Välkommen #7 Evelina Kosterhed

2017-09-26 HönöBjörkö är väldigt glada över att kunna presentera Evelina Kosterhed! Evelina är 19 år, är nyinflyttad till Björkö och kommer närmast från IK Zenith. - Evelina har senaste åren tillhört Jitex Mölndal BK samt IK Zenith och där efter haft ett uppehåll så det föll naturligt att hon återupptar fotbollen på hemmaplan säger HönöBjörkös sportchef Richard Andborn. Men Evelina har vi haft koll på länge. Vi hade många tuffa fighter mot Eriksbergs duktiga F98 lag för några år sedan där Evelina då spelade. -Det finns mycket fotboll i Evelina och hon är en stark anfallare med ett bra målsinne så det skall bli spännande att följa henne fram över menar Richard Andborn. -Jag har varit på väg att börja spela fotboll igen men det har inte blivit av. När vi flyttade till Björkö kändes det rätt och det är verkligen jättekul att vara en del av detta härliga gäng säger Evelina Kosterhed. Kroppen och hjärnan har väl inte riktigt synkat än men jag har ju inte spelat på ett tag så det tar väl lite tid.. Som äldst i laget just nu så har jag en säker position i kvadden på uppvärmningarna.. det känns ju skönt skrattar Evelina. I ledarstaben skämtade vi för några år sedan om att en vacker dag slå ihop Eriksbergs grymma tjejer med HB. Och under årets Gothia Cup hade vi fem tjejer med i HB och nu är Evelina med, det tycker vi är fantastiskt roligt avslutar sportchefen Richard Andborn. Evelina Kosterhed tar tröja nr 7. Varmt välkommen till HönöBjörkö familjen Evelina! Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Murphys lag

Hönö/Björkö – Kode IF 2-2 Tre hemmamatcher och två bortamatcher kvar inför den omgång som för vår del spelades 17 september. Visst känner man att vi är uppe på upploppsrakan på flera sätt. Motståndarna hade redan i torsdags varnat för att de inte skulle få ihop lag, men trots det så kom de med 15 spelare till matchen. Istället var det vi som drabbades av flera avhopp och som matchen utvecklade sig så är det närmast en mindre bragd att tjejerna lyckades slutföra den som de gjorde. Redan innan match hade i princip hela vår backlinje, utom Vickan, klagat på förkylning och halsont, och dessutom var det ytterligare ett par tjejer som var småförkylda och inte direkt matchkompatibla om man tar det på IT-nördspråk. Åskan mullrade lite olycksbådande i horisonten som en förvarning om vad som komma skulle, men som tur var höll den sig undan hela matchtiden i alla fall. Kode kände vi från matchen i våras som ett tufft lag. De hängde med länge när vi spelade på gräsplanen i Kode med sin fysiska spelstil och kontringar, innan proppen gick ur i andra halvan och vi joggade iväg till en sjumålsseger. Första målet kom ganska snabbt för oss denna gång också. Själv såg jag hela situationen lite upp och ner från sidlinjen när jag masserade in liniment i Wilmas lår, efter att hon kommit ut med kramp. Tydligen var det en lite tilltrasslad situation som till slut landade framför Tildas fötter. Hon gjorde det enda rätta och tryckte in en tåfjutt från nära håll. 1-0 och en skön start. Ett stort HURRA för Tilda också, som gjorde sitt första damseniormål. Kort därefter snappar Wilma upp bollen och drar den i en båge över målisen i underkant på ribban och, åtminstone att döma av målvaktens reaktion, innanför mållinjen och ut igen. Domaren viftar dock frenetiskt avvärjande. Själva står vi inte i någon position där vi kan se om bollen var inne eller inte. Förmodligen är det bara målvakten som hade någon chans att avgöra det. Mot slutet av första halvlek så är det ett fullkomligt lämmeltåg mellan plan och bänk. Förkylningar gör sig påminda, liksom Kodes hårda spel (mer om det längre ner). Ett tag funderade vi på om vi skulle skaffa ett vändkors med automaträknare vid sidlinjen för att hålla koll på att vi alltid hade 11 spelare på plan. Spelare fick massage, spelare fick ispåsar på anklarna, spelare fick Alvedon och diverse andra medikament (dock inga med varningssymboler som Therese Johaug skulle missat). Men på något sätt lyckades vi reda ut den sista delen av halvleken också, och med 1-0 i ryggen gick vi till halvtidsvila. Klockan visade sig också ha fått kramp och vägrade stoppa sig, trots att alla knappar trycktes på med tydlig emfas. Den lilla tingesten diagnosticerades med batteriproblem, innan vi gick vidare till att ladda våra egna batterier. I halvlek pratade vi om att bli mer noggranna i passningarna, inte slarva bort våra uppspel och att inte ge några onödiga skottlägen från distans, varken på fasta eller ofasta (heter det det?) situationer. Andra halvlek börjar riktigt bra den också. Efter bara några minuters spel (när undertecknad för övrigt återvänt efter ett efterlängtat besök i vegetationen), så får Kristin bollen strax utanför straffområdet, vänder upp och lägger den behärskat över målisen från distans. 2-0, och nu känns det som att det här kan bli lugnare än vi först trott. Kode tar dock ny fart och ganska snart kommer ett farligt läge, där deras anfallare löper i djupled och drar ett skott som tar klockrent i stolpen (Hilda är nära den). Men det som var allra tydligast under matchen var ändå att Kode tilläts spela hårt, och vid flera tillfällen på gränsen till fult, utan att domaren valde att gripa in. När spelare manglades hårt i ryggen och flyger rakt i backen, eller när Borken kommer av med en stämpling där dobbmärken syns tydligt i ankeln, eller när Kode-spelare drar i tröjor och armar så är det fullständigt tyst i domarens pipa. Det hela eskalerar under matchens gång och när en av våra spelare återigen körs över i ryggen så brister det för undertecknad. Domaren blåser efter några sekunders tvekan frispark, och kommer sedan ut för att tillrättavisa vid kanten. När jag frågar hur många fler av våra spelare som ska bli skadade, innan han ska börja stävja spelet, så tycker dagens ”match-o-ledare” att jag har en dålig attityd och ska se matchen från andra sidan istället. Jag gillar verkligen inte att ha synpunkter på domarens insats, utan tycker att han eller hon ska få döma i fred, men när spelares hälsa riskeras då tycker jag att man ska få reagera. Under mina snart 12 år som ledare är detta första gången jag blir avvisad från plan (om man bortser från det lilla missödet i Gothia Cup för några är sedan där jag ofrivilligt råkade stå i vägen för en assisterande för många gånger, så att han till slut tröttnade...), och det är givetvis inget man är stolt över. Men idag var det nog fler som såg det jag gjorde, och när man har en domare som är mer intresserad av att visa sin makt än att vara matchledare då blir det helt enkelt inte bra. Från familjeläktaren får jag sedan fortsätta se klockrena frisparkar (och även straffar för vår del) missas. Vi har minst 4-5 fina långskott som hade suttit om målet bara hade stått 1,5 meter längre till höger. Istället får Kodes mittfältare ett par gånger vända upp mot vår backlinje när vårt mittfält är överspelat och det resulterar i öppna lägen i vårt straffområde som är omöjliga för Hilda att ta. Och två gånger är två gånger för mycket, eftersom de också resulterar i två mål. Sista 10-15 minuterna av matchen är det mycket kamp. Vi har ett antal riktigt fina lägen i och omkring straffområdet och som sagt en solklar straff, som på något mystiskt sätt missas trots att huvudpersonen i dramat bara står några meter därifrån. Till dagens rättsskipare hade det verkligen behövt assistans vid kanterna. Men det är ändå inte domarens fel att vi bara får oavgjort i den här matchen. Det kommer jag aldrig att påstå. Tjejerna ska ha en stor eloge för att ha kämpat sig igenom den här matchen, med de förutsättningarna som blev. Alla gjorde verkligen sitt yttersta, men idag var det oflytet som grinade oss rätt i ansiktet. Oflyt med ribbträffar, oflyt med sjukdomar, oflyt med skador och oflyt (även om det kanske inte är rätt ord) med domare. Men som den gamle Stenis brukade säga: ”Jag vet ingenting om tur. Bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag.” Så nu laddar vi om igen, försöker rehaba oss från skador och sjukdomar så vi kommer ännu mer laddade till de sista matcherna. Vi har fortfarande det hela i våra egna händer. Seriekonkurrenterna är ett par steg efter oss och det kommer bli riktigt tuffa och spännande matcher i september och oktober. Vi ger oss aldrig – oavsett om det står 11 eller 12 motståndare på den andra sidan... Tack för kämpainsatsen idag, tjejer, och tack lika mycket för stödet från läktaren! You are simply the best! Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Välkommen #15 Elin Andersson!

2017-09-14 HönöBjörkö är väldigt glada över att kunna presentera Elin Andersson! Elin är 18 år, går på Elitidrottsgymnasiet i Göteborg och kommer närmast från Jitex Mölndal BK. - Elin har redan hunnit varit med på två av höstsäsongens matcher och hon har visat att hon kommer bli en stor tillgång för laget. Med Elin får vi en allround spelare som vi har möjlighet att använda på flera olika positioner. Hon är en bollsäker lagspelare som gör det lätt för sina lagkamrater eftersom hon alltid är spelbar och vill ha bollen säger HönöBjörkös sportchef Richard Andborn. - Efter några provträningar bestämde jag mig och det känns riktigt roligt att få spela fotboll och futsal med HönöBjörkös duktiga tjejer menar Elin Andersson. Vi är ett ungt lag men med mycket rutin och jag känner många av spelarna i HönöBjörkö sedan tidigare och vi har väldigt kul ihop säger Elin Andersson. Elin Andersson tar tröja nr 15. Varmt välkommen till HönöBjörkö familjen Elin! Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Tough Sh*t!

Askims IK – Hönö/Björkö 3-4 ”Gynekologen i Askim” fanns det en serie på SVT som hette för några år sedan. Den fick mig inte direkt att fundera på att byta yrkesbana, utan det var snarare så att jag tackade min lyckliga stjärna för att jag dels undvikit att hamna i ett jobb där jag slapp att höra skvaller dagarna i ända och dels insåg jag att livet kunde vara betydligt tristare. Någon gynekolog syntes inte till denna tisdagskväll på Kobbegården. Innan matchen hade vi jobbat febrilt för att få ihop en trupp över huvud taget. Sjukdomar, skador och andra saker som kommit i vägen gjorde att det var osäkert in i det sista om vi skulle få ihop det, men till slut föll de sista pusselbitarna på plats och den stora utandningen kunde komma. Sedan förra mötet med Askim, som slutade 0-0, visste vi att medelåldern i motståndarlaget var något högre än i de andra lagen i serien. Det betydde också att vi mötte en hel del rutin, samtidigt som deras taktik skulle gå ut mycket på att vara stenhårda i närkamperna. Därför gällde det att spela smart med fart – en slogan som vi försöker anamma i varje match, men som var särskilt viktig idag. Från matchminut 5 till 20 i matchen så smäller det trefalt. Först ut är födelsedagsbarnet Wilma, som fixar en första födelsedagspresent för kvällen genom att vända upp 5-10 meter utanför straffområdet, ta några snabba kliv, och dra en stensäker markare så tätt in till målisens högra stolpe att det inte hade gått att få in ett rakblad mellan boll och målvirke. 0-1 och en härlig start! 8 minuter senare så kommer vårt första mål på ungefär 50 hörnförsök. Det är en hörnvariant som resulterar i att Andborn får skottläge från vänster hörn av straffområdet. Skottet tar på ett Askimshuvud och styrs in i bortre burgaveln. I protokollet registreras det som ett självmål, men det tycker undertecknad var i snålaste laget. I min bok står det Andborn på det målet med assist signerad Johanna. Trycket fortsätter och det går bara 6 minuter innan det smäller igen. Wilma tar tag i det andra stora paketet för kvällen, rycker av snöret, sliter upp pappret, och där i lådan ligger 3-0 serverat som ett skott i bortre delen av målet. Magnifikt! Efter trean har vi bud på ett par till. Chanserna kommer från kanterna och genom instick i straffområdet, men det är bara den sista lilla touchen som skiljer för att bollen ska ligga i nätmaskorna istället för i händerna på målisen eller på utsida målbur. Istället avtar vår press lite grann. Askim blir plötsligt övertaliga på mittfältet när vi trycker lite för högt upp med våra anfallare och yttrar och Andborn och Elin blir lämnade för många gånger ensamma mot 3-4 rödsvarta spelare. Efter några minuter flyttar vi ner en anfallare i Askims uppspelsfas i ytan mellan vårt mittfält och anfallare där deras spelfördelare tidigare fått stå helt ohotade. Bakåt så gör Hilda några utrusningar och snor bollen framför fötterna på framrusande anfallare. Nu börjar också Askims fysiska spelstil visa sig. I en situation så fullföljer en Askimsanfallare mot Hilda trots att hon håller i bollen. Det är också en hel del sena tacklingar, tröjdragningar och annat fuffens. Om det beror på frustration från de rödsvarta spelarna eller något annat vet jag inte, men på det hela tycker jag våra tjejer står upp bra och behåller lugnet. Med 10 minuter kvar till halvtid så får Askim en frispark i dålig vinkel från höger. Trots att det inte riktigt är något skottläge, så har vi ändå tre i muren, vilket gör att vi nästan blir undertaliga i straffområdet. Innan vi hunnit korrigera det så ligger bollen i nätet efter något som inte ens hade behövt bli en målchans. Det känns lite surt att vi inte dödat matchen med ett extra mål, samtidigt som Askim givetvis får ny energi av målet. Innan domaren blåser för halvlek så kommer även en reducering till, denna gång genom ett långskott som går i en båge över Hilda och där vi inte riktigt kommer upp i press mot skytten. Det gemensamma snacket handlar om att det är på det centrala mittfältet som matchen kommer vinnas. Spelmässigt är vi bättre än dem, men vi måste ligga tätare på deras bollhämtare och inte ge extra utrymme för Askim att vända upp och dra sina djupledsbollar. Andra halvlek börjar lite med ett ställningskrig. Vi får bättre kontroll på mittfältet, men lyckas inte alltid omsätta det i direkta chanser. Några klockrena lägen kommer dock, bl.a. ett skott i ribban från långt håll och en nick av Borken i famnen på målvakten, som var värd ett bättre öde. På det hela taget äger vi boll, men det finns alltid den där oron att vi ska pressa för högt och åka på en omställning. I matchminut 66 så kommer så det förlösande fjärde målet. Återigen är det ett långskott som resulterar. Borken får boll mitt på Askims planhalva, tar ett par steg och drar sedan på en vrist som sitter tätt, tätt under ribban, otagbart. Det goaste målet på länge och rejält viktigt skulle det visa sig. Reduceringsjakten blir allt mer desperat och det är mycket ryck och slit i alla kroppsdelar som Askimsspelarna kan komma åt. Crescendot kommer när Emelie i en löpduell ner mot vår vänstra hörnflagga blir fullkomligt nermejad av en Askimsspelare, åker handlöst baklänges och slår i bakhuvudet i marken. Inte nog med att det inte blir frispark, dessutom så blåser inte domaren av spelet trots att Emelie ligger kvar på marken med en befarad huvudskada. Våra spelare stannar upp och väntar på avblåsning och i det läget snor Askimsspelaren bollen och lägger in den i bortre burgaveln. Outgrundliga äro Herrens och fotbollsdomarens vägar stundom... Men Hönö/Björkö anno 2017 viker sig ALDRIG! Trots att vi nu har Emelie utslagen vid sidan av plan och ett vilt spelande Askim så visar vi ett lugn och en kämpainsats som är imponerande. Vi håller i bollen, rullar runt den och låter Askim springa. Eftersom de rödsvarta trycker upp ganska hårt så får vi ockå några lägen att springa igenom och lägga ett femte mål, men de har ett par rutinerade mittbackar som gör att vi inte riktigt kommer till öppna lägen. Slutsignalen är efterlängtad när den kommer och vi kan kassera in ytterligare tre mycket rättvisa poäng på kontot. Från den här matchen tar vi med oss det fantasifulla och fartfyllda spelet från de första tjugo minuterna och att vi lyckas hålla ihop vårt mittfält i andra halvlek på ett mycket bättre sätt. Det vi inte tar med oss är felpassningarna i slutet på första halvlek och vissa Askimspelares osportsliga uppträdande när de inte ville ta i hand efter matchen - trist beteende från (ändå relativt) vuxna spelare. Men det glömmer vi nu och gläds åt att vi har fantastiska tjejer. Speciellt kul att se Elin spela sin första match på mittfältet och att Wilma är tillbaka efter mycket sjukstrul. Nu väntar Mölndal borta på söndag och vi hoppas på lika gott stöd från våra tillresta supporters då. Klockan har ringt, sista varvet har börjat, nu gäller det att orka hela vägen in i mål... Tack för underhållningen tjejer! Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Visa fler nyheter