Mårten summerar sin tid i Hagunda

Då var det dags att summera säsongen men även min tid i Hagunda!! Förra året sammanfattade jag säsongen med en stor stolthet, efter att ha smält kvalförlusten mot Djurgården. Hela den sammanfattningen skulle jag mer eller mindre kunna kopiera, för jag känner väldigt liknande känslor även nu. Denna säsongens kval är dock lite annorlunda. Direkt efter förlusten i femte och avgörande matchen var jag såklart knäckt av förlusten, men väldigt tidigt började jag känna att vi faktiskt gjort något otroligt bra. Bara minnesbilden av skärtorsdagens match, där den helt galna publiksiffran 2109 personer fladdrar förbi, ger mig ett leende på läpparna direkt och glädjen att fått varit med om detta är helt obeskrivlig. På resan hem från Varberg så var jag klar med att jag skulle skriva att jag var väldigt nöjd med säsongen. När ett drygt dygn gått efter matchen så har jag tyvärr reviderat den känslan och det smakar en del bitterhet i munnen. Jag tycker att vi är det bättre laget över 60 minuter i alla matcher förutom den första bortamatchen. Att vi ändå inte lyckas ta steget in i innebandyns finrum känns bittert, sorgset och det är väldigt tungt. Kanske inte så tungt för min egen del, för sammantaget är jag mer än nöjd med det jag presterat i Hagundas under mina fem år i föreningen. För Hagundas skull är det självklart bittert, men som många tunga namn i Hagunda, som även blivit väldigt nära vänner med mig, sagt ”det spelar ingen roll vilken division laget spelar i. Det är drivet, det är hjärtat i Hagunda som är det som betyder nånting och det är inte seriebundet”. Det som känns tyngst just nu är att jag så väldigt gärna unnat alla spelare denna framgångssaga, som steget till finrummet inneburit. För vissa hade steget varit ett fint sätt att tacka för sig och för andra ett grymt steg i sin innebandykarriär. När denna bitterhet lägger sig, så kommer det dock bli lätt att se vilken resa vi faktiskt har gjort, spelare, ledare, föreningen samt alla fans. Att försöka förklara för någon som inte vet vad vi gjort och hur det känns går inte. För nån som gjort denna resa behöver man inte förklara, han eller hon vet! Om jag sammanfattar mina fem år utan att bli långrandig, så har min tid i Hagunda varit allt från fantastisk, till bitter, till alldeles, alldeles underbar! Den dag Jimmy Helmersson och jag tog i hand för fem år sen lyste energin och beslutsamheten i båda våras ögon över att vi skulle ta laget till Allsvenskan, där Hagunda hörde hemma. Jag kommer alltid vara tacksam för att Jimmy trodde på mig trots att jag var ett oprövat kort. Första året innan jul, var jag helt kass och hade inte hittat min egen väg att coacha laget Jag gick istället på nånting som jag trodde var rätt och som jag sett andra göra. När halva säsongen gått och det klickade till att jag måste coacha laget på mitt sätt och på sättet jag tror på började det gå bättre. Plötsligt blev jag trovärdig för spelarna och vi växte som ett lag och då började vägen dit där vi är idag. Första säsongen hann vi aldrig riktigt jobba oss till ett kval då, men vi lyckades hur som spela en helt avgörande match borta mot Duvbo om att komma till ett kval. Jag har för mig att vi gjorde ett mål för lite för att få kvala detta år men minnesbilden är inte helt klar. Hur som så var det ett viktigt steg för oss. Vi blev revanschsugna inför kommande säsong. Andra säsongen vann vi serien ganska övertygande, men det fanns ett lag som vi inte lyckats vinna mot under serien och det var Hässelby. Vi kunde välja att slippa möta Hässelby, som kom trea i serien, i playoff 1, men vi valde självklart Hässelby, för vi sa till varandra att vi aldrig kommer att förlora fyra matcher mot dom. Vi torskade första borta och många trodde nog att vi gjort bort oss i valet av motståndare. Men Hagunda slutar aldrig att förvåna och hemma i Allianshallen vann vi först på lördagen och sen på söndagen över Hässelby och vi var klara för playoff 2 mot Rotebro. Vi mötte Rotebro borta i Sollentuna Sporthall med ett väldigt sargat lag. Jag vill minnas att vi hade typ 13 spelare för dagen och vissa av spelarna var kanske inte riktigt ordinarie startspelare på tre femmor, utan unga talanger. Vi gjorde en bra fight men torskade första matchen. Helgen efter hade extraläktare burits in i Allianshallen för det väntades storpublik. Vi vann första matchen på lördagen och vi kände att vi hade slagläge inför söndagens avgörande match. När matchen blåstes igång hade vi inte bara satt publikrekord för Hagundas i Allianshallen, utan lyckats med konststycket att klämma in runt 900 personer i en hall som normalt tog 500 åskådare. När vi ledde matchen med ett par bollar efter andra perioden så bars det nog in både t-shirts och guldhattar till sargkanten. Men det går fort i innebandy och har ett lag en matchvinnare som Patrik Edgren så är ingenting klart. Vi torskade mot Rotebro i sudden och det var såklart sjukt tungt. Det var med stor sorg jag sammanfattade den säsongen. Alla i Hagunda knöt dock nävarna och målsättningen inför den kommande säsongen nämndes aldrig. Jag tror det är rätt unikt. Alla visste att vi skulle gå upp! Vi vann serien utan att förta oss. Vi vann båda kvalomgångarna mot Runsten och Rosersberg i två raka matcher och föreningen var i serien där vi hörde hemma! Även denna gång satte vi ett publikrekord med dryga 1400 åskådare i IFU Arena. Förra säsongen var det nog bara jag och Nico i vår dumhet som trodde att vi kunde ta laget till ett SSL-kval, men det var ingen målsättning som någonsin togs med laget. Vi skulle etablera oss i Allsvenskan, gro oss starka och trygga. Alla vet hur säsongen gick och Nico och jag kunde i vår ensamhet sitta och säga ”vad var det vi sa”. Ganska självklart var nog alla lite nöjda med att ta oss till kval och där räckte vi verkligen inte till. Vi åkte i två snabba mot Djurgården. Årets målsättning baserades på vilka spelare vi fick in och hur vi avverkade den förra säsongen. Jag var dock tydlig med att andra året blir tuffare och att vi skulle sikta på att vara topp 6 innan jul och att därefter revidera målsättningen. Vi reviderade målsättningen många gånger och till slut hade vi målsättningen att vinna Norra Allsvenskan. Vi gick för det hårt men med den offensiven hamnade vi till slut trea. Väl i kvalet så var vi, till skillnad mot förra året, aldrig nöjda. Vi städade av Salem i två raka och fick i den sista kvalomgången möta ett i stort sätt ”färdigt” SSL-lag. Vi kände dock redan efter första matchen att ”dom här har vi, vi är bättre”. Nu slutade det som det gjorde och det har jag redan nämnt. Även i år med ett nytt publikrekord på helt otroliga 2100 pers i en Allsvensk match. Sportsligt så går jag och Hagunda skilda vägar nu men i hjärtat kommer alltid Hagunda finnas kvar och jag kommer att följa laget på plats så mycket jag kan. Jag är helt övertygad om att laget och föreningen kommer att gå ihop likt vi gjorde efter den sista Rotebro-matchen och utan målsättning att gå för SSL nästa år!!! Herrlag Allsvenskan 25 apr 2019 0kommentarer

Allt har ett slut!

Allt har ett slut! Mårten Pederson och Stefan Karlsson har valt att tacka för sig efter fem helt fantastiska år i HIF. Vi skiljs som vänner, väldigt goda vänner! Båda herrarna har betytt otroligt mycket i Hagundas totala utveckling för att nå framgångarna på planen men även på sidan om. Stefan kommer vara kvar i HIF på ett eller annat sätt då hans många år i föreningen måste tas vara på. Mårtens framtid är inte bestämd än, men vad han än beslutar sig för önskar Hagundafamiljen Stort lycka till! Mårten och Stefan har lyckats ta Hagunda till två seriesegrar och fyra uppflyttningskval under sina fem år som tränare, resultat som talar sitt tydliga språk. Vi ville gärna avsluta samarbetet med en uppflyttning till högsta ligan men denna gång var marginalerna emot oss. Den gemensamma framgångssagan är över för denna gång men kommer fortsätta för alla berörda parter på ett eller annat sätt, vem vet kanske sluts cirkeln i framtiden ännu en gång. Sportchef Nikola Marincic: "Det var bestämt redan innan sista kvalmatchen att vi skulle gå skilda vägar, taggningen vi i ledarstaben hade för att göra det till en drömavslutning är något jag tar med mig, känslan, övertygelsen, nogrannheten var riktigt häftig. Nu blev det inte en drömavslutning men dock fem fantastiska år tillsammans, utvecklingen har varit enorm sedan jag första gången träffade dessa herrar, det har varit en häftig resa att se. Vi skiljs som vänner, riktigt goda vänner!! Nu börjar jobbet att hitta nya tränare, vi har kommit långt i processen men kommer vara ytterst nogranna i hur vi tror att Hagunda behöver ledas i framtiden, kontakter är tagna, diskussioner pågår men vi kommer säkerställa att det nya teamet står för allt vad det innebär och vara med i Hagundafamiljen. Detta beslut kommer inte stressas fram och eftersom fystränarna redan har en plan så kommer vi köra igång försäsongsträningen precis som vanligt" Herrlag Allsvenskan 25 apr 2019 0kommentarer

Inför avgörandet!

Ikväll, tisdag 23/4 kl.19.00, spelas den femte och avgörande matchen om en plats i SSL-kvalet. I torsdags hade Hagunda chansen att avgöra på hemmaplan inför över 2000 åskådare, men föll med uddamålet. Nu är det istället Warberg som kan avgöra på sin hemmaplan inför en fullsatt arena, men ibland kan det nästan vara svårare att spela på hemmaplan om nerverna kommer smygande, så vi har definitivt chansen. I min lilla krönika över innebandyns utveckling i Hagunda nämnde jag flera betydelsefulla namn som har bidragit till sektionens och herrlagets framgångar genom åren. Som jag skrev då finns det naturligtvis mängder av andra personer som också har haft stor betydelse och två av dem är givetvis herrlagets tränare Mårten Pedersson och Stefan Karlsson. Dessa två herrar har styrt skutan under fem säsonger och gjort fantastiska insatser. Mårten Pedersson kom till Hagunda från Sirius där han var assisterande tränare och det visade sig omedelbart att vi hade fått in en tränare som var som klippt och skuren för Hagunda IF. Mårten förstod omedelbart vilken typ av förening Hagunda är och accepterade våra organisatoriska brister och våra begränsade ekonomiska resurser för att istället omfamna den familjära stämningen och det stora hjärta som finns i föreningen. Mårten har alltid ställt upp helhjärtat för Hagunda på alla sätt han har kunnat och alltid sett till Hagundas bästa. Dessutom har han brunnit för att utveckla laget och att ta oss uppåt i seriehirarkin. När Stefan Karlsson klev in som tränare tillsammans med Mårten hade han en gedigen hagundabakgrund som mångårig ungdomstränare i föreningen. Under sina fem år som tränare i herrlaget har han utvecklats från år till år och blivit en fantastisk tränare även på seniornivå. Stefan är verkligen en person med ett stort hagundahjärta och han har vigt större delen av sin fritid åt att vara tränare för vårt herrlag utan att vilja ha någon helst ekonomisk ersättning! Stefan har istället bidragit starkt till Hagundas intäkter genom att han själva har varit sponsor och samtidigt hjälpt till att få in ytterligare sponsorer till laget. Faktum är att även Mårten är sponsor åt herrlaget och jag tror att det måste vara helt unikt inom de stora idrotterna att två tränare på elitnivå samtidigt sponsrar laget som man tränar. Under de säsonger som Mårten och Stefan har varit tränare för Hagundas herrar har man lyckats ta hem två seriesegrar i division 1, vunnit kvalet till Allsvenskan, placerat sig tvåa och trea i Allsvenskan och kvalat till SSL två gånger. Ikväll har de chansen att nå den absolut största framgången som tränare i Hagunda IF om de lyckas föra laget hela vägen till SSL. Laget och lagledningen åkte ner till Varberg redan under måndagen för att få bästa möjliga förutsättningar inför matchen och det är ett harmoniskt lag som laddar i vårsolen i Varberg inför matchen. Vi fick tag på Stefan och Mårten för att få ställa några frågor inför matchen: Hej Stefan och Mårten! Hur ser ni på dagens match? Stefan: Det kommer att bli en tuff match, precis som de andra fyra i den här matchserien, men pressen ligger fortfarande på Warberg. Jag tror dock att vi kommer att dra det längste strået till slut! Det kan mycket väl bli förlängning och även straffar och där är vi starkast. Mårten: Jag tror att det är få matcher i innebandy som skulle kunna vara roligare än denna. Globen och stora landslagsmatcher självklart, men annars? På riktigt, finns det nån? Vi står här i en femte avgörande med ett lag som liknar Åshöjdens BK mer än något innebandylag tidigare gjort (förstår att det kanske är en liten överdrift) och känner själva att vi går in med en riktigt riktigt bra chans att vinna. Jag tror ingen, inklusive mig själv, trodde detta för fem år sen när jag hoppade på det här tåget. Föreningen har rotat sig i mitt hjärta och jag skulle så gärna vilja ge föreningen och alla fans och alla runt omkring ett sent påskägg med ett SSL avancemang i. Jag och mååånga med mig fick ett i torsdag då vi fick en match med dryga 2100 åskådare på läktaren. Det var mäktigt, det var stort och jag kommer aldrig glömma den matchen. Morgondagens match är däremot större för vi är inte nöjda än! Vad hade ni för mål när ni klev på tränaruppdraget i Hagunda för fem år sen? Vårt mål var att ta upp Hagunda till Allsvenskan så fort som möjligt och att bli ett etablerat Allsvenskt lag. Det gick sisådär de första åren (6:a i div.1 den första säsongen, 1:a i div. 1 den andra säsongen men missat kval - reds anm), men vi kämpade på med den filosofi vi tror på och nu är vi här! Stefan - du har funnits med länge i Hagunda , är detta det största som har hänt i föreningen? Ja, det är absolut det största som har hänt Hagunda på seniornivå i alla fall. Sen vet jag att Hagunda har skördat stora framgångar på ungdoms- och juniornivå genom åren. Mårten - Spelarna såg lite spända ut i torsdags. Kan det faktiskt vara enklare att spela på bortaplan i dessa avgörande matcher? Jag tror helt klart att det kommer bli lättare. Vi hade 2100 åskådare som så gärna ville festa med oss efter en vinst i torsdags. I morgon sitter 900 åskådare och kräver att Warberg vinner, medan vi kan spela helt utan press Tack Stefan och Mårten och stort lycka till ikväll! Herrlag Allsvenskan 23 apr 2019 0kommentarer

Websändning av matchen mot Warberg

För er som inte kan ta er till Varberg eller Arenahotellet så sänds tisdagens avgörande kvalmatch mot Warberg av Aftonbladet. Man måste dock ha Aftonbladet Plus för att se sändningen. Herrlag Allsvenskan 22 apr 2019 0kommentarer

Se tisdagens match på Arenahotellet!

På tisdag den 23/4 kl.19.00 spelas den femte och helt avgörande matchen mellan Warberg IC och Hagunda IF i SSL-kvalet. Matchen spelas i Varberg och eftersom det är en vardagskväll är det inte särskilt många hagundasupportrar som kan ta sig dit. Nu har ni ändå chansen att se matchen tillsammans med många andra hagundasupportrar på Arenahotellet. Vi har bokat en lokal för upp till 150 pers. och restaurangen kan ta emot upp till 100 pers. för de som vill äta innan matchen från kl 17. Boka plats via det formulär som ni hittar här: Anmäl er för att se matchen på Arenahotellet här Det är först i kvarn som gäller i och med begränsat antal platser. Anmälan stängs måndag kväll Herrlag Allsvenskan 21 apr 2019 0kommentarer

Uddamålsförlust inför makalös publik

Det blev tyvärr förlust med 3-4 mot Warberg inför 2109 åskådare i IFU Arena. Därmed står det nu 2-2 i matcher och det blir en direkt avgörande match på tisdag i kampen om SSL-platsen. FOTO: Adam Troy Kvällen började på bästa möjliga sätt när Joel Ahlin satte ledningsbollen redan i första bytet. Därefter fortsatte Hagunda att skapa en hel del bra lägen, men det var Warberg som i stället kom tillbaka och först kvitterade till 1-1 och sedan satte 1-2 innan pausvilan i powerplay. Just powerplay/boxplay skulle sedan visa sig bli en avgörande faktor den här matchen. Det dröjde ända till slutet av andra perioden innan Hagunda fick nätkänning igen. Detta efter att Fredrik Holtz lirkat in bollen till Daniel Wadberg som inte gjorde något misstag itan distinkt satte dit kvitteringen. Det var ett efterlängtat mål, då Hagunda hade radat upp massor av lägen i andra perioden, det ska dock sägas att gästernas keeper gör ett par strålande parader. Vi har alltså 2-2 på tavlan inför den sista perioden och väl där så åker Hagunda på en utvisning relativt tidigt i perioden. Warberg fortsätter att vara skoningslösa i sitt powerplay och gör 2-3 på volley i slottet. Taket lyfter sedan i IFU Arena när Micke Hast på hockeymanér trycker in 3-3. De över 2000 på läktarna vrålar rakt ut och trycket i IFU Arena kommer upp i nivåer som vi inte varit nära tidigare under säsongen - fantastiskt! Dessvärre får Warberg ytterligare en chans i powerplay med drygt fem minuter kvar, och inte heller här gör Warberg något misstag. Nu behövs bara en sekund för att hitta nätet då de skjuter in bollen direkt på frislag. Efter det målet startas en anstormning av Hagunda för att kvittera, det trycks in bollar mot mål, målvakten plockas ut och det skapas en del bra lägen. Jernsand i Warbergs mål fortsätter dock att stå pall och Hagunda får finna sig i att stanna på tre mål. Med endast tre mål framåt är det tyvärr svårt att vinna innebandymatcher och det får Hagunda bittert erfara efter denna match. Positivt är dock att man håller nere Warberg till endast ett mål i spel 5 mot 5, de övriga tre görs i powerplay. Det krävs alltså ingen raketforskning för att räkna ut att det är viktigt att hålla sig på banan i denna matchserie. Viktigt är också att få igång Hagundas eget powerplay inför tisdagens match. För det är just på tisdag som den femte och direkt avgörande matchen kommer att spelas i Varberg! Från Hagundas sida kan vi konstatera att det trots förlusten var en riktig festkväll i IFU Arena. En kväll som man på förhand bara kunde drömma om skulle bli verklighet. Över 2000 åskådare hade letat sig ner till arenan för att stötta Hagunda, nytt publikrekord och en magisk stämning på läktaren. Detta var också säsongens sista hemmamatch så vi får passa på att tacka alla som har besökt IFU och stöttat oss under året. Numera är det ingen hemlighet att vi har en fantastisk publik som alltid ställer upp och stöttar laget, i medgång och i motgång. Det är bara att lyfta på hatten! Ni är Allsvenskans bästa publik!!! Nu gäller det bara att knyta ihop säcken på tisdag. Herrlag Allsvenskan 20 apr 2019 0kommentarer

Hur gick det här till?

På torsdag 18/4 kl.19.00 spelar Hagunda IF's herrlag om en plats i SSL. Den meningen har jag skrivit några gånger de senaste dagarna, men det är fortfarande väldigt svårt att ta in och jag ställer mig ofta frågan hur i hela friden det gick till? Jag är uppvuxen i Vänge och därmed uppvuxen med Hagunda IF. Jag har sysslat med pingis, terränglöpning, skidåkning, friidrott, tennis och slutligen innebandy i HIF's regi. Uppväxten i Vänge var fantastisk på många sätt och en starkt bidragande orsak var den starka gemenskap och de många vänskapsband som knöts via idrottandet i Hagunda. År 1992 var jag med när innebandysektionen bildades i Hagunda IF. Sektionens första ordförande blev Olle Isacsson och andra styrelseledamöter under sektionens första år var jag själv, Kristofer Angerstig, Nikola Marincic, Anders Sundquist, Petter Kampe, Johan Widlundh, Tomas Huhtapalo mfl. Ordförande i hela Hagunda var då min mamma Aina Öman. Säsongen 1992/93 deltog Hagunda IF med ett herrlag och ett herrjuniorlag i seriespel och framgångarna blev omedelbara. Herrlaget vann div.5 västra utan att förlora någon match och herrjuniorlaget, där majoriteten var 3-5 år yngre än sina motståndare, placerade sig på tabellens övre halva. Redan då fanns det en stark vinnarkultur bland alla i Hagunda innebandy och alla ville hela tiden framåt och uppåt. Vi insåg tidigt vikten av en stark ungdomsverksamhet och under några år lades stor kraft på att få ungdomarna i Vänge med omnejd intresserade av innebandy. Vi åkte runt till skolorna i Hagunda rektorsområde (Vänge Skola, Järlåsa skola, Ramsta skola och Börje Skola) och missionerade om Hagundas innebandyaktiviteter. Detta ledde till en explosion på ungdomssidan där antalet innebandylag i Hagunda IF ökade från 2 lag 1992 till 13 lag 1995. De första föräldrarna som engagerade sig som tränare var Jan Holmgren, Björn Gustavsson, Ismo Köppä, Peter Ottehall och Lasse Lindberg. Andra ungdomstränare i begynnelsen var herrlagsspelarna Fredrik Lindström och Tobias Lernskog. När lavinen väl fått upp farten gick det fort och år 2000 fanns det 21 lag i seriespel och ca 350 aktiva spelare i föreningen. Hagunda IF var på den tiden Upplands näst största innebandyförening, både sett till antalet lag och antalet aktiva. Expansionen stannade därefter av, till stor del pga begränsningen av antalet träningstider i Vänge Sporthall, men även eftersom vårt upptagningsområde i Hagundabygden inte innehåller ett oändligt antal barn och ungdomar. Herrlaget har sakta men säkert etablerat sig på positioner allt högre upp i seriesystemet, även om det även funnits vissa bakslag och degraderingar. Vi har aldrig haft ett uttalat mål med vart vi är på väg, men strävan har hela tiden varit att förbättras och att sikta uppåt. Jag tror dock inte att någon av oss i Hagunda IF någonsin på allvar har trott att vi skulle kunna stå en match ifrån att flyttas upp till SSL. De senaste åren har dock varit helt fantastiska. Det har alltid funnits en stark sammanhållning i föreningen och många ungdomar och föräldrar i Hagunda har alltid kommit på herrlagets matcher, men under de senaste säsongerna har den kretsen utökats ganska kraftigt och publikintresset har vuxit även bland folk som inte fått Hagundakärleken med modersmjölken. Flytten från Allianshallen till IFU Arena blev ett stort lyft och umgänget på Terrassen inför matcherna har varit väldigt betydelsefullt. Jag flyttade från Vänge 1997 och har därefter aldrig bott i närheten av Vänge, men jag har aldrig kunnat släppa Hagunda IF och alltid fortsatt mitt engagemang i denna härliga förening. När min äldsta dotter föddes och vi flyttade från Uppsala till Vreta (Uppsala Näs) insåg jag till min glädje att Vreta faktiskt ligger i Hagunda härad och Hagunda socken och att de flesta som spelade innebandy i Vreta faktiskt spelade i Hagunda IF. Nu spelar alla mina tre barn innebandy i Hagunda IF och stora delar av min fritid kretsar kring Hagunda IF. Min historia är långt ifrån unik utan det är väldigt många som kan berätta liknande historier om sitt liv med Hagunda IF. På något sätt verkar det som att om man en gång börjar engagera sig i Hagunda IF är det svårt att tänka sig ett liv utan den gemenskapen. Det finns så väldigt mycket hjärta och engagemang i denna förening. Jag rabblade tidigare upp några av Hagundas första styrelseledamöter och kan konstatera att fyra av oss som var med från början (Olle Isacsson, Nikola Marincic, Kristofer Angerstig och jag själv) fortfarande finns med i Hagundakretsen som styrelseledamot, sportchef, sponsoransvarig och ordförande i innebandysektionen. Därutöver finns det mängder av personer som ska känna stolthet för sitt långa engagemang för Hagunda IF och som har gjort denna resa möjlig. Det går tyvärr inte att räkna upp alla som har funnits med, men några som varit med i styrelsen och på andra sätt drivit föreningen framåt under massor med år och också bör hyllas är Tobias Andersson, Gustav Göthberg (och hela familjen Göthberg) och LO Wadberg. Ni är som sagt många fler och jag skulle egentligen vilja räkna upp 30-40 personer till. Sen har det tillkommit flera personer med driv och engagemang de senaste åren som har fått oss att ta det sista steget och där har huvudstyrelsens ordförande Bruno Malabeux varit en enorm tillgång och sedan Erik Jällrud kom in som sportchef tillsammans med Nikola Marincic har han gjort ett grymt jobb. År 1992 kämpade vi med näbbar och klor med kommunen för att kunna få någon sen träningstid i Vänges lilla sporthall där vi spelade 2-mål hela träningarna och matcher i division 5. Nu står vi här i en fantastisk innebandyarena och blickar ut över mängder av hagundasupportrar på läktarna samtidigt som Hagundas herrlag krigar om en plats i innebandyns finrum. Hur i hela friden gick det till??? Herrlag Allsvenskan 18 apr 2019 0kommentarer

Visa fler nyheter