Inför match - Simon Lindholm

Grattis till segern senast! Hur är det att slå Lillån i seriespel? - Tack så mycket! Kändes otroligt bra att slå Lillån i serien, vi mötes på försäsongen och vann men det märktes att det var den här matchen som gällde. Det stundar nytt Örebroderby och vi möter ÖSK imorgon. Vad blir viktigt inför den matchen? - Alltid lite speciellt när det är derby, tror att vi kommer få ha mycket boll och det gäller att vi drar upp tempot och är med direkt från start. Du har haft en fantastiskt fin utveckling och får numera dra på dig kaptensbindeln med. Två frågor; Hur förklarar du den fina utveckling och utväxling du fått de senaste säsongerna? - Tack! En del tror jag ligger i att jag tagit mig lite längre upp i planen de senaste säsongerna än tidigare samtidigt som det känns som jag har fått mycket förtroende från tränare och lagkamrater vilket gör att man kan och vågar spela ut helt. Och hur känns det att få lagkaptensbindeln? - Det är kul med ansvaret som kapten, jag har ett grymt lag i ryggen så det känns superbra. Vad tippar du resultatet i matchen mot ÖSK? - Jag tippar 9-3 vinst Tack så mycket och lycka till i derbyt! Örebro - Division 1 2kommentarer

Ett annat perspektiv - Monica Ekengren

Hur är det att vara gift med en sportchef och mamma till en elitspelare? Monica Ekengren ger sitt perspektiv hur det är att nervöst titta på samtidigt som hur kul det är att dela framgångar. Jag tänkte börja från början, när korsades din och Jannes väg första gången och hur träffades ni? - Nu pratar vi länge sedan. 1988 närmare bestämt. Vi hade sett varandra ute lite och fått ögonkontakt men inte mer än så. Han log alltid så fint minns jag. Det var alltid ett koppel med tjejer runt om han så jag spelade lite ointresserad och gick förbi. Men så möttes vi någon tid senare på en nyårsfest hemma hos en av Jannes innebandykompisar. Jag visste inte att han skulle komma. Tror inte ens jag visste vad han hette. När han klev in i rummet den kvällen så såg jag han direkt. Och han mig. Vi blev nog ”ihop” den kvällen och har levt tillsammans i 36 år sedan dess. Vad gjorde sen att du fastnade för Jan? - Tror det var hans leende och fina sätt. Finns det tydliga likheter och skillnader när han bara är Jan och när han är Innebandy-Jan? - Både ja och nej. Han är så himla mycket innebandy-Janne. Han lever verkligen för klubben och innebandyn. Ibland är han så tråkig. Men när han blir som tråkigast så får jag boka en resa till något härligt ställe och bara lura bort han ett tag. Som tur är så gillar han det och vi har väldigt roligt tillsammans. Han blir Jan då för ett tag och är ändå rätt bra på att koppla av. Hade du ett sportintresse innan du träffade honom? - Jag har alltid tränat i någon form men inte på någon elitnivå. Jag höll på med friidrott som yngre men det känns ju som en evighet sedan. Älskar tennis. Både att utöva och titta på. Hur har idrott präglat ert gemensamma liv skulle du säga? Har det som exempel varit mycket idrott hemma runt köksbordet eller Janne kan stänga av den biten när han kommer hem? - Det är liksom vårt liv. Janne kan inte stänga av. Det blir ju väldigt mycket innebandysnack hemma hos oss. Både runt matbordet men även alla timmar i telefon som Janne spenderar med att prata innebandy. Det är nog jag som får stänga av. Jag orkar inte med lika mycket innebandy som han gör och det funkar bra att bara zooma ut för min del. Det finns ett talesätt som säger ”bakom varje framgångsrik man finns en kvinna”, stämmer detta även i ert fall? - Jag vill såklart svara att det stämmer. Men jag tror vi gör varandra. Jag har alltid tyckt att Janne ska göra det han brinner för och vill. Och han har alltid låtit mig göra mitt. Så vi är ett ganska bra team ändå. Ett antal år och barn senare, det stack ut att det fanns talang och vilja hos framförallt Marcus att elitsatsa. Hur var den tiden och var det en spikrak väg framåt för er alla? - Det har varit en fin tid och vi har haft många roliga år tack vare innebandyn och det vi fått uppleva med den. Marcus tre första ord i livet var mamma (såklart först), pappa och sedan innebandybollen. Han kunde aldrig låta bli en boll om han gick förbi en. Talangen såg man men vägen skulle jag säga har inte varit helt spikrak och det ligger så mycket tid och träning bakom. Det har alltid varit kul att se glädjen i Mackesögon. Han brann verkligen för innebandyn. Det är väldigt roligt idag att se hur mycket bra saker lagsport medför och hur nyttiga både med och motgångar är. Det har format Marcus fint och jag tycker han är en klok och ödmjuk individ. Hur hanterar man ensamheten på helger när man och barn är iväg? - Jag har aldrig haft några problem med det. Har ett ganska fint gäng med vänner som jag då passar på att umgås med. Jag gillar också egentiden ibland. Killarna kom ju ändå alltid hem tillslut. Fanns det alltid enighet i hur sonens elitsatsning skulle bedrivas i unga år? - Vet du att det där tror jag att Marcus själv alltid haft bra koll på. Janne och jag har inte lagt oss i eller styrt han. Han har hela tiden vetat att han ville vara kvar i Örebro och vara en del i att ta upp laget till högsta serien där han såklart ville spela. Han har nog alltid varit rätt hemmakär precis som jag. Så när han tillslut bestämde sig för att flytta till Växjö för spel i SSL så var han bara redo. Han var nog inte det innan. Valet blev så lätt och så rätt. Växjö med familjen Eskils på plats var en enorm trygghet. Det blev bara så bra. Marcus och Frida fick tre väldigt fina år där. Hur känns det att se sin son spela på högsta nivå och sm-slutspel? - För det mesta bara kul. Jag är hans största fan och tycker han är superduktig. Skitstolt är jag även om jag nästan aldrig vågar kolla på en match. Mitt hjärta är på väg ur mig varje gång. Jag har vandrat ute runt Idrottshuset många gånger för att jag inte pallat. Jag är hopplös där jag vet. Men jag är bra på annat. Tillsammans har ni mängder med minnen från sportvärlden, finns det något ögonblick som du minns med lite extra värme? - Ja men det har ju hunnit bli en del. U19 VM-guldet i Tyskland är ett väldigt fint minne. Vi var på plats och det var så roligt. Likaså slutkvalmatcherna när IBF Örebro tog klivet upp till SSL. Sista matchen mot Kalmarsund som avgjordes med straffar och när vi sedan besegrade Gävle och var klara för SSL. Rysningar på dom minnena. Har du någon gång känt att innebandyn har begränsat ert liv? - Jo men det är klart att det begränsat oss till en viss del. Har fått tackat nej till saker för att det är en match som gör att det inte går. Men det är inget som jag direkt lidit av. Klart att jag någon gång tröttnat men jag har dåligt minne och det går över fort på mig. Har du, eller har du övervägt att be Janne sluta med innebandyn någon gång? - Det har jag känt några gånger. Och även pratat med Janne om. Men jag vet att det inte kommer hända. Tänk vad mycket tid han skulle få till annat. Hur glad är du att Marcus har flyttat hem till Örebro igen? - Jag älskar att ha dom hemma igen. Det är så skönt bara. Men jag har också känt en liten saknad över att han inte spelar i Växjö längre. Det var en fin stad och ett fint lag och dom hade det så bra där. Men nu kan jag se en Växjömatch utan att hjärtat hoppar ur mig så det är ändå skönt. Nu får du äran och chansen att skriva några väl valda ord tillslut, om din man, om vår sportchef, om Mr IBF Örebro: - Ja du. Det finns ju mycket man kan säga om Janne. Han har gjort väldigt mycket för innebandyn här i stan. Som han stångats genom åren för att få innebandyn med på sportkartan. Och på sportsidorna i NA. Janne är målmedveten som få. Lite som Gunde. Ingenting är omöjligt. Han är lugn och trygg. Rak och ärlig. Han är en fin pappa och en person som ser och jobbar för laget och inte för jaget och han har ett stort hjärta. Han är en sann föreningsmänniska helt enkelt. Det är rätt fina egenskaper och kanske var det bara allt det där jag föll för. Stort tack Monica för en mycket fin intervju! Örebro - Division 1 0kommentarer

Hallå där Henrik Gustavsson

Då det är spelledigt denna helg släpper vi en lite längre och djupare intervju med vår nya huvudtränare Henrik Gustavsson. Här får du ta del av hans karriär, hans tankar om sportens framtid men även vilka lirare han stött på och uppskattar i olika sammanhang. Håll tillgodo! Så... vem är Henrik Gustavsson? - Jag är 31 år gammal och är uppvuxen på en ort som heter Gnesta i Sörmland. Har en familj bestående av Mamma, Pappa och två bröder där jag är mellanbrodern i gänget. Har dom senaste åren bott i Södertälje men är numera en glad örebroare. Äter, sover och andas du innebandy 24/7 eller du hinner med andra fritidsintressen? - Tro det eller ej så är innebandy inte mitt främsta fritidsintresse, däremot så kantas fritiden av väldigt mycket idrott och träning för egen del. Tittar främst på hockey och fotboll där Djurgår’n är laget jag följer. Har även ett brinnande intresse för trav så det blir en del timmar i lopparkivet i veckorna. Hur såg din egen spelarkarriär ut? - Min egen karriär började rätt sent i tonåren efter att ha varit aktiv inom just fotboll och hockey. Började spela i IFK Gnesta för att sen spendera större delen av juniortiden i Södertälje IBK, har gjort några enstaka framträdanden i div1 med dom och Onyx som är nämnvärt men det blev aldrig så mycket mer än så pga lite knäproblem. Trots din relativt unga ålder så har du även hunnit med ett par ledaruppdrag, vilka då? - Jag har varit tränare för Onyx herr och Salem herr på allsvensk nivå. Sedan har jag tränat Telge herr och Gnesta herr på lägre nivå. Och senast tränade jag Nykvarns damlag i division 1. Hur gick det till när IBF Örebro kom in i bilden? Hade du koll på oss sen tidigare? - Det var Janne som tog kontakt med mig och redan från start infann sig ett intresse och en koppling som gjorde att Örebro blev spännande. Har haft lite koll på IBF genom åren, dels så har jag stött på laget som motståndare och även haft några vänner som varit här och spelat. Vad gjorde sen att du valde att krita på för oss och hur många år står det på kontraktet? - Det var en spännande utmaning på det personliga planet först och främst som gjorde att steget var lätt att ta. Att få flytta till annan ort och vara tränare med allt vad det innebär. Men även att klubben har en hög sportslig nivå i sig gjorde valet väldigt enkelt till slut trots anbud från flera andra klubbar. Jag har 3 säsonger i kontraktet vilket medför att både jag och föreningen ser det här som något långsiktigt tillsammans. Vad är det mest fantastiska med innebandy tycker du? - Att det är en sport som har många ansikten, där både lirarna och hårdjobbarna får plats i spelet. Har du någon förebild när det kommer till ledarskap? - Har ingen specifik person som jag lär mig av men tar in en del grejer från flera olika ledarstilar inom olika idrotter. Gillar ledare med en stark lojalitet till lagidrotten. Vad tycker du är det bästa med att vara tränare i innebandy? - Det absolut bästa är att få jobba tillsammans med gruppen i det vardagliga arbetet som ingen annan än vi ser. Att få slita tillsammans dag ut och dag in där alla bidrar med sin del. Vem är den bästa spelaren du spelat med eller mot respektive tränat? - Den bästa jag spelat med är Tobbe Gustafsson ifrån juniortiden i Södertälje IBK, mot skulle nog vara våran egen Marcus Ekengren, han var väldigt svår att spela mot när vi var yngre. Den bästa spelaren jag tränat är Viktor Palm i Onyx, ett speltekniskt geni som kunde leverera magi på planen, och spelare som jag haft emot mig som tränare är Oscar Janthe i Nykvarn, det går helt enkelt inte att stoppa honom. Vem tycker du är världens bästa spelare just nu? - Världens bästa spelare är Hampus Ahrén, han är ett föredöme för sporten, en elitidrottare. En helt okej start på serien, tre vinster och en öt-förlust. Hur skulle du vilja beskriva inledningen? - Jag tycker vi har inlett bra för att vara inne i den processen som vi är i. Dels med lite nya taktiska moment i vårat spel men även i den fasen av våran nya hårda träningsmiljö. Vi vet att spelarna har en anpassningsperiod för den mängden pass vi utför varje vecka och som kommer ligga som grund för den innebandy vi vill spela. Så fullt godkänd inledning av serien. Vad har du för förväntningar på säsongen? Har ni något uttalat offentligt mål? - Vi vill såklart vinna varje match vi ställer upp i, men ett uttalat mål vi har inom gruppen är att ta oss till kvalspelet. Vad tror du om utvecklingen för innebandyn. Hur såg det ut när du själv spelade kontra nu och vad tror du är nästa steg så att säga? - Jag tror helt enkelt att vi måste träna mer och hårdare. Att gå ifrån en periodiserad träning till att träna hårt genom hela året. Sporten går snabbare och domarna släpper på mer i närkampsspelet och då måste vi vara tränade för att klara av det. När jag var yngre tränade innebandylag oftast 2-3 pass i veckan bara, det för mig är motion. Numer är sporten så pass intensiv att fler moment kräver en starkare fysik. Normen måste bli att minst 3-4 bollpass + 2-3 fyspass är en normal träningsvecka redan från ungdomsåren för att närma oss andra idrotter. Vad har du för egen målsättning med ditt ledarskap? Är ambitionen SSL eller eventuellt utomlands någon gång eller du tänker inte i de banorna? - Jag försöker inte att tänka så mycket på min egna framtid, jag gillar att leva i nuet och att utföra varje uppdrag så pass bra jag kan. När jag var ny i tränarsvängen så fanns det definitivt mål om SSL osv, men numer är jag mer jordnära och vill trivas med omgivningen snarare än att ta mig fram till vilket pris som helst. Stort tack för intervjun och återigen varmt välkommen till oss. Stort lycka till med säsongen! Örebro - Division 1 0kommentarer

Visa fler nyheter