Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Gånghester SK
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Gånghester SK.
Gånghesters Sportklubb
Följ oss för uppdateringar
Efter 20 år av framgångsrika matcher både på och vid sidan av planen så kommer nu Sara Jardving hem till Engvallen för att försöka ta sitt Elfsborg ett steg närmare avancemang uppåt i seriesystemet. På söndag ställs hon mot vårt starka och talangfulla damlag som på senaste tiden besegrat det ena topplaget efter det andra.
För er som inte är helt bekanta med GSK:s 80 åriga historia så är Sara Jardving den mest framgångsrika spelaren klubben fostrat. Det har inte hänt många gånger att en allsvensk klubb värvar från GSK men i Saras fall var det just så. 1994 lämnade Sara GSK för spel i Öxabäck i Allsvenskan.
Allsvenskt spel blandat med ett antal landskamper för Sverige gör henne unik i vår historia.
När hon nu återvänder till Engvallen så passade det ju ypperligt att få prata lite med Sara om hennes fantastiska karriär och GSK, detta vårt jubileumsår!
– Jag började spela fotboll i GSK 1982, om jag inte minns fel så var Maggan Ny tränare för oss då, säger hon och fortsätter:
– Men tidigt i min karriär fick jag ”Pärlan” Perlstedt som tränare. Vi följdes åt under hela min ungdomstid i Gånghester. Både Bibban och ”Pärlan” Perlstedt har betytt oerhört mycket för mig under hela min uppväxt men även många därtill. På den tiden hade alla barn i samhället många ”föräldrar”, de flesta vuxna försökte hjälpa till att uppfostra oss barn.
– Idag är det många av oss då barn/ungdomar som vuxit upp och är tränare/ledare för något lag i föreningen. Genom flera familjer som varit med och burit GSK som förening har det idag gått i arv – bland annat familjerna Hultman och Persson/Arvén.
Ejes betydelse för föreningen och de lag han tränade har för många i Gånghester varit tydlig genom åren och belystes än en gång av alla de kondoleanser som kom när han tyvärr gick bort tidigare i år.
– Eje och Sune var de första tränarna på seniornivå, de var som extrapappor för hela truppen. De var tränare och ledare under GSK:s starkaste era på tjejsidan från tidig ålder fram till div 1 år 2000.
År 1999 var Saras starkaste minne och finaste tid i föreningen.
– Jag hade varit knäskadad under senare delen av 1998 och dessutom åkte vi ur allsvenskan med Öxabäck, vilket gjorde att jag ville byta klubb. GSK stod utan huvudtränare. Då väcktes en för mig egentligen ogenomförbar idé, jag går tillbaka till GSK och försöker få med mig pappa Kalle som tränare. Med påtryckningar och stöttning från hans fru så stod tränartrion klar.
Pappa Kalle tränade och ledde, tillsammans med Eje och Sune, damerna under 1999 som kom att bli den resultatmässigt bästa säsongen någonsin.
– Vi kom att bli oslagbara under hela året, vi vann allt vi ställde upp i. Det var en fantastisk säsong på många sätt, men för mig betydde kanske inte den säsongen lika mycket rent fotbollsmässigt utan istället möjligheten att få göra denna resa ihop med farsgubben.
Efter de framgångsrika åren i återkomsten 1999-2000 så var det åter igen dags för spel i Allsvenskan, nu med Holmalunds IF. Tre år blev det i Holmalund och de senaste 20 åren har Sara representerat klubbar i Allsvenskan och division 1. KIF Örebro, Dalsjöfors, Örby, Sjömarken och Elfsborg har alla fått ta del av hennes framgångsrika spel som yttermittfältare/forward.
Ber man henne lyfta fram sina bästa fotbollsminnen så är det när hon blev utsedd till bästa flickspelare i Gothia Cup samt när hon fick debutantnålen efter sin första landskamp för Sverige. De senaste 20 åren innehåller alltså en imponerande meritlista på planen men hon har även bidragit starkt vid sidan av planen.
- Åren i Öxabäck och de kommande 20 åren efter andra sejouren i GSK har varit i allsvenska och div 1 klubbar vilket har gjort att mitt liv har präglats av fotboll och träning. Det har varit fantastiska år som givit både toppar och dalar men framför allt möjligheten att få göra det jag brinner för.
Hon har mycket att tacka sina år på elitnivå.
– Att jag fick representera Sverige i både U16 och U21 hade aldrig varit möjlig om jag inte fått chansen att spela fotboll på elitnivå. Därför tycker jag det är extra viktigt att sträva efter att få ett nytt elitlag i Borås. Tyvärr har det inte blivit så många år på hemmaplan i Borås på grund av att det inte funnits något riktigt elitlag förutom Dalsjöfors säsong i allsvenskan 2011. Detta har gjort att jag under alla år försökt föra tjejers talan när det kommer till att försöka få ett genomslag på damsidan i Borås.
Sara har klivit fram och arbetat för att Elfsborg ska ha ett damlag som på sikt kan vara ett topplag i Sverige. Vi är många som imponerats av hennes engagemang för damfotbollen och följt hennes ”kamp” i media. Till årets säsong bar det frukt och Elfsborg startade sitt damlag som i år spelar i division 4 där de motsvarat alla högt ställda förväntningar och leder serien med idel vinster.
– 2020 startade äntligen IF Elfsborg sitt första damlag, vilket har delat boråsarna i två läger. Men om man ska se på möjligheten för tjejer att i framtiden få chansen att spela i ett elitlag i Borås så tror jag starkt på att Elfsborg är den förening som har störst möjlighet att lyckas med detta tillsammans med ett gott samarbete med övriga klubbar i och runtom Borås.
Kommentera
Du måste logga in för att kommentera