Futsaaaaaaaal..

Nu laddar vi upp igen, inför innesäsongen som redan börjar strax.. Vi har två cuper på kort tid framför oss,, Crawford Cup och Holmalunds tjejcup.. Vi åker med ungefär halva gänget till Crawford, och andra halvan till Holmalund cupen. Lagen kommer ut på kalendern efter söndagsträningen 27 oktober.. Nu kör vi... Laget som kör Holmalund Tjejcup är: Hilda,, Elin J,, Stella,, Ida,, Felicia,, Alexandra,, Tilda,, Ebba,, Andborn och Lisa.. Lycka Till... Laget som kör Crawford Cup är: Hilda,, Tilda,, Andborn,, Lisa,, Emma,, Julle,, Vicky och Torgersson.. OBS,, lagen kan komma att ändras ända fram till torsdag pga ev skador och krassligheter.... så kör på alla spelare... Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

En BITTER förlust...

Jitex BK - Hönö/Björkö 3 - 1 För några veckor sedan skrev jag om en NYTTIG förlust i sista seriematchen. Idag skriver jag om en BITTER förlust. Motståndet var detsamma - Jitex allsvenska påläggsmadamer. Jag vill redan nu varna känsliga läsare för att jag kommer avsluta det här reffet med en positiv knorr. Så vill man fortsätta deppa och gråta, så kan man hoppa över de delarna och ta det någon annan dag... Uppladdningen inför dagens match kändes helt OK. Tyvärr saknade vi en del tjejer (Ida, Johanna och Elinjoh). Johanna var dock på plats och stöttade laget på kryckor. Jag vet hur hemskt det är att stå skadad vid sidan och se sitt lag kämpa i en slutspelsmatch, så jag avundades verkligen inte Johanna idag... Som sagt - jag börjar neggigt för att avsluta med att dra några varv på positivspelet. Tittar man på tabellen ovanför så skulle ju denna final bara kunna sluta på ett sätt. Hade det varit ett mästerskap på nationell nivå så hade vi varit västsvenska mästarinnor redan i början på september, när vi säkrade seriesegern och till slut tog hem den med 12 poängs marginal. Det var, som man brukar säga, inget snack om saken. Men cup-matcher är som bekant något helt annat. Man ska ha lite medstuds och lite flyt för att krångla sig vidare. Vi hade den turen med oss i straffläggningen förra söndagen. Nu hade vi den helt emot oss. Faktum kvarstår ändå tjejer - ni har gjort en kanonsäsong! Både i år och förra året har vi nu fallit på målsnöret i finalen och det är ju fullständigt självklart att det måste få kännas bittert och tröttsamt. MEN, vi har kommit tillbaka från sådana käftsmällar förr, och det kommer vi göra även nu... Men matchen då? Jo, den började fantastiskt lovande. Efter bara några minuters spel så frispelas Tilda i straffområdet, och helt fri rakt framifrån på halvvolley så gör hon inget misstag utan trycker in bollen djupt ner i målvaktens högra hörn. Det förlösande skrik som jag fick till samtidigt som jag reste mig lite hastigt från bänken (du ser inte mig sitta still där många matcher...) fick blodet att rusa bort från huvudet samtidigt som syret tog slut i lungorna - ingen bra kombination om man inte har tänkt sig börja hallucinera eller simulera en NDU (för den oinvigde: betyder "nära-döden-upplevelse"). Efter det första rycket var känslan att det här skulle gå vår väg idag. Ett tidigt mål brukar vara förlösande, men av någon konstig anledning så tappar vi istället initiavet. Eftersom vi idag saknade våra naturliga toppar Elinjoh och Johanna så hade vi gått över till ett 5-tjejamittfält istället och Tilda och Lisa fick köra ensamma på topp. Tyvärr blev vi lite för långa i laget, och när väl Tilda och Lisa nöp tag i bollen så var våra mittar för långt ner i plan för att utgöra ett passningsalternativ. Normalt sett är det ju det som är vår styrka. Ju längre halvleken led så tar vi ändå tag i spelet och de sista 10 minuterna innan halvtidsvilan så är det vi som har trycket på Jitex planhalva. Tyvärr kommer en kvittering mitt i halvleken, när vi är för tveksamma på en frispark och inte rensar bort boll i straffområdet innan studs. Där måste vi bli mycket mer beslutsamma. Istället studsar den in till en fristående Jitex-tjej som kommer före Hilda och nickar in den. Hela andra halvlek är sedan en sån där jobbig historia där man pendlar mellan hopp och förtvivlan. Vi har flera riktigt bra chanser att sätta ett ledningsmål när vi kommer igenom på kanterna. Tyvärr smiter bollen strax utanför, i burgaveln, eller så är vi inte riktigt där när målvakten släpper returer. Lite hungrigare så hade vi satt någon av de chanserna och då hade det blivit en helt annan match. Ju längre matchen lider, desto nervigare blir det. Vickan får också utgå på grund av andningsbesvär och då får vi göra omkastningar i försvaret. Ganska snart kommer också en farlig chans som Ebba lyckas trycka bort precis innan en fristående Jitex-tjej ska peta in den. Strax efteråt blir det dock hörna, och återigen är vi inte riktigt så PÅ som vi måste vara i de lägena. Kalabalik framför mål. Bollen studsar som en flipperkula och tyvärr letar den sig in i mål. 4 minuter kvar... Vi satsar allt på ett kort. Vickan kommer in igen i ett förstärkt anfall och det finns ett par chanser att trycka dit en kvittering och åtminstone få till en straffläggning, men när 2 minuter återstår av matchen och vi trycker på, så slår Jitex en djupledsboll till deras anfallare som jag från min position tycker är solklart offside, eftersom hon påbörjar löpningen på vår planhalva bakom backlinjen. Men, men... Det spelar nu inte så stor roll. Det var inte på det målet vi förlorade. All heder och grattis till Jitex. Som jag sagt tidigare - det är ett välorganiserat lag. Men idag gör vi kanske dem lite bättre än vad de är genom att lite för ofta slå lätta felpass och inte riktigt vara så tighta i spelet mellan mittfält och anfall som vi kan vara. Ovanpå det så tappar vi på fasta situationer mot oss. Det är något vi ska vara extra noga med på försäsongsträningen nästa år. Där kan vi ta stora kliv... Det leder mig också osökt in på den positiva slutknorren. För även om det just nu känns fruktansvärt tungt att efter en utomhussäsong, där vi varit fullständigt överlägsna i många matcher, förlora en final, igen, som vi med normalt Hönö/Björkö-spel hade tagit hem, så gör det här er till bättre spelare, tjejer! Jag vet att det inte känns så just nu, men det är precis det här vi har längtat efter - riktigt ordentligt motstånd som tvingar oss att ta nya steg på vår utvecklingskurva. Det är inget som triggar en förbättring så mycket som ordentlig konkurrens! Tidigare har det funnits andra lag som har varit våra "spöken" i viktiga matcher: Torslanda, Tölö och Skepplanda för att nämna några exempel. Flera av de spökena har vi jagat på flykt i våra medvetanden tidigare. Nu har vi ett nytt "spöke" som tvingar oss att hitta nya förbättringsområden som lyfter oss några nivåer ytterligare. Det hade vi aldrig fått tillfälle till på samma sätt om vi hade "runnit igenom" utan minsta friktion... Därför väljer jag (man har ALLTID ett val) att låta den senare känslan sjunka in i mitt medvetande när jag går och lägger mig ikväll och INTE bitterheten. Och varför jag väljer det är för att det är mycket mer konstruktivt för att nå det som är målet med hela vårt lag: att få varje tjej att bli så bra som det någonsin går i det komplicerade spelet fotboll. Tur är att det alltid finns nya mål att ta sig an. Nya träningar och turneringar väntar och när besvikelsen lagt sig efter detta så blir glädjen så mycket större när vi vinner nästa match/turnering. Har också utlovat ett speciellt tack till Putte och F00 för lånet av Wilma. Tyvärr blev det inte tillfälle att utnyttja hennes kunskaper idag, men där finns sparkapital att ta fram. TACK också till alla som slöt upp på läktaren och gav tjejerna ert (nervösa) stöd!. Tredje gången gillt nästa år? Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

En lisa för själen...

Hönö/Björkö - Tölö FF 4 - 1 Sanktan-semi och för många av tjejerna hade dagen varit nervös, trots att de fick ett SMS igår kväll som sa: "Från det att ni vaknar imorgon - BARA POSITIVA TANKAR! Ta med glädjen från slutet av kvarten. Det är inte många tjejer som får spela Sanktan-semi!" Till semin kom vi med Johanna skadad och Emma krasslig och fortfarande lite dimmig i efterdyningarna av feber. MEN - de var där och stöttade laget vid kanten - underbart att se! Efter senaste matchen kände vi mycket väl till Tölö FF:s nr 12 och farligheten i kontringarna, men med lite specialbevakning på henne så kände vi att det skulle lösa sig. Matchen började i högt tempo och redan i andra anfallet som Ellen startar på högerkanten (vilken löpning hon gör!), så kommer en passning snett inåt bakåt som Tilda snappar upp och trycker in i bortre burgaveln kliniskt. Jubel, glädje och PRECIS den start vi önskade oss. Men det ska sägas på en gång: Tölö gör en riktigt bra första halvlek. De stressar, pressar och vänder från försvar till anfall blixtsnabbt. Djupledsbollarna till 12:an kommer mer och mer frekvent, men oftast har vi bra koll på det i backlinjen. Den korta planen gör också att många kontringar rinner över sidlinjen både för oss och Tölö. Efter utspark och en olycklig nicktouch av en vit spelare så friställs 12:an lite oturligt. Hilda rusar ut, men kommer tyvärr en hundradel för sent och touchar benen på den grönsvarta sprintern och domaren blåser straff. Där var vi på väg att plita ner ett streck i Tölös kolumn också, men Hilda plockar den med en benparad och på returen är Andborn där och trycker bort bollen. Kvitteringen kommer istället på en av femtioelva frisparkar som domaren hittar mot oss på vår egen planhalva i första halvlek. En del av dem är helt korrekta, men en del är i mitt partiska tycke bara ett resultat av en närkamp med ett givande och ett tagande från båda håll. Det är ett långskott där jag tror Hilda blir lite ställd för att man tror att det ska toucha på någon i högen av spelare framför mål, men den går rakt igenom och borrar sig in i bortre hörnet istället. Men förutom de fasta situationerna så är det inte så mycket farligheter. Någon ytterligare bananboll som letar sig fram till gasellerna på topp, men som Hilda lyckas rusa ut och avvärja tillsammans med backarna. Och bollinnehavet är väldigt mycket vårt. Hade det funnits en sådan där snygg skylt som man ser på Champions League-matcher och som visar dagens statistik så hade det kanske inte varit Tysklandssiffror på bollinnehavet, men kanske åtminstone Holland-klass. I halvlek pratar vi bara om att om vi fortsätter tugga på med vårt spel, rullar boll och framförallt avslutar i box så kommer målen trilla in så småningom. Inledningen av andra blir ändå lite nervig. Under hela matchen har vi gjort en positionsförändring på Andborn för att stötta upp i den farliga ytan mellan backlinje och mittfält. För ett tag så känns det som att vi har tappat initiativet i matchen, just på grund av att mittfältet hamnar på mellanhand, och taktiskt är vi på väg att byta uppställning igen. Men då kommer det förlösande 2-1 på en hörna som slås in i främre ytan på straffområdet och trycks in i bortre burgaveln av Ellen (?). Vackert, effektivt och sååååå skööööönt!. Efter vårt andra mål skulle jag säga att det inte är mycket snack om saken. Tölö faller längre och längre ner mot sitt straffområde, deras toppar blir isolerade och får inte så mycket att jobba med. Istället börjar vi rulla boll, som vi brukar göra på 1 och 2 tillslag. Avslutningarna i straffområdet sitter också där. Lisa får trycka in en från nära håll, och sedan kommer Alexandra (som nästan alltid brukar göra mål i viktiga matcher) och placerar in den nära stolpen. Fyra olika målskyttar tyder på bra bredd, men det roligast är ändå att vi äntligen har hittat tillbaka till vårt spel igen. Sista 20 såg MYCKET bättre ut än det gjort på mycket länge och första halvlek var bara ett steg på den vägen. Nu är det en formkurva som pekar uppåt igen. GÖTT MOS! Innan vi började vår match så såg vi Älvisarna förlora en gastkramande straffläggning mot Jitex med 5-6. Nu är det bara finalen kvar av utomhussäsongen 2013. Och det jag skrev på SMS igår gäller ännu så mycket mer på lördag - Det är ännu färre tjejer som får chans att spela en Sanktan-final! Och nu kommer ni dessutom få spela två på raken. Den här gången har vi dessutom allt att vinna. Som den gode Mourinho hade sagt: Det är Jitex som är favoriten. De har ju 4 poäng mot oss i år och vi bara 1. Ingen press - bara glädje och njuta av stunden! TACK till klacken idag också! Förstod att det fanns kaka och kaffe som värmde vid kanten. På lördag 12:10 parkerar ni er på Valhallas läktare för andra året i rad, men innan det samlar vi tjejerna på ComHem för lite Gothia-uppladdning som varit så lyckosam tidigare. 10:00 har vi sagt att vi samlar tjejerna där för lite förstärkt frukost innan vi går ner i samlad tropp till Valhalla. Det ska bli gött! Mer info kommer inom kort... Njut och gör som jag: Somna med ett leende på läpparna! Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

YTTERst nervigt...

Ytterby IS - Hönö/Björkö 3 - 5 (efter straffar, 0-0 vid full tid) Sanktanslutspelet har kommit till stan och de enda platserna som Skärgården lyckats knipa i år var våra träningskompisars, IFK Björkös P00:or, och vår egen. Till matchen hade vi en del bortresta: Torger, Ida, Ebba och Hilda. Det innebar också att vi hade fått ragga tag i en ny målvakt. Först var tanken att Johanna och Fille skulle dela sysslan, men innan match bestämde sig Johanna för att axla hela ansvaret själv. Känslan innan match var riktigt go, men 5 minuter innan start så blev det lite jobbigt. I en situation som jag själv inte såg så trampade Johanna snett och fick så där RIKTIGT ont i foten. Distriktskapten Stephan (TACK!) var påpassligt där, dock inga ispåsar i medicinväskan (materialaren blev deporterad till älgjakten i Småland som straff), men ett rejält tryck och bandage på foten senare så sitter hon utanför plan. Givetvis blir inte fokus det bästa med en sådan händelse strax innan match. Fille rycker dock in i mål och vi är på banan igen. Matchen startar ganska avvaktande. Vi får inte riktigt nypt fast bollen på Ytterbys planhalva (har glömt att nämna att det var motståndarna för dagen inser jag nu). Ytterby är nog för övrigt det enda laget vi mött i år, som trots att de hade 5-6(?) avbytare ändå hade ännu fler ledare/tränare vid sidan - inte lätt att konkurrera ut ljudnivå på dem kan jag säga, men jag försökte... Som sagt. Inget bra bollrull första 10 minuterna, men ändå så kommer vi till ett par riktigt välartade chanser. I de avgörande lägena smiter dock bollen över, tätt utanför stolparna eller som en lyrboll till målvakten. Åt andra hållet händer det inte så mycket, endast några sådana där fjösbollar som man brukar få med ett underhandsslag med det platta racket i brännboll ni vet. Nåja, tjejerna fortsätter att jobba och slita med endast en avbytare. Men alltför ofta blir det enmansjobb istället för tandemcykling eller 10-tjejarodd. Det hjälper inte att jag står och förmanar och gormar som en vakt på en romersk galär. När årorna går i otakt så hjälper det inte om styrkan och kunnandet finns i varje åra - båten snurrar bara runt, runt ändå... Kämpandet och slitet resulterar i några halvchanser till, men inte något riktigt farligt innan domaren blåser för halvlek. Domaren, ja... Det blir en konstig match med lite märkliga domslut. I början försöker man inte hetsa upp sig för att hon blåser offside varje gång någon av våra tjejer får bollen i fritt läge. "Hon hade säkert rätt", "Det är så svårt att se härifrån". Men när hon konsekvent blåser offside varje gång det finns den minsta tvekan och när tjejerna gång efter gång själva känner att de är onside, så blir det frustrerat. Frågan är vad som är bäst - en domare som heller fäller än friar på offside, eller en som gör tvärtom...? Efter halvlek fortsätter spelet tugga på. I andra får vi faktiskt se början till något som kan liknas vid spel. Vi sätter större tryck på Ytterbys planhalva, men det är i korta sekvenser. Däremellan är det 4-5 minuter av inkast vid kanten igen, som ibland pangas så långt bort att man blir nästan orolig för kön in till Lasse på Heden alternativt de som hade varit på söndagsmässa i Hedendomen. Det finns också ett par riktigt klara chanser som helt enkelt skulle vara mål en vanlig dag på jobbet. Mot slutet av matchen verkar det som Ytterby tröttas och vi kommer fler gånger in i boxen, men Ytterbys insats ska inte alls förringas. De är ett bra lag, som framförallt har ett riktigt bra organiserat försvarsspel med snabba spelare som gjorde det svårt för våra anfallare idag. Den frustration som Tilda, Elinjoh och Lisa kände resulterade också allt som oftast i att de kom ner och hämtade boll på mittfältet eller ännu längre ner vilket innebar att vi fick allt längre och längre till mål och inte någon riktig fart framåt. Med några minuter kvar av matchen så börjar Ytterbys ledare kommendera långskottstaktik mot vårt mål och ett av dem är såååå nära att resultera, men det singlar ner i ribban hos Fille och studsar bort igen. Svettigt där! 0-0 slutar därför hela tillställningen och lotteriet straffläggning tar vid. 5 straffskyttar stegar fram: Fille själv, Tilda, Elin, Emma och kapten Vicky. I snabb resumé är det detta jag kommer ihåg av straffarna: Fille sätter sin placerat, men lite lugnt rullat. Ytterby dunkar upp sin i krysset, Tilda lirkar in den på samma vis som Fille, men i andra hörnet, Ytterby dunkar den i samma kryss som innan, men bara millimetrar från stolpen denna gång, Elin placerar in sin straff ganska mitt i mål, Ytterby dunkar sin i ribban, Emma sätter den högt i mål med en hästspark och sedan börjar nervspelet. Ytterbys tjej stegar fram, sätter foten under bollen och den flyger i nätet bakom mål. Alla jublar och tror att det är färdigt, men då tar domaren ett sådant där märkligt beslut igen och menar att Fille stod framför linjen med en halv fotsula när bollen slogs. Straffen slås om och då går den in. Dags för Vicky. Hon tar inte mycket sats (har ni sett Sokrates i VM 1982 så vet ni vad jag menar) är ganska stressad fram till boll och den går också mitt på målvakten som gör en benparad och alla tror att det är en förlorad straff. Men på något underligt vis får bollen backspinn, går rakt upp i luften, studsar en gång framför mållinjen och vrider sig välförtjänt in i mål. Sicken pärs! Vi är vidare på straffar, men efter riktigt läskigt passningsspel. Kvadde-övningar är därför det som väntar på träningarna måndag och onsdag. Vi måste få upp passningstempo och -säkerhet för att kunna spela vårt Hönö/Björkö-spel. Svåra (a.k.a. långa) bollar på Bengt ska undvikas, kanterna måste utnyttjas och sidledspass på 1 meter förbjudas. MEN ni ska ha all heder tjejer att ni kämpar er igenom den här matchen. Frustrationen lös igenom på flera håll, men det tog aldrig riktigt överhanden. Ni försökte ändå matchen igenom! Nu väntar välkända Tölö i semin på torsdag. Vi vet att vi måste snäppa upp oss minst en nivå och vi vet att vi kan göra det. Då har vi förhoppningsvis också ett par spelare tillbaka från utflykter på annat håll. Dock fick jag rapporter från Östra ikväll att Johannas fot är röntgad, ingen fraktur är konstaterad, men däremot en rejäl stukning. Kryckor, sjukgymnastik och ingen träning på ett tag ordineras. KRYA FORT Johanna önskar vi alla! TACK också till dagens lån - Lisa och Elin. Ni slet och kämpade som alltid på ett fantastiskt sätt! Publikstödet denna dag var även det lovvärt. Trots att en del hade en hård kväll/natt bakom sig klarade alla medelålderskroppar sig förvånansvärt väl under pärsen som denna match blev. I minne bevarat är också Stefans Lysells svar på Ytterby-tränarens mantra vid deras hörnor "TRYCK IN DEN!!!" - "NEJ, TRYCK UT DEN!!!", blev svaret. YOLO SWAG på er alla! Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Visa fler nyheter