STOLT COACH summerar säsongen

Tänkte ta och summera den gångna säsongen.
Det är med ett litet vemod när man tycker att den tar slut lite för tidigt.

Jag tror alla är beredda att hålla med om att vi hade lite mer att ge och alla ville så otroligt gärna få spela en tredje match i ett välfyllt IFU. Nu blev det Djurgården som drog det längsta strået och dom skall ha cred för det. Skall vi vara ärliga så var vi faktiskt inte riktigt nära nån gång under fyra matcher och då är det bara gratulera en värdig motståndare.

Nog om kvalet och summerar säsongen i stort istället.

Jag känner en stor stolthet för dom två senaste säsongerna. Jag är otroligt stolt över det jag har gjort. Jag tror det är många som känner som jag och det är många som skall klappa sig själv på axeln och säga att man är stolt över sig själv. Det är lite osvenskt över att säga att man varit riktigt bra och är stolt över det man gjort. Men just att vara stolt över sig själv och se att andra vara stolt över det man presterat är något extremt fint och nånting som berör. Jag själv blir alltid väldigt berörd när jag ser en idrottsman eller idrottskvinna kliva upp överst på prispallen och ta mot sin guldmedalj. Det spelar inte så stor roll om det är ett KM eller ett OS, utövaren har gjort något som han eller hon kan vara stolt över och många runt omkring kommer att känna samma stolthet.

Stoltheten och glädjen som lyser i utövarens ögon gör alltid att jag ryser i hela kroppen och fäller en tår i medkänsla. För att lyckas kliva upp överst på pallen och känna denna stolthet så ligger det alltid ett engagemang och oftast ett väldigt hårt jobb bakom.

Förra säsongen var det väldigt lätt att känna just denna stolthet och glädje. I år behövdes det några dagar att komma över den första besvikelsen innan jag blickar tillbaka på säsongen i stort från och med att uppflyttningen till Allsvenskan var ett faktum.

Jag och Stefan började innan försäsongen med att ändra och sätta ett spelsystem som vi trodde skulle fungera för just denna trupp. Vi jobbade hårt med detaljer i just det spelsystemet under försäsongens matcher och när vi summerade försäsongen så trodde vi alla på systemet skulle fungera även i serien. Det är jag stolt över. När vi skulle ställas mot absolut topptippade Gävle borta i vår premiärmatch i Allsvenskan så tror jag nog inte speciellt många trodde att vi skulle kunna vinna. Jag tror faktiskt att det inte var många spelare ens som trodde på det först. Efter att jag och Stefan åkt upp till en helt ny fin arena och såg Gävles sista träningsmatch innan vår drabbning var vi hundra procent säkra på hur vi skulle spela för att vinna mot dom. Vi satt en gameplan som fungerade perfekt och vi vann matchen. Det är jag stolt över.

Jag har ägnat mycket tid och engagemang åt att scouta våra motståndare både på webben men oftast minst en match live per vecka. Jag tror att jag varit den ledare som lagt ner mest tid på detta och på att sammanställa statistik mm. Det är jag stolt över. Som jag tidigare sa så med stort engagemang och hårt jobb så kan man vara stolt över framgångarna. Vi i Hagunda hade väldigt fina framgångar som nykomlingar i Allsvenskan och det är vi stolta över.

Men hur mycket jag än skryter och tycker att jag gjort väldigt mycket bra så är jag absolut stoltast över alla andra. Jag är stolt över min familj som har accepterat min frånvaro när bl.a. mina grabbar haft träningar och matcher. Jag är stolt över mina sportchefer Nikola och Erik som inte hela tiden tyckt att jag varit värdelös och haft orimliga kravställningar på mig, utan faktiskt har stöttat mig i det mesta. Dom har gjort ett fantastiskt jobb med att bygga ett lag för oss att förvalta.

Jag är väldigt stolt över Stefan som varit en extremt professionell tränare som har tagit träningarna till en ny nivå denna säsong. Jag är stolt över våra lagledare LO och Togga som gör så otroligt mycket som inte syns. Jag är stolt över våra materialare Uffe och Stefan (Kocken). Kocken som förmodligen är den materialare som lägger ner mest tid i Sverige för att skämma bort både spelare och ledare.

Jag är stolt över publiken som stöttar oss och som garanterat är den bästa innebandypubliken som finns. Lätt att smöra med en sån sak men dom har ju varit helt fantastiska på alla plan. Inga rop om att man hatar motståndare utan bara påhejningar matcherna igenom oavsett om vi leder eller ligger under, oavsett om vi vinner eller förlorar.
Ett av dom starkaste minnen visar just på hur en bortapublik kan och borde vara. Trots förlust och ett antal öl druckna så städar vår publik läktaren efter sig. Var annars händer det?

Jag är stolt över hela föreningen Hagunda som verkligen skapar inställning, gemenskap och HJÄRTA. Alla rakt igenom hela föreningen har detta hjärta och det försvinner inte hos någon oavsett var man är. Även fostrade spelare i Hagunda som spelat på högre nivå har detta hjärta kvar och det visar sig tydligt på många många olika sätt.

Men stoltast över allt annat är jag över spelarna! Jag kan inte med ord beskriva stoltheten jag känner för var och en av dom. Jag skulle kunna rabbla upp varje namn och förklara varför jag är så otroligt stolt över just den spelaren men väljer att göra det i ett gemensamt utrop. Jag är sjukt stolt över er killar!!!

Att känna så stor stolthet för sig själv och känna så stor stolthet för andra är verkligen fint och det gör mig lycklig!

Tack för denna säsong ALLA!!!

//Mårten Pedersson

Mårten Pedersson