The Rumble in Romelanda

Romelanda UF - Hönö/Björkö 2 - 8 (Enligt bilden skall "Rumble by the River" redan gått av stapeln i juni. I beg to differ...) Fredag kväll. Det är inte ofta man får tillfälle att njuta av våra vita eleganter som fredagsmys. Idag var det dock en decimerad skara som gjorde tredje långresan på drygt två veckor och landade mittemot Älvängen på andra stranden av Göta Älv. Mittfältsgigant Andborn var förkyld och likaså hörnornas och överstegsfinternas mästarinna Elinjoh. Vår backhjältinna Ida hade fått gäster och vår vägg i målet, Hilda, hade också dragit på sig en förkylning. Tur då att Lisa och Elin kunde ställa upp med kort varsel och stärka upp oss. TACK för det! Och TACK också till Torger, som med ont i ljumsken ändå drog på sig målvaktströjan och gjorde det riktigt bra! Skillnaden mot föregående match var att vi denna gång vågade utmana och gå med fart mot backlinjen. Varvar vi det med att lägga instick och diagonalpass så gör det att motståndarbackarna inte har en susning vad som ska hända. Lisa vickade för Andborn på mittfältspositionen idag och tillsammans med Julle så gör hon ett kanonjobb för att vinna boll och vända spelet snabbt. På topp har Tilda en show av sällan skådat slag och snurrar upp backlinjen gång på gång. Trots att Romelanda har riktigt duktiga backar, bl.a. en lagkapten som är stark och snabb, och även en mycket duktig målvakt, så finns det inte mycket att göra för dem när Tilda är på det humöret. Genom att Emma, Johanna och övriga som spelar yttertopp tar löpningarna ut på kanterna så öppnar sig också ytorna i mitten och de utnyttjade vi gång på gång. Efter c:a 10 minuter så har Tilda gjort ett hattrick just med detta spel och genom att avsluta i rätt läge. Halvleken fortsätter med samma mönster. Vi spelar en fantasifull fotboll med mycket rörelse, varvar kortpass med krossbollar och gör allt det som vi bestämt oss innan match för att göra. I backlinjen ligger vi också rätt när de gula tjejerna kommer i sina kontringar. Och när Vickan tvingas gå ut tillfälligt för krämpor så går Ebba in och gör en kanoninsats på samma position. Alva och Elin gör också exakt det jobb som behövs för att stoppa det som slinker igenom ett hårt jobbande mittfält. Stella har jag sällan sett göra ett sånt fantastiskt jobb med stort hjärta. Fille och Alexandra sliter också som djur för att ta tillbaka boll inom tre sekunder när vi tappat den. Därmed vinner vi den också högt i plan och kan ställa om till anfall med tre alternativ från första början. Det är få lag förunnat... Men spelet fram till straffområdet hade inte haft någon effekt om det inte hade varit för de kliniska avsluten. Idag är det Tilda och Lisa som står för dem. Det dunkas upp bollar i nättaket, bollar läggs med precision med både högern och vänstern tätt intill stolparna - otagbart. Och överhuvudtaget är de här tjejerna superkyliga när de sniffar sig till en målchans. Och då var det ändå en hel del skott som går tätt utanför. Enda plumpen i protokollet är kanske när vi släpper markeringen på frisparkar och hörnor. Vi såg det ett par gånger i förra matchen, och vi fick se det idag. När deras duktiga mittfältare trycker upp och vi glömmer att plocka ner en av våra mittfältare att markera så får hon tag på boll, Elin räddar första skottet, men returen lyckas vi inte rensa bort. Det är bra att vi får något att träna vidare på. I andra halvlek så gör deras duktiga anfallare en riktigt bra raid med bollen. Från halva plan trampar hon förbi vår yttermittfältare, ångar också runt ytterbacken och med bollen under full kontroll lägger hon den retfullt vid Elins ena stolpe. Snygg aktion och inte mycket att göra åt för våra backar - bara att applådera (och det gjorde vi också från tränarsidan). Jag håller fortfarande på att utreda om domaren inte har luggat oss på ett mål. Jag skulle vilja hävda att vi lyckades få in 9, men matchrapporteringen (och Janne) säger att kvällens match slutade 2-8 i vår favör och då får vi väl tro på det... Men med tanke på att domaren enligt uppgift utförde någon slags avancerad bikramyoga som uppvärmning kan man väl tänka sig att den sinnesstämning han själv förpassade sig in i kan ha resulterat i tillfällig verklighetsflykt. Som sagt - inget att haka upp sig på, lika lite som Janne Boklövs talfel. I och med dagens seger så passerar tjejerna alltså 30 inspelade poäng. 10 vinster och 1 oavgjord är resultatet mot Göteborgs bästa lag. Vi ligger 15 poäng före tvåan i tabellen och har nästan 3 gånger så många mål gjorda som de som har gjort nästflest mål (vilket är Älvisarna). Visst kan inte allt mätas i poäng och mål, men det är ändå gôrhäftigt. Tjejerna imponerar på mig och våra motståndare gång på gång. Romelandas glada och trevliga tränare (här kände man sig riktigt välkommen!) gav er också väldigt mycket beröm tjejer! Sug åt er! På färjan hem och efter att på radion tvingas åhöra Sverige skänka bort ett mål till de gröna potatisodlarna, så använde jag mig av min direktlinje till Erik Hamrén. Och se där vad lite små tips hämtade från dagens tjejmatch kan göra! Plötsligt börjar man komma runt på kanterna, göra instick mellan backarna och till och med Taco Svensson, den gamle gamängen, får trycka in ett vinstmål. Sverige goes Hönö/Björkö:ish style! Erik ringde tillbaka och bad mig hälsa tjejerna och tacka för inspirationen... Nu väntar utbildningsdag och talangträning i helgen för en del. Vila och träning på söndag för er andra (och även de som är på GFF:s utbildning). Ride on, tjejer! Ni är grymma! Och det är ni föräldrar också, som gång efter gång ställer upp med era fordon och ert stöd. Kärlek! Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

KÄMPASEGER...

Hönö/Björkö - Tölö FF 5-4 ... är ett gammalt hederligt svenskt uttryck, som förmodligen använts i referaten från otaliga fotbollsmatcher allt från det att Örgryte IS slog Lyckans Soldater i den första matchen på svensk mark, över Lars "Laban" Arnessons landskamper på 80-talet till senare tidens 1-0-segrar borta i Baku under Lars-Tommys ledning. Känns inte som Erik Hamrén är kämpaseger-typen direkt, men arvet brukar förr eller senare visa sig igen. Nog om det. Dagens match spelades på hemmaplan för första gången sedan den 8 juni, när vi mötte Älvängen på Björkövallen i en mycket märklig match. Underhålls-, resultats- och spelmässigt så skulle det bli en kopia på den matchen. Vi börjar bra, tar ledningen med ett gäng bollar, tappar ledningen till oavgjort och petar sedan in en avgörande boll. Men nu går jag händelserna i förväg igen... Före match pratar vi med tjejerna om att det inte är så svårt att lista ut vad Tölö pratar om i sitt omklädningsrum innan match. Eftersom vi varit nere i Kungsbacka och kommit hem med en 7-0-vinst i bagaget i en match där de knappt befann sig i närheten av vårt straffområde under hela matchen, så förstår vi att det är taggat gäng vi ska möta idag. Därför måste vi vara på tårna och vara beredda på kamp. Och kamp blir det från minut ett. Närkamper där det smäller åt båda håll, flera tilltrasslade situationer på mittfält och i straffområdena och en hel del fasta situationer. På en sådan tar vi ledningen. Fille slår den perfekt avvägd från kanten så att den dimper ner vid straffpunkten. Där dyker Tilda upp och första intrycket är att hon gör en sådan där Zlatan-klack (fast på lite lägre höjd) som vi fick se mot Italien i VM för några år sedan. Men när Tilda byter lite senare så visar det sig att hon aldrig var på bollen. In i bortre burgaveln gick den i alla fall. De första 10-15 minuterna äger vi spelet. Det ser ganska mycket ut som nere i Kungsbacka för några veckor sedan. Men sedan händer något. Vi går ner lite i tempo, försöker slå lite svårare bollar, som i sin tur innebär att Tölö lyckas få tag i trasan och kan vända i kontringar. Och kontringar är de verkligen duktiga på när vi gav dem chansen. Vi såg inte så mycket av det i första halvlek, men det kom desto mer efter halvtidsvilan. Så här mitt i reffet så bryter jag av igen lite med den återkommande "vendettan" mot offside-/hands-/allmänt-frisparks-ropande coacher på kanten. Jag har haft en lång och animerad diskussion med min egen dotter ikväll om man ska reagera mot ett sådant beteende eller inte. Jag håller fortfarande fast vid att man måste visa att det inte är OK. Ett antal gånger idag fick jag säga till våra tjejer att vara tysta på bänken och inte ropa på domaren för att få frispark. Jag förstår inte hur i all världen vi ska kunna lära tjejerna det om coacherna själva står och gör samma sak!?!! Själv är jag medveten om att jag inte är felfri och säkert syndat på den fronten också, men jag har den självinsikten att jag försöker hålla igen och sätter inte i system att ropa på än det ena än det andra. När någon vid sidan av plan (särskilt om det handlar om vuxna människor) försöker påverka "våra" tjejer eller domaren, så kommer jag fortsätta reagera. Sorry! Tillbaka till det som fotboll borde handla om - Spelet! Ledning 3-0 i paus, men vi kände som sagt att vi tappat lite av det under en period i första halvlek. Direkt på avspel så sätter vi ett offensivt uppspel och den är bara någon centimeter från att lyckas hela vägen med snyggt, effektivt passningsspel á la Borussia Dortmund. Istället sätter Tölö igång ett anfall med en långboll på sin duktiga nummer 17 (eller var det 15?), som har ett riktigt bra löpsteg och sprintar förbi vår backlinje och är dessutom säker i avslutet. Just där och då känner nog Tölö att de får lite vittring. Efter det börjar en resa som är väldigt lik den berg- och dalbanetur vi bjöds på mot Älvängen hemma. Vi blir ängsliga i passningsspelet, börjar tjonga istället för att lugnt och metodiskt ta oss igenom deras mittfält som vi gjorde i första halvlek och i Kungsbacka. När vi kommer i sista tredjedelen så slutar vi utmana och gå mot mål och gör det lite extra krångligt genom att försöka spela oss igenom köttmuren framför straffområdet. Åt andra hållet slår de sina långa kontringsbollar mot sin Wilma Rudolph på topp och hon är helt ärligt riktigt duktig på det hon gör. Samtidigt spelar vi kanske lite naivt mot henne. Istället för att använda vårt markeringsspel med svepande mittback så står alla tre på linje och lyckas hon då ta sig förbi en av våra backar så har hon en E6:a mot mål. Inte mycket att göra för Hilda i de frilägena. Efter 3 sådana frilägen + en bra slagen hörna från Tölös håll så står det därför plötsligt 4-4 i matchen och det blir lite nervigt på en del håll. Samtidigt inträffar en skada på Vickan och vi får tid att samla laget någon minut för korta instruktioner. Budskapet är att det är de här lägena som är roliga och när vi testas på allvar. Glada dagar med sol i ansiktet, vind i ryggen och en i övrigt bekymmersfri tillvaro så är det inte så svårt att vara fotbollsspelare. Men när det går lite trögare och motståndarna gör mål på 4 av 5 chanser så gäller det att bita ihop. Och det gör verkligen tjejerna. De krigar sig in i matchen igen. Visserligen fortsätter en del av tjongandet, men spelet är i huvudsak vårt. Efter en upprullning på kanten nyper tjejerna fast bollen i straffområdet. Tilda skottar, men blockas av en back. På returen får Elinjoh tag i bollen och stänker upp den i nättaket. Förlösande! (Bilden är tagen strax efter målet. Upphovsman - Rudy Alvarado. Besök hans blogg på rudyalvarado.com). Resten av matchen blir en gastkramning. Tölö har ett par giftiga frisparkar som smiter utanför stolparna och Hilda räddar ytterligare ett friläge (som i och för sig kommer före vårt eget 5-4-mål). Sett över hela matchen och till både hur mycket boll vi ägde och hur många chanser vi hade så måste man säga att resultatet var rättvist. Tölö ska dock ha all cred för sin insats. Att ta sig tillbaka i matchen efter underläge 1-4 och göra 4 mål på oss trodde jag faktiskt inte att de skulle lyckas med. Våra bästa matcher har vi faktiskt haft på bortaplan i år, om vi undantar matchen mot Romelanda på Prästängen. Det får vi analysera närmare. Närmast väntar Romelanda faktiskt, men på bortaplan. Känns bra det... TACK alla som var på plats idag och stöttade oss. Hoppas ni fick lite underhållning även om det blev onödigt spännande. BRA kämpat också tjejer. Om det här är vår lägstanivå så är den hög... Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Beautiful Day!

Torslanda IK - Hönö/Björkö 0 - 6 I mitt tycke så är detta en av de bättre låtarna som har gjorts de senaste 15 åren . Men så är jag också inte så lite frälst på U2. Om ni tittar ända tills slutscenen så känner jag mig lite som Bono på landningsbanan just nu. Lycklig, men lite stapplig... På tre bortamatcher under 6 dagar (!!) så har tjejerna presterat och skapat minnen för varandra och för oss som tittat på, som kommer sitta kvar länge, länge! Dagens match var nog den svåraste att fånga i ord. Det där riktiga flytet i spelet ville inte infinna sig, men tjejerna slet och kämpade hela matchen igenom och det ska ALLA ha en stor eloge för. Man kan inte begära att allt skall flyta på som tidigare när man kommer fram till tredje matchen på mindre än en vecka. Om det hade hänt skulle man lika gärna kunna gått hem och lagt sig - då hade tjejerna varit fullärda... Att haka upp sig på det som inte stämde idag är att göra tjejerna en stor orättvisa, så jag skiter faktiskt i det! Istället vill jag berömma varenda lagdel för vad de bidrog med till laget. Hilda hade inte mycket att göra idag, men gudarna ska veta att det inte är lätt att spela matcher där det inte händer något på långa stunder och så kommer en förlupen boll som man måste vara alert på. Hoppas bara det inte blev för långtråkigt idag, Hilda! Backlinjen var felfria som vanligt. De få bollar som lyckades passera mittfältet stoppades effektivt av våra ytterbackar Torger, Ebba och Wise och Vickan i mitten. Långa stunder var de röda tjejerna inte över halva plan, precis som vi vant oss vid nu i de senaste matcherna. På mitten styrde Julle och Andborn precis som de ville, vann boll högt upp i plan, var så där härligt aggressiva och levererade passningar med hög precision. Våra yttermittfältare i form av Stella, Emma, Alexandra, Fille och i början även Lisa, slet och kämpade på samma sätt och var en starkt bidragande orsak till att vi nöp fast bollen på moståndarnas planhalva hela tiden. Och anfallet till slut - Tilda, Johanna, Elinjoh och Lisa snurrade med motståndarna gång på gång. Det kunde hända något oväntat precis hela tiden. Och det måste kännas oerhört frustrerande för motståndarna att bara få tillbaka bollen hela tiden, gång på gång och inte få en sekund att återhämta sig i backlinjen. Makalöst jobb ni gör idag! Och även om spelet inte stämde i alla lägen, och även om vi ibland tog några felbeslut och passade istället för att skjuta eller tvärtom (äsch nu tog jag ju upp det mindre positiva ändå...) så måste man få ha sådana matcher ibland också. Att i en sådan match pricka in 6 mål och inte släppa ett enda skott på eget mål är ju bara det helt otroligt! Sedan att det kunde ha blivit minst 10 till framåt med lite mer skärpa i boxen (sluta nu, Claes!) är något som vi kan binda en stor kvarnsten kring och kasta i glömskans hav (ja, det var ju det jag sa!). Att sedan få avsluta dagen med HBÖ Summer Cup och se killar och tjejer i flera åldrar spela tillsammans helt utan prestige och ha riktigt roligt, som det verkade, gör att denna dag kan placeras in i facket som är märkt "Beautiful Days". TACK ni alla föräldrar, killar, tjejer och syskon från Rörö, Hönö, Öckerö, Björkö och Fotö som gjorde dagen till vad den blev! Hoppas ni trivdes ihop idag och att vi får möjlighet att göra om det snart igen! Träningsfritt imorgon, och sedan börjar en rehabvecka, men också en ny resa som ska göra oss ÄNNU bättre. Mer info om det kommer snart... Ha en riktigt skön avslutning på helgen, tjejer och föräldrar! Och njut av trötthetskänslan! Den visar att ni har åstadkommit något riktigt bra! Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Kanonmakaron!!!

Tölö FF - Hönö/Björkö 0-7 I söndags rivstartade Barcelona sin ligasäsong med att fullständigt spela ut Levante och vinna med 7-0. Alla som såg matchen vet hur Barca lekte fotboll och lät inte Levante få en chans att ens skapa något som var halvfarligt. Idag lekte tjejerna verkligen fotboll! Och ska jag vara ärlig så är superlativen helt slut. Tölö FF är ett lag som vi normalt brukar ha lite svårt med. Det har varit en hel del täta matcher genom åren, 1-1, 2-2, några vinster inomhus för vår del, men senast en förlust i gruppspelet i HönöLulu Cup. Samtidigt visste vi att om vi bara kunde ta med den goa känslan från matchen mot Älvängen i måndags så skulle vi vara näst intill oslagbara. Och som tjejerna rullar boll i första halvlek. Första 5-6 minuterna var kanske lite trevande, men sedan tuggar maskineriet igång och då blir Hönö/Björkö likt en Tyrannosaurus Rex som käkat flugsvamp - ostoppbar helt enkelt! Vi är både etta, två, trea och fyra på bollarna. Tölö-tjejerna är inte ens i närheten av att få låna lädret långa stunder. Bollen släpps på ett tillslag och en felpassning är lika sällsynt som en nunna i bikini eller hår på en biljardboll. Under de sista 10 minuterna i första halvlek så får Kungsbacka-tjejerna bara slå bort bollen. De har den inte under kontroll en enda gång på vår planhalva – INTE EN ENDA GÅNG. Och det är ett av Göteborgs och Hallands bästa F99-gäng vi möter! Nu går det inte att vifta bort längre och säga att matchen mot Älvängen var en engångsföreteelse. Tjejerna är precis så här bra! Och det är inte bara en eller två tjejer som skapar, utan det är HELA laget. Anfall på anfall startar från backlinje eller bollvinst på mittfältet och sedan är det MÅNGA inblandade på vägen fram till mål. Frågan är om vi inte till och med var bättre i denna match än mot Älvängen. Vi hade bättre utdelning i form av mål på våra chanser mot Älvisarna, men i den här matchen så håller vi spelet uppe under HELA matchen. Och när tjejerna kombinerar sig fram till målchans efter målchans i början på andra halvlek, så blir det så där vackert så att ögonen tåras. ”-Claes, gråter du?”, frågar tjejerna på bänken. ”-Ja, men det är glädjetårar”, blir svaret. ”-Äh, han bara skojar…”. Så fortsätter det hela matchen igenom. Tölö-tjejerna är statister när vi trillar boll, och då och då kommer en uppgiven gest från en grönsvart tjej som jagat livet ur sig för att få leka lite med den där runda grejen som far som en flipperkula mellan Hönö/Björkö-fötter. Långa stunder såg det ut som ett träningspass med ”kvadden” - 5 mot 2. Nåväl! Nu njuter vi av detta ett par dagar och sedan är det dags för ett hett derby igen mot Torslanda borta på lördag. Det är bara att fortsätta bygga på detta. Spelmässigt är ni gott och väl i Barca-klass tjejer! 16-1 mot 2:an och 3:an i tabellen efter att vårens matcher hade spelats är inte så illa… Men det är inte målen och vinsterna som är det viktigaste, utan att vi har lyft spelet så enormt. Det är inte våra motståndare som har blivit en massa resor sämre under sommaren, utan det är vi som har lyft oss. REJÄLT! TACK alla föräldrar som hängde på och stöttade oss idag. Att få till ett så bra gäng som kunde skjutsa vid 16:30 en vanlig onsdag tyder på engagemang. Och även om man inte behöver skjutsa så vill man ändå dit och kolla. Guld värt! Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Visa fler nyheter