laget.se - Nyheter från Hönö IS Hönö/Björkö Dam A-lag

Guld i Småland!

Mon, 05 Feb 2018 08:12:00 GMT

2018-02-04 Vilken helg det blev! Futsal säsongen avslutades på bästa sätt och vår nye Coach Johan Forsetröm tog sin första triumf som headcoach.. 21-1 i målskillnad på åtta matcher säger mycket. Förutom att vi hade en riktigt rolig helg tillsammans så spelades det bra futsal i Wrigstad Sporthall denna helgen. ALLA spelare gjorde allt och visade en inställning som gjorde att vi åkte hem med Guldpokalen och en segercheck på 1500 kr. Nämnas bör också att Julia Alsvik spelade alla åtta matcher utan att byta..hon var fullkomligt överlägsen som libero i hela turneringen, Anna Kogsta släppte endast in ett mål och att Tilda Andreasson mycket välförtjänt fick pris två gånger för matchens lirare. (semifinal och final). Stort grattis tjejer till en makalös prestation! Hatten av! Circle -K Futsal damcup. Gruppspel: HönöBjörkö - Fredriksdal/Äng 3-0 HönöBjörkö - Hamnmeda GIOK 7-0 HönöBjörkö - Bankeryds BK 2-0 Slutspel: HönöBjörkö - Waggeryds IK 1-1 HönöBjörkö - Hultsjö IF 1-0 HönöBjörkö - Egnahems BK 2 - 0 Semfinal: HönöBjörkö - Fredriksdal/Äng 4-0 Final: HönöBjörkö - IF Eksjö 0-0 (2-1 e.s) //Coaches

Publicerad: 2018-02-05 09:12

Välkommen #18 Karolin Bengtsson!

Tue, 05 Dec 2017 20:07:18 GMT

2017-12-05 HönöBjörkö är väldigt glada över att kunna presentera ytterligare ett nyförvärv i futsal laget! Karolin Bengtsson, bor i Torslanda, är 19 år och har tidigare representerat IK Zenith. - Jag har varit på jakt i Smålandsskogarna under en tid och har därför inte kunnat presentera Karolin för än nu säger HönöBjörkös sportchef Richard Andborn. Karolin har redan hunnit med att spela flera matcher för oss i RFL och gjort det fantastiskt bra. Hon är snabb och bollskicklig och har mycket bra blick för spelet. I senaste matchen mot Karlstad laget Skoghall DF så gjorde Karolin även sitt första mål för oss, riktigt roligt! Förutom att Karolin är en duktig futsal spelare så är hon en glad och härlig tjej som passar väldigt bra in i vår grupp avslutar sportchefen Rickard Andborn. - Jag trivs verkligen i laget, det har gått väldigt fort att lära känna alla och vi umgås och har roligt tillsammans även på fritiden. Futsal mässigt är det ett nytt spelsystem för mig men det går bra och vi blir bättre och bättre hela tiden. Det känns jättekul att få vara med i HönöBjörkö säger Karolin Bengtsson. Vi önskar Karolin Bengtsson varmt välkommen i truppen!

Publicerad: 2017-12-05 21:07

Välkommen Coach #JF

Sun, 19 Nov 2017 22:47:00 GMT

2017-11-19 HönöBjörkö är väldigt glada över att kunna presentera ett riktigt hett nyförvärv i ledarstaben i Futsal., Johan Forseström, är 23 år och har tidigare som spelare representerat Avenyn FC och Torslanda IK Futsal. Johan har nu skrivit på ett kontrakt som löper över säsongen 2017/2018 och med option om ytterligare ett år. - Johan Forseström har just de kvalitéer som ledare som vi söker efter. Han har rutin från elit futsal spel i SFL samtidigt som han är en ödmjuk och seriös person som gillar utmaningen att utveckla våra duktiga tjejer att bli ännu bättre säger HönöBjörkös sportchef Richard Andborn. Men sitt lugn och sin kunskap kommer Johan att tillföra en extra injektion i vår trupp, riktigt roligt att Johan har signerat på för HB säger Richard Andborn. - Eftersom jag pluggar i Borås så finns inte tiden att själv spela futsal i år och när denna chans dök upp så kändes det väldigt roligt och spännande säger Johan Forseström. Jag är ju Björköbo och har följt tjejernas framgångar under åren så det är verkligen kul att kunna bidra med det man kan. Ikväll vann vi mot Torslanda IK Futsal i Hedenhallen och tjejerna gjorde en fantastisk match, det är verkligen en härlig stämning i detta lag avslutar Johan Forseström. Vi önskar Johan Forseström varmt välkommen i truppen!

Publicerad: 2017-11-19 23:47

Bragden i Mölnlycke!

Sun, 12 Nov 2017 08:06:03 GMT

Efter två raka segrar i kvalet mot Mölnlycke IF är vi klara för div 3 2018! En stor bragd av dessa fantastiska tjejer! Grymma e ni! Coaches

Publicerad: 2017-11-12 09:06

Välkommen #7 Evelina Kosterhed

Tue, 26 Sep 2017 20:21:00 GMT

2017-09-26 HönöBjörkö är väldigt glada över att kunna presentera Evelina Kosterhed! Evelina är 19 år, är nyinflyttad till Björkö och kommer närmast från IK Zenith. - Evelina har senaste åren tillhört Jitex Mölndal BK samt IK Zenith och där efter haft ett uppehåll så det föll naturligt att hon återupptar fotbollen på hemmaplan säger HönöBjörkös sportchef Richard Andborn. Men Evelina har vi haft koll på länge. Vi hade många tuffa fighter mot Eriksbergs duktiga F98 lag för några år sedan där Evelina då spelade. -Det finns mycket fotboll i Evelina och hon är en stark anfallare med ett bra målsinne så det skall bli spännande att följa henne fram över menar Richard Andborn. -Jag har varit på väg att börja spela fotboll igen men det har inte blivit av. När vi flyttade till Björkö kändes det rätt och det är verkligen jättekul att vara en del av detta härliga gäng säger Evelina Kosterhed. Kroppen och hjärnan har väl inte riktigt synkat än men jag har ju inte spelat på ett tag så det tar väl lite tid.. Som äldst i laget just nu så har jag en säker position i kvadden på uppvärmningarna.. det känns ju skönt skrattar Evelina. I ledarstaben skämtade vi för några år sedan om att en vacker dag slå ihop Eriksbergs grymma tjejer med HB. Och under årets Gothia Cup hade vi fem tjejer med i HB och nu är Evelina med, det tycker vi är fantastiskt roligt avslutar sportchefen Richard Andborn. Evelina Kosterhed tar tröja nr 7. Varmt välkommen till HönöBjörkö familjen Evelina!

Publicerad: 2017-09-26 22:21

Murphys lag

Sun, 17 Sep 2017 21:26:47 GMT

Hönö/Björkö – Kode IF 2-2 Tre hemmamatcher och två bortamatcher kvar inför den omgång som för vår del spelades 17 september. Visst känner man att vi är uppe på upploppsrakan på flera sätt. Motståndarna hade redan i torsdags varnat för att de inte skulle få ihop lag, men trots det så kom de med 15 spelare till matchen. Istället var det vi som drabbades av flera avhopp och som matchen utvecklade sig så är det närmast en mindre bragd att tjejerna lyckades slutföra den som de gjorde. Redan innan match hade i princip hela vår backlinje, utom Vickan, klagat på förkylning och halsont, och dessutom var det ytterligare ett par tjejer som var småförkylda och inte direkt matchkompatibla om man tar det på IT-nördspråk. Åskan mullrade lite olycksbådande i horisonten som en förvarning om vad som komma skulle, men som tur var höll den sig undan hela matchtiden i alla fall. Kode kände vi från matchen i våras som ett tufft lag. De hängde med länge när vi spelade på gräsplanen i Kode med sin fysiska spelstil och kontringar, innan proppen gick ur i andra halvan och vi joggade iväg till en sjumålsseger. Första målet kom ganska snabbt för oss denna gång också. Själv såg jag hela situationen lite upp och ner från sidlinjen när jag masserade in liniment i Wilmas lår, efter att hon kommit ut med kramp. Tydligen var det en lite tilltrasslad situation som till slut landade framför Tildas fötter. Hon gjorde det enda rätta och tryckte in en tåfjutt från nära håll. 1-0 och en skön start. Ett stort HURRA för Tilda också, som gjorde sitt första damseniormål. Kort därefter snappar Wilma upp bollen och drar den i en båge över målisen i underkant på ribban och, åtminstone att döma av målvaktens reaktion, innanför mållinjen och ut igen. Domaren viftar dock frenetiskt avvärjande. Själva står vi inte i någon position där vi kan se om bollen var inne eller inte. Förmodligen är det bara målvakten som hade någon chans att avgöra det. Mot slutet av första halvlek så är det ett fullkomligt lämmeltåg mellan plan och bänk. Förkylningar gör sig påminda, liksom Kodes hårda spel (mer om det längre ner). Ett tag funderade vi på om vi skulle skaffa ett vändkors med automaträknare vid sidlinjen för att hålla koll på att vi alltid hade 11 spelare på plan. Spelare fick massage, spelare fick ispåsar på anklarna, spelare fick Alvedon och diverse andra medikament (dock inga med varningssymboler som Therese Johaug skulle missat). Men på något sätt lyckades vi reda ut den sista delen av halvleken också, och med 1-0 i ryggen gick vi till halvtidsvila. Klockan visade sig också ha fått kramp och vägrade stoppa sig, trots att alla knappar trycktes på med tydlig emfas. Den lilla tingesten diagnosticerades med batteriproblem, innan vi gick vidare till att ladda våra egna batterier. I halvlek pratade vi om att bli mer noggranna i passningarna, inte slarva bort våra uppspel och att inte ge några onödiga skottlägen från distans, varken på fasta eller ofasta (heter det det?) situationer. Andra halvlek börjar riktigt bra den också. Efter bara några minuters spel (när undertecknad för övrigt återvänt efter ett efterlängtat besök i vegetationen), så får Kristin bollen strax utanför straffområdet, vänder upp och lägger den behärskat över målisen från distans. 2-0, och nu känns det som att det här kan bli lugnare än vi först trott. Kode tar dock ny fart och ganska snart kommer ett farligt läge, där deras anfallare löper i djupled och drar ett skott som tar klockrent i stolpen (Hilda är nära den). Men det som var allra tydligast under matchen var ändå att Kode tilläts spela hårt, och vid flera tillfällen på gränsen till fult, utan att domaren valde att gripa in. När spelare manglades hårt i ryggen och flyger rakt i backen, eller när Borken kommer av med en stämpling där dobbmärken syns tydligt i ankeln, eller när Kode-spelare drar i tröjor och armar så är det fullständigt tyst i domarens pipa. Det hela eskalerar under matchens gång och när en av våra spelare återigen körs över i ryggen så brister det för undertecknad. Domaren blåser efter några sekunders tvekan frispark, och kommer sedan ut för att tillrättavisa vid kanten. När jag frågar hur många fler av våra spelare som ska bli skadade, innan han ska börja stävja spelet, så tycker dagens ”match-o-ledare” att jag har en dålig attityd och ska se matchen från andra sidan istället. Jag gillar verkligen inte att ha synpunkter på domarens insats, utan tycker att han eller hon ska få döma i fred, men när spelares hälsa riskeras då tycker jag att man ska få reagera. Under mina snart 12 år som ledare är detta första gången jag blir avvisad från plan (om man bortser från det lilla missödet i Gothia Cup för några är sedan där jag ofrivilligt råkade stå i vägen för en assisterande för många gånger, så att han till slut tröttnade...), och det är givetvis inget man är stolt över. Men idag var det nog fler som såg det jag gjorde, och när man har en domare som är mer intresserad av att visa sin makt än att vara matchledare då blir det helt enkelt inte bra. Från familjeläktaren får jag sedan fortsätta se klockrena frisparkar (och även straffar för vår del) missas. Vi har minst 4-5 fina långskott som hade suttit om målet bara hade stått 1,5 meter längre till höger. Istället får Kodes mittfältare ett par gånger vända upp mot vår backlinje när vårt mittfält är överspelat och det resulterar i öppna lägen i vårt straffområde som är omöjliga för Hilda att ta. Och två gånger är två gånger för mycket, eftersom de också resulterar i två mål. Sista 10-15 minuterna av matchen är det mycket kamp. Vi har ett antal riktigt fina lägen i och omkring straffområdet och som sagt en solklar straff, som på något mystiskt sätt missas trots att huvudpersonen i dramat bara står några meter därifrån. Till dagens rättsskipare hade det verkligen behövt assistans vid kanterna. Men det är ändå inte domarens fel att vi bara får oavgjort i den här matchen. Det kommer jag aldrig att påstå. Tjejerna ska ha en stor eloge för att ha kämpat sig igenom den här matchen, med de förutsättningarna som blev. Alla gjorde verkligen sitt yttersta, men idag var det oflytet som grinade oss rätt i ansiktet. Oflyt med ribbträffar, oflyt med sjukdomar, oflyt med skador och oflyt (även om det kanske inte är rätt ord) med domare. Men som den gamle Stenis brukade säga: ”Jag vet ingenting om tur. Bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag.” Så nu laddar vi om igen, försöker rehaba oss från skador och sjukdomar så vi kommer ännu mer laddade till de sista matcherna. Vi har fortfarande det hela i våra egna händer. Seriekonkurrenterna är ett par steg efter oss och det kommer bli riktigt tuffa och spännande matcher i september och oktober. Vi ger oss aldrig – oavsett om det står 11 eller 12 motståndare på den andra sidan... Tack för kämpainsatsen idag, tjejer, och tack lika mycket för stödet från läktaren! You are simply the best!

Publicerad: 2017-09-17 23:26

Välkommen #15 Elin Andersson!

Thu, 14 Sep 2017 08:52:00 GMT

2017-09-14 HönöBjörkö är väldigt glada över att kunna presentera Elin Andersson! Elin är 18 år, går på Elitidrottsgymnasiet i Göteborg och kommer närmast från Jitex Mölndal BK. - Elin har redan hunnit varit med på två av höstsäsongens matcher och hon har visat att hon kommer bli en stor tillgång för laget. Med Elin får vi en allround spelare som vi har möjlighet att använda på flera olika positioner. Hon är en bollsäker lagspelare som gör det lätt för sina lagkamrater eftersom hon alltid är spelbar och vill ha bollen säger HönöBjörkös sportchef Richard Andborn. - Efter några provträningar bestämde jag mig och det känns riktigt roligt att få spela fotboll och futsal med HönöBjörkös duktiga tjejer menar Elin Andersson. Vi är ett ungt lag men med mycket rutin och jag känner många av spelarna i HönöBjörkö sedan tidigare och vi har väldigt kul ihop säger Elin Andersson. Elin Andersson tar tröja nr 15. Varmt välkommen till HönöBjörkö familjen Elin!

Publicerad: 2017-09-14 10:52

Tough Sh*t!

Wed, 06 Sep 2017 20:27:21 GMT

Askims IK – Hönö/Björkö 3-4 ”Gynekologen i Askim” fanns det en serie på SVT som hette för några år sedan. Den fick mig inte direkt att fundera på att byta yrkesbana, utan det var snarare så att jag tackade min lyckliga stjärna för att jag dels undvikit att hamna i ett jobb där jag slapp att höra skvaller dagarna i ända och dels insåg jag att livet kunde vara betydligt tristare. Någon gynekolog syntes inte till denna tisdagskväll på Kobbegården. Innan matchen hade vi jobbat febrilt för att få ihop en trupp över huvud taget. Sjukdomar, skador och andra saker som kommit i vägen gjorde att det var osäkert in i det sista om vi skulle få ihop det, men till slut föll de sista pusselbitarna på plats och den stora utandningen kunde komma. Sedan förra mötet med Askim, som slutade 0-0, visste vi att medelåldern i motståndarlaget var något högre än i de andra lagen i serien. Det betydde också att vi mötte en hel del rutin, samtidigt som deras taktik skulle gå ut mycket på att vara stenhårda i närkamperna. Därför gällde det att spela smart med fart – en slogan som vi försöker anamma i varje match, men som var särskilt viktig idag. Från matchminut 5 till 20 i matchen så smäller det trefalt. Först ut är födelsedagsbarnet Wilma, som fixar en första födelsedagspresent för kvällen genom att vända upp 5-10 meter utanför straffområdet, ta några snabba kliv, och dra en stensäker markare så tätt in till målisens högra stolpe att det inte hade gått att få in ett rakblad mellan boll och målvirke. 0-1 och en härlig start! 8 minuter senare så kommer vårt första mål på ungefär 50 hörnförsök. Det är en hörnvariant som resulterar i att Andborn får skottläge från vänster hörn av straffområdet. Skottet tar på ett Askimshuvud och styrs in i bortre burgaveln. I protokollet registreras det som ett självmål, men det tycker undertecknad var i snålaste laget. I min bok står det Andborn på det målet med assist signerad Johanna. Trycket fortsätter och det går bara 6 minuter innan det smäller igen. Wilma tar tag i det andra stora paketet för kvällen, rycker av snöret, sliter upp pappret, och där i lådan ligger 3-0 serverat som ett skott i bortre delen av målet. Magnifikt! Efter trean har vi bud på ett par till. Chanserna kommer från kanterna och genom instick i straffområdet, men det är bara den sista lilla touchen som skiljer för att bollen ska ligga i nätmaskorna istället för i händerna på målisen eller på utsida målbur. Istället avtar vår press lite grann. Askim blir plötsligt övertaliga på mittfältet när vi trycker lite för högt upp med våra anfallare och yttrar och Andborn och Elin blir lämnade för många gånger ensamma mot 3-4 rödsvarta spelare. Efter några minuter flyttar vi ner en anfallare i Askims uppspelsfas i ytan mellan vårt mittfält och anfallare där deras spelfördelare tidigare fått stå helt ohotade. Bakåt så gör Hilda några utrusningar och snor bollen framför fötterna på framrusande anfallare. Nu börjar också Askims fysiska spelstil visa sig. I en situation så fullföljer en Askimsanfallare mot Hilda trots att hon håller i bollen. Det är också en hel del sena tacklingar, tröjdragningar och annat fuffens. Om det beror på frustration från de rödsvarta spelarna eller något annat vet jag inte, men på det hela tycker jag våra tjejer står upp bra och behåller lugnet. Med 10 minuter kvar till halvtid så får Askim en frispark i dålig vinkel från höger. Trots att det inte riktigt är något skottläge, så har vi ändå tre i muren, vilket gör att vi nästan blir undertaliga i straffområdet. Innan vi hunnit korrigera det så ligger bollen i nätet efter något som inte ens hade behövt bli en målchans. Det känns lite surt att vi inte dödat matchen med ett extra mål, samtidigt som Askim givetvis får ny energi av målet. Innan domaren blåser för halvlek så kommer även en reducering till, denna gång genom ett långskott som går i en båge över Hilda och där vi inte riktigt kommer upp i press mot skytten. Det gemensamma snacket handlar om att det är på det centrala mittfältet som matchen kommer vinnas. Spelmässigt är vi bättre än dem, men vi måste ligga tätare på deras bollhämtare och inte ge extra utrymme för Askim att vända upp och dra sina djupledsbollar. Andra halvlek börjar lite med ett ställningskrig. Vi får bättre kontroll på mittfältet, men lyckas inte alltid omsätta det i direkta chanser. Några klockrena lägen kommer dock, bl.a. ett skott i ribban från långt håll och en nick av Borken i famnen på målvakten, som var värd ett bättre öde. På det hela taget äger vi boll, men det finns alltid den där oron att vi ska pressa för högt och åka på en omställning. I matchminut 66 så kommer så det förlösande fjärde målet. Återigen är det ett långskott som resulterar. Borken får boll mitt på Askims planhalva, tar ett par steg och drar sedan på en vrist som sitter tätt, tätt under ribban, otagbart. Det goaste målet på länge och rejält viktigt skulle det visa sig. Reduceringsjakten blir allt mer desperat och det är mycket ryck och slit i alla kroppsdelar som Askimsspelarna kan komma åt. Crescendot kommer när Emelie i en löpduell ner mot vår vänstra hörnflagga blir fullkomligt nermejad av en Askimsspelare, åker handlöst baklänges och slår i bakhuvudet i marken. Inte nog med att det inte blir frispark, dessutom så blåser inte domaren av spelet trots att Emelie ligger kvar på marken med en befarad huvudskada. Våra spelare stannar upp och väntar på avblåsning och i det läget snor Askimsspelaren bollen och lägger in den i bortre burgaveln. Outgrundliga äro Herrens och fotbollsdomarens vägar stundom... Men Hönö/Björkö anno 2017 viker sig ALDRIG! Trots att vi nu har Emelie utslagen vid sidan av plan och ett vilt spelande Askim så visar vi ett lugn och en kämpainsats som är imponerande. Vi håller i bollen, rullar runt den och låter Askim springa. Eftersom de rödsvarta trycker upp ganska hårt så får vi ockå några lägen att springa igenom och lägga ett femte mål, men de har ett par rutinerade mittbackar som gör att vi inte riktigt kommer till öppna lägen. Slutsignalen är efterlängtad när den kommer och vi kan kassera in ytterligare tre mycket rättvisa poäng på kontot. Från den här matchen tar vi med oss det fantasifulla och fartfyllda spelet från de första tjugo minuterna och att vi lyckas hålla ihop vårt mittfält i andra halvlek på ett mycket bättre sätt. Det vi inte tar med oss är felpassningarna i slutet på första halvlek och vissa Askimspelares osportsliga uppträdande när de inte ville ta i hand efter matchen - trist beteende från (ändå relativt) vuxna spelare. Men det glömmer vi nu och gläds åt att vi har fantastiska tjejer. Speciellt kul att se Elin spela sin första match på mittfältet och att Wilma är tillbaka efter mycket sjukstrul. Nu väntar Mölndal borta på söndag och vi hoppas på lika gott stöd från våra tillresta supporters då. Klockan har ringt, sista varvet har börjat, nu gäller det att orka hela vägen in i mål... Tack för underhållningen tjejer!

Publicerad: 2017-09-06 22:27

Toivonen, Brolin, Sigthorsson, Ölmgren

Sun, 27 Aug 2017 21:05:57 GMT

Hönö/Björkö – IF Mölndal 2-1 Hur många klassiska 2-1-mål finns det egentligen? Jag kan komma på en handfull. Ola Toivonens sanslösa mål från halva plan på tilläggstid mot fransmännen i början på juni, Tomas Brolins fullträff mot engelsmännen i EM 1992 när han väggspelade med Ingesson och Dahlin, Islands vändning mot England i åttondelen i EM förra sommaren när den isländske kommentatorns röst brast. Ikväll fick vi uppleva ytterligare ett klassiskt 2-1-mål – ack så förlösande, ack så rättvist och ack så snyggt! Men vi börjar från början. Årets första match på Björkö. I våras var gräset inte tillräckligt bra för match och därför har vi hittills bara spelat på Hönö Arena, men nu var det äntligen dags. Det är alltid med lite skräckblandad förtjusning som tjejerna beträder gräsplanen på Björkö. Vi har ofta spelat lite krampaktiga matcher där och det är svårt att få riktigt flyt i spelet på det tungspelade gräset. Samtidigt har vi nu många träningstimmar på gräs, så det kändes som nu eller aldrig... Idag möter vi det enda motståndet vi inte stött på tidigare - Mölndal. Eftersom det var svårt att hitta en bra speldag för första matchen innan sommaren så kommer vi nu köra ett dubbelmöte istället. Om drygt två veckor är det dags igen. Dessutom ett gäng nya tjejer i laget. Vi välkomnar Evelina in i gänget. Direkt hemkommen från utlandsresa gjorde hon sin första match idag. Förutom Tova och Lina så var vi också riktigt glada att få med oss Matilda och Tilda från juniorerna. Totalt 15 tjejer och en riktigt stark trupp. För att tillfredsställa alla våra veganska läsare så kommer här nu ett fyrverkeri i idiomatiska uttryck med grönsaker som tema. Jag tänker gå pang på rödbetan, ta tag i en het potatis och därefter ta kål på alla vanföreställningar om hur matchen utvecklade sig så att vi undviker att sätta en liknande rova framöver. Visste ni förresten att det sista uttrycket har sitt ursprung i en jullek från 1700-talet där de flesta deltagare skulle ligga på golvet och föreställa rovor, en deltagare skulle agera rovornas ägare och en annan tjuv? Vet inte riktigt om jag saknar just den julleken. Var det första uttrycket (pang på rödbetan) har sitt ursprung tänker jag ta en annan gång... Nåväl, det här var inte vår bästa match under säsongen, långt ifrån. Vi har visserligen mycket boll, bollen befinner sig på motståndarnas planhalva, men det är stundtals väldigt krampaktigt i vårt anfallsspel. Bollförflyttningen går väldigt långsamt, vi är inte riktigt vän med bollen i mottagningarna och i de avgörande passningarna/lägena så är vi inte riktigt på rätt ställe. Precis som i de tidigare matcherna så skapar vi enormt mycket hörnor, men lyckas inte göra mål på någon av dem. Johanna och Andborn gör en riktigt snygg korthörna där Johanna snurrar bort sin motståndare och så när sätter den vid första stolpen. Dessutom har vi ett antal perfekta hörnor både från vänster och höger där vi inte sätter dit huvudet ordentligt eller kommer snett helt enkelt. Mölndal sticker upp ibland på vår planhalva, men det är inget som man får hjärtat i halsgropen av. Vi vänder snabbt tillbaka, kommer enkelt förbi på kanterna, men tyvärr har vi för få tjejer i boxen, eller så går inlägget in i gyttret, när man kunde spelat den snett inåt bakåt till fristående tjejer som släpar i andravågen. Nä, nu kände jag att jag lät som en riktig gringubbe. Vi spelar trots allt vårt spel, vi har bra bollinnehav och vi har ett massivt övertag. Det går inte att klaga på. Men 0-0 i halvlek kändes inte alls rättvist och det är lite lätt frustrerande när man vet att vi har kapacitet att leda med 5-6 bollar. Och ni vet ju vad som brukar hända när ett lag trycker på och matar den ena chansen efter den andra som inte resulterar. Då brukar det komma en blixt från klar himmel. Innan matchen hade vi snackat om att det enda som kan bli farligt i försvaret är om vi släpper en fast situation i närheten av straffområdet. I det här fallet blir det en frispark som vi ger bort när bollen studsar upp på hand i ett alldeles ofarligt läge. Av det blir det 0-1-ledning till Mölndal och uppförsbacke. Men här början resan mot något ljusare och bättre. När det kändes som tyngst, så lyfter sig tjejerna. Det är precis som att det behövs en riktigt iskall dusch för att vi ska vakna. För med baklängesmålet så kommer energin in i laget. Vi börjar löpa och få lite mer av den där desperationen och viljan som saknats tidigare. Nu är det en massiv press mot Mölndals straffområde. Vi går ner på trebackslinje med 20 minuter kvar och då dröjer det inte länge förrän det smäller. Med en kvart kvar kommer det där riktigt perfekta inlägget som landar på Borkens huvud. Hon sätter pannan till som en Nilla Fischer i högform, och målisen står som en staty i bohusgranit på mållinjen. Och precis när bollen korsar mållinjen så känns det som att nu kan det bara gå en väg och det är mot det där förlösande 2-1-målet. Den som gör det idag är Kristin. Så många instick vi spelat under matchen som antingen runnit iväg för långt eller fastnat i backlinjens nät! Nu sitter det på foten på Kristin som bryter in från vänster, kommer fri med målisen och gör absolut inget misstag. Bollen sitter i målisens vänstra kryss och euforin är total. Toivonen, Brolin och Sigthorsson – nu har ni en kollega i Hönö/Björkö! Resten av matchen blir naturligt nog lite stressad och nervös, men tjejerna reder ut det. Matilda och Tilda gör några viktiga inhopp och tar för sig i spelet. Tilda är nära att peta in en boll och Matilda håller uppe vår högerkant när Johanna får lite välbehövlig vila. Idag får alla tjejer en fjärilsring och ett hula-hula-halsband för en enorm kämpainsats. Den här typen av matcher kommer med jämna mellanrum och det är då som ”the tough gets going” och idag visar vi verkligen att vi aldrig ger oss. Det finns en enorm vilja i det här laget! Tack också för stödet på läktarna! Vi har genomfört ännu en krampmatch på Björkö, och underhållningen går inte att klaga på, vare sig den består i skönspel eller i gastkramande spänning. Ingen match kommande vecka, men tisdag 5 september tar vi oss an Askim på bortaplan. Då ska viljan och pannbenet fram igen!

Publicerad: 2017-08-27 23:05

Kick-start på höstsäsongen

Sun, 27 Aug 2017 10:46:27 GMT

Lindome GIF - Hönö/Björkö 1-6 Ja, jag vet! Detta reff kommer alldeles för sent. Söndagskvällen och resten av veckan smet iväg som en avlöning och nu sitter jag därför här en vecka senare och försöker minnas tillbaka till Lindevi. Efter ett Gothia som var ett känslomässigt Balder där vi kastades mellan de euforiska G-krafterna på toppen till kompressionen som kom efter uttåget på straffar, så kändes det ändå ganska skönt att komma igång igen. Kristin Ölmgren, vårt nyförvärv under sommaren, gjorde sin första tävlingsmatch och våra grymma juniortjejer i Hönö/Hjuvik, Tova och Lina, gjorde sig förberedda för nya bravader. Matchbilden blev den väntade. Vi har enormt mycket boll och Lindome är sällan över på vår planhalva. Det nykomponerade anfallsparet för dagen, Borgqvist och Johanna, skojar med backlinjen gång på gång, understödda av Kristin och Lina/Tova på kanterna och Julle och Andborn i mitten. Det dröjde dock fram till 10:e matchminuten innan det gav resultat. Borgqvist får bollen felvänd i straffområdet med en back i ryggen, vänder på en peng som inte finns längre i den svenska myntfloran och sätter den otagbart upp i krysset. Vackert, förlösande, och – skulle det visa sig – inte sista baljan vi skulle få se från de skorna den här dagen. Vi fortsätter trycka på. Anfallen avlöser varandra och vi nyper ofta Lindomes uppspel tidigt. Vi har åtminstone två ribbträffar och en stolpträff, och därtill ett gäng chanser som antingen målisen gör bra räddningar på eller som smiter tätt utanför. Dessutom samlar vi hörnor som en ”prepper” (här har ni en definition) samlar förnödenheter inför vad som komma skall. Med lite mer hörnträning så hade vi haft en ledning på 5, 6 pyttsar efter första halvlek. Därför, när vi som bäst väntar på att säcken med insamlade målchanser ska brista och resultera i målvrål så kommer istället opsykologiskt en kvittering. Jag har blivit tvungen att smyga undan för en välbehövlig teknisk paus i buskarna bakom båset strax innan detta händer och därför kan jag inte riktigt förklara det hela mer än att bollen till slut ligger i vårt nät. De tekniska pauserna ska jag försöka undvika i fortsättningen... I paus är ändå stämningen ganska lugn. Vi vet att vi är bättre och att vi har 45 minuter på oss att sätta alla de chanser som missades i första halvlek. Vi vet vad vi ska göra, det är bara att gå ut på plan, ha roligt och göra varandra bra. Och det kan man säga att tjejerna lyckades med i andra halvlek. Övertaget blir ännu mer tydligt. Lindome tillåts inte ens komma i närheten av vårt straffområde och vi vräker på med anfall från alla vinklar. Målen börjar också trilla in, och bakom de flesta av dem ligger en viss fröken Borgqvist. 8 minuter in i andra halvlek sätter hon ledningsmålet och efter det är det aldrig något snack. En av de positiva sakerna med den här matchen är också att vi kommer väldigt högt upp med våra ytterbackar. Torger och Emelie följer med upp i anfallen och vi får chans att anfalla med riktigt mycket folk 3-1-målet är ett resultat av det. Torger spelas loss på sin högerkant, viker inåt och sätter ett skott från straffområdeskanten som målisen är på, men inte lyckas hålla. Torger är för övrigt felfri idag. Hon ligger rätt på försvarssidan hela matchen, bryter flera farliga uppspel och är ofta den som också sätter avgörande passningar i våra egna anfall. Lysande helt enkelt! Den andra starkt lysande stjärnan idag är så klart Borgqvist, till stor del assisterad av Kristin. När Julia får bollen i straffområdet så smäller det på löpande band. Bakom fyra av målen står Kristins briljanta framspelningar. Men som alltid finns det ett hårt jobbande kollektiv och lag bakom målen. Alla är delaktiga i segern idag. Härligt också att se Tisell tillbaka i en seriematch och spela på tre olika positioner under matchens gång – anfallare i början, mittback när Vickan fick kramp i andra halvlek och yttermitt i slutet. På alla positionerna gör hon ett fantastiskt jobb. Nu ser vi fram emot nästa drabbning (som pga min lata skrivnerv är redan denna dag) mot Mölndal på Björkö. Nya chanser att visa att vi har det som krävs och att vi aldrig ger oss! Tack för stödet från läktaren, och tack Lindome för varmt välkomnande!

Publicerad: 2017-08-27 12:46

Eländes elände

Thu, 20 Jul 2017 15:34:00 GMT

Hönö/Björkö – IK Rössö 0-0 i fotbollsmatchen, 1-2 i efterföljande lottdragningen Den som med rent samvete kan stå och säga efter den här matchen att fotboll är rättvist för att det är den som gör mest mål som vinner - den personen har antingen inte förstått något av fotboll, eller så vill man inte se saken som den verkligen är (”ding an sich”). Kan vi fastslå en gång för alla att straffläggning inte är fotboll? Fotboll spelas över X antal minuter med X antal spelare i vardera laget där X>1. Det som sedan tas till för att avgöra matcher som inte kan avgöras med fotboll är något helt annat! För knappt ett år sedan var vi överlyckliga när Sveriges landslag i fotboll på damsidan tog sig till OS-final via ett defensivt spel där man ”parkerade bussen” framför sitt straffområde, kontrade på de lägen som man fick, klarade 0-0 under ordinarie tid och förlängning, och sedan drog vinstlotten i den efterföljande strafftombolan. Visst var vi glada då, och visst är det en underbar känsla att vinna på straffar, men att påstå att det var rättvist skulle aldrig falla mig in. Och då vill jag ändå hävda att Sverige i matcherna mot USA och Brasilien i OS förra året hade betydligt mer spel än vad Rössö hade mot oss idag. Under 60 minuters fotboll så har tjejerna från Uddevalla inte ett enda riktigt skott mot mål. Bollen parkerar på deras planhalva 90% av tiden och vi har säkert ett 80%-igt bollinnehav. Lägg därtill ständiga maskningar där målvakt, utespelare och t.o.m. coacher tar oooooäääääändligt lång tid på sig att försöka sätta igång spelet igen när bollen är död, visar bara att man inte hade kommit dit för att spela fotboll idag, utan att game-planen var att ta det hela till strafflotteri. Att domaren sedan tillåter maskningarna och inte agerar som en matchledare för att se till att fotboll ska få spelas är också anmärkningsvärt. Jag inser mycket väl att detta reff låter bittert, och det blir det ju lätt när man gärna hade önskat att H/B-tjejerna hade fått visa sin fulla potential. I spelet idag tycker jag att vi gjorde det. Rössö centrerade sina elva spelare på sin planhalva, vi höll i bollen, spelade runt och kom till avslut från alla möjliga vinklar och vrår, men idag ville verkligen bolluslingen inte in. Det som i gruppspelsmatcherna har varit en så blixtrande ketchupeffekt kom aldrig idag. Tjejerna ska ha en stor eloge för sitt slit, sin vilja och sin energi som de går in i matchen med. Alla vill verkligen ge järnet, och jag har svårt att se att vi underskattade motståndet. Matchbilden blev också densamma som i de förra matcherna, med det enda undantaget att ett tidigt mål aldrig kom. Fortfarande i halvlek så kändes det inte som att tjejerna var stressade, utan att vi hade det under kontroll och målet skulle komma när som helst. Men ju längre andra halvlek gick så kryper givetvis stressen på. Ju närmare slutsignalen vi kommer desto mer av bortrensade bollar och tveksamma offside-avblåsningar blir det. Vi försöker göra justeringar i uppställningen och sätter in det vi har av offensiva krafter och spelar i princip med en tvåbackslinje, men 20 juli 2017 på Kviberg är det inte mycket som hjälper. När strafflotteriet sedan ska starta så känns det ändå som vi har den starkaste och mest rutinerade uppställningen för det också. Jag vill helst inte referera den pinan, men kan säga så mycket att Hilda var värd att få bli straffhjälte idag. De klockrena räddningar hon gör på tredje och fjärde straffen är klart i paritet med Ravelli 1994 i USA-VM. Johanna sätter sin straff stensäkert och sedan har vi bollar som smiter tätt, tätt utanför målburen, förutom den sista straffen, som är den enda som Rössö-målvakten egentligen räddar. Små marginaler som i vilken tombola som helst på en kyrkbazar. Men det här äventyret vill vi verkligen inte ska sluta i moll. Tjejerna var också stöttande mot varandra efter slutsignalen. Självklart var det massor med tårar och hängande huvuden. Det är det absolut grymmaste och tuffaste sättet att bli utslagna ur en turnering på. Men det kom också massor med positiva kommentarer om att vi har haft en kanonvecka, vi har fått minnen för livet och vi har visat så mycket glädje som har smittat av sig på flera människor i en vidare krets. Det kan ingen ta ifrån oss! Johnny illustrerade det på ett träffsäkert sätt när han visade oss att vi denna veckan ligger i topp bland mest besökta hemsidor på laget.se i Västsverige och på åttonde plats i hela Sverige. Många har varit nyfikna på det vi gjort och när vi fått lite tid på oss att smälta den här karamellen som smakar som en blandning av hostmedicin, smörblomma och sur mjölk så tror jag att vi alla kommer se tillbaka på de positiva minnena. För det är ändå så som livets berg- och dalbana ser ut. Man får lära sig att ta vara på och spara de positiva minnena. Det är det som bär genom de tunga perioderna. Och som en vis man en gång sa så har inte de gladaste människorna det bästa av allt, utan de gör bara det bästa de kan av allt som kommer i deras väg. Jag har redan sagt det direkt till er tjejer ansikte-mot-ansikte och i vår cyber-dialog, men jag är oändligt stolt över att få ha varit en del av detta lag under denna sommar. Ni har alla en särskild plats i mitt hjärta. Den största vinsten är ändå den att ni har hittat varandra och skapat band mellan er som kan bli väldigt nyttiga i ett längre perspektiv. Ni är helt enkelt bäst! En stor gruppkram även till alla föräldrar, släktingar och vänner som har stöttat oss i vått och torrt under hela den här resan. Ni är ovärderliga! Obesegrade i fotboll lämnar vi nu över scenen till några andra så att de också får chansen att glänsa lite... ;-) Frid vare med er alla!

Publicerad: 2017-07-20 17:34

Vi tar spårvagnen upp till himmelen...

Wed, 19 Jul 2017 20:57:29 GMT

Hönö/Björkö – Stridsklev IL 8-0 Vissa dagar känns livet väldigt, väldigt rättvist. Redan när jag vaknade upp denna morgon så visste jag att det skulle bli just en sådan dag. Solen sken, om man gick utanför dörren kändes det inte längre som man skulle vara med i en nutida version av ”Borta med vinden” och man kunde se fram emot en eftermiddagsmatch på Gothia. Men innan matchen kunde gå igång så var det dags att återuppta en annan gammal tradition – Gothia-lunch på ComHem i Gårda. Med glädje och stor inlevelse agerade undertecknad och Johnny bambatanter så att våra guldklimpar fick krävan full och muskelbensin. På det följde en matchgenomgång som återigen var ganska slimmad om jag får säga det själv. Tjejerna vet vad det går ut på, de coachar sig själva och varandra och då blir ledarjobbet egentligen väldigt enkelt. Den enda insatsen vi coacher försökte oss på så där på allvar var egentligen bara att rumstera om lite i laguppställningen. Inför fortsättningen ville vi att tjejerna skulle få testa på några nya positioner för att bara få känna på det om vi nu skulle behöva göra justeringar under matchens gång längre fram i slutspelet. Dagens blick fick jag av Wilma när jag kungjorde att backparet från start bestod av Tisell och Olsson. De sekunderna från det att ljudvågorna träffade Wilmas öron tills hon förstod att den Olsson vi avsåg hette Victoria i förnamn var nog väldigt låååånga och man kunde nästan se hur blodet bokstavligen frös till is i ådrorna på W Olsson. Resten av tillkännagivandet gällande dagens laguppställning avlöpte dock utan vidare missöden. På plats började tjejerna spontanöva på en linedance som uppvärmning, under ledning av Johanna och Hilda. ”Cotton Eye Joe” kördes på maxvolym och så småningom samlades också en liten intresserad publikskara framför tjejerna, som tog intresset från den pågående matchen på planen bakom. Att stämningen var på topp kanske är det mest överflödiga som skulle kunna skrivas just nu, men jag skriver det ändå... Innan matchen smyger tränarna fram från Stridsklev och undrar oroligt om vi är ett distriktslag och om vi inte egentligen är klara för A-slutspel redan. Jag svarade att vi dammsuger alla talanger vi kan hitta i Norra Skärgården och på Västra Hisingen och att vi har ett ordspråk i Sverige som en gammal skidåkare myntade som heter: ”Ingenting är oooomöjligt!”. Det gäller även att missa A- slutspel. Ryktet verkar sprida sig om tjejerna... Precis som i de andra matcherna så sätter vi full fart från början. Trycket kommer direkt upp på norskornas planhalva. Redan efter en minut så har Lovisa en frispark som sitter klockrent i ribban, och efter det så vinner vi första-, andra- och tredjebollar på löpande band och går bollen någon gång över på vår egen planhalva så har den förpassats dit av oss själva för att kontrollerat komma över på andra sidan via vår backlinje. Tror ni mig inte så kan ni kolla in matchen själva pådenna länk (i början är det en kameraman som har lite svårt att hänga med i vårt tempo, men så småningom vänjer han sig...). Sedan följer målkavalkaden som vi vant oss vid: - 1-0 börjar med ett inkast från Emelie, som via Wasse, Amanda och Andborn letar sig fram till Borgqvist, som lägger den perfekt i djupet på Lollo. Ensam med målvakten blir det inget misstag, utan den sitter kanonsäkert. Vi skriver minut 4. - 2-0. I minut 9 snappar Lollo upp en utspark, gör ett par, tre spelare och fälls av den fjärde, på gränsen till straffområdet. Det är inget snack om saken – Lollo vill ta hand om den själv, backar ett par steg och ser att muren är något felplacerad, eller om det är målvakten som är det, och sedan sätter hon den med en lugn vrist vid målisens högra stolpe. - 3-0. Vi byter ut Lollo efter det och flyttar in Emilia i mitten. Direkt på avspark vinner vi bollen igen. Bollen sågar sig igenom mittfältet och ut på högerkanten till Wilm, som kommit in, gör sin gumma på kanten och lägger den in i straffområdet till Andborn som felvänd spelar den till Emilia och en vänsterkanon senare sitter bollen i krysset. Münsterangriff som tysken skulle sagt... - Sedan tar vi minut 13 och 4-0. Då har vi Andborn som bryter ett uppspel från norskornas backlinje och kommer fri med målisen. Inget misstag där heller, bara säkerheten själv. - 5-0 är riktigt, riktigt vackert. En felriktad rensning från norskorna när vi spelat oss fram till deras straffområde, landar hos Banck som löpt sig fri på vänsterkanten i straffområdet och sedan drar på en halvvolley rakt upp i nättaket. Lite Ralf Edström-klass på den får jag säga. (minspelet på norskornas tränare som syns i nederkant på reprisbilderna är också obetalbart... :-)) Halvlek och nöjda tjejer pustar ut. Som vanligt hittar de saker som kan förbättras, att vi kan höja tempot i spelet ytterligare, att vi hittar in i spelet även om det är gött att göra soloprestationer ibland också och att använda hela planytan för att låta motståndarna springa. Fortsättningen av målfyrverkeriet kommer i mitten på andra halvlek: - 6-0 är ett typiskt Wilma-mål där bollen jobbas upp på högerkanten och Borgqvist slår den snett inåt bakåt i straffområdet. Wilma dyker upp, men även ett försvarsben. Istället för att stanna upp så fullföljer Wilma, vinner tillbaka bollen och sätter den med en högervrist från nära håll. Vilja och teknik i en skön kombo. - 7-0 kommer när Tindra jobbat upp bollen med två på varandra följande ruscher där ett norskt ben stått i vägen, men mittfältet vinner tillbaka motstudsen och Johanna ser ett skottläge – nätrassel i de övre vänstra regionerna av målburen bakom en uppgiven Stridsklevsmålis... - Vid 8-0 hinner inte kameramannen med igen, men Wasse kommer iaf på en perfekt löpning från vänsterkanten, får bollen lika perfekt i djupled och efter att ha rundat målvakten finns det bara en öppen bur kvar. 8 mål och 7 olika målskyttar får man ändå säga är helt OK. Det här är ett lag som på mindre än två veckor har hittat varandra både som människor och fotbollsspelare. Det är en ren fröjd att skåda. Jag ska inte återge den dialog som utspelat sig mellan tjejerna på Messenger ikväll för då börjar jag säkert grina, men det är uppenbart att det finns mycket kärlek i det här gänget. Alldeles oavsett hur fortsättningen ser ut, så hoppas jag att tjejerna bär med sig den här turneringen som ett gott minne. Ni är grymma tjejer hela bunten! Nu väntar A-slutspel och förhoppningsvis en riktigt låååång torsdag. Men en match i taget! Imorgon är det först Rössö som väntar på förmiddagen. Anna jublade när motståndet meddelades. Säkert blir det en mycket tuffare match än de vi haft hittills, men alla i gänget ser fram emot den så grymt mycket. Det kan jag lova! Vi ses på Kviberg med vuvuzelor och bastrummor imorgon kl. 09:50. Arriba!

Publicerad: 2017-07-19 22:57

180 720 17

Tue, 18 Jul 2017 20:05:00 GMT

Hönö/Björkö - Råtorps IK 5-1 Vi skriver 18 juli. Solen skiner över både gammal och ung och den som kan sin Hönö/Björkö-historia vet att vi just denna dag firar ett jubileum – idag är det 5 år sedan. 180 720 12 är för alltid inristat i medvetandet som en kod för att ”Vi kan!”. 18 juli 2012 mötte vi Boo FF i sista gruppspelsmatchen i Gothia F13. Efter en lite halvknackig inledning mot spanjorskor och Skepplanda så visade vi att vi är ett lag som kan spela ut vem som helst, när vi klådde den blivande finalisten i det årets Gothia, Boo FF, med 2-0 – den enda förlust de fick den gången innan finalen. 180 720 12 är den kod vi alltid kommer plocka fram när något känns omöjligt. Även om vi har skapat många gemensamma minnen efter den dagen så är det ett minne som jag hoppas alla de som var med kommer bära med sig resten av livet. Men tillbaka till nutiden! Det är ju ändå där vi lever... Vi kommer till dagens match med en go känsla från gårdagen. I slutet gick det mesta vår väg och spelet var i princip klanderfritt. Därför kom vi också med ett i stort sett blankt papper till dagens genomgång. Det fanns några små fotnötter om hörnvarianter och att våga vika in i straffområdet framför sista försvarare, men annars var bladet rent som en nybadad bebisstjärt... Själv hade jag som sagt hetsat lite på Messenger kvällen innan med min Fotbollsföräldrar-kollega från 2015, Catharina, som är ledare i Råtorp. Eftersom de hade vunnit dagen innan med 6-0 mot norskorna så kändes det ju som en halvsvår nöt att knäcka. Jag förstod på Catharina att Värmlands-tösera hade blivit oroliga för att hon hade avslöjat hela taktikpärmen, men de hade blivit lugnade av att det bara handlade om desinformation... :-) Matchen sätter igång med avspark för Råtorp och drygt 20 sekunder senare så sitter 1-0. Med hög press så hamnar bollen i gapet på firma Andborn-Hjelle, som spelar fram en vilt löpande Tilda i full karriär från kanten. Hon gör inget misstag ensam med målisen, utan rullar bara in bollen nere vid högra stolproten. Smakstart skulle man kunna kalla det om man vill slänga sig med klichéer... 2-0 kommer minst lika snyggt på en riktig genomskärare från ”idag-skulle-jag-verkligen-behövt-reprismaskinen-för-jag-har-genant-nog-glömt-bort-vem-det-var” till Lollo som löper perfekt på kanten, skär in framför sin försvarare och lika behärskat placerar den vid andra stolproten. Då har det gått 8 minuter. Ytterligare 6 minuter senare så spelas Amanda fri i rakt-framifrån-läge. Resultatet? Givetvis lågt och behärskat skott vid stolproten och 3-0. Chanserna fortsätter avlösa varandra. Vi lockar upp Råtorp till mittplan och sedan vänder vi blixtsnabbt via mittfält ut till kantlöpare som lägger bollen inåt där någon oftast snappar upp den och kan löpa igenom eller dra på en ”Ragnarökare” från straffområdeslinjen. Med en 50%-ig utdelning så hade det nog kunnat bli något mål till. Istället sticker värmländskorna upp, vi tappar markeringen och de får på ett skott från straffområdeslinjen som Hilda får en hand på, men den studsar snett utåt vänster till en fristående Råtorpska som får lägga in den vid första stolpen. 69 minuters spel tog det innan nollan sprack denna gång i Gothia. Av namnet att döma på målskytten, så misstänker jag också att det var Catharinas dotter som gjorde det... :-) Målet taggar oss nog lite ytterligare för vi tar tag i taktpinnen igen, håller i boll, sätter passningarna till rätt adress och när syrran med gråblått pannband ersätter syrran med rött dito så sitter nästa pyts, nästan på en identisk genomlöpning som 2-0-målet. Emilia kommer i smaskigt läge och kan styra in bollen från nära håll. 4-1 blir därför halvtidsresultatet. Vi gör lite byten i början på andra halvlek, men den stora skillnaden är nog snarare i det lag vi möter. Istället för en hög press får vi nu ett Råtorp som möter oss på halva plan, krymper ytorna och gör det svårt för oss att lägga de genomskärare som var så effektiva i första halvlek. I ett sådant läge skulle man nästan kunnat gå ner på en trebackslinje för att få ännu fler spelalternativ på mitten, men samtidigt hade det förmodligen blivit alldeles för trångt för att spela på Råtorps planhalva. Matchbilden blir mer ett ställningskrig i andra halvlek. Råtorp är duktiga på att försvara sig och att ställa om till kontringar när tillfället kommer. Dock blir det aldrig någon riktigt farlig chans och vi har fortsatt mycket bollinnehav. Ett 5-1-mål dunkar vi också in. Wilma som, efter förkylning och halsont, nu börjar komma tillbaka och kunde i alla fall spela större delen av andra halvlek, kämpar sig fram till ett kanonläge vid Råtorpsmålets vänstra stolpe. Med en högervrist så sitter femman som en chokladpralin med kaffe efter en trerättersmeny. Klockrent, helt enkelt! Vi kanske kunde ha snäppt upp tempo och spel ytterligare några hack i andra halvlek, men vi får inte skämma bort publiken för mycket. ”Målet är ingenting, vägen är allt”, som den briljante Robban Broberg en gång formulerade. 5 mål idag med 5 olika målskyttar och 9 mål igår med 5 olika målskyttar visar att vi har bredd i laget. Det hänger inte på enskilda individer, utan vi gör jobbet tillsammans. Idag skulle jag särskilt vilja framhålla mittfältet med Wasse-Borken-Andborn-Amanda, som gör ett fantastiskt jobb i hjärtat av spelet. Men givetvis är hela laget värda en stående ovation, och i laget ingår ju givetvis den tolfte spelaren, alla ni som njöt i solskenet och stöttade från kanten. Det är gott att se och höra er också! Jag vet att det betyder mycket för tjejerna! Norskor kvar imorgon i gruppspelet. Sovmorgon och därefter gemensam lunch på ComHem väntar innan vi ställer in GPS:en på Åkeredsvallen igen. ”La det swinge”...

Publicerad: 2017-07-18 22:05

Neuf serru!

Mon, 17 Jul 2017 15:47:44 GMT

Hönö/Björkö – Ploërmel FC 9-0 Jag har precis upptäckt något fruktansvärt! Reffet från lördagens träningsmatch mot Landvetter blev aldrig skrivet! Härmed vill jag be alla Hönö/Björkö-supporters och andra intressenter ödmjukast om ursäkt och lova bot och bättring i fortsättningen. Om lördagens match fanns det annars en hel del att skriva hem om, även om underbart är kort, alldeles för kort, så hann vi med en riktigt bra genomkörare inför Gothia-veckan. Efter en lite trevande inledning så började vi långsamt såga oss igenom motståndarförsvaret. Chanserna kom också på ett pärlband, men alltid var det något i vägen, om det så var en stolpe, rensning på mållinjen, eller en snedspark. Vi alla tröstade oss med att det är bättre att målen trillar in under Gothia-matcherna istället. Antingen har vi ett lag som består av ett tjugotal Saidor, eller så är det helt enkelt så att hårt slit lönar sig till slut, för idag bjöds det på fyrverkeri, kavalkad och potpurri, allt på samma gång och alltihop med mål som ingrediens. Fransyskorna satte hög press på oss från början, men trots att de jagade och stressade våra backar så tappade vi aldrig fattningen eller lugnet. Lugnt och metodiskt byggde vi upp spelet. Mittfältare kom ner och mötte, ytterbackar och yttermittar tog sina löpningar, och likt en dragkamp där man har ett riktigt tungt ankare som bara står och väntar på att motståndarna ska tröttna så drog sig bollen närmare och närmare Ploërmels straffområde. Ploërmel förresten. Om ni slår upp det på en fransk karta så ska ni se att ni få träff på en stad som ligger på väg ut på snippen av Bretagne, inte alls långt från den lilla galliska by, där Asterix och Obelix höll stånd mot romarriket och Caesar under flera decennier, åtminstone om man ska tro den franske serieförfattaren René Goscinny. Oövervinnerliga galler vill man ju inte möta på i Gothia Cup, men i det här fallet kändes det oövervinnerliga ganska behagligt ändå. (För övrigt finns det även en astronomiskt klocka i Ploërmel, om någon är intresserad av att hälsa på vid genomresa...). Nog om Bretagne – tillbaka till Götet! Eftersom jag har den eminenta förmånen att kunna kika på reprisen av matchen så kan jag faktiskt referera alla nio målen. 1-0 kommer till på en läcker framspelning av Tilda till Amanda, som hur säkert som helst nyper in den vid bortre stolpen. Det tog bara ett par minuter så kunde vi ta första utandningen för matchen, vi som satt på bänken. Dessutom var jag själv tvungen att ta ett par snabba, lättfotade steg ut ur båsburen när glädjeyttringar eller hejarop skulle skalla för att inte göra mina medcoacher Jogge, Agge och Frigge och våra spelare som tog igen sig på bänken alldeles lomhörda. Det gäller att visa hänsyn även i glädjens stund... (för er oinvigda: Frigge=Frida som är vår nya lysande coach-kollega i Gothia). 2-0 är fantastiskt snyggt. Hjelle får några meter en bit utanför straffområdet, Tilda ropar på bortre och Amanda chippar in den på Tilda som kommer med fart och dunkar in den på halvvolley bakom en utrusande fransyska (heter det så, eller är det en köttbit?). Snyggt, säkert och njutbart. 3-0 tappar faktiskt kameramannen förspelet till, men jag tror det är en förlupen utspark som landar hos Lovisa (50% säker på det iaf...), som tar en löpning ner mot kortlinjen och spelar snett inåt bakåt där Tilda dyker upp igen och sätter dit den behärskat vid bortre stolpen. När trean kom, så är vi nästan framme vid halvlek. Tjejerna pratar ihop sig lite i halvtid, domaren vill stressa på med andra halvlek, men vi tar det despacio och pratar igenom vilka justeringar vi kan göra i spelet. Och när vi kommer ut på konstgräset igen så visar det sig att vårt bollinnehav i första halvlek kommer ge resultat i slutet på matchen. Fransyskorna har jagat sig trötta och chanserna kommer som raketerna vid tolvslaget på nyårsafton. Våra yttrar löper fullständigt sönder deras backlinje. Innermittfältare och backar vinner tillbaka boll på boll och det kan inte ha varit roligt att spela i motståndarlaget idag. Visst bränner vi mycket chanser som vanligt (minns särskilt en snurrfint som Johanna gjorde inne i straffområdet och som var värd ett bättre öde...), men vi sätter också väldigt många skott utifrån och i lägen där vi tidigare har blivit lite för ivriga. 4-0 kommer på pass från Emilia (återigen 50% chans att jag har rätt), till Tilda som gör sin försvarare i sidled precis innanför straffområdet och sätter den otagbart vid målvaktens högra stolpe. 5-0 är Andborn som frispelar Emilia på en härlig löpning från kanten där hon distinkt visar att ”long pass, short pass” gjort resultat och dunkar upp den i bortre krysset. 6-0 sätter Johanna strax efter snurrfinten som jag pratade om ovan, när Andborn vinner ett motlägg och Johanna blir helt ren med målvakten. 7-0 såg jag inte själv, men reprisen ljuger nog inte: Tilda löper och vinner boll nere vid kortlinjen, skojar lite med några försvarare i straffområdet, lägger en passning till Emilia som löpt in i straffområdet, vänder 180 grader och släpper den till en fristående Borgqvist, som sätter trasan fint i bortre. 8-0 är också Julia. Lite effektivt kortpassningsspel mellan Emilia, Tilda och Andborn leder fram till en snygg cross-pass in i straffområdet där Borgqvist löper in och trycker den över målvakten med en högerdojja. Och så slutligen 9-0 som faktiskt är ett riktigt snyggt anfall, där vi släpper på ett tillslag ända från backlinjen till moståndarens straffområde. Vi kommer upp på högerkanten som vanligt, Tilda är frispelad i straffområdet, som vanligt, men det som är ovanligt är att det blir ett FUTSAL-mål – en liten lätt tåvickning/yttersida vid högerstolpen och målvakten är grundlurad, även om det inte är någon Usain Bolt-fart på bollen direkt... Även om fransyskorna slutar spela efter fjärde målet, så känns det ändå som att vi hittat varandra och målet på ett helt annat sätt. Vi är övertygade om att vi bara sett början på en stigande formkurva. Och när motståndet blir tuffare så vet ni vad som händer – då börjar det tuffa i Hönö/Björkö-tåget på allvar... Stort tack till hejaklacken på Norra Sittplats! Hoppas ni njöt lika mycket som vi på andra sidan! Imorgon väntar Råtorps IK som också kommer från en storseger, 6-0. Dessutom råkar jag känna en ledare i motståndarlaget, en av Fotbollsföräldrarna 2015, Catharina Andrae, som har gett mig många värdefulla insidertips och jag har hälsat att hon ska se till att Karlsta-tösera stannar uppe riktigt länge på Gothia-invigningen ikväll. Neuf-neuf på er seglarvänner!

Publicerad: 2017-07-17 17:47

Försystring

Thu, 13 Jul 2017 12:41:04 GMT

En kväll som gjord för fotboll! Det var gårdagskvällen när ett nykomponerat Hönö/Björkö-gäng med fem debutanter ställdes mot ett delvis nykomponerat Hönö/Hjuvik-dito. Dessutom lånades tre tjejer ut från H/B till H/H i respektive halvlek, och då förstår ni att det var mer lek än allvar. Det var även det som vi instruerade tjejerna om – släpp alla krav, ta det som en träning, hitta in i positionerna och framförallt: riskera inga skador! Innan match gav H/H-coach Putte rakt motsatta order: ”Gå in tufft i närkamperna, vi kommer inte kliva undan och det ska inte ni heller göra!”. Jag vet inte riktigt vem som tjejerna lyssnade mest på, men när matchen satte igång så var H/H-tjejerna riktigt intensiva och störde vårt passningsspel högt upp i plan. Med lite ovana positioner för en del och dessutom en konstellation som aldrig hade spelat ihop tidigare så blev det en del tveksamheter de första 10 minuterna. Men ju längre matchen lider, desto mer kommer vi in i spelet. H/H gör första målet på hög press där vi håller bollen någon sekund/tiondel för mycket och inte lyckas hitta riktigt rätt i löpningarna. H/B kvitterar omgående på avspark och sedan kommer en rad öppna chanser för H/B där det är ribb-, stolp- och strax-utanför-träffar, som förhindrar ett ledningsmål. I paus konstaterar tjejerna att vi behöver komma igång med snacket och att vi måste ge passningsalternativ i mitten så att våra ytterbackar kan flytta upp i anfall, och att uppspelen inte blir så förutsägbara. Redan i första halvlek har vi haft några riktigt snygga passningar från dagens innermittfältare, Wasse, Amanda och Borgqvist, upp till löpande yttre eller inre anfallare. Bra rörelse som vi skulle få se mer av i andra halvlek. I andra halvlek tar vi också mycket riktigt över spelet. När vi håller boll och rullar från kant till kant, så blir det riktigt tungt att försvara och även om det är en kort match, 2x25 minuter, så tar det spelet ut sin rätt. H/B pressar tillbaka H/H och kommer närmre och närmre straffområdet och målet där Hilda kämpar mycket förtjänstfullt, gör ett par riktigt snygga utrusningar och parader när H/B-tjejerna har fria lägen. Träningsmatchen var perfekt som en lugn och kontrollerad start på den riktiga Gothia-uppladdningen. Tjejerna fick känna på att de kan spela på i princip vilken position som helst i det här laget, och målen rinner också in i andra halvlek. Dynamon/hjärtat på mittfältet funkade klockrent och när vi drev upp passningstempot ytterligare samtidigt som motståndet tröttnade lite grann så visade tjejerna vad de verkligen är kapabla till. Det här ska bli fantastiskt intressant och kul att följa under den kommande veckan! Med 3-4 träningar i benen så visar vi att vi redan har hittat ett grundspel. Som Amanda säger så beror det förmodligen på att alla kommer från lag som i grunden har samma spelidé – vårda bollen, kortpassningsspel och löp för varandra – Eriksberg (som alla debutanterna spelat i) och Hönö/Björkö tänker fotboll på samma sätt och då blir det inte så svårt att byta... Tack tjejer för kvällsunderhållningen! Mange takk även till dagens domare: ”Kändis-Elliott” :-). Stor eloge till H/H-tjejerna som störde H/B riktigt bra i första halvlek och imponerade med riktigt fina omställningar som H/B hade problem med i början. Riktigt kul att se så många grymma fotbollstjejer samlade på en och samma gång! I Gothia gäller bara en sak: Forza H/B och H/H!

Publicerad: 2017-07-13 14:41

#17 Ebba Banck är klar!

Tue, 04 Jul 2017 06:22:00 GMT

2017-07-04 HönöBjörkö fortsätter utöka truppen... Senaste nyförvärvet är Ebba Banck som tidigare tillhört HönöHjuviks juniorlag. Ebba bor i Hjuvik, är född 2002 och är därmed truppens yngsta spelare. -Det känns verkligen spännande att bli en del av HönöBjörkö. Träningarna är på en väldigt hög nivå för att tjejerna i laget är så duktiga. Vi har väldigt kul tillsammans och jag ser fram emot att utvecklas och spela damfotboll menar Ebba Banck. Det blir väl jag som alltid får börja i mitten i kvadden fram över men det får jag väl bjuda på skrattar Ebba avslutningsvis… - Vi är oerhört glada att kunna presentera Ebba Banck under transferfönstret nu på sommaren säger HönöBjörkös sportchef Richard Andborn. Ebba är en snabb och smart spelare och har dessutom en vänsterfot av guld…. Den kommer många målvakter få se upp med! Ebba har lånats in under våren från HönöHjuvik och imponerat stort och även blivit målskytt. Ebba kom hem sent söndag kväll efter ett guldfirande i Skövde där HönöHjuvik spelat Skadevi Cup, idag fick vi äntligen överlämna den nypressade HB tröjan avslutar sportchefen Richard Andborn. Ebba Banck tar tröja nr 17. Varmt välkommen till HönöBjörkö familjen Ebba!

Publicerad: 2017-07-04 08:22

HönöBjörkö Truppen 2017. #18 Frida Backman

Thu, 29 Jun 2017 07:32:58 GMT

Namn: Frida Backman Smeknamn: Fridde, Zlatan Position: Anfallare Styrkor: En snabb, teknisk och stark tjej med en grym speluppfattning och med hjärtat på rätt plats. Förebild: Hon är uppkallad efter självaste Zlatan, så ja Zlatan Största idol: Carola Idag var det dags att presentera lagets lagmamma, Zlatan och superstjärna aka Frida Backman. Frida är fostrad i Öckerö IF där hon spelade i många år innan hon tog steget och skrev på för MossenS BK. Hon återvände sedan till Öckerö och blev lagets skyttedrottning innan hon lämnade för oss, vilket vi tackar för. Frida är en otroligt härlig tjej som får oss alla på bra humör innan träning och matcher. Hon är även väldigt omtänksam och en riktigt skön lirare. Frida är fruktad av sina motståndare då hon är målfarlig (precis som Zlatan). Med tanke på att hon kallas för Zlatan är hon en riktig latchare som är svår att ta bollen ifrån och kan göra de sjukaste målen, vi hoppas att vi får se en bicicleta inom en snar framtid. Något vi alla i laget undrar är hur Frida kan ha levt sitt snart 24 år långa liv utan att ha kollat på en enda High school musical film, men detta ska vi såklart ändra på! Vare sig hon vill det eller inte :wink: Vi har nyligen fått höra att det bästa Frida vet är McDonalds. Enligt en säker källa inom laget finns det inte många som älskar donken lika mycket som vår egen Frida, bra mat innan match!! Donkenfrida kan ju vara ett nytt smeknamn? Som sagt är Frida en superhärlig tjej som vi är otroligt tacksamma över att ha i vårt lag, vi hoppas att hon är här för att stanna.

Publicerad: 2017-06-29 09:32

HönöBjörkö Truppen 2017. #80 Tilda Andreasson

Thu, 15 Jun 2017 05:22:00 GMT

Namn: Tilda Andreasson Smeknamn: Ekotildy Nummer: 80 Position: Topp Styrkor: En fantastisk teknik och ett hej dundrande skott. Samt en riktigt bra spelförståelse Idol: Astrid Lindgren Dagen till ära är det dax att presentera våran alldeles egna Tildy!! Detta är en tjej som alltid är på bra humör och sprider stor glädje i gruppen! Tilda startade sin karriär i Björkö, men provade sina vingar i elitklubbar! Men nu har hon äntligen flugit tillbaka, och det är vi riktigt glada över. Men något som inte många kanske visste är att hon är lite av en poet, läs bara det här "Utan henne hade jag inte haft någon barndom. Vilken kvinna, vilken hjälte" visst berör det? ni kanske undrar vem hon pratar om? Det är ingen mindre än hennes idol, Astrid Lindgren. Förutom sin kärlek till Real Madrid har Tilda även en passion för high school musical, och ja, såklart som Fille har hon allt en crush på Zac Efron. Men frågan är, vem är det som vinner hans hjärta? Vi är alla glada att ha den här underbara tjejen i vårt lag!

Publicerad: 2017-06-15 07:22

#19 Julia Borgqvist är klar!

Tue, 13 Jun 2017 10:08:00 GMT

2017-06-13 Vi är väldigt glada över att kunna presentera Julia Borgvist i HönöBjörkös Damlag. Julia är 16 år och bor i Hjuvik och har tidigare tillhört HönöHjuviks juniorlag - Julia är en varm personlighet som på fotbollsplanen förvandlas till en tuff spelare med en härlig inställning. Med Julia får vi en allround spelare som vi har möjlighet att använda på flera olika positioner. Hon ger alltid 100 % i varje match och våra spelare och ledare har imponerats av hennes utveckling under vintern och våren. Vi är oerhört glada att Julia väljer HönöBjörkö för att fortsätta sin utveckling tillsammans med oss, säger HönöBjörkös sportchef Richard Andborn. - Att ta steget upp och spela i HönöBjörkö känns som ett naturligt steg för mig säger Julia Borgqvist. Jag ser upp till tjejerna i laget som har mycket rutin och som har spelat i flera elitklubbar. De är verkligen jätteduktiga och det känns väldigt inspirerande att träna och spela med HönöBjörkö. Julia Borgqvist tar tröja nr 19. Varmt välkommen till HönöBjörkö familjen Julia!

Publicerad: 2017-06-13 12:08

Men räven slank ur näven...

Sun, 11 Jun 2017 19:42:00 GMT

Hönö/Björkö – Torslanda IK 2-2 Om knappt två veckor står vi där igen, spelar basfiol och flöjt med blommor i håret och sjunger om de lustiga grodorna och grisarna. Vi står på sommarens tröskel, en del kanske redan har tagit steget över den och in i ett sommarlov eller en semester som just nu känns oändlig. I den sommarfeelingen så spelade vi en seriefinal mot laget på andra sidan sundet – TIK(i-taka?). Båda var fram till idag obesegrade, Torslanda med ett par måls bättre målskillnad. Just nu ser det ut som att seriesegern kommer att hamna ute i Skärgården någonstans, men förhoppningsvis så långt ut på västra kanten av Hisingen som möjligt. Några sjukdomar och skador bär vi fortfarande med oss, så även in i denna match. Men med riktigt bra spelare i Lina, Tova och Agnes så löser det sig alldeles förträffligt ändå när vi kallar in ersättare. Lite taktiska förändringar gjorde vi också inför matchen. Exakt vad de bestod i kommer vi inte ens avslöja i efterhand. Vi kanske får bruk för dem igen... ;-) Första halvlek så följer vi matchplanen till punkt och pricka. Jag vågar nästan påstå att det är den bästa halvleken i seriespelet så långt. Vi bryter Torslandas uppspel gång på gång och de kommer inte till några större farligheter. De har något enstaka friläge som Hilda plockar behärskat för att skottet kommer en bit utifrån. Resten stänger vi ner kliniskt. Försvaret, som dirigeras av Vickan, med Liv och Emelie som markeringsspelare tar varenda förlupen boll som trillar igenom vårt mittfält. Framåt har vi också riktigt fina anfall. Ledningsmålet känns inövat och det är det sannerligen. Senast på uppvärmningen innan match kör vi en anfallsövning med vändning på mittfält, krossboll till yttermittfältare och inlägg på bortre – AVSLUT. Det mönsteranfallet upprepar tjejerna i hög fart, bollen går som på ett snöre ut till Frida som lägger ett perfekt inlägg på bortre stolpen där Wilma dyker upp och sätter skallen till. 1-0 och allmänt jubel! Halvleken löper på med säkert spel, vi varierar korta uppspel med djupledsbollar och pressar det röda försvaret och mittfältet i uppspelen vilket leder till att det dyker upp chanser på löpande band. Efter ytterligare en spelsekvens som är ur skolboken får Tilda bollen ohotad strax utanför straffområdet, och när man ger Tilda de lägena så vet man ganska säkert vad som kommer hända – KAZAM – så sitter tvåan nere vid stolproten. Visserligen är Torslanda-keepern på bollen, men kan inte hålla skottet. Resterande halvlek håller vi Torslanda framför oss. Det känns ursäkert och stabilt, så i halvlek pratar vi bara om att fortsätta på samma sätt, hålla tätt första kvarten och sedan stänga matchen. Det enda orosmolnet på himlen är att vi ibland är tveksamma i vissa närkamper och går undan istället för att ta full satsning. Första 10-15 minuterna av andra halvlek så sker dock något som gör att initiativet glider oss ur händerna. Den berömda grisen (alla likheter i övrigt är enbart en tillfällighet...) slinker ur säcken, utan att vi har hunnit slå en pålstek med dubbelt halvslag om öppningen. Kanske beror det på trötthet, kanske beror det på att vi har vaggat in oss själva i en säkerhet att vi nu har greppet om matchen, men plötsligt är vi inte etta på bollen längre och kanske inte ens tvåa eller trea. Vi har långt mellan lagdelarna och när vi vinner bollen blir det alldeles för korta anfall. Vi orkar helt enkelt inte flytta upp med tillräckligt många spelare för att vi ska parkera på Torslandas planhalva som vi gjorde i första halvlek. Samtidigt orkar vi inte sätta den höga press som tidigare gjorde att vi vann TIKs uppspel och kunde ställa om. Istället kommer farligheterna i motsatta riktningen. Hilda gör några riktigt svettiga utrusningar när hon nyper en boll framför fötterna på en framrusande frispelad TIK-anfallare, och plockar och räddar ett par fasta situationer och långskott. 15-20 minuter in på andra halvlek tappar vi dock koncentrationen för en sekund, eller kanske snarare fem sekunder. Torslanda tillåts trilla boll fram till vår straffområdesgräns alldeles för enkelt och när vi inte är där och rensar bort varken den första, andra eller tredje hoppelistudsen, så får en rödtröjad spelare fritt läge 3 meter framför mål och då är det inte så mycket att göra. Reduceringen är ett faktum... Tyvärr blir det ingen väckarklocka för oss, utan Torslanda, stärkt av målet givetvis, fortsätter att hålla i anfallstaktpinnen och vi lyckas inte riktigt täppa till de farliga ytorna framför vår backlinje. Kort efter reduceringsmålet kommer även kvitteringen när vi inte riktigt lyckas komma ut på bollhållare, som ett par meter utanför straffområdet får på en rökare som sitter i Hildas vänstra kryss. Inte mycket att göra på det skottet heller, förutom att störa skytten givetvis. Sista 10 minuterna av matchen så vaknar vi dock till liv igen. Plötsligt tar vi jobbet för varandra. Visst är det fortfarande trötta ben, men det plockas ut allt som finns i dem. Frida får ett fint läge i högra delen av straffområdet som tyvärr slinker utanför stolpen. Wilma/Tilda har ett läge inne i straffområdet som målvakten får en halv hand arm på, så att bollen går fullständigt i spinn, får granulaten att yra och segar sig återigen tätt utanför TIK-målets högra stolpe. Sanningen att säga har TIK även en farlig närstrid framför vårt mål där bollen kunde ha slunkit in, men där det hela slutar med frispark till oss istället. När domaren blåser känns det givetvis som en halv förlust för oss och en halv vinst för motståndarna. Vi skulle mycket väl ha kunnat stänga ner matchen i början på andra halvlek. Taktiskt fick vi den precis dit vi ville, men fotboll är nu en sport där man inte kan slappna av ens för några minuter. Due-due är ändå ett resultat som innebär att vi har allt i egna händer. Vi är inte ens halvvägs i serien, många matcher återstår och när vi börjar höstsäsongen så kan både vi och motståndarna vara säkra på att vi ska vara väl förberedda för att orka spela vårt spel i 90 minuter och inte bara i 55... ;-) Dagens publiksiffra bör nog ha varit den bästa så långt på en hemmamatch. Jag räknade inte var och en, men uppskattningsvis var det kanske ett hundratal där trots det lite halvtrista vädret. TACK alla ni som var där och stöttade oss! Nu laddar vi batterierna i sommar så ska ni få se på åka av under hösten! :-)

Publicerad: 2017-06-11 21:42