Gastande under gastkramande seriefinal

Hönö/Björkö - Älvängens IK 5 - 4 Denna gång tänkte jag börja med något så ovanligt som beröm till motståndarna. Med den uppladdningen som Älvisarna hade inför den här matchen, så är det en bragd att alls få ett lag på benen och ännu mer då att bjuda på det motstånd som de gör idag. Laget bestod av flera 00- och 01-tjejer och med Terrific Twins på skadelistan, så trodde vi nog alla att det skulle bli mer av försvars- än anfallsspel från Älvängen denna gång. Istället går de yngre tjejerna in och tar för sig ordentligt. Så fort det blev lite utrymme så högg de med en gång, och den aggressivitet och vilja som Älvisarna visade i varje närkamp, trots att man bara hade en avbytare, var rent imponerande att se. Nu slutade det ändå med seger för oss till slut, men det var efter mången vånda och stor dramatik. Men nu går vi nog händelserna i förväg... Dagen startade med lagfotografering. Tjejerna kändes fantastiskt avslappnade och kanske lite FÖR relaxade. Trots lite småskavanker så var alla på idag, med undantag av Bryngel. Vi hade med oss en skön känsla från Torslanda-matchen i torsdags, och som Ragge konstaterade redan innan matchen startade: "På Björkö skiner ALLTID solen!". När matchen väl satte igång så hade vi ändå svårt att få igång spelet. Älvis-tjejerna låg tätt på oss i närkamperna och gav inte mycket tid för oss att bygga upp spelet. Den aggressiviteten, ihop med att vi kanske tog någon sekund för mycket på oss innan vi levererade passningarna, gjorde att vi inte kom till några riktigt bra avslut i början på matchen . Så småningom började djupledspassningarna sitta där mer och mer och efter drygt halva matchen så sätter Tilda upp Elinjoh med en perfekt boll. Elin löper sig fri och lägger den behärskat vid målvaktens högra stolpe. Efter det känns det som vi ska ta tag i spelet , men det blir trots allt för svårt spel, för lite rörelse, för få kantvändningar och för lite av spel på yta. När jag nu skriver all denna kritik så blir jag påmind om att jag nog inte har använt mina röstresurser så mycket som jag gjorde idag, åtminstone inte på väldigt länge. Och det vill jag på en gång göra avbön för. Instruktionerna kunde varit betydligt färre från sidan idag och istället kunde vokabulären använts till positiv peppning. Den enda ursäkten jag har är att matchen låg mitt under lunchtid. Hade man tagit en röntgenbild av min kropp i syfte att hitta mitt humör, så hade man hittat ett knallrött epicentrum i magen. Så en tom mage innebär att humöret också går upp i rök – kalla mig gärna Clagge Skalman. Mat- och sovklockan bör beaktas nästa gång vi sätter matchtider, Jagge... Tyvärr kanske det smittade av sig lite på tjejerna. Det kändes lite avmätt och lite smådeppigt. En del irritation på domarens beslut kom också på plan (från sidan tycker jag ändå att vi höll oss helt lugna...). Och som vi såg på Sveriges match igår, så lönar det sig sällan att lägga fokus på hur domaren dömer. Särskilt när det verkar saknas energi i allmänhet – då är det bättre att lägga den energin på spelet istället för allt annat runtomkring. Det har inte blivit så mycket kommentarer om själva spelet ännu, men det är nog för att det är väldigt svårt att sammanfatta denna match. Spelet gick i vågor – vi hade några riktigt starka perioder i matchen med fint spel och när man precis trodde att nu är det klart, så stack Älvisarna upp igen i hyperfarliga anfall. Domaren blåste mer än vad vi är vana vid, vilket resulterade i många farliga frisparkslägen för ÄIK (ett par av dem blev också mål), men han höll ändå i stort sett samma nivå under hela matchen. Spelmässigt är vår bästa period i början på andra halvlek. Där rycker vi så småningom till oss en 4-1 ledning genom snabbt passningsspel med utnyttjande av kanterna, och fler spelare i straffområdet än vad vi hade i första halvlek. Kommentarer kommer från grannbänken att ”nu rinner det iväg...”, men är det något som vi borde lärt oss vid det här laget, så är det att man inte ska räkna ut Älvisarna. Sista 15 blir en enda lång gastkramning. Älvängen tuggar igen vår ledning genom effektivt, snabbt kontringsspel där vi är aggressiva på fel sätt, istället för att försöka vinna boll smart, så tajmar vi tacklingarna fel och blir irriterade på domslut. Resultatet blir många frisparkar och hörnor till de blåa, och som sagt resulterar några av dem i mål, bl.a. kvitteringen till 4-4 som kommer på en hörna som går rätt in i bortre burgaveln. Efter kvitteringen så ska dock tjejerna ha all heder av att inte bli ängsliga och försiktiga, utan vi trycker på för ett vinstmål och när det bara är 5-6 (? – svårt att ha begrepp om tid i det här läget...) minuter kvar så kommer Tilda i en soloraid, fintar 3-4 spelare och dunkar bollen stenhårt i högra hörnan av målet. Nu då – nu borde det väl vara klart? Men... som alltid: It ain’t over until Ragge sings: ”Du döööönar vi in den!” (han hade ett annat uttryck för att skalla in en hörna – men det har jag glömt nu...). På den sjuttielfte hörnan för dagen så dimper bollen ner i straffområdet, Vickan kommer lite fel till bollen och straffen är ett faktum. Fram stegar matchens lirare i mitt tycke, en 11-årig tjej som verkar ha fotbollen i blodet. Helt utan tvekan så stegar hon fram och dunkar bollen i ribba och.... ut. En riktigt bra straff, som dock, för vår del, tar en lyckosam bana. Tyvärr lärde jag mig inte namnet på henne, men det får jag nog tids nog... Efter denna sista pärs lyckas vi hålla undan ända in i kaklet, och jag tror faktiskt det var två rätt nöjda lag som efter matchen firade med gemensam korvgrillning. Vi kanske inte bjuder på vår allra bästa fotboll för säsongen, men tjejerna ska ha all heder att man reder ut även matcher där det går tyngre. Vi försöker hitta tillbaka till vårt spel hela matchen och flera av tjejerna gjorde heroiska insatser idag på plan. Jag tror att vi fått många nya goda lärdomar på erfarenhetskontot, bl.a. att motivation och spelglädje slår det mesta, åtminstone i fotbollens värld. TACK alla föräldrar och andra supporters (bl.a. Björkös 00-01:or), som stöttade oss idag. TACK alla tjejer (både i Hönö/Björkö och Älvängen) för en farligt spännande och underhållande match. Och TACK Ragge med föräldrar för korvgrillningen efteråt. Ni är faktiskt de trevligaste konkurrenter vi känner! Dessutom ett särskilt TACK till Ammie och Lisa som var med oss idag och gjorde som alltid en strålande insats! Nu är det bara en seriematch kvar för vårsäsongen. Vi har, liksom tidigare år, bjudit på rolig och underhållande fotboll. Vi har gjort misstag, som är nyttiga att göra. Vi har kommit tillbaka från underlägen och visat moral. Och vi har framförallt lärt oss mycket om oss själva som individer och om varandra som lag. Det tar vi med oss in i den sista seriematchen innan sommaren, mot Tölö på lördag, och i sommarens turneringar. Njut av att ni spelar så bra fotboll tjejer, och ta åt er av allt det beröm ni får! You are simply the best! :) Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Simply the Best.......!!

SERIEFINAL...!! Lördag 8 juni är det så dags för seriefinal i F-14, högsta serien... Förra årets finalister i Sanktanfinalen står åter igen mot varandra. Vi var i topp även förra året då det fanns två högsta serier, årets ihopslagning till en serie, bekräftar återigen att Hönö/Björkö och Älvängens IK återfinns högst upp även i år. Vi står på 13 poäng och bägge lag är hittills obesegrade,, det borgar för en kanonmatch ute på Björkövallen kl. 11.00 Så vill Ni skåda det bästa västsverige har att erbjuda i Flickor 14 år, så möt upp i solskenet på Björkövallen... Välkomna.. Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Tillknäppt, upplåst, svalde nyckeln...

Hönö/Björkö - Torslanda 6 - 2 Sådärja, då var det äntligen dags för seriematch igen. Några dagar försenat så lyckades Torslanda skrapa ihop lag och spelplatsen blev en grön gräsmatta på Björkö i strålande sol. Några halv-/helskadade och bortresta spelare hade vi denna gång, men hade istället gott tillskott i form av Hilda i mål och Clara och Ammie i ytterpositioner. Matchen började med tryck mot Torslandas mål. Vårt spel med hög press och snabba omställningar gav inte utdelning i form av mål i första delen av halvleken, men i gengäld gjorde det att TIK knappt kom över halva plan. Som det brukar bli av någon underlig anledning mot just Torslanda så var spelet väldigt centrerat och det blev mer kamp och slit än skönspel. Men som sagt, var skåpet skulle stå, var det inte så många fler än vi som bestämde. Efter ett par anfall som resulterade i riktigt bra hörnor, så fick vi till slut utdelning. En perfekt slagen hörna damp ner framför fötterna på Andborn som bara hade att trycka dit den i öppet mål. Resten av halvleken så blir det än mindre spel och mest tjong och fysiskt lir. Det blir lite gnäll på en del håll att vi spelar hårt, men med mina parabolöron så hör jag TIK:s ledare konstatera att fotboll är en närkampssport där man får använda kroppen. Kan inte annat än hålla med! I övrigt var det en ganska intressant upplevelse att stå vid linjen idag. Från bänken bredvid kom en strid ström av kommentarer, som förde tankarna lite till "Gubbhyllan" (Waldorf & Statler tror jag de heter) på "The Muppet Show", fast i kvadrat. Man fick nästan lite sår i öronen... Men samtidigt var det underhållning! Åter till matchen! Lite snack i halvlek. Vi gnäller, precis som vanligt, om att vi inte håller i bollen tillräckligt mycket. Och nu i efterhand kan jag känna att vi kanske var lite väl hårda mot tjejerna. De har fått så oerhört mycket beröm av de som var publik idag. Snabb, underhållande fotboll á la Bayern München/Borussia Dortmund. Det är bara vi tränare/ledare som vill att vi ska närma oss den där 180 720 12-insatsen än mer... Men tjejerna ska ha allt beröm de kan få. I början på andra tar vi tag i taktpinnen igen. Med snabbt passningsspel på en/två touch så kommer vi till avslut på avslut, och även om vi inte är 100%-iga där så kommer målen så småningom, efter massivt tryck under första 10-15 av andra halvlek. Torslanda har ett par kontringar mot vårt mål, som Hilda stensäkert tar hand om i utrusningarna. De mål som TIK får är tilltrasslade situationer där bollen hoppelistudsar fram till fristående spelare, en på ett anfall som vi inte lyckas rensa bort och en på en hörna när Vickan precis skadat sig. Ja Vickan ja... Vilken klockren brytning hon gör på en kontring där TIK-tjejen lyckas peta den förbi en utrusande Hilda och ska lägga in den i öppet mål. Då kommer Vickan som en sådan där målsökande Tomahawk-robot som med en klinisk precision hos en hjärnkirurg trycker bollen till hörna. Från Waldorf (eller om det var Statler) hör jag rop på straff, men det var nog den mest klockrena brytningen sedan Glenn Hyséns på Wembley (som för övrigt har 25-årsjubileum i höst...). Hade Vickan varit med på Valhalla i måndags så hade jag trott att hon snappade upp det från Glenn där... Makalös tjej! Vi fortsätter som sagt att ösa på mot röda målet och det resulterar i helt rättvisa mål, bl.a. när Andborn visar att "short pass - long pass" har gett resultat. BOOOM och Björkös planskötare får nog visitera de uttänjda nätmaskorna i det målet efteråt. Resten av matchen låter vi inte Torslanda komma oss in på livet - vi svalde helt enkelt nyckeln till det låset. Som sagt - en fantastisk insats igen av er ALLA tjejer! Ni imponerar på publiken bredvid och (tror jag åtminstone) även Waldorf & Statler. Ovanan att spela på naturgräs gör förmodligen sitt till idag också att det blir lite mer kamp än skönspel första delen av matchen. Nu verkar det ändå som ni kommit underfund med hur det oplastade gräset funkar och när ni gör det är ni alla OUTSTANDING! Ett särskilt TACK till Hilda (felfri i mål!), Clara (härligt kantjobb!) och Ammie (med lite medstuds hade det blivit en eller ett par strutar!) för att ni ville vara med idag! Nu är det bara en dags vila och sedan på det igen. Vi får hoppas att vi lyckas lappa ihop våra styrkor ordentligt till seriefinalen mot Älvisarna på lördag. Som vanligt blir det säkert en riktigt rolig och tät match. Ser fram emot den redan! Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

That's Entertainment!

Hönö/Björkö - Romelanda UF 9 - 2 För första gången någonsin (om man bortser från de sista 10 minuterna av Gothia-semifinalen förra året, och det gör jag gärna) så fick jag idag förmånen att bevittna en Hönö/Björkö-match från "föräldrasidan". Jag lyckades tuta i några föräldrar att det var för att jag blivit avstängd efter min sandlåde-fight med Jitex Clagge-kopia förra veckan. Märkligt nog så verkade det för de flesta föräldrar vara ett högst troligt scenario och därför gick skämtet lite i baklås. Sanningen var att jag tidigare under dagen la fokus på en killmatch där min avkomma gästspelade i mål för IFK Björkö P01 mot Hönö IS dito och därför kom jag precis i tid till att matchen startade. För att inte störa i uppladdning och matchförberedelser så valde jag istället att bli underhållen från sidan av plan. Och det måste jag säga att jag verkligen blev! Tonen sattes på något sätt redan i de första matchminuterna. Vi får en hörna ganska tidigt och kör givetvis den intränade hörnvarianten. Elinjoh slår en flack boll mot Vickan på första stolpen. I normala fall skulle #22 där gå upp och nickskarva bollen, men istället tar hon sats och likt en Zlatan som tuggat guarana till middag så kör hon en cykelspark i huvudhöjd som slår i bortre stolpen, på ett motståndarben och ut. Den prestationen var värd ett bättre öde och hade varit en stark kandidat till årets mål om den hade gått in. Att Romelanda är taggade kunde vi dock se och några i föräldraskaran hade också hört att vårt rykte hade föregått oss. De var väl medvetna om vilka resultat vi gjort tidigare och det vet vi ju av erfarenhet att det kan bli klurigt att spela mot motstånd som har fått den motivationsinjektionen. Vårt anfallsspel kommer dock sakta smygande. För dagen hade Jogge och Jagge gjort lite smärre justeringar i taktiken, vilket ledde till ett mer effektivt och mer "rakt-på-sak"-anfallsspel. Bollarna bakom motståndarnas backlinje satt många gånger perfekt och i varje anfall hade vi fler med i uppbyggnaden än vad vi hade i hela matchen mot Jitex senast. Målen trillar så småningom in också - inte genom att vi försöker gå på kraft och ska försöka skjuta målvakt, backlinje och halva avbytarbänken genom nätet och ut på gatan, utan genom att spela oss fram till fina lägen. Mot slutet av halvleken börjar målen trilla in i tätare takt och i halvlek står det 4-0. Jag ska ärligt säga att det var väldigt trevligt att stå på föräldrasidan denna dag och det var många givande diskussioner och meningsutbyten som gjorde att jag inte var helt fokuserad på matchen i alla lägen. Det jag kunde se var dock att spelet flöt betydligt mycket bättre denna gång. Vi använde ytorna som vi tog avslut från bättre lägen än tidigare. Några försvarsmissar fick jag också bevittna, speciellt i andra halvlek, men det är skönt att se att det är människor man tränar och inte humanoida robotar. Vi fick se många fler viktiga brytningar och fina försvarsingripanden än missar och ovan på det en kanonsnygg enhandsräddning av Fille. Romelanda har ett par snabba tjejer som irriterar i vår backlinje och de "brötar" som sagt så småningom in ett par mål i andra halvlek. Men så många klara chanser blev det ändå inte till slut för deras del. Backlinjen och mittfält gör ett mycket bra jobb som vanligt! Innan Romelandas pyttsar har vi dock stängt matchen genom att på några minuter såga oss snabbt och smärtfritt genom det gula försvaret och komma till ganska enkla avslut. Ett och annat långskott letade sig också in. Måste också nämna våra debutanter i den vita tröjan: Wilma, Wilma och Ammie. Ni går in och visar inga tveksamheter! Ammie fullständigt springer sönder deras högerkant om och om igen och Wilmorna sliter som små galärslavar på mittfältet både för att stoppa Romelandas försök till kontringar och i vår egen speluppbyggnad. Stort TACK för att ni ställde upp idag! På det hela taget var det en njutning och glädje att få se er spela idag tjejer. Beröm till HELA laget! Chris gjorde en fantastisk insats som Clagge-kopia idag - du ligger farligt nära ett heltidskontrakt nu... Efter att ha fått bevittna ett sömnpiller när PSG och Zlatan gnetade till sig den franska ligatiteln ikväll, så är det inte det som kommer vara det bestående minnet från dagen. Lagom till slutskeendet av matchen så sprack molnen upp och solen började värma - ett tecken i skyn! Ert spel värmer, tjejer, och det ska vi slipa ytterligare på inför det som kommer i slutspurten av våren och i sommar! TACK för underhållningen både från tjejer och publik! Det var en bra känsla att få med sig in i en ny arbetsvecka! Nu ska jag slå David Moyes en signal och se om han lyckats skaffa sig en Ass ännu... Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Visa fler nyheter