180 720 12... (Part I)

... det är den hemliga koden - som bara tjejerna känner till och som vi skall plocka fram många, många gånger framöver. I slutet på reffet kommer vi tillbaka till vad det betyder (woahhh - en "cliff hanger"). Jag skall faktiskt börja där jag brukar sluta annars. TACK alla fantastiska föräldrar, systrar, bröder, kusiner, grannar, kompisar och andra assistenter, som är med och stöttar oss i vått och torrt! Ni är grymma och har en alldeles speciell plats i tränarnas, ledarnas och tjejernas hjärtan. Idag vill jag särskilt passa på att tacka Birgitta, som fixat den alldeles otroligt superba maten idag - riktig fredagsmiddag. TACK också Peter, Malin, Robert, Zenita och Birgitta igen (hoppas jag inte glömde någon nu), som städade och svabbade borta på ComHem när vi nu lämnade vår camp. TACK också till alla mina ledar- och tränarkollegor: Rich och Chris som servat med allt upptänkligt under Gothia-dagarna och Jagge och Jogge för alla stunder i The War Room på ComHem där vi lagt upp taktiken inför kommande matcher, och i med- och motgångsmatchcoachning. Ni är grymma allihop! Just nu är man lite småtom och nästan beredd att ta till lipen efter en vecka som har bjudit på så mycket olika känslor - allt från djupaste ilska och gråt till total eufori och lycka... Fredagens äventyr var inget undantag. När vi samlas på ComHem på förmiddagen så konstaterar vi att allt är upplagt för en perfekt dag. Vi fortsätter det vinnande koncept vi startade i sista gruppspelsmatchen och dessutom har undertecknad med sin skrockfullhet fixat att vi har turen på vår sida - skägget är rakat och turstrumporna är på. Avfärden till Kviberg sker under ordnade former, men när vi väl är framme så visar det sig att vi är lite sent ute, eftersom vi får promenera dryga kilometern då arrangörerna inte släpper in oss på de vanliga parkeringarna. När vi väl är framme så är det 20 minuter kvar till match och det blir en lite stressad uppvärmning. Sunnersta AIF står för motståndet. Tyvärr har vi ju inte så glada erfarenheter av motståndare i gröna tröjor och matchen börjar mycket riktigt också lite trevande. Det är svårt att få ett riktigt flyt i passningsspelet och kampmomenten förlorar vi också lite väl ofta. Efter några minuter så flyttar vi dock upp spelet och kommer i anfallsvågor som så när resulterar i nätrassel. Efter drygt 15 minuter (enligt Gothia-termometern) så får vi en frispark mitt på deras planhalva. Bryngel stegar fram på oss gaphalsars kommando och den bollbana som följer är något av det skönaste man kan skåda. Den sitter perfekt i bortre burgaveln otagbart för målvakten - vilka frisparksskyttar vi har. När väl det förlösande målet kommer så är trenden bara spikrakt uppåt. Vi fortsätter ösa på i våg efter våg. Visst kommer Sunnersta i några ströanfall, men det är inget som vår säkra backlinje tillsammans med våra kanonmålvakter inte kan avvärja. I paus är det återigen en go känsla bland tjejerna och vi pratar bara om att försöka vara lite kyligare framför mål och noga med passningarna i varje läge. Det dröjer inte många minuter in på andra halvlek (1:59 om man ska tro arrangörerna) innan 2:an kommer och det efter ett mönsteranfall som börjar ända nere med backarna på vår planhalva; sågar sig vidare via mittfältet, som passar ut till Tilda på kanten. Hon gör en av sina patenterade kanträder och slår bollen stenhårt in framför mål. Där står Elinjoh och gör något som det är tveksamt om Zlatan hade klarat av - hon klackar in den med ryggen mot mål, så att den rullar upp på kroppen och får någon slags märklig båge över målvakten. Helt klart en kandidat till Årets Mål! Efter det så känns det ganska lugnt. Sunnersta har ett friläge som de bränner över, ett par farliga skott på mål som Nadja tar hand om stensäkert och en frispark som hon också plockar ner behärskat. Men i stort sett tar vi död på matchen med 2-0-målet. Glädje och semifinal! Dessutom får vi ledare testa på Tami-dansen två gånger om, vilket vissa tjejer nog tycker var ungefär 2 gånger för mycket... Vi åker hem till ComHem igen, käkar den superba lunchen som jag pratade om tidigare och sedan får tjejerna lite tid för fri hopp och lek innan det är dags för upptaggning inför semifinalen. Fritiden ägnas bl.a. åt att konstatera att det Boo FF som vi spelade ut i onsdags har tagit sig hela vägen till A-finalen. Det ger så klart lite dubbla känslor hos både oss tränare och tjejer - samtidigt som man grämer sig över att "Det kunde varit vi!" så ger det också en viss stolthet... Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Tjejerna gjorde jobbet...

Dagen började med ett telefonsamtal från Gothia-högkvarteret. Av okänd anledning så skulle vi inte spela åttondelen mot SK Wigör på Slottsskogsvallen (som jag själv med envishet kallar för Stadsparksvallen av gammal Jönköpings-vana), utan istället mitt in i smeten på Heden 1 igen. Det var inga sura miner för det, utan alla var nog glada att kunna ta en kort promenad från ComHem istället för en bilfärd. Uppsnacket handlade mest om att vi skulle fortsätta det vackra spelet från gårdagen och inte förivra oss. Matchen mot Märsta-töserna blev ganska märklig. Backarna, som normalt har 100% koll på vad de skall göra hade ingen att markera. Wigör backade hem med hela gänget och vi försökte såga oss igenom deras försvar gång på gång. Det lyckades också ett flertal gånger, men lite oskärpa i avsluten och försenade skott som studsade på smalben i straffområdet gjorde att det dröjde 10 minuter innan 1:an kom. Efter det förlösande målet så började målen trilla in. Visserligen står det bara 2-0 i halvlek, men spelet är till 90% på deras planhalva. Skjut mer! och Tryck upp backlinjen! lydde ordern i halvtid. Andra halvlek fortsatte lika märkligt som den första. Alla motståndare är av någon märklig anledning just där bollen är. Bollen tjongas ofta ut till vårt inkast, där vi får hämta bollen 50-60 meter bort. Det blir inte mycket till ordnat spel, och hade vi bara tittat upp så hade vi kunnat se att det gick att byta kant för att få enorma frilägen. Vid avsluten blir vi också lite för stressade, istället för att ta en extra tiondel eller två för att rätta till bollen. Men en sådan här dag ska man inte klaga. Tjejerna gör ett gediget dagsverke. Vet inte om motståndarna hade ett enda ordentligt skott på mål. Vi skapar målchanser hela tiden, och då ska man som tränare vara supernöjd. Och det är vi! Nu väntar Sunnersta AIF i kvarten. Förhoppningsvis blir det mer spel då och lite mer att bita i. Måste också berätta om den imponerande episoden innan match idag. Först övar tjejerna in en måldans på samlingen innan vi går bort till Heden, som de också får praktisera några gånger under match. Sedan sköter de uppvärmningen exemplariskt på egen hand. Och som grädde på moset tågar de upp på läktaren innan match i NUMMERORDNING och radar upp sina väskor. Det ser najsigt ut och är lite smått imponerande. Det börjar bli disciplin i tjejerna! Dessutom verkar det som snacket och peppningen på plan har kommit igång ordentligt. Lagkänslan firar nya triumfer och det kommer vi må gott av framöver. Jag fortsätter att sno Roberts vackra bilder från våra Gothia-äventyr. Hoppas det kommer fler imorgon. Sov riktigt gott i natt så ses vi imorgon förmiddag utvilade och redo för nya utmaningar. NU TAR VI OSS TILL FINAL TJEJER! IGEN! För övrigt är vi, om jag inte sett fel, enda Skärgårdslag som är kvar i turneringen. Våra medsystrar i Hönö F00 åkte tyvärr ut mot Zenith idag och medbröderna i Öckerö IF igår. Nu försvarar vi Skärgårdsfärgerna ända in i kaklet, tjejer! Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Bosse fick känna på Skärgårds-samba...

Så ska en slipsten dras. Nu visade vi de rätta takterna. Det gick som en dans. Idag skulle man kunna hitta många idiomatiska uttryck och klyschor för att bara vråla ut: ÄNTLIGEN!!! Tjejerna visar idag att vi har ett fullfjädrat 11-mannaspel när väl alla tjejer som är på plan hjälps åt. Det var en ren njutning och en skön syn för ögat att se hur man visade upp Kampvilja, Hjärta och Inställning som bara riktiga amazoner kan bjuda på. När vi gör det så kan vi slå vilket lag som helst! Jag säger det jag sa till tjejerna i halvlek: Första halvlek är den bästa i 11-tjejafotboll vi sett dem spela. Bosse kom ingenstans och vi radade upp chanser och pumpade in bollar bakom deras backlinje gång på gång. Det märktes också att de ljusblåa tjejerna blev rejält stressade. För ju mer vi pressade och höll ett järnhårt grepp om spelet desto mer verbala och fysiska efterslängar kom det. Skönt att våra tjejer ändå höll sig lugna och följde matchplanen till punkt och pricka. Det enda som fattades i första halvlek var skärpa i avsluten. Med en normal utdelning hade vi haft 2-3 mål redan i halvlek. Det vi saknade i första kom dock i andra. Först bygger vi upp ett vackert anfall på högerkanten där inlägget kommer utmed marken. Vi missar första avslutet, men bakom den anfallaren kommer nästa i en andravåg och trycker säkert in bollen. Välförtjänt 1-0. Vi fortsätter pressa för ytterligare mål och det dröjer inte många minuter innan Tilda drar igång ett Kurre Hamrin-anfall på vänsterkanten. Dribblar 3-4 Bosse-spelare längs sidlinjen innan hon viker in i straffområdet, vänder upp kroppen behärskat och sätter den stensäkert mellan benen på målvakten. Efter tvåan så väntar vi en Boo-anstormning, men den blir snarare en svag kuling. Tami får göra ett par paradräddningar, och i övrigt tar vår backlinje stensäkert hand om alla anfall som letar sig in på vår planhalva. Det är inte något snack om saken. Vi har säkert 10 gånger så många avslut på mål som Bosse, och när vi spelar som vi gör idag bör vi vara ett av de bästa lagen i Sverige. Smaka på den tjejer! Jag skulle kunna lyfta fram varenda tjej i laget idag. ALLA gör sitt jobb. Scenförändringen gentemot gårdagens och måndagens match är i det närmaste total. Och JA det är sant som tjejerna säger. Det föll en och annan tår från undertecknads öga i halvlek. För en tränare är det bara så gött när tjejerna äntligen får visa vilken vacker fotboll de kan spela. Jag tror ändå inte att detta är max, och det ska vi visa i det fortsatta slutspelet. Med den här insatsen så var ni helt klart värda en plats i A-slutspelet, tjejer. Vi var bara en ribbträff mot Skepplanda från att det skulle bli verklighet. Men så är det - vi möter Sveriges, och en del av världens, bästa F99-lag och då är det, som ni säkert redan hört från Arne Hegerfors, "små marginaler". Vi laddar om för nya målsättningar istället. Åttondel mot SK Wigör, ett annat Stockholms-lag (Märsta) imorgon, och hoppas det är många matcher kvar. Spelar vi som vi gör idag så kan det bära riktigt, riktigt långt! Håll utkik efter infomejl med tider och stunder för fortsättningen. Och njut ikväll tjejer av att ha gjort en kanoninsats! TACK igen alla som var och stöttade på Mossens IP idag (hörde t.o.m. att vi hade Öckerö-bor som lyfte fram oss... =) ). Ett särskilt tack till Maria och Stefan (Emmas päron) för den kanongoda kycklingen och ris med sås. Najs! Ger cred till Robert (Salomes fader) för den snygga bilden från matchen! Hoppas det var OK att jag snodde den... :-) Hönö/Björkö - ett lag att vara STOLT över! Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

STOPP! STOPP! Vi tappade något! Vaddå? 2 poäng...

Måste-match... Är det kanske det klyschigaste man kan säga i fotbollssammanhang? Kanske. Här handlade det sannerligen om det. Både vi och gamla välkända Skeppis (tunga och svårslagna varje gång...) var i desperat behov av poäng för att ha chans på A-slutspel fortfarande i denna dödens grupp. Det var två laddade lag som stod redo att anta utmaningen och totalt massakrera sin sovmorgon till förmån för att lira boll. Matchen började för vår del med en go känsla. Första 15-20 minuterna är riktigt bra. Spelmässigt så befinner vi oss till övervägande delen på Skepplandas planhalva och bollinnehavet måste ha varit ganska stort till H/B (om det nu hade funnits statistik på det). Efter en liten timeout, när deras målvakt behöver lite omvårdnad, så verkar det som det händer något. Vi tappar fokus och koncentration och blir stressade i spelet. Istället för att ta löpningarna hela vägen så tvekar vi, backar och lämnar alltför ofta över jobbet till någon annan. DET HÅLLER INTE PÅ DEN HÄR NIVÅN, TJEJER! Oj, nu blev jag viss exalterad... I paus känns det ändå lugnt och bra - spelet är tillbaka. Det är egentligen aldrig oroligt, utan vi känner att förr eller senare så får vi hål på "di gule". Ganska så snart in i andra halvlek så släpper vi dock deras duktiga mittfältare alltför långt in i banan. Det börjar redan vid mittlinjen när vi tvekar att gå på, släpper förbi hennne, hon får extra fart som hon använder för att ta sig förbi backlinjen och får sedan på ett kanonskott som sitter svårtagbart i Nadjas vänstra topphörn. 0-1 som känns som en kalldusch... Nu händer samma sak som vi upplevt under tidigare turneringar när vi släpper in mål - några tjejer deppar ihop och slutar spela. DET HÅLLER INTE PÅ DEN HÄR NIVÅN, TJEJER! Nu kom det igen... Fortfarande är det en stor del av laget som fortsätter jobba och gör sin del och mer därtill på plan, men för att vinna de här täta matcherna så måste ALLA 11 på plan göra sitt jobb hela tiden. Det dröjer visserligen inte många minuter innan Tilda som hela matchen kämpar som ett djur på topp får tag i bollen rättvänd och sätter den superbehärskat över Skepplandas duktiga målis. Uno - Uno. Resten av matchen blir en enda lång kamp. Vi kommer i flera bra anfall, men sanningen att säga så har Skepplanda ett par riktigt vassa målchanser i slutet som mycket väl kunde resulterat i ett vinstmål för dem. Matchen slutar 1-1 och förutsättningarna för fortsättningen är tuffa. Det finns fortfarande en liten, liten chans att ta sig till A-slutspel om vi vinner mot Boo FF och gärna då förbättrar vår målskillnad rejält, samtidigt som Skepplanda tar (dock inte med för många mål...) eller spelar oavgjort mot spanjorskorna. Det hoppet griper vi krampaktigt om och ska Boo slå oss så ska de banne mig få slita för det. Kan ni lova oss det, tjejer? Ni som är föräldrar och läser det här ska veta att vi har redan snackat med tjejerna om inställningen i samlingen efter matchen. Det är inte OK att välja att göra halvhjärtade insatser på plan och det är inte OK att skyffla över ansvaret på de tjejer som alltid gör jobbet. Är man på plan så är det 100% inställning som gäller. Gör vi det mot Boo så är vi nöjda oavsett hur det slutar resultatmässigt. Sedan får vi se hur långt det räcker. Nu tar vi nya tag igen. Tjejerna har fått en hemläxa att tänka på en sak som de kunde gjort bättre och en sak som de gjort bra i de tidigare matcherna. Veva de positiva bilderna om och om igen i hjärnan under dagen och kvällen. Dröm gärna om det på natten och ta sedan med er den känslan in i matchen imorgon. De två senaste matcherna ändrar inte på något. Vi ÄR fortfarande ett bra lag! Vi KAN spela fotboll, även 11-tjeja! Vi VILL kämpa som ett lag och inte en och en! Men för att det skall lyckas mot så tufft motstånd som vi nu möter så måste ALLA göra sitt jobb på och vid sidan om plan, ALLA 40 minuterna som matchen pågår, och ÄVEN när vi inte leder. Nu har jag sagt det tillräckligt många gånger. TACK alla föräldrar som offrade sin sovmorgon för tjejernas skull! Ett särskilt tack till Mariana & Rick som fixade dagens lasagne il classico och combon family Torgersson och family Johansson som fixade gårdagens utsökta Stroganoff. Oavsett hur det går i matchen imorgon så kan fortfarande turneringen hålla på länge för vår del, så det är fortfarande viktigt att tjejerna får näring och sömn vid rätta tider. Må så gott, så ses vi fräscha och laddade imorgon. To be continued... Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Visa fler nyheter