Tack hela Habo IF för min härliga tid i er fantastiska klubb

Jag har haft en riktigt rolig tid från första dagen till den sista, det är bara resultatet mitt sista år som inte var roligt. Jag har fått jobba med riktigt goa gubbar både spelare och ledare, och det har varit en ära att få försöka sätta sin prägel på detta lag. Mitt första år, så var det väldigt nära att vi faktiskt åkte ur div 4 elit, men vi lyckades via ett bra kvalspel hålla oss kvar. Det var en viss omställning för spelarna att anpassa sig till den nya spelidén, vilket innebar att vi skulle till varje pris spela bollen på backen. Vi blev straffade väldigt hårt när vi tappade boll, vilket ofta resulterade i mål för motståndaren. Trots alla insläppta mål, så vågade vi ändå fortsätta med att försöka spela oss upp i planen. Redan andra året så kan man se en stor skillnad, då vi är mycket säkrare i vår uppspelsfas, och vi spelar med ett större självförtroende. Vi är faktiskt bara 9 minuter ifrån att få kvala upp till 3:an detta år. Det tredje året, så känns det som att vi verkligen lyckas att få ihop laget och vår största styrka är just vår uppspelsfas, där vi enkelt kan spela oss upp till avslutslägen. Detta var ett år som började riktigt tungt för oss, då vi endast hade vunnit 1 match på de 5 första, men efter denna katastrof så radade vi upp segrar, och hade 13 raka matcher utan förlust. Jag är oerhört stolt över att jag fick vara med och föra upp Habo IF till Div3, för första gången på 38 år. Det var dock inte helt klart att jag skulle välja att vara kvar i Habo inför denna säsongen, jag hade ändå varit här i 3 år, och det kändes som att det hade varit ett bra avslut. Jag visste redan innan säsongen att det skulle kunna bli väldigt tufft för oss, men jag hade ändå en väldigt stor förhoppning om att vi åtminstone kunde bli ett mittenlag, därför valde jag att skriva på för ett år till. Det skulle ganska snart visa sig att vi skulle hålla till i botten av tabellen, då lagen vi mötte var riktigt bra. Vi höll oss ändå till vår spelidé, och i flertalet matcher så är vi faktiskt det bättre laget spelmässigt, men poängen fick vi inte med oss. Nu säger jag inte att vi orättvist ramlar ur serien, men vi var värda mer poäng än vad vi fick. En tabell ljuger aldrig och i ärlighetens namn så var de flesta lagen starkare än oss. Trots degradering så ångrar jag inte att jag skrev på inför detta året. Visst har vi haft det tungt, och periodvis, så har varken jag eller spelarna mått särskilt bra. Men i vilken klubb som helst så skulle det kunna spåra ur fullständigt, med tanke på den klena poängskörden. Alla spelare och ledare i Habo har verkligen försökt att hålla humöret uppe, vilket åtminstone har gjort att jag tyckt att det varit kul att komma till träningarna. Oavsett hur det hade gått i år, så hade jag ändå gjort mitt sista år i Habo IF. Jag tycker egentligen att 3 år i en klubb är ganska lagom, men valde ändå att göra ett fjärde. Nu kommer jag att gå vidare, och många lyfter nog på ögonbrynen, när man ser vilken klubb jag kommer representera till nästa säsong. Jag kommer för första gången i mitt liv träna ett dam lag, Falköping KIK. Ett lag som för mindre än 10 år sedan spelade i Allsvenskan, men trillade ur div 1 i år. Förhoppningen är givetvis att få vara med och föra upp Falköping i seriesystemet igen.
Tack alla spelare för att ni är fantastiska, ta hand om er!
Tack alla ledare runt Herr laget, det har varit riktigt roligt att jobba med er!
Tack hela Habo IF, tack vare er så har det alltid varit roligt att komma till Slätten!
Jag önskar er all lycka i framtiden!
//Rickard Söderberg

Rickard Söderberg