Gustavs guldkorn: Miraklet i Torsås (Del 2/2)

...Allt detta hade alltså lett fram till matchen som är föremålet för denna berättelse. Seriepremiären säsongen 2017/18 i Torsås Sporthall. Så långt bort hade vi inte spelat på mången god dag. Var ligger ens Torsås? Jag vet knappt än idag. En del hade tidigt angivit att de inte kunde vara med så det var tufft att överhuvudtaget kunna ställa ett helt lag på benen. Jag hade besök av kollegor från utlandet den aktuella veckan och kvällen innan matchdag var vi på Bredaryds Wärdshus. Jag deltog inte speciellt aktivt i konversationen dock, jag hade fullt upp med att hitta en sista gubbe för att fylla två femmor. Det ska då tilläggas att två av gubbarna som redan var klara för spel i matchen var Johnny Huynh som spelat i b-laget tidigare och Alexander Elmersson som hade spelat exakt fyra byten i division tre säsongen före (här finns en story om en hårtork och ett boxplay men det får vi ta en annan gång…). Det var ett tag aktuellt att Jonathan Fransson som spelat i b-laget säsongen innan men nu flyttat, skulle köra från Stockholm till Torsås för att spela matchen. Han tog dock sitt förnuft till fånga till slut och valde att stanna i huvudstaden.
Kvällen gick och fredagen kom och vi fick helt enkelt åka med en man kort. Väl framme proklamerade motståndartränaren i nöjd ton att de minsann var väl förberedda, ”vi har kört tre pass i veckan sen i maj och har drygt 20 gubbar i truppen”. Det gav onekligen viss extra anspänning inför första tekning. Känslan var att det kunde bli rejält åka av från start och sextio riktigt jobbiga minuter. När väl domarna blåste till spel förändrades dock känslan tämligen omgående. Jag minns tydligt att jag efter tre- fyra spelade byten direkt kände att det inte på något sätt var ett omänskligt motstånd, den här matchen skulle vi vara kvar i åtminstone så länge orken räcker till. Vi städade ganska tidigt av ett boxplay och tog även ledningen i slutet av perioden efter mål av Eric Karlsson. Andra akten var snarlik den första, jämnt spel och vi var inte på något sätt bortgjorda. Eric gjorde 2-0 och kostade till och med på sig att missa en straff. Slätafly reducerade men drog i slutet av perioden på sig en dubbelutvisning vilket gav oss chansen att spela fem mot tre i inledningen av tredje. Det gjordes med bravur och Jesper Holmgren sköt 3-1. Otroligt nog hade vi ledningen en bit in i tredje, med nio utespelare varav endast tre (Jesper, Eric och Jakke Björnell) ens spelat på den här nivån tidigare. Sista 18 i tredje blev vi dock fullständigt nedtryckta, Slätafly satte allt på ett kort och öste på för allt vad tygen höll. Tröttheten tog ut sin rätt för oss men spelarna krigade som aldrig förr. Mitt i perioden fick Johnny till råga på allt kramp och var tvungen att vila sex- sju minuter. Under tiden fick Jesper kliva ned på sin ordinarie backposition och sex forwards blev hastigt och mindre lustigt bara fem. Slätafly reducerade och med knappt fyra kvar åkte Empa Claesson på sin andra tvåa (standard) för dagen. Vi orkar inte hålla emot utan Slätafly kan också kvittera. De fortsatte jakten på att avgöra under ordinarie tid men tack vare en enorm kraftansträngning lyckas vi spela av tiden och ta matchen till förlängning. En poäng var räddad och det kändes som mer än någon kunnat begära. Trots det fanns en extrapoäng att spela om och den tänkte vi inte ge bort lättvindigt. Det var tunga ben och skallar dock och Slätafly öste på. Oliver Landberg fick bollen och var så trött så han orkade inte annat än att slänga iväg ett skott från mittlinjen som tog i ribban! Så nära var vi en seger i comebacken i division 2. Slätafly fick avsluta sudden- spelet i powerplay och hade då en superchans att avgöra. Crosspassningen satt på bladet och målet var öppet sånär som på Jesper Landbergs doja i storlek 48 som han på ett mirakulöst sätt fick ut och räddade skottet. Slutsignalen ljöd och på resultattavlan lös 3-3! Det kändes som en seger, som Staffan Lindeborg sa efter Sverige- Argentina spelade 1-1 i fotbolls- VM 2002. En som dock inte var nöjd med ett kryss var Eric, han var tydlig med efter matchen att det här skulle vi minsann vunnit! Det vittnar lite om hans inställning och vilja att vinna till varje pris.
Säsongen skulle efter detta rulla på i sakta mak, vi blev bättre och bättre och växte in rätt bra i division 2- kostymen även om det dröjde till sista omgången innan kontraktet säkrades. Jag tror definitivt att premiärmatchen var viktig för oss. Vi fick direkt se att vi kan hävda oss på en högre nivå samt att hårt arbete ger resultat. Vi var inte många som var med på bussen från Gnosjö till Torsås den där oktoberkvällen men vi som var med kommer nog alltid minnas matchen!

Slätafly SK/IBK- Gnosjö IBK 3-3 (0-1, 1-1, 2-1, 0-0)
Målskyttar: Eric Karlsson 2, Jesper Holmgren
Laget:
Mv: Jesper Landberg (Christoffer Törn)
B: Anton Holmgren- Emil Claesson- Johnny Huynh
1 kedja: Oliver Landberg- Eric Karlsson- William Park
2 kedja: Jakob Björnell- Jesper Holmgren- Alexander Elmersson

Jonas Karlsson Förälder