det är ett tecken på att du behöver jobba ännu hårdare nästa gång. Om du gör detta så kommer framgångarna så småningom. Det man behöver inse som ungdom är att denna process tar tid. Ha tålamod och tro på att det hårda arbetet kommer löna sig, det är mitt tips.  Frågan vi i Kings undrar - när drar du på dig den rödsvarta tröjan igen?  -  Jag och min sambo planerar att flytta hem om något år. Om det då finns intresse från Örebro att ha mig som spelare, samt om jag själv känner att jag har tillräckligt med energi och kvalitet för att bidra så dröjer det kanske inte alltför länge, vem vet.  Sist men inte minst så vill vi veta ditt bästa minne från JAS Elit Cup by Oxdog som spelas i augusti varje år i Örebro.  - Det är svårt för mig att säga något specifikt minne men jag tycker att JAS Elit Cup är en häftig upplevelse, både som spelare men även från läktarhåll eftersom det är många duktiga innebandylag som deltar.  Stort tack Markus för att du ville vara med i Kingare på vift! Kul att få ta del av dina minnen och framgångar. Vi önskar dig Stort lycka till med innebandyn framöver och hoppas du blir kvitt skadeproblematiken och får många fina år till på planen! Örebro - Division 1 4 apr 2024 0kommentarer

Del 2:3 Kingare på vift - Markus Lindgjerdet

Framgångarna fortsatte och svårighetsgraden stegrades när ni tillslut tog klivet upp i SSL 2017/18. Hur var det att kliva upp i världens bästa liga och vad var den största utmaningen där och då?  - Vi inledde kvalet med att slå Kalmarsund och när man ser tillbaka på den matchserien kan man inte bli annat än stolt. Att vi lyckades vinna den sista matchen trots att Kalmarsund hade vunnit rätt överlägset på vår hemmaplan visade på mental styrka. Vi fick mycket skit från läktarhåll men lyckades behålla lugnet och var kyliga när det blev straffar. Där drog vi det längsta strået och när Jirebeck avgjorde så kändes det helt otroligt! Därefter väntade Gävle och vi gick in i den matchserien med mer självförtroende efter att ha slagit ut favorittippade Kalmarsund med bland annat Kim Nilsson i laget. I den första matchen var Gävle helt klart bättre och vi fick kniven mot strupen när vi var tvungna att vinna på hemmaplan. Då fick vi bra hjälp från våra supportrar och vi lyckades vinna och få matchserien till en tredje avgörande fight på bortaplan. Den sista matchen var lite mer avvaktande än de tidigare. Bägge lagen visste att mycket stod på spel och ville inte göra några misstag. Det stod 3-3 efter andra perioden och resultatet stod sig även efter tredje perioden samt efter förlängning. Martin Cyrén spikade igen och vi vann även denna straffläggning. Där och då var det ren eufori. Att få fira avancemanget på planen tillsammans med alla supportrar är ett minne som jag aldrig kommer glömma. Det blev tillslut två säsonger innan det blev degradering till allsvenskan. Men vad har du tagit med dig från SSL säsongerna och hur har det påverkat/präglat dig som innebandyspelare efter det?  - Jag tror att de två säsongerna har gett mig väldigt mycket som innebandyspelare och som person. I Allsvenskan spelade vi många matcher där vi var mycket bättre än motståndarna och vi visste att vi skulle få ett visst antal poäng. Men i SSL var varje match livsviktig för vår överlevnad i serien. Du visste om att du behöver prestera bra varje helg om laget skulle ha en chans att vinna. Du lärde dig också att ladda om snabbare. Matcherna kom tätare inpå varandra och du behöver göra ditt bästa för att förbereda kroppen inför nästa fight. Tiden i SSL med Örebro gjorde att jag ville fortsätta utvecklas och tävla med de allra bästa. Det har gett mig energi till att fortsätta kämpa trots skador eller nederlag.  Jag tror det är viktigt att man får uppleva framgång och motgång. Du har varit med om att avancera i divisionerna ett gäng gånger men har tyvärr också upplevt det motsatta att åka ner en division. Är det på nått vis samma känsla fast motsatt? Motsvarar glädjen att klättra upp besvikelsen att trilla ner?  - Minnena från när vi gick upp till Allsvenskan och SSL är helt klart starkare än när vi degraderade. Det känns rent ut sagt skit att åka ur, att förlora så många matcher.  Men när du lyckas med vad vi gjorde, speciellt avancemanget till SSL, så blir alla intryck så mycket starkare när du får fira med dina lagkamrater, tränare, supportrar, familj etc.  Kan man ta med sig något från de upplevelserna och ha med sig i sitt dagliga spel?  - När det gäller degradering så vill du kämpa för att det aldrig händer igen. Det blir bensin/energi för att jobba ännu hårdare nästa säsong och undvika något liknande igen. När det gäller avancemang så jobbar du för att få uppleva något sådant igen. Sedan gäller det att vara "bäst när det gäller" i matcher där det ska avgöras. Det kan vara lätt att säga men desto svårare att få till i dessa typer av matcher. Vad jag har tagit med mig är att göra de enkla "sakerna" riktigt bra i dessa avgörande situationer.  Om du får ranka lite minnen här nu, vad är de starkaste minnena från tiden i IBF Örebro? - JAS guldet samt när vi gick upp i SSL. Dessa minnen bär jag med mig resten av mitt liv. Sista delen kommer imorgon! 😊 Örebro - Division 1 3 apr 2024 1kommentar

Del 1:3 Kingare på Vift - Markus Lindgjerdet

De första stegen innanför sargen tog han i IBK Öster/Brickebackens IF. Som 16-åring tog han klivet över till seniorinnebandyn och Karlskoga IBF 2009/10. Två säsonger med spel i bland annat division ett, innan IBF Örebro hörde av sig och ville värva hem talangen till Örebro igen. Sagt och gjort. Stark debutsäsong med 20 mål och 33 p på 23 matcher för Örebro i division 1 kommande säsong. Framgångarna och resan fortsatte med full fart framåt och han deltog i Örebros båda SSL säsonger. Han fortsatte i Örebro till säsongen 20/21 då tillfället att prova på spel i utlandet dök upp. Han är mitt uppe i utlandsäventyret och är inne på sin tredje säsong i Schweiz med HC Rychenberg Winterthur. Diverse framgångar på olika plan har krönts med landslagspel för Norge där han bland annat deltagit i fyra världsmästerskap och är noterad för 28 VM poäng på lika många matcher. Herzliches Willkommen zu Kingarna på Vift - Markus Lindgjerdet. När jag läser på om dig så är det första jag ser den Norska flaggan, hur är din anknytning till Norge?  - Min pappa är norsk, han flyttade till Sverige när han var klar med skolan. Vi har alltid haft mycket kontakt med släkten i Norge och firat nationaldagen i Trondheim där pappa kommer ifrån. Han lärde oss också att stötta Norge i framförallt skidskytte där en stor förebild var Ole Einar Björndalen. Så i min uppväxt har jag haft mycket som gjort att jag känt stolthet av att vara norsk.  Hur är känslan att dra på sig den norska dressen och få representera sitt land, i VM framförallt?  - Den känslan är väldigt speciell. Inför och under nationalsången blir jag nog främst stolt och nervös. Det är något speciellt med att få sjunga nationalsången tillsammans med sitt lag och folket på läktaren, däribland sin familj. Sen är det ju självklart en helt fantastisk känsla att spela.  Om vi backar till rötterna. IBK Öster och Brickebackens IF, vad minns du från denna tiden?  - Det var roligt. Då handlade det mer om att ha kul och spela med sina kompisar. Vi var samma grabbar som spelade fotboll under vår/sommar och innebandy under höst/vinter. Så i början av tiden i Brickebackens IF var det mer en hobby än att drömma om att spela i högsta ligan. Det kan bero på att vi inte hade något herrlag att se upp till i föreningen, det var liksom bara juniorverksamhet. Efter några år började jag och några andra 93or spela med 92orna som var duktiga. Då märkte man att vi började utvecklas och kunde göra bra matcher mot de bättre lagen i länet. Det var egentligen då jag började inse att jag var en okej spelare. Jag fick vara med och vinna DM guld med 92orna och efter det ville jag utvecklas och bli bättre.  Sen gjorde du en liten utflykt och byggde på erfarenheterna i Karlskoga med seniorspel i olika divisioner. Vad har du tagit med dig från de två säsongerna?  - Jag bytte till Karlskoga för att jag ville testa något nytt och för att utvecklas. Jag blev inte uttagen till distriktslaget när jag var 15 år och tog det hårt. Jag tyckte jag förtjänade en plats i det laget och när jag inte fick chansen där så valde jag istället möjligheten att byta från Brickebacken till Karlskoga. Det första året var verkligen "se och lära". Det var ett stort steg att gå från Brickebacken och spela med sina vänner till att plötsligt spela med herrar och tävla på riktigt. Träningarna var tuffare och allt gick så mycket snabbare, men jag minns att jag verkligen njöt av utmaningarna. Det var begränsat med speltid till en början vilket kändes tufft. Jag märkte att jag utvecklades ju längre säsongen gick och ville bevisa vad jag gick för, men det var bara att acceptera situationen och visa tålamod.  Det blev några insatser där jag gjorde bra ifrån mig och det gav mersmak till att fortsätta jobba hårt inför nästa säsong. Därför blev det ett andra år i Karlskoga, för att jag ville se vad jag gick för i division 1. Mitt starkaste minne från tiden i Karlskoga är när vi spelade mot Axberg på hemmaplan mitt andra år. Det var många spelare i Axberg som kände till mig och jag kände till dem eftersom många av oss gick på samma skola (Virginska) så det var en del snack inför och under matchen. Det var även viktiga poäng på spel då bägge lagen kämpade för sin överlevnad i division 1. Axberg ledde med 5-4 men vi vände och vann tillslut med 7-5, och jag gjorde 3 mål. Det var en riktigt härlig känsla som jag alltid kommer bära med mig. Min tid i Karlskoga har betytt mycket för mig. Jag växte som spelare och person i Karlskoga och där fick jag lära mig att hårt jobb lönar sig. Det var nödvändigt för min utveckling att testa på utmaningarna där och jag är så tacksam för de fantastiska tränarna och spelarna jag fick spendera tid med och utvecklas med. Efter det blev det återtåg till Örebro och IBF Örebro. Säsongen 2011/12 var en framgångsrik säsong på många sätt. Förutom en bra säsong i division ett så blev det även lite DM-finaler men kanske var framgångarna på Innebandyfesten bäst? Vad minns du från denna säsong?  - Det kändes väldigt spännande när Janne hörde av sig och berättade om planerna med att satsa hårt på Juniorallsvenskan och division 1, därför valde jag att byta till Örebro och jag var väldigt taggad på det som väntade. Vi gjorde bra ifrån oss i division 1 men Juniorallsvenskan var väldigt rolig och det är väl den resan jag minns bäst. Vi hade många spelare som spelade både i division 1 och JAS. Det gjorde att vi blev en väldigt bra grupp med många som gillade att tävla och som också utvecklades enormt denna säsongen, därför tror jag att vi lyckades så bra. Bortsett från "Innebandyfesten" var matcherna mot Järfälla och RIG Umeå i JAS häftiga. Att slå Järfälla som var en kandidat till att vinna JAS gav oss mycket självförtroende. Därefter väntade RIG Umeå som hade många duktiga spelare. Vi hade enormt stöd från läktaren i Mellringe, jag tror det var fullsatt när vi lyckades kriga till oss en plats till Innebandyfesten. Vi gjorde en jättebra match i semifinalen mot Partille och vann med 12-6. Då väntade Hagfors i finalen. Vi började lite nervöst och låg under med 5-1 efter första perioden. Men jag minns snacket vi hade i pausen, att vi skulle släppa handbromsen och våga spela modigt. Vi bestämde oss gemensamt för att gå ut och vända på matchen. Vi kom ut i andra perioden med en helt annan energi och efter vårt andra mål började vändningen. Fokuset var helt inställt på att vinna matchen och det lyckades vi med. Att få fira med alla tillresta supportrar var otroligt häftigt. Det känns alltid bra när jag tänker tillbaka på den tiden. Jag minns alla lagkamrater, tränare, supportrar och matcher. Vi tillsammans hade lyckats med något som inget lag tidigare lyckats med från Örebro. Framgångarna fortsatte och svårighetsgraden stegrades när ni tillslut tog klivet upp i SSL 2017/18. Hur var det att kliva upp i världens bästa liga och vad var den största utmaningen där och då? Fortsättning kommer imorgon. 😊 Örebro - Division 1 2 apr 2024 1kommentar

Visa fler nyheter