Seriestart mot IK Zenith fredag 14 augusti

Nu på fredag den 14 augusti så startar vi upp seriespelet igen. Vi börjar borta mot IK Zenith med matchstart kl 19.00. Samling på Hönö Arena senast 17.15 för gemensam avfärd mot Hovgårdsvallen. Vi kommer att spela i våra RÖDA matchtröjor. Följande spelare är uttagna till match: Alex, Axel, Carl, Copter, Elias, Henrik, Hugo, Isac D, Jacob A, Jacob E, Måns, Pontus, Wilmer, Viking och inlånade från P-02 är Sebbe och Tim. Alla spelare fixar med egen skjuts till matchen. Glöm inte att äta och dricka bra innan avfärd så att vi har mycket energi. Skulle någon få förhinder så är det Claes som ni skall smsa. Ombyte sker hemma till matchkläder. Nu kör vi så det ryker - ge ALT P-01 0kommentarer

Gothia-äventyret i korthet - del 3 (TACK!)

Men nu har det mesta av den besvikelsen gått ur kroppen. Det jag känner just nu är bara en stolthet över det spel killarna har presterat och hur de lyfte sig i slutspelsmatcherna. Om killarna mött samma motståndare för ett år sedan är jag ganska säker på att man inte haft någon större chans. Framgång kan mätas i absoluta termer och då kan man hylla de som kom till A-slutspel och gick långt där, men för mig ska framgång mätas i relativa termer när vi pratar om ungdomar. I det här fallet har Hönö IS killar tävlat mot sig själva och visat att de närmat sig, och i vissa fall tagit sig förbi, sina motståndare spelmässigt. Det finns detaljer att slipa på, t.ex. när det gäller avslutsteknik, men grundspelet sitter där alltmer. Killarna tänker och spelar fotboll och det är en njutning att beskåda. Jag vill först tacka alla killar för de här två veckorna. Det har varit en ära och en glädje att få se er träna och spela tillsammans. Men framförallt har det varit kul att se att ni är ett så gott gäng som är trygga i varandra och som kan ta med- och motgång som ett lag. Jag upplever inte att det är någon som hamnar utanför gemenskapen och det är det som fotbollen och Gothia Cup går ut på i första hand – allt annat är underordnat! TACK också alla föräldrar som hjälpt till och skjutsat, hejat på och peppat killarna. Utan er hade det inte gått att genomföra Gothia. Ni är alla GULD värda! Och till slut mina ledarkollegor, som alla tillför viktiga ingredienser för att killarna och laget som helhet ska må bra. Det finns många små detaljer som man kanske inte ser som åskådare, men som alla är lika viktiga för att helheten ska fungera. Härligt jobbat alla! Nu tar vi semester ett par veckor, men ses i början på augusti med fulladdade batterier för att ta oss an seriespel i höst där vi ska ta nya steg på utvecklingstrappan och visa prov på nya färdigheter! P-01 0kommentarer

Gothia-äventyret i korthet - del 2 (slutspelet)

Efter lunch och uppladdning så är det efter tre matcher på Kvibergs lutande, gropiga och motsträviga gräs, istället Välen som gäller. Underlaget är fortfarande inte helt optimalt, men killarna lyckas ändå få till ordnat spel. Vi hittar trianglarna och sågar oss fram genom deras mittfält till kant- och inspel. Esterna har en riktigt bra målvakt som räddar ett par fina lägen, men efter 5 minuter kommer en frispark i bra vänsterläge precis på straffområdesgränsen (en iakttagelse: domarna i den här turneringen var inte särskilt villiga att blåsa straff i situationer som skedde precis på gränsen till straffområdet, varken till oss eller till motståndarna…). Edvardsson stegar fram och lägger en perfekt boll där målisen får välja om han ska stå kvar i mål eller gå ut och stöta. Eftersom vi har framrusande anfallare så blir det ett svårt val och han kommer lite på mellis och därför sitter också bollen i bortre burgaveln. En riktigt skön ledningsboll. Ska man vara ärlig har även esterna ett flertal chanser som skulle kunna resulterat. Men vi är på rätt ställe vid rätt tillfälle och lyckas avvärja i sista stund. Dessutom har vi ytterligare en boll inne i första halvlek som domaren lite oförklarligt dömer bort, p.g.a. ruff på målvakten. I halvlek pratar vi om hur vi ska komma ur pressen som esterna sätter på vår backlinje när vi försöker rulla och att vi måste höja tempot i passningsspelet. Som helhet känns det som vi har kontroll på matchen, men när matchen börjar lida mot sitt slut och det verkar som vi kan andas ut så kommer en chans för FC Ajax. Isac väljer att försöka bryta bollen i straffområdet och esten gör en motrörelse som gör att han trillar över Isacs ben. Domaren blåser straff med 9 minuter kvar att spela. Straffskytten gör inget misstag och det är kvitterat. Några minuter senare får vi Andreas utvisad efter lite kalabalik på mittplan och ytterligare några minuter senare åker en FC Ajax-spelare ut i en motsvarande situation på kanten. Matchen går mot straffläggning. Något som vi varit förutseende nog att träna på i våra träningsmatcher (jo, jag tror att det går att träna på straffar… :-)) Vi börjar med att sätta vår straff och det gör esterna också. Straff två räddar esternas målvakt, men den estniske straffskytten som är näst på tur drar den utanför när Axel går åt rätt håll. De efterföljande straffarna dunkar vi in säkert och när estniske målvakten stiger fram för att lägga en fjärde straff så är det nästan lite VM-94/U21EM-finalstämning i luften. Axel fintar höger, men går vänster och dit kommer även straffen. Nu har Henke läge att avgöra. Eftersom jag befinner mig vid kanten så vet jag att hans ömma moder vid det här laget är tyst, men ganska stormig inombords (”Varför måste HAN lägga sista straffen…?”). Målvakten går höger, men straffen sitter kyligt mitt i mål, och scenerna som sen följer är härliga att se. Alla killar rusar in på plan och hoppar runt i en lycklig och svettig klunga. Hur föräldrarna såg ut vågade jag inte ens titta på… Vi klappar om de olyckliga esterna, och det som killarna just då känner sammanfattas ganska bra av en av våra playmakers som säger: ”Det känns som vi har vunnit hela skiten!”. Efter sju sorger och åtta bedrövelser är det ganska skönt att känna att vi har kämpat oss till en rättvis seger. Det vi vet inför torsdagen är att vi ska möta ett kenyanskt lag i nästa match, visserligen med Andreas avstängd, men med ett i övrigt taggat lag. ÄNTLIGEN ska vi också få spela på konstgräs, och det visar sig ganska direkt att det är mycket enklare att spela vårt spel när vi får ”rätt” underlag. Även om det kenyanska laget (som inte består av så många kenyaner, utan mest västerländska killar som bor och går i skola i Kenya) är duktiga och tekniska så är det vi som spelar som ett lag. De är duktiga individuellt och hittar fram till vårt straffområde ett par gånger, men det är vi som rullar boll och spelar som ett lag. Tyvärr liknar matchen lite för mycket den mot BP. Kenyanerna krånglar in en boll efter bara två minuter och då känns det som det ska bli en tung match, men killarna tar sedan tag i matchen ordentligt. Vi har spelövertaget och många riktigt bra chanser. På en frispark i högerläge stiger Dangardt fram och lägger in en riktig pärla som Edvardsson sticker fram skallen på och den sitter som en korv med mos på Varholmen när man missat kvällsfärjan. Kenyanerna får ytterligare en chans mot slutet av första halvlek när vi inte är riktigt vakna och därför går vi till halvtidsvila med ett mål upp till våra motståndare. Vi pratar om att fortsätta vara aggressiva, ligga i rygg på deras anfallare och inte släppa till några onödiga chanser i vårt straffområde. Några minuter in i andra halvlek kommer så det läge som Viking väntat på hela turneringen. Vi bryter bollen på mittfältet, och redan då börjar Viking sin löpning. Två passningar senare ligger den perfekt på foten och Viking får med sig den i steget, kommer ensam mot målvakten och lägger den till vänster om honom. Kvittering, jubel och glädje! Resten av matchen blir ett ställningskrig. Det är ett lag som äger boll, försöker spela sig fram till lägena och sedan finns det en samling individer som ligger på kontringar och vill komma till djupledsspel så fort man vinner boll. Jag behöver kanske inte säga vilket lag som är vilket…? ;-) I ett av dessa kontringsanfall kommer en kenyan loss på högerkanten, Dangardt kommer in mot boll med en glidtackling som jag tycker är klockren, men som domaren hävdar kommer bakifrån och är farlig. Även om den är mycket tveksam så är det straff, eftersom det (alltid!) är domaren som dömer. Vi hoppas alla på att Axel ska rädda oss ytterligare en gång, men den här gången är den för hård och välplacerad för att det ska gå att göra något åt den. Med bara 3 minuter kvar att spela är det svårt att hinna göra något konstruktivt. Vi kommer upp i ytterligare en chans som är nära att resultera, men tyvärr slutar Gothia-äventyret denna gång på Gamlestadsvallens konstgräs. För att komma riktigt långt i Gothia behövs tre saker: en bra spelidé, bra spelare och en stor skopa tur. Tyvärr har vi inte det sistnämnda just denna gång. Med lite medflyt hade vi vunnit denna match. Med tanke på att våra motståndare sedan gick och vann nästa match med 4-1 och bara förlorade 0-1 mot nästa motståndare (som sedan gick till B-final) så känns det som vi verkligen hade haft chans att gå vidare till slutrundorna av B-slutspelet. P-01 0kommentarer

Gothia-äventyret i korthet - del 1 (gruppspelet)

Med några dagars distans till Gothia-veckan så ska jag försöka mig på att sammanfatta det hela. Tyvärr har det kanske gått för många dagar för att alla detaljer ska finnas kvar i minnesbanken, men slutsatsen är densamma då som strax efter turneringen: Vi ledare är riktigt STOLTA över hur killarna har hanterat sin första Gothia Cup och det spel de presterat i flera av matcherna. Som vi hörde på Gothia-invigningen: Oavsett hur långt man går i turneringen så är ALLA VINNARE. Men vi tar det väl från början… För vår del skedde uppladdningen i första hand på hemmaplan. De två första träningarna var fokuserade på försvarsspelet, en-mot-en och kollektivt med zon- och kombinationsmarkering. De två sista var inriktade på anfallsspelet – instick och kantlöpningar. På det följde två träningsmatcher där vi mötte två av Göteborgs bättre 01-lag, Hisingsbacka och IF Väster som bjöd på just det motstånd som väntar i Gothia. Med de förberedelserna kände vi att vi var redo att möta cupen, och med inställningen att vi ska gå in och spela vår fotboll i varje match så tog vi färjan över till andra sidan på måndag eftermiddag. Kviberg var skådeplatsen och första motståndet stod CA Intercups från Mexiko för. Det skulle visa sig att det var ett oerhört spelskickligt lag som kom med två jämnstarka uppställningar som spelade i princip var sin halvlek. Lägg därtill att våra killar var lite ovana vid naturgräs som underlag så förstår ni att det var tuffa omständigheter. Redan efter 6 minuters spel får mexikanarna sitt första mål och sanningen att säga så är det mesta av spelet förlagt till vår planhalva. Vi hinner inte riktigt in i pressen utan de spelar runt oss, hittar trianglarna och vi får mest jaga boll. Efter första målet kommer vi dock i en kontring som hittar fram till Viking på högerkanten. I ett motlägg mot målvakten så dansar bollen fram mot mållinjen, men Jorge Campos-look-a-like-målisen hos det blåa laget hinner ifatt den. Vår hemmapublik ”tror” att den är inne och försöker med högljudda vrål inspirera domaren till att blåsa också, men han vinkar bestämt ”wash-out” (eller vad det nu heter på fotbollsspråk). Vi pratar i halvlek om att ligga närmare i markeringen och jobba hårdare i varje situation, men det biter inte riktigt i andra ändå. Alltför ofta blir vi stillastående och bolltittande istället för att tidigt hindra mexikanarna från att vända upp. När vi väl får tag i bollen så slarvas det med passningar och vi är långt ifrån det tempo i spelet som vi behöver ha när vi möter ett så duktigt lag. MEN…. Det är första matchen i en lång turnering, och nu när vi gjort den kan vi släppa lite på nervositeten. I match nummer två ställs vi mot Brommapojkarna, som är en av Sveriges största barn- och ungdomsföreningar med bl.a. 12 (!) P01-lag. På förhand trodde jag personligen att detta skulle bli en av de svåraste matcherna, men spelmässigt visar vi riktigt bra klass. Killarna visar en helt annan attityd än i öppningsmatchen, sliter för varje boll, och visar att de passningsmässigt behärskar naturgräset bättre. Det är också vi som gör första målet som kommer efter en härlig passningskombination där Hugo lägger en Hönökaka med smör på som skär likt en precisionslaser genom BP-försvaret. Där på andra sidan snappar Elias upp den, rundar en utrusande målis och när han kommer ur vinkel tittar han upp och där kommer Simon som en komet utan svans och får bollen perfekt för att stöta in i öppet mål. Ett mönsteranfall och precis det anfallsspelet vi tränat på innan Gothia! Tränarhjärtat rörs till tårar… Vi fortsätter hålla initiativet i matchen och kommer till flera fina anfall där bollen dansar på mållinjen på hörnor och frisparkar och anfall från kanterna. Men oturen är som en grinig gammal gubbe som vägrar släppa in bolluslingen genom dörren till målet. Hade vi gjort mål på de mest klara målchanserna hade det stått 4- eller 5-0 i halvlek till oss. Istället kommer BP-killarna i ett anfall på vänsterkanten, som tydligen skulle ha varit en klar offside och får till en tåfjutt, som är lite oväntad och överraskar oss alla, inklusive Axel i målet. En liten sekund av okoncentration är tillräcklig för att släppa in den typen av mål. 1-1 i halvtid är absolut inte rättvist, men vi känner att den här matchen kommer vi ta om vi bara fortsätter spela vårt spel och visar samma attityd i andra som i första. Tyvärr åker vi ganska tidigt i andra halvlek på ett hörnmål, där Axel är på hörnan, men den dimper ner framför fötterna på en BP-kille som tyvärr får in den. De chanserna hade vi en handfull av i första halvlek, men där studsade bollen motsatt väg. Resten av matchen jagar vi ett kvitteringsmål, men Mrs Fortuna är fortsatt på BP:s sida och vi kommer inte riktigt till de farligheterna vi hade i första halvlek. Som Rudy skrev på sin blogg efteråt så var det en ”onödig förlust”, men jämfört med första matchen så var det ändå ett fall framåt. Spelet börjar komma och vi visar att vi kan hänga med en duktig motståndare riktigt bra. Sista gruppspelsmatchen gäller egentligen ingenting mer än om vi ska sluta 3:a eller 4:a i gruppen. För våra motståndare, Hittarps IK, gäller det att göra mycket mål för att gå vidare till A-slutspel. Och det är också tydligt i matchinledningen att de är mycket mer motiverade än oss. Egentligen har de ingen annan spelidé än att dra långa djupledsbollar på sina anfallare, men eftersom de har energin och speeden i benen och vi inte har det så kan det bara sluta på ett sätt. Vi försöker spela oss fram, men fastnar oftast i en aggressiv press. När Hittarp sedan ställer om så går det fort och vi möter rättvända spelare med fart i 9 fall av 10 som bara rundar vår backlinje och dunkar in den. Det är helt enkelt en match att glömma och begrava långt ner i källararkivet. Vi tittar istället framåt mot slutspelet och konstaterar att vi får möta ett estniskt lag, FC Ajax – Tallinn, på eftermiddagen. P-01 0kommentarer

Gothia äventyret fortsätter i B-slutspelet

En sådan härlig prestation av killarna i sista matchen. Jag tror att vi alla som stod både på och utanför planen var rejält nervösa när straffläggningen påbörjades. Helt rätt match att vinna och nu är vi vidare i B-slutspelet och 2:a omgången (1/32). Imorgon så spelar vi på Gamlestadsvallen med matchstart kl. 10.00. Motståndarna är "International school of Kenya". Vi åker senast med 08.20 färjan och samling på fotbollsplan kl 09.00 ombytta och klara. Vi fortsätter med den vinnande matchtröjan "VIT", men ta med båda matchtröjorna. Imorgon spelar vi matchen med följande killar, men ett antal spelare kommer att få lite mindre speltid än de andra med tanke på träningsnärvaro. Vilka killar som berörs får ni reda på under uppvärmningen imorgon. Axel, Alex, Albin, Anton, Carl, Copter, Elias, Erik, Henrik, Hugo, Isac D, Isak M, Jacob A, Jacob E, Pontus, Simon, Wilmer och Viking. Spelare som står helt över matchen är: Andreas o Måns. OBS - är det någon som känner sig lite småskadad så hör av er till Claes. Viktgt att vi spelar med fräscha alerta killar. Vid vinst imorgon kommer vi att spela nästa match på eftermiddagen (torsdag) kl 18.00 på Välen igen. Samling blir då senast 17.00 ombytta och klara. Skulle vi förlora matchen på morgonen så avslutar vi i så fall Gothia äventyret som redan är ett fantastiskt minne att ta med oss (men vi vill naturligtvis mer). Efter sista matchen d.v.s. när vi är utslagna så måste samtliga RÖDA matchtröjor lämnas till Annika eller Claes. Tröjorna skall in för omtryck. Nu kör vi så det ryker och låter vårat härliga Gothia äventyr fortsätta några matcher till - ni är grymma. Ge järnet och kämpa på i alla lägen. // Coaches P-01 0kommentarer

Visa fler nyheter