Ett stort GSK-hjärta har slutat slå

Styrelsen har nåtts av det sorgliga beskedet att Eje Andersson gått bort efter en tids sjukdom.
Eje var en stor GSK-profil och eldsjäl under stor del av sitt liv. Eje spelade såväl fotboll, bandy som bordtennis i klubben. Efter den aktiva karriären var han bland annat lagledare i seniorlaget, kassör och en av de stora eldsjälarna i samband med klubbhusbyggena. På senare år har han varit en flitig åskådare när barnbarnen spelar fotboll.

I samband med klubbens 80-årsfirande 2020 fick vi nöjet att intervjua Eje och några fler eldsjälar. Det blev en trevlig pratstund och vi lägger nu ut delar av den artikeln igen nedan. Den är väl värd att läsas!

Vi vill rikta våra varmaste tankar till de närmast anhöriga. Tack Eje för dina betydelsefulla insatser för GSK! Vi minns dig med värme och tacksamhet.
/Styrelsen Gånghesters Sportklubb



Utdrag ur intervjun som gjordes i samband med klubbens 80-årsjubileum:

Som en del i styrelsens arbete med att uppmärksamma GSK:s 80-årsjubileum fick styrelsen förmånen att ta en pratstund med tre av våra mer rutinerade eldsjälar som varit med i GSK längre än de flesta av oss andra; Eje Andersson och Lars-Göran Hedén, båda 77 år, samt Lars-Åke Perlstedt, 74.
Det är speciellt två saker som slår en vid samtalen. Dels hur annorlunda samhället och förutsättningarna för idrottandet var då vilket både är intressant och nyttigt för oss alla yngre att få höra. Dessutom slår det mig så tydligt att eldsjälen är avgörande för vår förening vare sig vi pratar om 1940-talet, 1980-talet eller 2020-talet. Eldsjälarna med drivkraft att ge samhället och invånarna möjlighet att genom föreningen kunna idrotta och umgås. Och även om föreningen sköttes på ett sätt förr, ett annat nu och på nåt tredje sätt i framtiden - allt utifrån rådande förutsättningar, så vilar en trygghet i att föreningen kommer leva vidare så länge det finns eldsjälar och engagerade medlemmar. Förhoppningsvis i minst 80 år till!
Både Eje och Lars-Åke är uppvuxna sedan barnsben i Gånghester. Eje bor kvar i samhället fortfarande medan Lars-Åke bor i Borås sedan 1999. Lars-Göran byggde hus i Gånghester och flyttade in 1972, och han bor alltjämt kvar i samhället.
Vilka olika roller har ni haft i klubben?
-Jag spelade både bandy och fotboll, berättar Eje. Bandyn var ju det som från början var den ledande idrotten i klubben. Fotbollen hade legat nere ett bra tag eftersom flera av Gånghesterborna spelade i andra klubbar. Men 1961 drog Tommy Carlsson igång fotbollen igen. Flera av ”våra spelare” lockades hem och vi fick igång ett bra lag, och alltsedan dess har vi fotbollsverksamheten igång i klubben.
-Jag spelade även bordtennis i GSK, berättar Eje vidare. Bordtennis spelades i en barack vid nuvarande Markis-Service. Till och med självaste europa- och världsmästaren Hasse Alsér var där och spelade vid ett tillfälle. GSK hade lag i seriespel och när baracken rivits fortsatte pingisspelandet i kyrkans församlingshem.

För Eje fortsatte engagemanget efter den aktiva karriären, dock inte som ungdomsledare. Istället var Eje lagledare i seniorlaget, kassör och som en av eldsjälarna i klubbhusbyggena.
– Jag var nog kassör i 25 år. Och visst hjälpte jag till med nybyggnationen på sjuttiotalet, men främst vill jag framhålla Eje Perssons roll i det, berättar Eje ödmjukt. – Men jag kommer ihåg att jag fick hämta materialet för jag hade lastbilskörkort. Vi hade kontakter i Hultsfred så vi åkte dit och köpte materialet, hur vi kom hem därifrån kan man undra för det var verkligen överfullt lass!

Hur skulle ni säga att föreningen och föreningslivet skiljer sig idag mot ”förr i tiden”?
-Det var ju en helt annan tid då. På vintern fick vi tända i kaminen först för att få upp värmen i baracken för att kunna spela pingis. -Och på 60-talet när vi fått klart gräsplan på engvallen så fanns ju inga lokaler där, berättar Eje.
-Klubben hade 15 handgräsklippare som förvarades i cykelaffären i samhället. Före träningen fick vi springa med dom till planen och klippa. Och efter sommaruppehållet fick spelarna räfsa upp efter att slåttermaskinen klippt ner det höga gräset fortsätter Eje.
-Jag vill framhålla att föreningen sköts väldigt bra idag känns det som, säger Eje. Det är ju fantastiskt att klubben kunnat ha råd med att investera i exempelvis konstgräs. – Och det är skoj att höra att klubben har många engagerade ledare för ungdomslagen. Vi har i princip alltid haft det så, konstaterar Lars-Åke tacksamt.
Vilka är era bästa minnen när ni tänker tillbaks på alla era år i GSK?
-Ett roligt minne är när vi vann serien 1969, konstaterar både Eje och Lars-Åke samstämmigt. Vi var tvungna att vinna och var även beroende av andra resultat. Det var ju inte som idag med mobiler och liverapporteringar. När vi väl vunnit sprang vår lagledare och ringde runt för att fånga in övriga resultat. Först därefter kunde vi jubla över seriesegern!
Men det allra roligaste var enligt Eje när han själv slutat spela och GSK 1984 vann Sportjohan cup.
-Att vinna då inför över 1000 åskådare på bodavallen mot Elfsborg var stort, säger Eje och minns vidare:
- Vi hade ett riktigt starkt lag då. Dels många bra egna produkter, och dessutom hade vi några gamla Elfsborgare.

..och dom jobbigaste?
På den här frågan blir det först tyst från alla tre. -Några jobbiga minnen har jag inte, eller så har jag förträngt dom! säger Eje efter lite betänketid.

När ni ser tillbaks på allt engagemang ni haft, alla timmar ni lagt ner och alla uppgifter ni utfört. Hur känner o tänker ni kring det idag? Har det varit mödan värd, och vad har ni fått med er?
Alla tre konstaterar att det trots all nedlagd tid varit värt det, och att dom fått med sig mycket positivt.
-Åh, det är absolut värt allt. Det har gett mig så mycket med vänner och gemenskap, berättar Lars-Göran som även träffar dagens ungdomar då han ofta kollar på ungdomsmatcher. -Det är så roligt när dom yngre känner igen en, och byter några värmande ord!
Även Eje och Lars-Åke följer delvis ungdomsfotbollen idag, främst genom sina barnbarn.
-För mig har det gett väldig mycket, så det har absolut varit värt allt nedlagt arbete. Vi hade väldigt roligt och det har gett mig ett stort kontaktnät, säger Eje. Kanske för stort kontaktnät om man ska döma av Ejes barnbarn. –”Nu får du inte prata mer morfar” som barnbarnet sa när han var i stan med Eje. – Ja, man känner många efter alla år, så det blir många stopp längs promenaden! avslutar Eje.

Styrelsen vill dels tacka Eje, Lars-Göran och Lars-Åke för trevliga samtal, men framför allt för allt dom gjort för klubben, och i detta tack vill vi inkludera alla andra ”GSK-veteraner” vi har runt omkring oss som inte nämns här – ”ingen nämnd, ingen glömd”. Tack alla för att ni var med och byggde upp klubben. Klubben som vi är så glada och stolta över att få vara medlemmar i och nu fira 80-årsjubileum för!